För 10 år sen hade Maciej Zaremba en uppmärksammad artikelserie om ”Skogen vi ärvde”. Han skrev bl.a. att ”Sverige troligen har Europas svagaste skydd för skogen som landskap, vilket syns från både Inlandsbanan och från satellit”. Jag bloggade om skogsavverkningen, kalhyggena och Zarembas artiklar våren 2012. Inlägget ”Svara Erlandsson!” har du här. Erlandsson (C) var landsbygdsminister den där tiden.
Inte mycket verkar ha blivit bättre på dom här tio åren. Jag läser Göran Greiders recension av Lisa Röstlunds bok ”Skogslandet” i DN i dag och blir upprörd. Usch att det är så illa! Det är ”follow the money” igen, förstås. ”Ägandeätten ska stärkas, det är det viktiga, inte biologisk mångfald” skriver Greider.
”Den svenska skogsnäringen är en härva av storkapital, lobbyister, uppbundna forskare och politiker som gör oss närapå unika i Europa. Utländska besökare häpnar inför våra kalhyggen.” Läs hela recensionen ”Lisa Röstlunds reportage är ett yxhugg rätt in i den svenska folksjälen” här.
Yxan på bilden är min egen gamla yxa. Den har inte huggit in i folksjälen, bara i träklabbar av en nedtagen tall – om ens det. Den var nog mest med för syns skull.
Jag skäms över Sveriges skogspolitik. Sedan har vi mage att kritisera t.ex. Brasiliens.
Förändring behövs.
GillaGilla
Ja, just så är det. Rätt hemskt faktiskt. I denna tid när vi talar så mycket om vikten av att värna miljön.
GillaGilla