Minne från Vilda Västern

En knallhet dag i spökstaden Bodie i Kalifornien, nära gränsen till Nevada, för många år sen. Bodie är en gammal guldgrävarstad som övergavs för länge sen. Folk bara gav sig av och lämnade sina hus och mycket av sina ägodelar, prylar, inredningar i husen m.m.  Vi var där en dag vid ett av våra USA-besök på 90-talet och promenerade omkring bland husen. Hade ingen digitalkamera på den tiden, och bilderna är gamla pappersbilder som jag scannat. Därav den minst sagt uschliga kvaliteten.

William S. Body (också stavat Bodey och senare Bodie) hittade guld där 1859 och guldgrävare började dras till platsen. Men det tog ett tag innan det blev riktig fart på det hela. Vid mitten av 1870-talet fann man flera nya välfyllda guldådrar och det blev en väldig rusch till Bodie. 1880 hade staden vuxit till närmare  8 000 personer.

Det var en riktig Vilda västern-stad med red light district, Chinatown, ett stort antal salooner och en hel del laglöshet. Skjutningar skedde då och då och diligenser stoppades och rånades. 1881 beskrev kyrkoherden F.W. Warrington Bodie som ”a sea of sin, lashed by the tempests of lust and passion”. Det var tydligen några riktigt livliga år innan det började gå utför. Guldet började ta slut, många av guldgrävarna gav sig av. Staden drabbades av flera bränder. Guldgrävandet fortsatte ändå i mindre skala fram till början av första världskriget. Därefter minskade befolkningen allt mer.

Vid början av andra världskriget stängde skolan och postkontoret och dom sista invånarna lämnade staden. Stora delar av staden hade då förstörts i bränderna men i dag finns ändå ett stort antal välbevarade byggnader kvar. Husen med sina välbehållna interiörer hålls i ”arrested decay” enligt den lilla folder jag har om amerikanska spökstäder. Med det menas att byggnaderna inte renoveras utan hålls i stånd och bara repareras om dom börjar utgöra fara för turisterna som kommer för att titta på stan. Jag minns att vi var positivt överraskade av att det var så befriande lite turistiskt. Nån butik eller nåt kafé fanns inte som jag minns det. Vatten fick man vara klok nog att ha med sig själv och det behövdes för hett var det. Solen gassade på och stan ligger ovanför trädgränsen så skön skugga under ett träd fick man klara sig utan.

Jag blev påmind om vår dag i Bodie eftersom det finns en artikel om staden av Jörgen Persson i Riksettan Special, nr 1 2018. Några fantastiskt fina fotografier är också med där. Fotografen heter Berthold Steinhilber. Han använder en speciell teknik med rekordlånga exponeringstider från 40 min till fyra timmar. Läs artikeln i Riksettan Special nr 1 2018. Fler bilder på spökstäder tagna av Steinhilber kan du se här.
Har inte köpt Riksettan tidigare, men hittar många trevliga och intressanta artiklar i det här numret.

4 thoughts on “Minne från Vilda Västern

  1. Gabrielle Björnstrand juli 18, 2018 / 3:20 f m

    Grejen med sådana där bilder som du säger har ”usschlig kvalitet” är att det är rätt fina. Det är just den lågmälda färgskalan och det halvblinda kameraögat som ger dem en viss stämning. F.ö. roligt att du rest så mycket.

    Gilla

    • Gabrielle juli 18, 2018 / 8:25 e m

      Tack för att du säger så. Du har rätt. Det är nåt visst med såna gamla bilder.
      Kanske var det den stora kontrasten med bilderna från Bodie tagna av proffsfotografen som fick mig att tycka att mina var så uschliga.

      Gilla

  2. Mrs B juli 19, 2018 / 12:43 f m

    håller med första kommentatorn om bildkvalitén. Fascinerande också om spökstaden.

    Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.