Om #metoo

Visst. Jag har också varit med om det. Minns tillfällen, vad som hände och vem som gjorde det. Förstås för länge sen, jag var ju ung då och hade inte alls samma egna säkerhet och skinn på näsan som jag har nu, och har haft länge. Det är det som är så sorgligt med dessa Metoo-berättelser, tycker jag. Oavsett om det handlar om en kvinna som står i beroendeställning eller ej till en man som tar sig friheter mot henne så handlar det ju oftast om en ung kvinna som kanske är för osäker för att våga slå ifrån sig ordentligt – bli öppet förbannad, skrika och stampa och lämna tafsaren på dansgolvet osv.

Att vissa män gör så här mot kvinnor är ju nåt som alla kvinnor vet att så är det bara. Som Åsa Beckman sa i ett samtal på DN:s sajt att ”det är en självklar beståndsdel i alla kvinnors liv”. Och visst är det sorgligt. Kvinnors frihet begränsas genom detta och har alltid begränsats av det. Metoo-kampanjen bidrar säkert till att det blir bättre. Så att många av dom män som tafsar och trakasserar äntligen förstår det dom inte fattat tidigare. Och unga kvinnor lär sig och vågar säga ifrån ordentligt när nån tar sig friheter mot dom. Och jag tror också, som många berättat om, att unga kvinnor av i dag är bättre på att försvara sig mot den här typen av kränkningar än som det var när jag var ung. Bra det!

Många artiklar om störtfloden av berättelser under #metoo har det varit denna tid. Jag fäste mig särskilt vid vad Malin Ullgren skrev i DN. En kvinna får ”inte reagera för starkt, eftersom du inte är hysterisk, inte humorlös, inte frigid. Tre viktiga saker du sköter om i din personlighet, i din kvinnoroll, och därför har du alltid reagerat med måtta, om alls.” Och vidare: ”Du har fått lära dig att acceptera det mesta utom våldtäkt, det är så världen har ordnat sin syn på kvinnors kroppar…” (länk nedan)

Men det här med anklagelserna som yr omkring nu är rätt otäckt, tycker jag. Ena dagen en journalist på nån aftonblaska, sen nån programledare i tv och så en känd komiker som ofta förekommer i tv osv. Vem? Vem? Kan det vara XX? Eller YY? Det kletar liksom av sig omkring. Hur ska man egentligen komma runt det där?

Män som gör sånt här är skitstövlar, och jag tycker inte att det är fel att dom får ta ansvar för sitt handlande. Men ibland tänker jag på möjligheten att kanske dra ett streck snart och säga nånting som: ”Nog nu. Vi hoppas att ni män som tar er friheter mot kvinnor nu äntligen fattat vad det handlar om och ändrar ert beteende. Nu går vi vidare. Fler Metoo-berättelser kan komma men utan rena utpekanden och uthängning av människor.” Vad skulle det innebära? En massa män skulle väl dra en lättnadens suck (puh! jag klarade mig!). Samtidigt skulle dom förhoppningsvis ändra sitt beteende. Många kvinnor som varit utsatta för sexuella trakasserier skulle väl känna att dom inte får den upprättelse dom vill ha. Och det är klart att man kan ju tycka att varför ska vissa skitstövlar avslöjas medan andra slipper undan? Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Tanken att det ska rulla vidare med ständigt nya avslöjanden, anklagelser och uthängning av människor är ju inte heller särskilt trevlig.

Malin Ullgrens artikel i DN här.

4 thoughts on “Om #metoo

  1. norbergianblue oktober 30, 2017 / 5:57 e m

    Jag vet egentligen inte heller vad jag tycker om kändisuthängningen som pågår just nu.Detta med tafsande och kränkningar har ju förekommit i alla tider, och om inte kvinnor reagerar annat än med att vifta bort en hand eller en kommentar, så blir ju trakasserierna allt grövre. Så visst är det bra att det tas upp till diskussion. Sen kan man ju fundera över varför det inte förekommer så ofta the other way around, eller tafsar kvinnor på män, t. ex. på krogen? Har aldrig sett en krog från insidan så jag har inga erfarenheter därifrån.

    Gilla

    • Gabrielle oktober 31, 2017 / 11:57 f m

      Visst är det rätt ruggigt. Ord som angivarsamhälle – och kanske ännu värre: lynchning – kan komma för mig. Otäckt. Samtidigt som sagt, skitstövlar ska veta att dom är skitstövlar. Jag tror inte kvinnor tafsar på män på motsvarande sätt – eller om det sker: inte alls lika vanligt. Kanske borde göra några studiebesök på krogen. 🙂

      Gilla

  2. Bert Bodin oktober 31, 2017 / 4:36 e m

    Bra att företeelsen kommer upp till ytan. Men den här ”skampåleföreteelsen” är jag inte så förtjust i. Det blir lite mycket.

    Gilla

    • Gabrielle oktober 31, 2017 / 11:18 e m

      Nej just det. Det kan räcka med offentliga skampålar snart tycker jag. Eller nu. Kanske att man istället på arbetsplatser – oavsett område – skolor och liknande kan rannsaka sin egen organisation för att se i vilken utsträckning det förekommer och sen vidta åtgärder för att ”blåsa rent i alla hörn”.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.