Den här kyrkan i Lärkstaden i Stockholm är resultatet av en arkitekturtävling, som utlystes 1905-06. Vinnare blev arkitekten Lars Israel Wahlman från Hedemora, då 36 år gammal. Kyrkan kom att bli Wahlmans främsta verk. Det är en häftig kyrka med mycket inslag av jugend och nationalromantik, och byggnaden liksom växer upp ur det gamla kvarnberg den står på.
Så här såg kyrkan på berget ut 1914, det år som kyrkan invigdes. Bilden är från Stockholmskällan. Foto: Okänd. Fotonummer Fa 5125 ; Fotonummer C 1797. Klicka på bilden för att se den större.
Lars Israel Wahlman och jag är avlägset släkt. Det är väl därför jag har lite särskilt varma känslor för honom. När jag sitter på bussen över Lidingöbron brukar jag vrida på huvudet och titta på ett annat av hans byggnadsverk: det Cedergrenska tornet. ”Hej, Lars Israel!” säger jag tyst för mig själv.
Släktskapet är så här: Lars Israel Wahlmans mamma hette Emma och var född Berg. Hon var moster till Anna Härdelin Hjelmström, min morfars mor, som jag skrivit en hel bok om. Lars Israel Wahlman och Anna Härdelin var alltså kusiner.
Det är moster Emma som råder Anna att bära bärnsten om halsen, ett fåfängt försök att bota den tbc som drabbat systerdottern. ”Från Moster Emma hade jag bref igår och går nu med becktråd och bärnstenshalsband om halsen efter hennes önskan.” (ur brev till Helfrid, kusin och bästa vän, i okt 1893). Mer om Anna och om boken om henne hittar du på Arundo här (startsidan) eller direkt till boken här.
Vill du se bilder från Engelbrektskyrkans interiör kan jag tipsa dig om ett inlägg från 2010 hos min gamla bloggkompis Mira i ”Miras mirakel” här.
Gabrielles blogg 
Hej ”gamla bloggkompis”! 🙂 Vi börjar bli ett träget, envist och – ensamt – gäng. Men jag gillar att vi fortfarande håller på. Och kul att du hittade mitt gamla Engelbrektsinlägg. Allt gott!
GillaGilla
Hej, Mira! Glad att du såg det här.
Vi håller nån sorts avlägsen kontakt genom att vi är kvar och fortsätter.
Allt gott till dig med! Och hoppas på många års bloggande till! 🙂
GillaGilla
Intressant att läsa om ditt släktskap, om också på visst håll, med arkitekten bakom Engelbrektskyrkan.
Lars Israel Wahlman (en stilig karl!) lämnade ett gediget livsverk efter sig, inte tu tal om den saken.
Engelbrektskyrkan är inte den stockholmskyrka som talar varmast till mitt hjärta, men den är onekligen imposant med sitt torn, sin valvhöjd och sitt magnifika orgelverk. Och som du antyder överrik på fint genomförda inredningsdetaljer. Ett besök är klart motiverat även från den som i övrigt inte tillhör de kyrksamma.
Detsamma gäller f ö hela den omkringliggande Lärkstaden, som med kyrkan bildar en intressant arkitektonisk enhet. Det braskande fornnordiska (kyrkan, gatunamnen) modereras av kvarterens mänskliga mått och grönskan i innegårdarna och parken Balders Hage.
Wiki-artikeln om LIW upplyste mej om nåt som jag borde ha vetat, men missat, nämligen att han i skiftet mellan 40- och 50-tal stod för restaureringen av min barndoms hemkyrka, Sofia på Södermalm. Där hade jag gått i söndagsskola och skulle ha kofirmerats, om det inte varit för restaureringen. Det blev i Katarina jag fick ’gå fram’ i stället, inget dåligt alternativ måste man medge. Den interiör i Sofia som restaureringen resulterade i, tycker jag LIW har all heder av. Ljuset fick ett inbrott i den tidigare murrigheten, och vi begåvades med en underbar väggmålning i koret av Hilding Linnqvist.
Jag var tvungen att kolla på kartan, när jag läste om dina vinkningar till Cedergrenska Tornet på väg till eller ifrån Lidingö; trodde först att du hade blandat ihop Lidingöbron med broarna över Stocksundet. Men du har ju alldeles rätt: Det går en rak siktlinje över Värtans vattenspegel ända bort till tornet som det tog hundra år att bygga:
http://mapper.acme.com/?ll=59.36804,18.08101&z=14&t=M&marker0=59.38042%2C18.05547%2Ccedergrenska%20tornet%20stockholm%20sverige
GillaGilla
Om Lars Israel Wahlman och Sofia visste inte jag heller. Väggmålning av Hilding Linnqvist vill jag ju se! Får bli en promenad på Söder igen nån dag.
Och inte tar jag fel på broarna… 🙂
GillaGilla
Eftersom min skola bara låg ett kvarter från Engelbrektskyrkan, har jag många trevliga minnen från både kyrkan och parken, där vi smygrökte, eller bara satt i solen när vi skolkade, om inte kantorn övade just då,för då gick vi in och lyssnade på honom.
Margareth
GillaGilla
Tack. Fin plats att smygröka, skolka och sola på!
När jag var där häromdan hade kyrkan precis stängt. Annars hade jag gått in och tittat lite. Får bli en annan dag.
GillaGilla