Ett par dar i Nordvästra Skåne igen; och visst gick vi till den gamla bron, Nisse och jag. Den första bilden visar bron som leder in till Vegeholms slott. Båda broarna har jag bloggat om flera gånger tidigare. Slottet har också varit med. En bild från en solig dag i januari har du här.
Gabrielles blogg 
Ett kärt återseende för den som varit med ett tag på din blogg! Dina bilder blir finare för varje år som går. Den med nosande Nisse förtjänar epitetet ‘outstanding’.
Att betrakta det mossbelupna broräcket ger samma estetiska upplevelse som att hemma på Södermalm stanna på de många ställen där urberget går i dagen och man står framför hundra nyanser av grönt och grått på en yta av en kvadratmeter.
GillaGilla
Tack för det! Och nu kommer jag att tänka på min gamla idol Leonardo da Vinci. Han gav unga konstnärer rådet att länge betrakta en gammal mur av olikfärgade stenar och fläckig av fukt, eller askan efter en eld, molnen m.m. och där finna mönster, landskap, kanske människor, märkliga ansikten. Han ansåg att det stimulerade sinnet att betrakta sådant. Så det är det du gör när du betraktar urberget på Söder – stimulerar sinnet!
GillaGilla