Pierrot le Fou

Jean-Luc Godards film med Jean-Paul Belmondo och Anna Karina såg jag första gången i Frankrike, förstås enbart på franska. Jag blev tagen av den men insåg samtidigt att det var en hel del jag inte förstått. Sen såg jag om den hemma i Sverige, inte bara en gång utan flera. En film jag aldrig glömt. Häromdan såg jag den igen och fascinerades av dess rika innehåll. Kärlek, frihet (typ: strunta i allt, gör vad du vill), politik (Vietnamkriget), kritik mot all ytlighet, och så gangstrar, våld och död – och sång. Absurd, förvirrande, både sorglig och rolig. Vacker också.

Samtidigt tänker jag nu när jag ser om filmen att den visar mannen som en intellektuell som läser om Velasquez och vill ha böcker att läsa hela tiden medan kvinnan målar läpparna, vill gå och dansa och blir urled på mannens eviga läsande. Mannen kommunicerar med ord, kvinnan med känslor. Filmen kom 1965 och ska man säga att den visar nåt av Godards kvinnosyn som den var då kanske? Men för all del, han berättar ju en historia och då får han måla ut karaktärerna som han vill.

Pierrot le Fou (svensk titel: Tokstollen) hör i vilket fall till dom filmer jag skulle nämna om nån bad mig säga fem filmer som betytt nåt särskilt för mig eller som jag tycker om och gärna ser igen. Nu är det ju ingen som frågar mig om det men… Dom andra fyra då: ”Midnight Run”, ”Den tredje mannen”, kanske ”Brända av solen” och… och… jag vet inte. Det tar stopp. Vad säger du själv? Kan du nämna fem filmer som betytt nåt extra för dig?

Jag nämnde Pierrot le Fou tidigare i inlägget om Agnes Vardas sista film ”Visages villages” här.

Där hade jag också med länk till ett av sånginslagen i Pierrot le Fou, där Anna Karina sjunger om sin korta lyckolinje i handen – här.
Bilden är en skärmdump.

5 reaktioner på ”Pierrot le Fou

  1. Aleksandr Sergejevitj april 12, 2021 / 4:45 e m

    Omöjligt att avstå från att svälja den utkastade krok = utmaning som ligger i frågan ”Kan du nämna fem filmer som betytt nåt extra för dej?”

    Här fem av det egna livets ’formativa moment’:

    1. ’Trollkarlen från Oz’ (regi: Vincent Minelli) Bidrog i barndomen till att grundlägga kärleken till film som konstform. Den ohämmade fantasin! Dorothys oförglömliga färdkamrater (Fågelskrämman, Plåtmannen, Lejonet)! Färgerna! Spänningen! Humorn! Musiken! (Mästaren Harold Arlen, om vilken man förstås den gången inte visste ett dyft.)

    2. ’My Darling Clementine’ (regi: John Ford) Uppenbarelse under ynglingaår, med dom föregående ’robinsonårens’ enkla Vilda Västern-schabloner upplyfta till ödesdrama. Den gryende insikten om karaktärsskådespeleriets betydelse, i filmen representerat fr a av Henry Fondas tolkning av gestalten Wyatt Earp.

    3. ’Paradisets Barn’ (regi: Marcel Carné) Emblematisk som introduktör av fransk film i en ungdomsperiod med täta besök på Stockholms reprisbiografer (Bostock, Esplanad, Terrassen). Dom stora romantiska gesterna! Huvudtemat med kärlekspassion som livsavgörande faktor. Arletty = Garance! Jean-Louis Barrault = Baptiste!

    4. ’Kvarteret Korpen’ (regi: Bo Widerberg) Sextiotalets starkaste svenska film. Det självbiografiska igenkännandet i miljöskildringen – fast från en annan stad än den egna – i en epok då det sociala medvetandet befann sig i exponentiell tillväxt inom det svsenska konstlivet och ’allting var i rörelse’. Det överdådiga skådespeleriet hos huvudrollinnehavarna (Keve Hjelm, Thommy Berggren, Evy Storm, Ingvar Hirdvall).

    5. ’Den röda filmen’ (regi: Krzysztof Kieślowski.) För mej den främsta i K:s filmtrilogi om färgerna blå-vit-röd. Berörande djupdykning i existensens outgrundligheter och slumpelement, med ett överflöd av detaljer, som lämnar utrymme för tittarens egna tolkningar. En av dom senaste decenniernas minnesvärdaste skådespelarinsatser i Jean-Louis Trintignants gestaltning av en åldrande man.

    Att urvalet är subjektivt ligger ju i själva uppgiften. Därutöver är det nog också så att det inte ens på det personliga planet ligger nåt definitivt och ovillkorligt i urvalet. Var och en av dom nämnda titlarna hade nog kunnat ersättas med nån annan rulle som står för ett annat årtal, ett annat land, nån annan viktig influens … Till exempel har jag inget emot att i Gabrielles efterföljd lyfta in Carol Reeds mästerliga ’Tredje Mannen’ i sammanhanget, även om det förstås skulle innebära att jag kom i ’kastnöd’ ifråga om vad som då skulle behöva tas bort. Den Tredje Mannen såg jag tillsammans med några skolkompisar på förvintern 1949 på premiärbiografen ’Palladium’ en kväll, då vi först promenerat dit hela vägen från Södermalm. När vi kom ut på gatan efter föreställningen, faller det i mitt minne snö. Flera veckor efteråt drömde jag om att äga en duffelcoat, s k Tredje-mannen-rock. av den sort som skådespelaren Trevor Howard bär i filmen. Drömmen förblev en dröm. En film som jag genom åren sett om varje gång som tillfälle getts – varje gång med nyupptäckt av nån tidigare inte uppmärksammad intressant detalj.

    Gilla

  2. Aleksandr Sergejevitj april 12, 2021 / 6:11 e m

    Några rader ytterligare till dej Gabrielle om av dej nämnda filmfavoriten ‘Den Tredje Mannen’ – just som exempel på upptäckter man kan göra i senare umgänge med en omtyckt film.

    Det musikaliska huvudtemat ‘Harry Lime Theme’ på Anton Karas cittra var ju den gången en suggestiv del av filmupplevelsen. Låten toppade under flera månader försäljningen av sjuttioåttavarvare i Sverige och andra länder.

    En annan melodi på cittra ackompanjerar dom här stämningsfulla klippen från filmen. Den fanns också med i bakgrundsmusiken, men det var då inget jag la märke till:

    Jag har lärt mej att värdera melodin/sången desto mer i mognare ålder. Den skrevs på tjugotalet, i Wien, under pseudonym av en tämligen okänd judisk kvinnlig kompositör – Hilde Loewe-Flatter. Hon räddade sig senare undan nazismen till England. För texten stod en i dåtiden känd librettist Fritz Beda, också han av judisk börd. Han mördades i ett koncentrationsläger nära Auschwitz 1942. Du får hela sången med hans ord här, framförd av en sångerska du kanske minns:

    https://www.youtube.com/watch?v=ErKVvQr-gAE (tysk text under ’Visa mer)

    Gilla

    • Gabrielle april 13, 2021 / 6:03 e m

      Tack för kommentarerna, Aleksandr Sergejevitj. Roligt att du nappade. Av dom filmer 1-5 du nämner har jag sett ‘Paradisets barn’, ‘Kvarteret Korpen’ och ‘Den röda filmen’. Minns dom tyvärr dåligt. Tänker att det nog är läge att se om åtminstone ‘Den röda filmen’, särskilt som även Gabrielle Björnstrand nämner den i sin kommentar nedan.

      Härligt höra cittran i Das Alte Lied. Ger väldigt speciell stämning, precis som huvudtemat i filmen. Hildegard Knef, nej henne känner jag inte till men har lyssnat på henne nu.

      Jaså, du hade aldrig nån duffel. Jag hade en när jag var i tonåren och den var en klar favorit. Men den såg nog inte riktigt ut som Trevor Howards i filmen.

      Gilla

  3. Toola Gabrielle Björnstrand april 13, 2021 / 3:57 e m

    Absolut en av mina mest betydelsefulla filmer, tror jag sett den 3 eller 4 gånger. Nu länge sen. Men jag tror den håller mycket bättre än en annan av min ungdoms älsklingsfilmer 8 1/2, som jag såg om på Cinemateket för några år sen. Tjockt med misogyni, tröttsamma kvinnoporträtt. Den föll under ribban. Caribias nätter ligger nu på Svt Play, så den ska jag se om. Brända av solen var också stor. Men för den tidiga cineasten Gabi kanske ännu mer: Sju samurajer, Det sjunde inseglet, De 400 slagen, och för den sena: Kieslowskis Den röda, och Tarkovskijs Solaris

    Gilla

    • Gabrielle april 13, 2021 / 6:02 e m

      Tack för kommentaren. Intressant att se ditt val av filmer. Roligt att du också gillade Pierrot le Fou! Du nämner De 400 slagen. Håller med: den kunde ha varit med bland mina fem.
      Och Kieslowskis Den röda måste jag nog se om efter att även du nu nämnt den.

      Jag har alltid varit intresserad av film och har gått mycket på bio. När jag pluggade gick vi ofta på Filmhuset. Nu under pandemin saknar jag att gå på bio. Det är ju ändå lite annat än att se film på ”burken” hemma. Det ska bli roligt när det går att gå på bio igen. + en massa andra saker som jag ser fram emot att kunna göra igen.

      Gillad av 1 person

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.