Läsa franska

Sen jag började försöka få fart på mina rätt insomnade kunskaper i franska har jag läst novellsamlingar på originalspråket av Guy de Maupassant och sen några av Simenons böcker om kommissarie Maigret. Ord och uttryck jag inte förstår slår jag upp i lexikon på min Ipad. Obekvämt att ha Ipad i sängen om kvällarna så då läser jag nåt annat. För närvarande noveller av Alice Munro.

Nu blev jag nyfiken på Georges Simenon, författaren till Maigret-böckerna, och ville veta mer om honom och hans liv. Jag hittade några artiklar om honom och hans familj. Obs att om du inte vill veta mer om Simenon kan du sluta läsa här! För sen kommer diverse lite obehagliga uppgifter, om sanna eller ej vet jag inte. Fake news kanske?

Det sägs om Simenon att han var antisemit, att han troligen samarbetade med nazisterna under kriget, att han var utpräglad ”kvinnokarl”… Han påstår sig ha haft flera tusen kvinnor sen han var i tidiga tonåren, det stora flertalet var prostituerade. Rastlös. Reste mycket och flyttade runt till olika orter. Hade delvis tragiska familjeförhållanden: en dotter tog livet av sig i unga år och verkar ha haft en rätt störd relation till sin far.

Som författare var Simenon oerhört produktiv. Skrev 60-80 sidor per dag och gav ut närmare 200 romaner och över 150 noveller och dessutom självbiografiska skrifter, artiklar med mera. I en av artiklarna på webben står det: ”Simenons styrka som författare är miljöskildring och psykologiska miniatyrporträtt. Han ser och känner, suger in sina intryck, inte minst har dofterna, angenäma och oangenäma, en stor betydelse för romanernas stämningsläge. Det är ofta gråväder med sura fuktiga lukter från vattendrag som kontrasteras mot krogvärme med öl, calvados, rödvin och den franska kokkonstens behagliga arominslag.” Länk nedan.

Håller med om det omdömet. Simenon är verkligen en mästare på att ”måla fram” dom personer han skriver om och miljöerna dom rör sig i. Själva brottet som Maigret ska utreda och dess upplösning är inte alls det viktiga i böckerna utan det är människorna.

Sen funderar jag lite på om min bild av Simenon påverkas av det jag nu vet om honom och som jag inte visste när jag började läsa Maigret-böcker. Antisemit, nazianstucken, ”womanizer”(lär ha sett på kvinnor som hondjur) m.m. En diskussion om det där att kunna skilja på upphovspersonen och det hon/han skapat har vi haft tidigare i bloggen (t.ex. om Wagner och Hitler. Prova sökrutan upptill om du vill läsa) så jag ger mig inte in på det igen. Men efter att ha läst om Simenon så hjälps det inte: en viss liten avsmak för honom som person känner jag nu. Han är i varje fall inte en person jag skulle vilja ha i min bekantskapskrets.

Men jag ska läsa ut den bok av honom som jag håller på med just nu, ”En cas de malheur”. Det är inte en Maigret-bok utan en berättelse skriven i jag-form om en advokat i Paris, om hans jobb och om hans förhållande till kvinnor. Advokatens kvinnosyn verkar ha vissa likheter med Simenons.

Om jag ger mig på fler Maigret sen får vi se. Det går nog bra, gissar jag. Jag tror jag kan ha nöje av att läsa om hur Maigret traskar runt i Paris, tar sig ”un coup de blanc”, ensam på en bar eller tillsammans med Lucien eller nån av dom andra, och resonerar sig fram till ”who dunnit” och haffar den brottslige. Klart är att det är roligt att märka att jag förstår mer och mer, behöver inte slå upp lika mycket nu som i början.

Här är ett par artiklar om Simenon:
Fallet Georges Simenon
En artikel i Paris Match, på franska här, på engelska här.

5 reaktioner på ”Läsa franska

  1. Margaretha augusti 29, 2021 / 8:02 e m

    Jag tror nog att det är sant, vad du läst om Simenon, jag har både läst och hört detsamma — från olika källor.
    Men skriva kunde han! Själv tycker jag bäst om hans ”icke-deckare”.
    Margaretha

    Gilla

    • Gabrielle augusti 30, 2021 / 8:18 e m

      Ja, där ser man. Nån riktigt sympatisk person var han nog inte. Men skriva kunde han. Jag visste inte att han även skrivit ”icke-Maigret”-böcker men det är en sån jag läser nu,

      Gilla

  2. Aleksandr Sergejevitj augusti 31, 2021 / 7:09 e m

    Först en komplimang till den vackra nya bloggvinjetten!

    Sen till temat med ‘demaskerade’ idoler inom kultursfären eller annorstådes.

    Inträngande biografier, likaväl som mer ytliga ‘avklädningar’, för att inte säja ‘avrättningar’, i media, ställer oss inför dilemman som det du tar upp när det gäller G. Simenon. Hur ska jag förhålla mej till sen länge beundrade författaren A, bildkonstnären B eller sångerskan C som beslagits med handlingarna och attityderna x, y och z, vilka är mej djupt förhatliga? Ska jag resolut för all framtid bryta relationen; ska jag frenetiskt börja leta efter förmildrande omständigheter, alternativt rent av vägra tro på det som läggs vederbörande till last?

    Eller ska jag bli kvar i min beundrande attityd (visavi den konstnärliga prestationen, nota bene!) och vid nästa tendens till förgudande förälskelse se till att inte låta den bli en hull-och-hår-affär, utan en som strikt gäller verket som konstprodukt.

    Själv väljer jag att, som fransmännen säjer, ‘en connaissance de cause’, fortsätta tycka att Simenon är en mästerlig iakttagare av mänsklig svaghet och skapare av lokalatmosfär, att Knut Hamsum nog var värd sitt Nobelpris i litteratur och att det är legitimt att till kvällen välja att för tredje gången titta på Woody Allens ‘Manhattan’, trots att den berättar om den erotiska relationen mellan en vuxen man i mentorställning och en sårbar ung flicka.

    Det är roligt att läsa om din uthållighet när det gäller fransk lektyr. Vill du ha tips om nåt nytt läsbart, för den händelse du går vidare från Maupassant och Simenon? Här ett som ger mej möjlighet att anknyta till ditt förra blogginlägg, det om ‘trädbibliotek’. Ett sådant i form av en IKEA-bokhylla passerade jag nämligen härom dan, inte i Australien, utan under bar himmel i Stockholm, på trottoaren, men regnskyddad under en T-baneviadukt, nära utgången från en T-banestation i sydlig närförort. Plockade till mej en slank häftad volym på mindre än hundra sidor, som var en svensk översättning av JMG Clézios original ‘L’Africain’

    ”Le Clézios lilla bok är stor och har i sin klara, rena stil en enkelhetens genialitet.” – Svenska Dagbladet
    ”…en liten magnifik bok” – Aftonbladet

    Jag klämde boken ‘på stört’ och förfördes. Tror att jag på Stadsbiblioteket ska försöka få fatt i originalet på franska. Känner på mej att du skulle falla pladask för verket och hävda Le Clézios storhet, oavsett vad som i sinom tid möjlighen kommer fram om privatmannens laster, när den stora och ‘definitiva’ Le Clézio-monografin släpps.

    Gilla

    • Gabrielle september 2, 2021 / 11:09 f m

      Tack, Aleksandr Sergejevitj. Ja, jag tror nog att jag kommer att fortsätta läsa Simenon. Däremot kommer jag nog inte att aktivt börja lyssna på Wagner-operor, men det hör också ihop med att jag alla gånger föredrar Verdis musik framför Wagners. Sen vet jag ju att Wagner skrivit vackra stycken och kommer det nåt sånt på P2 behöver jag ju inte stänga av… Tack för tipset om Le Clézio. Afrikanen har jag läst på svenska och tyckte mycket om den. Kanske god idé att testa på franska, så har jag ju facit att tillgå. Men jag är inte klar med Simenonboken än så du hinner låna Le Clézio före mig. 🙂

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.