Pölsa på påsken

Nej, det hör väl knappast till mattraditionerna i påsktid. Men jag har ägnat mig åt pölsa på annat sätt. Här en smakbit:

”Ja, fortsatte hon, det fanns otaliga pölsor utöver avabäckspölsan, och de var alla märkvärdigare och mera sammansatta.”
Och så beskriver kvinnan olika pölsor från byarna runtomkring i Västerbotten – lillåbergspölsan, raggsjöpölsan, pölsan i Åmträsk… Hon avslutar med:
”Men över alla andra pölsor stod pölsan i Lillsjöliden, Ellens pölsa i Lillsjöliden. Det var inte bara en byapölsa utan en ensam människas pölsa. Den var ojämförlig. Hade man en gång smakat den, då var allting annat endast och allenast ersättningspölsor och nödfallspölsor.”

Dom frågar efter receptet. ”Ett sådant recept vore inte möjligt  – – – det finns en gräns för vad bokstäver kan säga. Men, tillfogade hon, jag vill inte var den som klagar. Vi får alla vara nöjda och tillfreds med den pölsa som bliver oss given.”

Vilket härligt stycke litteratur det här är! Stycket jag fastnat för är en bit längre förstås, det här var bara en smakbit. Säkert vet många av er vilken bok jag citerar ur. Den blev omtalad när den kom 2002. I min bokhylla har den stått länge, men jag har inte läst den förrän nu under påsken: ”Pölsan” av Torgny Lindgren.

Det är ett underbart fabulerande i boken och den är skriven på ett vackert rikt språk. Här finns intressanta personteckningar och så alla dessa stämningsfulla västerbottniska ortsnamn. En del mer eller mindre äckliga ingredienser i pölsorna får man sig också till livs. Att alltihop är norrländskt så det förslår gör inte det hela sämre, tycker denna norrlänning. Och så handlar boken om skrivande, om vad som är sanning och dikt. En riktigt härlig bok.

2 reaktioner på ”Pölsa på påsken

  1. Aleksandr Sergejevitj april 24, 2019 / 9:33 e m

    Du valde i dubbel mening din påskläsning med smak! Torgny Lindgren är en författare som man hoppas ska få nya läsare långt in på det nya seklet. Man hade önskat att han fått leva längre, men kanske ligger det något tröstande i att denne milde man slapp uppleva den värsta röran inom Svenska Akademien, där han ju var en av De Aderton.

    Och som du skriver: Hans språk med rötter i den karga övrenorrländska myllan och i Bibeln som stod honom nära, är liksom hans uppväxts husmanskost av den njutningsrika sorten, vilket ju i samma mån gäller en rad andra västerbottniska författare, jfr Sara Lidman, Per Olof Enquist och den unga Augustpris-vinnaren Stina Stoor.

    Torgny Lindgren debuterade som lyriker, och året efter ’Pölsan’ gav han tillsammans med konstnären Sven Ljungberg ut en liten ABC-bok som då gladde både mitt öga och ‘öra’, med en underfundig tvårading av TL till varje bokstav, liksom en färgglad Ljungberg-plansch:

    Apan anar mera än vi vet.
    Apor har sitt eget alfabet.

    Gilla

    • Gabrielle april 26, 2019 / 10:56 f m

      Tack, Enquist har jag läst en del av, inte Stina Stoor och inte Sara Lidman heller. Av Torgny Lindgren har vi ytterligare tre ser jag: Ormens väg på hälleberget, Legender och Merabs skönhet. Den förstnämnda har jag läst för flera år sen. Kanske läser om den eller tar nån av dom andra sen. Ganska tunna pocketböcker, lätta att ta med när jag går ut i solen nånstans.
      ABC-boken känner jag inte till. Roligt med sånt samarbete konstnärer emellan.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.