Körsbärsblom och gammal släkt

Blåsigt och lite kyligt i dag igen. Hade ingen lust att sitta och läsa i solen nånstans, så det blev bara en kort promenad i environgerna. Körsbärsträden i Kungsan har jag missat denna vår, har inte varit nere på stan på länge. Men blommande träd finns på närmare håll. Dom här växer på Observatoriekullens sluttning ner mot Sveavägen.

I bakgrunden bryts stadens silhuett av Engelbrektskyrkan till vänster och långt bort till höger av Kaknästornet. Tornet har jag inga starka känslor för varken åt ena eller andra hållet, men Engelbrektskyrkan tycker jag om. Det är en stilig kyrka och den ligger vackert där den liksom växer upp ur en ordentlig bergknagge. Arkitekten Lars Israel Wahlman som ritade kyrkan var kusin med min morfars mor Anna Härdelin, gift Hjelmström. Det var Lars Israels mamma Emma, moster till Anna, som skickade henne ett bärnstenshalsband med förhoppningen att det skulle hjälpa mot tuberkulosen som hon drabbats av. Det gjorde det inte, men det var snällt tänkt… Det är ju tanken som räknas heter det.

4 reaktioner på ”Körsbärsblom och gammal släkt

  1. Karin april 18, 2020 / 11:59 f m

    Vilken fin bild från mina gamla hemtrakter, vid Spökparken!
    Intressant också med bakgrundsinformation om Engelbrektskyrkan och dess arkitekt och din släkting Anna!

    Gilla

    • Gabrielle april 18, 2020 / 9:45 e m

      Tack. Aha, gamla hemtrakter… trevligt! Bilden, ja faktiskt bara tagen med kameran i mobilen. Förvånansvärt hygglig kvalitet ändå. 🙂

      Gilla

  2. Aleksandr Sergejevitj april 20, 2020 / 1:12 e m

    Tack för rapport från ställföreträdande avnjutande av körsbärsträdens fägring. Den kom påpassligt, bara nån dag efter att jag på SVT Play hade sett den finstämda japanska långfilmen ’Under Körsbärsträden’.

    I Obsevatoriekullen har ni ’vasaiter’ ytterligare (jfr Sabbatsberg nyligen) en härlig miljö där natur och kultur samspelar fint under alla årstider. För sinnet ovärderlig grönska och intressant arkitektur både på själva kullen och i omgivningen.

    Apropå arkitektur vill jag uppträda till försvar av Kaknästornet som du säjer lämnar dej likgiltig. För mej representerar tornet byggnadsverk i stan som ’vinner i längden’, och jag menar då inte antalet meter i höjdled, utan vartefter som åren och decennierna går. Synd att tornet inte längre kan besökas av allmänheten på grund av ’risk för rikets säkerhet’. Nästan ännu finare än Kaknästornet tycker jag dess södra pendang och lillebror Hammarbytornet är i sin motsvarande ’betongbrutalism’. Den byggnaden är f ö grönmärkt i Stadsmuseets kulurhistoriska klassificering såsom särskilt värdefull.

    Arkitekten Bengt Lindroos som ritade bägge, är värd ett omnämnande. Jag vill särskilt peka på den södermalmspärla som kvarteret ’Drottningen’ på Glasbruksgatan utgör. Klart värt ett studiebesök på ’rätta sidan Slussen’.

    Gilla

    • Gabrielle april 24, 2020 / 9:56 f m

      Tack för kommentar. Nåja…Kaknästornet, jag ska försöka titta på det med lite nyare ögon nästa gång jag är i närheten. Hann med att äta på restaurang högt däruppe en eller två gånger innan tornet stängde. Flera år sen nu.
      Och tack för tipset om Bengt Lindroos och Glasbruksgatan. Ska titta när jag nån gång framöver vågar ta mig så långt bort från Vasastan…

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.