I dag blev det cykeltur till ännu en favoritplats: Gustav III:s paviljong i Haga. Kungen var inte där själv (av lätt insedda skäl) men kanske smög hans ande omkring därinne i dunklet under kristallkronorna och bland dom fina stolarna klädda i randigt. Han undrade kanske vad det var för en tossig människa med håret på ända som stod där utanför och glodde in.
Det är en fin paviljong och den ligger vackert med utsikt ner mot vattnet.
Om jag minns rätt lär vattenståndet i Brunnsviken ha varit en hel del högre på Gustav III:s tid än det är i dag.
Gustav III är nog den av våra kungar som jag vet mest om (trots att jag inte alls vurmar för kungar, utan tvärtom hellre vill ha republik). Kanske beror det helt enkelt på Giuseppe Verdi eftersom ”Maskeradbalen” var en opera som jag såg redan som barn och sen varit på flera gånger därefter.
Det är en konstig tid vi lever i verkligen. På trappan vid paviljongen satt jag och lyssnade via mobilen på presskonferensen med Anders Tegnell och dom andra vid klockan 14. Det är inte nåt man blir glad av direkt. Det fortsätter, och ser en del mörkare ut nu än häromdan, tycker jag. Det är en djupt sorglig tid nu. Men visst, sommaren är i antågande, och många verkar bry sig allt mindre om dom rekommenderade restriktionerna och försiktighetsåtgärderna. Kommer det att straffa sig, tro? Samtidigt tror man att viruset trivs sämre i sommarvärmen. Ska man trots rätt dystra tal och kurvor våga hoppas på att allt långsamt blir bättre?
Nej, jag nynnade inte på ”Maskeradbalen” när jag cyklade hemåt. Det blev istället ”She loves that free fresh wind in her hair…”. Länge sen jag klippte mig.
Gabrielles blogg 
”… . That´s why the lady is a tramp!” (1937)
Ord av Lorenz Hart en av de allra finaste textskrivarna inom det man brukar kalla ‘The American Songbook’. Tillsammans med Richard Rogers musik blev blandningen många gånger oslagbar.
Numret om den konventionsbrytande unga kvinnan med ‘wind in her hair’ finns med i den här, nästan en timme långa och utmärkta kavalkaden med duons musik, där jag tycker att Harts texter ibland höjer sej mot den goda poesins höjder:
Ja, det här blev ju en kommentar om ett par musikkungar i stället för om vårt svenska sjuttonhundratalsmajestät och hans Haga, men jag hoppas bli ursäktad för den goda avsiktens skull. ”Varav hjärtat är fullt, …”
GillaGilla
Tack. Hoppade lite i dokumentären(tittar mer senare), som ju känns rätt härligt gammaldags. Och det var ju länge sen, en annan tid, annorlunda än vår verkligen. ”The lady is a tramp” känner jag mest till genom Frank Sinatras version.
GillaGilla