Musikapparater

Min första egna grammofon som jag spelade LP- och EP-skivor på när jag bodde på studenthemmet Tempus i Åkeshov (”Helnyktra tar Ansvar” stod det på taket till ett av husen, men så väldigt helnyktert var det inte där) var en rätt enkel apparat. Men jag tyckte om den och jag tyckte den var fin. Man lyfte av locket, vände på det och vips hade man en högtalare. Sen var det bara att lägga på skivan och försiktigt måtta in pickuppen på rätt ställe. Fortfarande när jag ibland lyssnar på Beethovens Pathétique – i inspelning med Barenboim vid pianot – kommer jag ihåg min blå tekanna på studenthemmet och smaken av Earl Grey-te med lagom mycket mjölk i (inget socker). En sorts Madeleinekaka, alltså…

Jag hade inte nån jättesamling skivor då men lite blandat klassiskt och annat hade jag. Brahms violinkonsert med Christian Ferras, Bachs fantastiska dubbelkonsert med far och son Oistrakh på violin, Max Bruchs violinkonsert (i billig inspelning men bra) med nån som jag inte minns nu. Vivaldis Årstiderna med Sir Neville Marriner och Academy of St Martin in the Fields. Villa-Lobos Bachianas Brasileiras. Några gitarrskivor, nån operaskiva med highlights. Och så Cornelis Vreeswijk, en  mycket älskad skiva där Thorstein Bergman sjunger Dan Andersson, flera Charles Aznavour, Procol Harum ”A whiter shade…”, The Beatles…med mera, med mera. Oj, det här skulle jag kunna hålla på med länge märker jag.

Fast det var egentligen inte det jag skulle blogga om nu – utan om möjligheten att lyssna på musik hemma. Nu finns ju hur många möjligheter som helst, och inte bara hemma förstås. Det sitter folk i tunnelbanan och lyssnar på musik via sina mobiler, knallar runt på stan och lyssnar, joggar eller cyklar eller kör bil med musik i öronen m.m. Sånt kan jag också göra, men det blir sällan. Däremot kan jag numera lyssna på musik i köket via min iPad och en extern högtalare. Musiken hämtar jag trådlöst till ”paddan” från datorn i arbetsrummet. Praktiskt.

Annat var det förr. Hå hå ja ja. Vevgrammofon hade mina föräldrar nån gång i sommarstugan på Sandskär innan det kom el till ön. Och där vi bodde inne i Söderhamn hade vi under min tonårstid en sån där tjusig möbel i blank mahogny med skivspelare som t.o.m. kunde växla skivor själv. Den liknade den på bilden ovan, hämtad från en broschyr från Luxor som jag hittade på nätet.
600px-Edison2

Men ”in the riktigt old days” kunde man förstås inte åstadkomma musik hemma alls om man inte spelade nåt instrument själv. Eller för all del: sjöng själv. Det var först med fonografen som möjligheten att lyssna på nån annans musicerande kom. Thomas Edison uppfann fonografen 1877 och den såldes kommersiellt 1890-1925.

På bilden sitter Thomas Edison med en tidig version av fonografen. Sitter han och lyssnar uppmärksamt eller sitter han och funderar på hur han ska kunna förbättra den här manicken? Båda delarna kanske. Man riktigt ser hur han tänker och tänker. I varje fall inget tjusigt poserande i bilden.

Vi hade en gammal fonograf för länge sen i ”min gamla familj”. Varifrån den kom vet jag inte. Kanske från nån gammal släkting eller så var det ett loppisfynd som föräldrarna köpt på skoj. Det fanns en låda full med vaxrullar till den och så en stor metalltratt som det rätt usla, raspiga och liksom ihopklämda ljudet kom fram ur. På vaxrullarna fanns musik och på nån av dom fanns gammaldags skämtsamma historier, inte särskilt roliga om jag minns rätt. Jag har ingen bild på fonografen tyvärr, och vi har inte apparaten kvar. Den var så skrymmande att vi gjorde oss av med den. Minns inte hur det gick till. Jag hoppas att jag sålde den och fick en massa pengar för den.
Uppdatering 27 oktober:
Christian Ferras hette han, inte med t på slutet som jag trodde. Tack för påpekandet, Anna. Jag har rättat nu såväl i inlägget som i kommentarerna. Sorgligt att läsa om hans öde med depressioner och alkoholism, och att han avslutade sitt liv själv, bara 49 år gammal.

6 reaktioner på ”Musikapparater

  1. Anna oktober 26, 2018 / 3:23 e m

    Ja, det har verkligen hänt mycket på den här fronten. Att du nämner Christian Ferras och Brahms violinkonsert väcker särskilda minnen. Jag hade den på LP och senare även CD. Och dessutom hörde jag honom live i Stockholms konserthus en minnesvärd kväll. Av någon anledning var det glest med publik, tror det pågick VM i ishockey på Johanneshov med nån viktig match samma kväll. Men han spelade så engagerat, inlevelsefullt och härligt. Glömmer det inte.
    Det är härligt att det går att spela hemma så enkelt. Jag använder det för att förströ hunden när jag har något ärende hon inte får följa med på. Då kan jag välja musik som tar timmar att ta slut, t ex all Schubert jag har och det är inte så lite. Tror hon gillar det, men sånt vet man inte. Att lyssna på plats är förstås något helt annat och jag tycker mycket om det, men det händer inte så ofta numera.
    Musiken i våra liv är en oskattbar gåva.

    Gilla

    • Gabrielle oktober 27, 2018 / 11:08 f m

      Ja, hur skulle det vara om vi inte hade musiken? Går inte att föreställa sig.
      Roligt att du hörde Christian Ferras ”live”, Och sen att hunden tycker det är trevligt med Schubert tror jag med!

      Gilla

  2. Anna oktober 26, 2018 / 3:25 e m

    Minns förstås den där fonografen och tror det var en rulle med Enrico Caruso där. Och så den med fåniga annonser, t ex denna: ”Äpplen säljes hos fröknarna Nilsson, som har legat på vinden hela vintern och torkat”.

    Gilla

    • Gabrielle oktober 27, 2018 / 11:10 f m

      Ja, just det. Såna historier var det. Och säkert var den om äpplena på vinden med bland dom. 🙂

      Gilla

  3. bloggarbjorn oktober 28, 2018 / 7:10 e m

    Jag minns en ”resegrammofon” från stenkakeperioden. Såg ut som en liten resväska, och det fanns en vev för att veva upp verket. Helt mekanisk, ingen elektronik. Om man ville spela verkligen diskret så fanns nålar som jag har för mig var gjorda av kaktustaggar. Haileys ”Rock around the clock” kom på 78-varvare. Hur som helst, en tystlåten föregångare till senare tiders ljud-monster!

    Gilla

    • Gabrielle oktober 30, 2018 / 1:46 e m

      Ja, just en sån hade mina föräldrar på landet ett tag. Där fanns ingen el så veva var modellen. Fast kaktustaggarna minns jag inte, bara små metallstift i en plåtask. Minns inte hur länge eller ofta man måste veva, och nu är den där gamla mojängen borta sen länge.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.