Boktips

Nu har jag läst tre böcker av den brittiske författaren Julian Barnes. Jag började med ”Flauberts papegoja”, som var välskriven, fantasifull och samtidigt rätt speciell. Har inte läst nån sån bok som den tidigare, och den gjorde mig förtjust över författarens frihet att göra precis som han vill. Jag skrev om boken här.

Nu har jag också läst ”The only story” och ”The sense of an ending”. Jag valde att läsa böckerna på engelska eftersom det stod i en recension av den svenska utgåvan av ”The only story” att det var en del missar i översättningen, eller i varje fall en del okänsligheter. Skribenten tyckte man hellre skulle välja originalspråket. Barnes skriver en i stort sett lättläst engelska och när jag stöter på ord jag inte förstår riktigt (även om sammanhanget ofta visar vad förf menar) så slår jag upp ordet i mobilen. Enklare än att bläddra i ett lexikon.

På det sättet läste jag förra vintern/våren den mycket tjocka boken på engelska om ”Leonardo da Vinci”. Jag låg på min vita soffa och läste med mobilen lätt tillgänglig bredvid. Trevligt minne. Jag blev nästan lite förälskad i Leonardo. Inlägget om Leonardo da Vinci och om boken om honom har du här.

I alla fall är jag riktigt glad över att ha hittat en ”ny författare”= en jag inte kände till tidigare. Tycker om alla tre böckerna. ”The only story” och ”The sense of an ending” är lite lika varandra på så sätt att det handlar om en man i 60-årsåldern, som ser tillbaka på sitt liv och funderar över kärlek, närhet till andra, människor som haft betydelse för honom i hans liv.

Jag tycker om Barnes sätt att skriva. Där finns så mycket inlevelse i hur författaren berättar om människor som betytt något för huvudpersonens/berättarens liv. Han skriver om kärlek och vänskap, om hur hans huvudpersoner – Paul i den ena boken, Tony i den andra – ser på det som hänt och händer. Det är inkännande om relationer, mycket känsla, även humor och en hel del vemod – funderingar över livet i dess olika skeden.

Vad vet vi egentligen om andra? Vad kommer vi ihåg – och är det sant eller inte? Var det verkligen så? Överraskningar kan komma när man ser tillbaka och försöker minnas vad som hände, vad man själv gjorde osv. Vad betyder dom val vi gjort i livet? Borde vi, skulle vi, kanske ha valt på ett annat sätt? Eller om det ibland inte ens varit medvetna val utan att man istället bara låtit livet löpa på, hängt med och tagit det som kommer. Lite som att sitta i en båt och låta den driva med vågorna. Och kanske missa chanser, möjligheter som kommer i ens väg. Sånt funderar han på, Paul i ”The only story” och Tony i ”The sense of an ending”. Lätt att bli berörd av handlingen, stämningen och tankarna i dessa böcker.

Under coronatiden hör jag ju till dom som inte ska vara ute och träffa en massa folk. Jag hinner med en hel del läsning – på balkongen i solen, ute i nån vacker park, som jag cyklat till, eller halvliggande i min vita soffa. Fröjdefullt!

5 reaktioner på ”Boktips

  1. Aleksandr Sergejevitj juni 11, 2020 / 12:48 e m

    Som en som, när Flauberts papegoja var bloggaktuell, puffade för ’A Sense of an Ending, är jag glad över att du upplevt boken positivt.

    Du sammanfattar distinkt Barnes’ författarskap, där spekulationer över livsval och ansvar går som en röd tråd, med frågan ’what if’ ständigt hängande.

    Temat går igen i en känd dikt, ’The Road Not Taken’, av den trettioen gånger nobelprisnominerade Robert Frost:

    THE ROAD NOT TAKEN
    Two roads diverged in a yellow wood,
    and sorry I could not travel both
    And be one traveler, long I stood …
    ( forts.: https://www.poetryfoundation.org/poems/44272/the-road-not-taken )

    På samhällsplanet lämnar dom vägar historien med stort H valde att inte ta, stoff för många skönlitterära s k kontrafaktiska spekulationer av skiftande kvalitet. En som behåller sin fulla aktualitet skrevs av en annan US-amerikan som döden för ett par år sen berövade det nobelpris han stod i kö för.

    Jag tänker på Philip Roth och hans kusliga vision ’The Plot Against America’ (sv. övers.: ’Konspirationen mot Amerika’ 2005), där inte Franklin D. R., utan isolationisten, nazisten (?) och antisemiten Charles Lindbergh vinner amerikanska presidentvalet 1940. Allt sett från den enkla judiska New Jersey-familjen Roths perspektiv.

    Boken ber om en plats så småningom bland Gabrielles boktips.

    Gilla

    • Gabrielle juni 12, 2020 / 2:22 e m

      Tack för kommentaren. Ja, du inspirerade mig att gå vidare med Julian Barnes efter ”Flauberts papegoja”. Tack för det! Ska nog läsa hans senaste också så småningom,”Man in the red coat”.
      Philip Roth: ja, det var synd att han inte hann få nobelpriset. Såg en bra intervju med honom, gjord något av hans sista år. Intressant och gav lust att läsa hans böcker. Och en eller annan har jag läst, fast minns inte vilka just nu. Men ”The plot against America” såg jag nyligen som en mycket välgjord serie i 6 delar, så just den boken får nog vänta ett tag. Nu ska jag börja med ”Dagar utan slut” av Sebastian Barry, som jag inte känner till alls sen tidigare.

      Gilla

  2. lenaikista juni 15, 2020 / 7:16 f m

    Tack för boktips!
    Och tack för det sista stycket du skriver – hur man gör det bästa av alla situationer. O kan ha det fröjdefullt. Blir så less på dem som klagar över att de är ”inlåsta”(?) och inte vill ”klumpas ihop med gamla” ??! Hallå, du och dina organ ÄR gamla, kanske dags att mogna och inse det – om man nu haft turen att få bli 70plus utan att känna sig gammal?
    Så, nu har jag själv klagat. 🙂

    Gilla

    • Gabrielle juni 16, 2020 / 9:10 f m

      Tack för kommentaren. Javisst är det så, är man 70+are så har det skett en hel del med kroppen även om man inte tror det själv. För egen del känner jag mig stark och pigg (men vill absolut inte drabbas av Covid-19) och ger mig gärna ut på cykelturer. I en cykelaffär för en tid sen sa innehavaren, som såg ut som 60+: ”Vad roligt att du cyklar fortfarande!” Hm, varför då då? tänkte jag. Varför skulle jag inte kunna cykla, ser jag ut som 90+ eller nåt?
      Som sagt, det går absolut ingen nöd på mig under karantänen. Fast en del är ju klart trist: att inte kunna umgås med barn och barnbarn, mina systrar och goda vänner samt att behöva gå i andningsmask när jag handlar mat. Håller tummarna för forskarna som jobbar med vaccinet och att vi 70+ ska kunna få det också så snart det går.

      Gilla

      • lenaikista juni 16, 2020 / 3:57 e m

        Visst håller vi alla tummarna! Jag var aldrig nån vidare cyklist, men vi är glada att vi har bilen. De barn o barnbarn vi har inom räckhåll träffar vi nu utomhus, det går bra.

        Gillad av 1 person

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.