Höst

Tog bilden igår i trappan från Observatorielunden ner till Odengatan. Byggnaden som skymtar är ett av lamellhusen på Odengatan, ett av de tre annexen till Stadsbiblioteket.

Ja, så nu är det ”hust”och det blir ”murrkt” och man ska sitta inne och läsa ”bucker”. Fast läser gör jag ju hela tiden ändå. Nyligen läste jag ett par novellsamlingar av Alice Munro. Och just nu är det ”Allt jag har lärt mig” av Tara Westover. En skildring av hur det var att växa upp i en mormonfamilj, inte få gå i skolan, aldrig gå till läkare om nån blev sjuk eller skadade sig (man använde istället örter, tinkturer och salvor som mamman blandade), jobba med pappan och bröderna på ett skrotupplag med mera. Hela tiden lita på att Gud skulle fixa allt och att allt som hände gjorde det med Guds uppsåt. Märkligt att hon och dom övriga barnen i familjen alls överlevde sin barndom. Ibland tycker jag det måste vara rätt överdrivna beskrivningar av dom hemskheter som händer. Men kanske var det så gräsligt som hon berättar. Dom var s.k. preppers också, dvs förberedde sig för jordens undergång i samband med millennieskiftet och även efter det. Konstigt att leva så. Som vanligt: det gäller att ha tur när man föds så man inte råkar hamna i en knäpp familj.

Glad höst tillönskas!

3 reaktioner på ”Höst

  1. Bert Bodin september 16, 2021 / 9:01 f m

    Glad höst till dig också.
    Men nog kom den lite plötsligt. I alla fall här i norr.

    Gillad av 1 person

  2. Aleksandr Sergejevitj september 17, 2021 / 11:50 f m

    Du skriver: ”Som vanligt: det gäller att ha tur när man föds så man inte råkar hamna i en knäpp familj.”

    Synpunkt: Kanske borde den önskade turen definieras som att födas in i en ’uthärdligt knäpp’ familj. Ungefär som när man inom individualpsykologin talar om ’den tillräckligt goda modern’ som en förutsättning för en socialt fungerande samhällsmedlem.

    Och det finns dom som menar att även den till det synes välstädade ’normaliteten’ obönhörligt skördar sina offer. En som hävdade detta var en av nittonhundratalets betydelsefullaste engelska poeter, Philip Larkin. Han drog i sitt privatliv slutsatser i enlighet med uppmaningen i dom här radernas sista mening:

    They fuck you up, your mum and dad.
    They may not mean to, but they do.
    They fill you with the faults they had
    And add some extra, just for you.

    Man hands on misery to man.
    It deepens like a coastal shelf.
    Get out as early as you can,
    And don’t have any kids yourself.

    Hösthälsning återgäldas!

    Gilla

    • Gabrielle september 20, 2021 / 11:17 f m

      Jo jo, visst, jag kan hålla med om att uttrycket ”knäpp familj” var lite väl svepande. Kunde ha valt ”dysfunktionell” istället men det ville jag inte.
      Snitsig dikt med tänkvärt innehåll. Fast den där sista strofen i dikten känns lite väl svart. Men det är nog inte så allvarligt menat.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.