Lejon, vinjetter och Hemingway

En gång i Melbourne var vi på Zoo med barnbarnet. Vi hade bara precis kommit in i den stora djurparken när vi hörde lejonen ryta, trots att deras område låg en bra bit in. Det mörka djupa ljudet färdas förvånansvärt långt. Rytandet var skrämmande, kändes i kroppen. Kunde inte låta bli att tänka på min reaktion som en sorts ursprunglig skrämsel, nånting från för mycket länge sen. Som nedärvt från urminnes tider innan mina ”mitokondriska” mödrar utvandrade från Afrika. Larvigt kanske, men det var en tanke som kom. Ungefär som det troligen är rotat i många människor att reagera starkt om man ser en orm ringla fram.

Foto: Petr Ganaj. Pexels

I novellen ”The short happy life of Francis Macomber” skriver Hemingway om några människor som är ute på storviltsjakt i Afrika. Nu har jag läst om novellen – igen. Efter en omläsning för flera år sen skrev jag ett ganska långt inlägg om just den novellen. Där citerar jag några rader som handlar om lejonets reaktion och tankar. Suveränt skrivet. Inlägget heter ”Lejonjakt – omläsning”, länk nedan.

Håller på nu med en samling av Hemingways noveller, ”The first forty-nine stories”, där Francis Macomber är med. Det finns ett förord av författaren. Boken gjorde mig lite konfunderad först eftersom det omedelbart före många av novellerna finns en vignett, en kortare text i kursiv stil som innehållsmässigt inte hör direkt samman med novellen som kommer efter: en egen text som ger en situationsbild och ofta är starkt berörande. En tjurfäktare dör på arenan, en grupp män skjuts av en exekutionspatrull.

Att lägga in en vinjett är ett litterärt grepp har jag förstått nu. Och jag hittade uppgifter om att just Hemingway var en av dom författare som gärna gjorde så, tills han slutade med det helt. I den upplaga med noveller som jag läser är det väl ungefär hälften av novellerna som har vignetter.

I Simenons böcker om kommissarie Maigret finns för det mesta en mycket kort vinjett som ger en vink om vad kapitlet efteråt ska handla om.

När jag grävt runt på webben ett tag och läst om bruket av vinjetter insåg jag att jag ju själv gjort en sån! I en av mina böcker, ”En flicka som heter Anna”, finns en fristående text med kursiv stil: 3 korta stycken på egen sida som ligger innan bokens första kapitel börjar. Texten – vinjetten – ger en ögonblicksbild av familjen Härdelins liv: kapten Thore Härdelin försöker lära ett av barnen simma i sjön Dellen nedanför familjens gård Nordanäng.

Inlägget ”Lejonjakt – omläsning” här.
Författaren Stan Trybulski skriver om Hemingway och vinjetterna här (på engelska). ”What is a vignette? And how do I write one” här.
Boken ”En flicka som heter Anna” finns fortfarande i lager. Läs om boken och om hur man beställer här.

Färdigt för i dag om lejon och vinjetter. Och strax ska jag äntligen få spruta 2, Astra Zeneca.

2 reaktioner på ”Lejon, vinjetter och Hemingway

  1. Aleksandr Sergejevitj juni 16, 2021 / 8:57 f m

    När jag läser din beskrivning av s k litterära vinjetter, där du särskilt nämner Ernest Hemingway, tänker jag på ett annat grepp som EH tillsammans med många, många andra odlat.

    Den s k epigraftekniken innebär också den att författaren före huvudtexten av en roman, ett kapitel, en dikt, ja, ibland rentav i boktiteln, sätter en pregnant formulering med en bärande tanke som ger en fingervisning om vad som kommer att utgöra själva hjärtpunkten i det som följer. Ordet epigraf används här som synonym med ’tänkespråk’.

    Till skillnad mot vinjetten, vars text ju författaren själv formulerar, handlar det här så gott som undantagsvis om ett CITAT från en annan litterär källa: en bibeltext, ett ordspråk, en antik klassiker, en känd sångtext .. .

    Hemingway står för några såna ’förtexter’ med särskild lyskraft och brukar figurera i toppen av listor (som kan göras långa!) av berömda epigrafier ur världslitteraturen. Så är ju själva titeln på hans roman ’Och solen har sin gång’ (’The sun also rises’) en del av en vers i bibelboken Predikaren, som återkommer på titelsidan. Också romantiteln ’Klockan klämtar för dej’ (’For whom the bell tolls’) är ett citat, i det fallet ur en dikt av renässanspoeten John Donne. Några rader ur dikten finns även i det fallet med på titelsidan.

    Till dej Gabrielle, som för närvarande är fördjupad i den franska språkvärlden, sänder jag med en länk till en fransk enthousiaste :

    http://www.epigraphe.org/index.php?accueil=1

    Vederbörande har förtecknat mer än fyra tusen epigrafier ur mer än tolv hundra böcker av sjuhundrasextiofyra författare. Ta dej ett bad och hämta inspiration!

    .

    Gilla

    • Gabrielle juni 16, 2021 / 9:16 e m

      Tack för intressant kommentar. Aha, det kallas epigraf det där citatet man ser då och då i litterär text. Det visste jag inte.
      Och mer än 4 000 epigrafier via länken… Hm, då har jag att göra ett tag!

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.