Ännu en gråmurrig novemberdag. Det var nån sorts marknad på Odenplan. Jag tog bilden från trappan upp till Gustav Vasakyrkan. Julgranen står på plats på torget och i närheten bygger man upp en liten skog av mindre granar. Det var så förra året också. Smågranarna syns inte på bilden, stånden skymmer dom. Får väl ta bild på ”skogen” en annan gång.
Gabrielles blogg 
Ser väldigt trevligt ut trots slasket.
Ett tillfälle att möta människor.
Kanske fanns det något som var speciellt för just den här marknaden?
Heder åt arrangörerna.
Jeanne
GillaGilla
Ja, det är trevligt med liv och rörelse på torget. Så här års ser man annars mest människor korsa torget hitan och ditan för att ta olika bussar eller gå ner till t-banan eller pendeln. Sommartid sitter många och solar.
GillaGilla
Det är inte så man längtar tillbaka precis ; )
GillaGilla
Jomenvisst, det förstår jag ju att det är så! Med allt det vackra du har omkring dig.
GillaGillad av 1 person
Och ändå är ju Stockholm också en vacker stad, även om Odenplan aldrig var min favoritplats. Jag kan sakna Skeppsholmen, Gamla Stan mm. Men mycket lite. Man kan ju leva kvar med den glädje, vänskap, fester, promenader m.m. man haft där. Här gick jag ut i mörkret ikväll och det enda man ser är vit mark och vita träd mot svarta natten, samt lite rävspår ; )
GillaGilla
Nej visst, Odenplan har aldrig varit vackert. Men i alla fall finare när det fanns flera stora träd där. Allihop togs ner när dom byggde pendeltågstationen. Det förlåter jag dom inte. – Och du har rätt om minnet av människor, platser, saker man gjort. Man bär dom med sig och kan hålla dom nära hjärtat.
GillaGilla
När du på bloggen med ord och bild ständigt återvänder till Odenplan, gör du detta med rätta. Som andras och dina egna kommentarer antyder, är det inte en särskilt v-a-c-k-e-r plats, men en som ständigt vibrerar med en storstads puls. En mötesplats för människor, duvor, trafikmedel, avenyer och gator. Livet självt manifesterat genom alla årstider! Var stolt över hembygden!
GillaGilla
Tack för det. Och jodå, fart och mycket folk kan det vara på Odenplan. Men ordet hembygd känns inte riktigt rätt ändå. Efter många år i Birkastan kom jag till trakten av Odenplan och här har jag bott i många år nu. Men hembygd…? Nej, det känns fel och jag skruvar på mig… Ser mig helt enkelt fortfarande inte som stockholmare överhuvudtaget. Märkligt hur starka mina rötter i Hälsingland är!
GillaGilla
Jag ber om ursäkt för att jag utan rätt på dej projicerade min egen känsla som infödd för dom stockholmska miljöerna. I det du skriver om tidiga rötter känner nog många ‘inflyttade’ igen sig.
Som åldring som i vardagen ännu har möjlighet att röra mej runt i uppväxtmiljön känner jag mej för varje dag som går alltmer som en priviligierad.
GillaGilla
Ingen fara, Aleksandr Sergejevitj! Att jag skrev om hur jag reagerade beror mest på att jag själv blev lite förvånad över att jag känner så där – efter trots allt väldigt många år i Stockholm. Jag kanske ska hålla mig med två? Både Hälsingland och så lite Stockholm också … 🙂
GillaGilla