Livet ändrar sig plötsligt totalt, ingenting är som förr. Ingen hjälp finns att få. Hon är helt skild från familj och alla hon känner, och dom som bor i närheten är döda. Hon har tak över huvudet men är ensam ute i ett berg- och skogslandskap. Hon måste klara sig själv där hon är.
Det är i mycket korta drag vad boken ”Väggen” av Marlen Haushofer handlar om. Boken kom ut för första gången på 1960-talet men har på senare år fått ett uppsving och kommit ut i nytryck/nyöversättning. Marlen Haushofer föddes i Österrike 1920 och dog 1970, bara 49 år gammal.
Jag nosade lite på boken innan jag läste den. Hos mig finns ofta ett motstånd mot sånt som är inne, sånt som alla talar om. Jag blir misstänksam, vill inte dras med i nån ”hype”. Blir också irriterad av att klumpas ihop med andra utan att jag bett om det eller ser nåt skäl till det (typ en gammal reklamslogan som ”Svenskarna och deras Cirkelkaffe”). En barnslig oppositionslusta, kanske. Men visst, jag kan ju bli nyfiken också och nyligen skaffade jag därför ”Väggen”.
Det är en bok om ensamhet, utsatthet och om att klara sig själv utan alla dom bekvämligheter som man normalt har tillgång till. Det är också en bok om kärlek – och om sorg. Inga människor finns där hon är men hon har några djur i sin närhet. Hennes samhörighet med och kärlek till djuren djupnar allt mer under berättelsens gång. Boken handlar även om tid, tiden som går långsammare. När kvinnans klocka stannat finner hon på andra sätt att hålla koll på dagens timmar.
Jag blev berörd av läsningen, fick tårar i ögonen av vissa stycken. Här finns många vackra naturskildringar. Jag vill inte säga så mycket mer om boken. Läs den, om du inte gjort det.
Doris Lessing har sagt om boken: ”The Wall is a wonderful novel. It is not often that you can say only a woman could have written this book, but women in particular will understand the heroine’s loving devotion to the details of making a keeping life, every day felt as a victory against everything that would like to undermine and destroy. It is as absorbing as Robinson Crusoe.”
Hm… det där får mig att fundera över skillnaden mellan vad en kvinna kan få ut av en bok och vad en man kan få ut av den. Och över varför en sån skillnad kan finnas. Om det är som Lessing skriver, innebär det då att yngre män, män som vuxit in i den nya mansrollen (pappaledighet, delad vård av barn och hem m.m.) skulle uppfatta boken på ett annat sätt än män av en lite äldre generation? Intressant fråga tycker jag. Har lagt boken till K och hoppas han läser den, liksom att våra söner gör det.
Och så undrar jag om jag borde läsa Robinson Crusoe nu. Har aldrig läst den.
Gabrielles blogg 
Som en som drog en lans för Haushofers ‘Väggen’ när du nyligen nämnde den som oläst, glädjer jag mej med dej över din läsupplevelse. Jag tror jag nämnde den långfilm som är baserad på boken. Jag tror att du, sen du nu läst boken, skulle uppskatta och känna igen dej i den poetiska bildtonen i den här korta trailern:
På din avslutande retoriska fråga om du kanske skulle ta och läsa ‘Robinson Crusoe’, svarar jag obetingat ja. Jag besparade mej argumenteringsmöda genom att googla ‘Why you should read
Robinson Crusoe’. Överraskades av mångfalden av svar. Pröva själv får du se! Eller nöj dej bara med att läsa den här Guardan-artikeln som har några år på nacken. Den är skriven av en kvinna som själv är romanförfattare:
https://www.theguardian.com/books/2004/jul/17/classics.danieldefoe
GillaGilla
Tack för det. Och jovisst, du inspirerade mig till att läsa ”Väggen” – puttade mig sista biten. Tack för det med.
Robinson Crusoe ska jag också ta mig an så småningom. Han åker in på listan i mobilen. Men jag vill att det ska var en icke förkortad eller populariserad version av boken. Tror jag får ta mig till bibblan och leta lite.
Intressant artikel av Diski. Känner igen hennes namn men har inte läst nåt av henne.
GillaGilla