Obehagliga sanningar

Washington Post skrev häromdan att ”Some white people don’t want to hear about slavery at plantations built by slaves” (artikeln ligger bakom betalvägg). Det handlar om vita turister som besöker plantager i USA där slavar jobbat, lidit och dött. En del av dom här turisterna tycker det är obehagligt att höra om hur slavarna levde och hur dom behandlades, man blir ju på dåligt humör, det är deprimerande att höra om osv. Så mycket bättre då med skildringar från slavtiden av typen ”Borta med vinden” med slavägarnas stora fester, vackra kläder, romantik osv – före inbördeskriget på 1860-talet.

Boone Hall Plantation

Vi var en gång på en stor plantage nära Charleston, South Carolina: Boone Hall Plantation. Man kunde besöka den eleganta herrgård där slavägaren och hans familj hade bott och dom enkla hus som slavarna bodde i. På en vägg i herrgården satt ett anslag om köp och försäljning av slavar där man kunde läsa om priser för slavar av olika kön och ålder, en liten flicka m.m. Visst var det beklämmande att se sånt och inse den enorma skillnaden mellan att vara slavägare och slav och försöka förstå något litet av det som drabbade slavarna. Att gå där som svensk innebar ju inte heller att vi kunde slå oss för bröstet i tron att Sverige aldrig varit inblandat i slaveriet, för så var det ju inte.

Men…hm… är man orolig för att få höra obehagliga sanningar kanske man ska undvika att turista på plantager i sydstaterna i USA, liksom man väl också ska låta bli att besöka Auschwitz och andra koncentationsläger i Europa.

Så här bodde slavarna på Boone Hall Plantation.
Guiden sitter framför ett av slavarnas hus.

Slavarnas hus på Boone Hall Plantation förevisades av en guide som när vi frågade hur hon såg på slaveriets historia i USA sa hon ungefär så här: ”det var inte vi som införde slaveriet, det var ju engelsmännen”. Vi var inte imponerade av svaret, men det var liksom ingen idé att inleda nån diskussion. Skygglapparna verkade sitta hårt på.

För ett par år sen skrev Dick Harrison om det svenska slaveriet och hur och när det upphörde: ”Det svenska slaveriets svanesång” här. Och för ett par månader sen hade han en artikel om det slaveri som tyvärr fortfarande finns: ”Vi blundar för vår tids slaveri – barnarbetet” här.

Jag har bloggat om slaveriet ett par gånger tidigare. Sök på slaveri i sökrutan upptill till höger om du vill läsa inläggen.

2 reaktioner på ”Obehagliga sanningar

  1. Aleksandr Sergejevitj augusti 12, 2019 / 11:28 f m

    Än en gång bjuder bloggen på ett intressant och viktigt ämne.

    Tack för fint illustrerad redogörelse för personliga upplevelser i f d slavmiljö i The Deep South, påpassligt kombinerad med fördjupande länkar! I likhet med dej blundar Dick H. inte för obehagliga sanningar.

    Det officiella USA manifesterade på ett fint sätt sin insikt om nationens kontroversiella förflutna, när Barak Obama år 2016 på central plats i Washington invigde ett både till arkitektur och innehåll mäktigt minnesmärke över afro-amerikanernas historia, jfr

    https://en.wikipedia.org/wiki/National_Museum_of_African_American_History_and_Culture

    I kretsen av betydande personligheter som i egenskap av ‘Grundarfäder’ byggde nationen, var åtskilliga, bland dem självaste George Washington, slavägare. I museet står en staty av Thomas Jefferson, som ju var den som skrev landets självsändighetsförklaring med inledningen ”Alla människor är skapade lika”. Statyn har som bakgrund en vägg av tegel, där stenarna bär namnen av Jeffersons 609 slavar. Av dessa hade minst sex Jefferson som både ägare och biologisk far!

    Jag besökte för ett drygt tiotal år sen ett liknande, fast mindre minnesmärke i Europa – en hedrande uppgörelse med nationes och ortens förflutna under den atlantiska slavhandelns trehundraåriga historia. Utställningen finns i staden Nantes Historiska Museum (inrymt i Hertigarnas av Bretagne slott). Rekommenderas livligt för sin pedagogiskt föredömliga exposé. Här en länk för den franskläsande:

    http://www.chateaunantes.fr/fr/traite-negriere-atlantique

    Jag avslutar med en bokrekommendation. En fängslande verklighetsbaserad roman som kom ut för några år sen och vann Pulitzerpris. Stark läsning:

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_underjordiska_j%C3%A4rnv%C3%A4gen_(roman)

    Nej, förresten, det måste bli en musiklänk också. Upphovsmannen Randy Newman finns ända nere i New Orleans, men det är slavimporthamnen Charleston som, inte av en slump, nämns i texten:

    Gilla

    • Gabrielle augusti 16, 2019 / 3:02 e m

      Tack för som vanligt intressant kommentar. Colson Whiteheads roman åker in på min långa lista med boktips.
      Randy Newman känner jag inte till. Ruggig text han sjunger. Slavmuseet kunde få ett besök om vi nu skulle åka till USA nån mer gång. Inget sånt planerat. Det finns ju så många andra resmål… även om vi mest åker till Melbourne eftersom en av sönerna bor där.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.