Om skrivande (4)

Jag är intresserad av skrivande och lyssnar och tittar ofta full av beundran på författarintervjuer i Babel, ett av dom bättre programmen på SVT. Kan imponeras av dom jag möter där, som Jonas Hassen Khemiri, ”Pappaklausulen” (läst, tyckte om) eller Johanna Frid, född 1988, som skrivit ”Nora eller Brinn Oslo brinn!” Johanna Frids bok läste jag helt nyligen. Så ung, så ung – och så många år kvar att fortsätta att skriva, tänker jag. Och boken är bra, välskriven, berörande. Den handlar om svartsjuka och smärta, bokens jag har endometrios.

Oj oj, tänker jag som är så gammal att jag gott och väl kunde vara mamma till Johanna Frid, t.o.m. mormor om jag fött barn lite tidigare än jag gjorde. Nåja, i alla fall har jag ju skrivit två böcker, utgivna på eget förlag för ett par år sen. Provade inte ens med nåt etablerat förlag. Har testat tidigare med ett manus till en ren ”hitte-på”-roman men fick nej från några olika förlag. Det manuset ligger fortfarande ”i byrålådan”. Mer om mina två böcker hittar du på bloggen Arundo: ”Sandskär i mitt hjärta” (utg. 2013) här och ”En flicka som heter Anna” (utg. 2017) här.

Lusten att skriva, behovet eller t.o.m. driften att skriva är intressant – att det kliar i fingrarna av önskan att uttrycka sig i ord. Det är ju också därför jag håller liv i mina bloggar, även om det kan gå ett tag mellan inläggen ibland beroende på vad som händer i övrigt i mitt liv.

Kreativitet och hur hjärnan funkar är fascinerande i sammanhanget. När jag är inne i ett skrivprojekt kan tankar och formuleringar som rör texten dyka upp var som helst, när som helst. Jag minns hur jag satt på en buss i Stockholm och funderade på några rader i det som skulle bli boken ”En flicka som heter Anna”. Några ord dök upp och jag letade efter ett papper att skriva upp dom på. Hade inte med mig nåt, men hittade några knöliga kvitton i handväskan och rafsade ner lite på baksidan. Och visst, jag vet, man ska alltid ha en liten anteckningsbok med sig vart man än går.

Vill man författa måste man också tycka om att läsa och det gör jag ju. Just nu håller jag på med Philip Roths  novellsamling ”Goodbye, Columbus”, hans första bok, tror jag. Härlig författare. Känns gott att läsa – njutbart!  Särskilt efter ”Haggan” av Aase Berg som var ”something completely different” verkligen. Det tog mig ett tag att ta mig igenom den. Så mycket ilska och så mycket upprepande av tankar (ofta arga och särskilt på en man och hans hustru), den underliggande berättelsen om vad personerna i boken gör kommer igenom ibland och berättelsen förs långsamt framåt. Men dessemellan dessa sjok av ilska och arga formuleringar om män och kvinnor. Ibland välfunnet och t.o.m. roligt. Ofta talspråk, ibland riktat rakt till läsaren – om den bok hon skriver och som jag sen läser. Det är väl sånt som kallas ett metaperspektiv. Men nej, i det stora hela blev jag trött på boken. Sorry, Aase Berg!

Vad ska man annars läsa då om man vill bli författare? Böcker om skrivande finns det ju gott om, men i övrigt? Hemingway gjorde en lista med boktips till en ung man som besökte honom i Key West 1934. Jag hittade det på nätet häromdan. Så här inleder Hemingway listan:
”Here’s a list of books any writer should have read as a part of his education… If you haven’t read these, you just aren’t educated. They represent different types of writing. Some may bore you, others might inspire you and others are so beautifully written they’ll make you feel it’s hopeless for you to try to write.”

Ok då, Ernest. Några av dom har jag läst men långt ifrån alla. Madame Bovary, Of Human Bondage, Brothers Karamazoff, Wuthering Heights – det blir fyra av sexton. Hm… måste nog skärpa mig. Fast det är klart, det har hunnit komma ut en hel del fler intressanta författare sen 1934.  Som Philip Roth. – Ernest Hemingways boktips hittade jag här.

2 reaktioner på ”Om skrivande (4)

  1. Aleksandr Sergejevitj april 10, 2019 / 6:11 e m

    Tack för en fint hopkommen betraktelse över läsandets glädje och det på sätt och vis ännu mer lustfyllda i det egna skrivandet och den kreativa impuls som ligger därbakom. Det du bekänner om hur det där finns något tvingande – du använder det starka men träffande ordet drift – känns nog igen av den som till äventyrs har en läggning vettande åt samma håll.

    Bland dina senaste ’Lesefrüchte’ finner jag Philip Roth som jag följt till och från genom decennierna. Han nådde med åren ett imponerande djup både samhällskritiskt och psykologiskt. Hans sena böcker (Romanssviten ’Nemesis’) har bl a mycket fina observationer om åldrandet. Här länk till BBC:s utmärkta presentation av honom för ett par år sen:

    Vilka böcker författaren in spe, eller vilken person som helst, ska läsa, är nåt som touchar vid en debatt som rasade på kultursidorna för några år sen om
    huruvida vi bör hålla oss med det som brukar kallas en litterär Kanon. En knepig
    frågeställning där jag nog är benägen att svara ja, fast med en del reservationer.

    I en sån Kanon förtjänar av dej citerade Ernest Hemingway definitivt själv en plats bland förra seklets giganter. Som tack för att du med din länk tipsade om utmärkta ’Brain Pickings’ vänder jag med en länk till en miniessä om EH:s stilistiska talanger så som de kom till uttryck särskilt i hans tidiga noveller.
    https://www.newyorker.com/magazine/1998/11/09/last-words-6

    Jag bekänner avslutningsvis att jag känner igen mej i det där med hugskott och halvfärdiga formuleringar som kastas ned på underlag som finns att tillgå. Idag fyller anteckningsboken i mobiltelefonen funktionen, men vid den bussresa då nedanstående rader började ta form, fick nog ett gammalt konsumkvitto (eller var det insidan på en pappkasse ?) tjäna som Manuscript no 1:

    I 54:an på Västerbron är varje upptagen sittplats
    centrum i en mediterande galax. Någon
    har sin yttersta gräns hos barnbarnen i Rågsved; en annan
    expanderar med ljusets hastighet mot Gud.
    Om bussen gick genom räcket, skulle trettioåtta världar
    gå förlorade i Riddarfjärdens vatten.

    Gilla

    • Gabrielle april 13, 2019 / 11:37 f m

      Tack för intressant kommentar med artikeln av Joan Didion. Det är mycket jag inte visste om Ernest Hemingway, ser jag, trots att han ju varit en av mina favoriter sen jag var ung (The short happy life of Francis Macomber, For whom the bell tolls m.fl.) Inte visste jag att andra fullbordat manus han skrivit. Hm… Och inte visste jag heller om hur mycket han skadat sig i flygolyckor eller om hans familjesituation (faderns självmord, hans mor och yngre syskonen som han bekymrade sig om osv).
      Också Philip Roth var intressant att se. Såg för ett tag sen en intervju med honom gjord i hans hem, finns inte kvar på SVT Play vad jag kan se. Kanske såg du den?
      Bra text där på slutet. ”Trettioåtta världar…”ja, så är det ju!
      Och Brainpickings – visst är den intressant att leta runt i!

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.