Tankar om sommar

”Mitt i vintern lärde jag mig till slut att det inom mig fanns en oövervinnlig sommar.”

Det är den unge Albert Camus som skriver det, fast på franska:
”Au milieu de l’hiver, j’apprenais enfin qu’il y avait en moi un invincible été.”

Han var på besök i gamla romerska eller bysantinska ruiner i Tipasa i sitt hemland Algeriet. Han var lite över 20 år. Och nog finns det en doft av ungdom och livsglädje över orden. Undrar om han kände den där sommaren inom sig resten av sitt liv? Tänker att riktigt så blev det nog inte.

Tipasa. Foto: Alloutthere English Wikipedia

Camus fick nobelpriset i litteratur 1957, en av dom yngsta som fått det. Ett par år senare omkom han sorgligen i en bilolycka bara 46 år gammal. ”Främlingen”, som kom på svenska 1946 och är den enda Camus-bok jag läst, har inte så mycket av livsglädje i sig efter vad jag minns.

Citatet ovan finns i en essäbok som kom på franska 1938 och är tydligen välkänt (men nytt för mig) och jag förstår att det lätt fastnar eftersom det är vackert. Och sommaren står ju för det mesta för nånting som är bra, nåt som dom flesta tycker om. Om Albert Camus nånsin paddlade kajak vet jag inte.

Det snöar och snöar när jag skriver detta. Blötsnö. Den vår som visade sig med många härliga soldagar under mars har dragit sig tillbaka – tillfälligt.

Jag vill gärna ha en oövervinnlig sommar inom mig.

7 reaktioner på ”Tankar om sommar

  1. Carin Nelander april 9, 2022 / 3:10 e m

    Underbar reflexion med en oövervinnerlig tid att se fram emot!
    En oförstörd inre lycka att glädjas över..
    Skönt i dagar av blötsnö…
    🤗🥰🔆

    Gillad av 1 person

  2. Toola Gabrielle Björnstrand april 9, 2022 / 8:38 e m

    Det finns en oövervinnelig kajak-flicka, inom oss båda. Men i Lappland har de tyvärr bara kanoter, det får gå det med, men numera blir det lättsammare med en roddbåt.

    Gilla

    • Gabrielle april 9, 2022 / 10:41 e m

      Ja, så är det. Och jag höjer min paddel för dig och ditt nya liv i Lappland.

      Gillad av 1 person

  3. Bert+Bodin april 12, 2022 / 5:10 e m

    Kajak gillar jag. Sommar gillar jag. Vinter likaså, och vår femte årstid vårvintern. Den pågår nu.

    Camus har jag läst. Pesten och Främlingen. Minns uppriktigt sagt inte så mycket, men jag vet att jag tyckte det var bra böcker. Pesten fick vi läsa i skolan (realskolan).

    Gilla

    • Gabrielle april 12, 2022 / 7:14 e m

      Ja, det vet jag att kajaker förekommer hos dig. Roligt. Paddling är ett härligt sätt att få motion och komma nära hav, öar, fåglar…
      Camus’ Pesten tror jag många plockade upp och läste när pandemin kom. Fast inte jag. Har hållit mig till Simenon och Maupassant för att träna franskan. Misstänker att Camus på originalspråket skulle få mig att krokna… men jag kanske borde prova.

      Gilla

  4. Aleksandr Sergejevitj april 14, 2022 / 5:05 e m

    ”Undrar om han kände den där sommaren inom sig resten av sitt liv? Tänker att riktigt så blev det nog inte.”

    Din fråga är berättigad, liksom din efterföljande förmodan. Den unge Camus som l938 formulerade de vackra orden om en inre oövervinnelig sommar, hade förstås i sitt fortsatta levnadslopp sina oundvikliga ’ups and downs’ Ändå tror jag att man kan hävda att han bar med sej sin inre sommar ända fram till sin tragiska död.

    Drygt femon år efter verket du citerar, kom boken ’L´èté’ (’Sommaren’). I den finns ett stycke som skildrar en återkomst till Tipasa på femtiotalet (’Retour à Tipasa’) En nostalgisk återblick, som balanserar livsnjutningen som solen, sommaren och skönheten representerar, mot den moraliska medvetenhet om tillståndet i världen som var Camus’ signum. Jag citerar, liksom du på franska: ”Oui, il y a la beauté et les humiliés. Quelles que soient les difficultés de l´entreprise, je voudrais n´être jamais infidèle, ni a l´une, ni à l´autre.” (”Ja, skönheten finns, liksom de förödmjukade. Vilka svårigheter företaget än må innebära, är det min vilja att aldrig var otrogen mot någon av de två.”)

    Livet igenom hyllade Camus livsnjutningen i rent sinnlig mening, inte som allt uppslukande princip, men som en EN av livets poler.

    Inte av en slump gav hans ungdomsvän, författaren Emmanuel Roblès, på nittiotalet sin posthuma hyllning av Camus – överlämnad till utgivaren strax före den egna döden – titeln ’Camus, frère de Soleil ’ (Camus, solens broder’.)

    Gilla

    • Gabrielle april 15, 2022 / 12:29 e m

      Tack för berörande kommentar! ”Camus, frère de Soleil”… Nu är jag ännu mer säker på att jag ska läsa Camus – på franska. Kanske också Robles’ bok om vännen.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.