Till bokens lov

Jag gillar ju att läsa. Har ofta två böcker på gång: en bok för soffan om jag läser på dagen (gärna nåt på franska med lexikon på Ipad nära till hands), en bok till kvällen så jag kan läsa ett antal sidor innan det är dags att sova.

Dom här ”tegelstenarna” har jag inte sett tidigare. Men Årstadal är ett ställe jag sällan kommer till. Igår tog jag mig dit för att gå på Stadsarkivet Liljeholmskajen. Fint arkiv, snyggt inrett. Det är rätt nytt, invigdes i juni 2019 och ligger i två av Vin & Sprits gamla bergrum. Här finns mycket som rör Stockholms bebyggelsehistoria, byggnadsritningar, tomtböcker och kartor. Andra arkiv som förvaras här är tekniska verksamheters arkiv, sjukhusarkiv och arkiv efter föreningar och organisationer. Det arkiv som jag var intresserad av var den s.k. Grosshandlarsocieteten. Jag letade uppgifter om grosshandlaren Lars Rolander, min gamle anfader, se inlägget ”Efterlysning”. Fast tyvärr, jag hittade honom inte, bara en son till honom. Kanske får jag ta mig dit igen.

När jag var klar gick jag ut och tog en hiss upp till Årstabron och promenerade i mörka kvällen mot Södermalm. Vacker utsikt över den stora mörka vattenspegeln och bort mot den upplysta bebyggelsen i Marievik. Det mesta (eller allt?) där är nog nybyggt. Inser att jag förstås passerade över Årsta Holmar, men jag såg dom inte i mörkret. Belysning fanns längs broräcket och i min ljusa vinterjacka var jag nog rätt väl synlig för dom cyklister som kom svischande förbi. Särskilt fridfullt var det inte att gå där eftersom det kom pendeltåg dundrande förbi lite då och då. Men ska jag till arkivet igen tar jag nog den vägen – över bron och ner med hissen.

6 reaktioner på ”Till bokens lov

  1. Gerhard Schönbeck november 27, 2021 / 7:47 f m

    En sådan trevlig text, en sådan härlig bild!’

    Vågar man sig över bron till Stadsarkivet vid Liljeholmskajen till våren tro? Visste inte om att det existerade. Också för mig intressant då det innehåller information om Stockholms bebyggelsehistoria med byggnadsritningar, tomtböcker och kartor.

    Gilla

    • Gabrielle november 28, 2021 / 11:40 f m

      Hej, Gerhard! Ja, säkert vågar du det. Bra kolla väderprognosen innan eftersom man är utsatt för vädrets makter när man traskar över på bron, men på våren kan det nog t.o.m. vara härligt. Arkivet är väl värt ett besök och säkert kan det vara nåt för dig.

      Gilla

  2. Aleksandr Sergejevitj november 27, 2021 / 12:29 e m

    Roligt att du fick tillfälle att besöka Stadsarkivets nya lokaler, som ju är en upplevelse i sin egen rätt. Inte minst ifråga om hur en begåvad kvinnlig teaterljussättare har ’inscenerat’ belysningen inne i bergsarkiven, jfr

    http://ellenruge.se/konst/fantomen/minne.html

    Din rubrik är en fyndig anspelning på både statyn i entrén till Marievik och Stadsarkivets bokbestånd. Ett citat är på plats:

    ’När jag får lite pengar, köper jag böcker. Blir det nåt över köper jag mat och kläder också.’ (Erasmus av Rotterdam)

    I själva verket är även statyns namn dubbeltydigt, ’Jordens historia’ (’La Storia della Terra’). Den är gjord av ett tyskt konstnärspar och är huggen ur sex olikfärgade bergarter som hämtats från fem världsdelar och därmed representerar jordens miljardåriga geologiska historia. Till exempel är det fjärde bokbandet uppifrån i stapeln formad av röd bohusgranit.

    Det röda går igen i Norman Fosters bromästerverk som du berömligt gick över tillbaka till ‘Åsön’. Gå i motsatt riktning nån gnistrande solig dag i februari, vet jag, när det blir dags för nästa besök i arkivet eller, varför inte, på Märta Helena Renstiernas Årsta Gård, som är väl värd en pilgrimsvandring. Nås lätt från södra brofästet.

    Gilla

    • Gabrielle november 28, 2021 / 11:43 f m

      Tack! Fint se bilderna via den där länken. Nästa gång jag går dit ska jag titta runt lite mer än jag gjorde nu.
      Intressant med kompletteringen ang. skulpturen med böckerna. Jag tittade inte ens efter nån skylt.
      Och Renstiernas Årsta Gård ska jag planera in för besök nån gång framöver. I vår kanske.

      Gilla

      • Aleksandr Sergejevitj november 30, 2021 / 10:27 f m

        Din idé om ett besök på Årsta Gård fram mot våren låter som den riktiga. Årstidens späda grönska gör då skillnad i upplevelsen.

        Gården är ju inte nåt museum, varav följer att interiören inte är tillgänglig för besökare, men själva anläggningen, med läget i landskapet runt bäckfåran ner mot Årstaviken, har sin charm och väcker tankar om gångna tider. Särskilt för den som läst Årstafruns dagböcker eller den trevliga skildring som Kristina Ekero Eriksson ger i sin väl mottagna biografi ‘Årstafruns dolda dagböcker’. Den är som klippt och skuren för en som har ditt levande intresse för epoken i skiftet mellan 1700- och 1800-tal.

        Jag upptäcker att jag berövat Märta Helena en bokstav i efternamnet, som hon skrev med två e:n sålunda: Reenstierna.

        Gilla

        • Gabrielle november 30, 2021 / 11:53 f m

          Tack. Ja, till våren hinner jag ju läsa på om Märta Helena Reenstierna. Lägger in en påminnelse i kalendern om promenad över bron + besök på Årsta Gård fram i maj, kanske. 🙂

          Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.