Fransk frukost

Hösten efter studenten pluggade jag franska i Tours vid Institut de Touraine. Varje morgon under den hösten åt jag frukost hemma hos Mme Gilet, en kvinna nånstans i åldern 60+ tror jag, som bodde nåt kvarter från mitt hyresrum.

Första gången jag kom dit för att äta frukost frågade hon mig nånting på franska. Jag var inte så bra på språket då än, förstod inte vad hon sa och visste inte hur jag skulle svara. Jag svarade helt enkelt ”Ja tack” på franska.

Varje morgon hällde sedan Mme Gilet upp kaffe åt mig i den skål jag fick att dricka ur. Sedan hällde hon i den heta mjölken och så tog hon en sked och föste ner skinnet i min kaffeskål. Det var det hon hade frågat; hon trodde ju att jag gillade skinnet särskilt. Jag var för ung och blyg och osäker för att längre fram, när jag var bättre på språket, tala om för henne att det egentligen inte var så. Så jag fortsatte att ta emot det där skinnet på mjölken i mitt kaffe varenda morgon. Det var nog även i nån sorts känsla av att straffa mig själv eftersom jag varit dum nog att tacka ja den där första gången. Men jag vande mig ju; så fasligt illa var det ju inte. Vad heter det då? ”La peau sur le lait”, vilket ordagrant betyder huden på mjölken. Dvs i princip samma uttryck som vi har på svenska.

När jag blivit bättre på att tala och förstå franska frågade jag nån gång Mme Gilet om hur det varit i Tours under kriget. Jag minns inte mycket av vad hon berättade utom en sak, och att jag minns det beror på att jag tyckte att det var så märkligt, för att inte säga lite knäppt. Hon berättade hur vackert det var när plan träffade av luftvärnseld eller beskjutna av fiendeflyg singlade ner mot marken och solen speglade sina strålar i det störtande planet. Hon berättade livligt och visade med händerna hur planen singlade neråt. Jag tyckte nog alltid efteråt att Mme Gilet var lite knäpp. Men tänk om det var så att hon valde detta synminne istället för att berätta hemskare krigsminnen för den unga flickan från Söderhamn.  – Sen kan jag nu efteråt tänka att det där med att straffa mig själv var ju rätt knäppt det med.

Hemma har jag ingen typisk fransk morgonkaffe-skål. Så det fick bli dom här cappuccino- och espressokopparna istället. Och den första bilden med cappuccino i koppen tog jag för några år sen på 95:an på Acland street i St Kilda, ett av dom bästa kaffeställena i Melbournetrakten.

One thought on “Fransk frukost

  1. norbergianblue december 3, 2017 / 11:02 e m

    Ha, ha, jag hade nog gjort precis som du och snällt fortsatt att dra i mig skinnet.Läste franska både som tillval i grundskolan och under de 3 gymnasieåren. Förstår betydligt mer än jag kan uttrycka själv. Om de inte pratar för fort. Världens vackraste språk, absolut.

    Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.