Mörk måndag

”Det är måndag morgon, och mitt huvud känns så tungt…” Ja, så var det ju. Inte satt jag uppe och tittade på valvakan, men nu på morgonen kollade jag på mobilen och såg vart det lutar. På många sätt är det omskakande. Jag kommer att tänka på en natt på ett hotell i London i november 2016. Amerikanska presidentvalet pågick. Tv:n på hotellrummet stod på hela natten och då och då vaknade jag och tittade lite. Sen på morgonen stod det klart: det som inte skulle kunna hända hände. Trump! Lite liknande otäckt och illavarslande känns det nu. Fast inte fullt så illa – hoppas jag – eftersom det här är Sverige och inte USA.

Men att främlingsfientlighet och populism bäddat för SD:s framgång är skrämmande. Något som förvånar mig är att tydligen många kvinnor – och särskilt unga kvinnor – nu stöder SD. Hur kommer det sig? Är dom charmade av JÅ? Obegripligt.

Björn Wiman har en bra artikel i DN i dag. Den börjar med ett vackert citat från Ivar Lo-Johansson om trösklar i tiden. Sen citerar Wiman den österrikiska statsvetaren Natascha Strobl som skriver: ”Vi lever i ombytliga tider och konservatismens radikaliseringsprocess är ett allvarligt hot mot demokratin och rättsstaten”. Wiman fortsätter: ”Det är detta som är den tragiska kontentan av årets svenska valrörelse, oavsett det slutliga resultatet av röstsammanräkningen. Vi har klivit över en ny tröskel i tiden. Den verkliga skadan är redan skedd. Det är nu upp till oss alla att begränsa den.”
Läs hela artikeln här.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.