I dessa byggnader på Kungsholmen låg Kungsholmens Mekaniska Werkstad, som startades 1809 och drevs av engelsmannen Samuel Owen. Här fanns både gjuteri och mekanisk verkstad. Byggnaderna övertogs av Kungliga Myntverket 1850.
Samuel Owen verkar ha varit en driftig herre. Enligt vad han själv berättade gick han bara i skolan nio månader. Sen försörjde han sig själv. Han var en ”en brittisk-svensk tekniker, konstruktör och industriman. Samuel Owen har kallats ‘den svenska verkstadsindustrins fader” skriver Wikipedia. Det var adelsmannen med det åttkantiga huset i Stora skuggan, Abraham Niclas Edelcrantz, som tog Samuel Owen till Sverige 1804. Edelcrantz hade varit i England för att köpa ångmaskiner och ville ha med en tekniker hem till Sverige för att se till att maskinerna blev installerade på rätt sätt. Det där läser jag också hos Wikipedia här.
Vadan detta nu då? Jo, förstås: Lars Rolander, min gamla anfader. Jag halkar in på det ena och det andra när jag försöker skapa mig en bild av hans liv. Han var nog en 1700-talsmänniska men levde till 1848. Han tyckte om fartyg – segelfartyg. Det satt förstås i sen han som ung seglade med Ostindiska Kompaniet till Kina åren 1788-90.
Men minsann, bara en bit in på 1800-talet kom ångbåtarna och det är där Samuel Owen har en viktig roll. Han startade bl.a. en ångbåtslinje som gick från Stockholm till Drottningholm. Ångbåten hette Amphitrite, hade en ångmaskin på sex hästkrafter och kunde ta 182 passagerare. Premiärturen gick 2 augusti 1818. Hos Project Runeberg läser jag: ”Näst England blev Sverige tack vare Owen det land, där man tidigt fick ångbåtssjöfart och ångfartygsbyggerier. Owen torde ha tillverkat ett trettiotal ångmaskiner för fartygsdrift, och på andra håll i landet uppväxte båtvarv för ‘eldfartyg”.
Abraham Niclas Edelcrantz och hans åttkantiga hus i Stora Skuggan har varit med i bloggen tidigare, bl.a. här.
Gabrielles blogg 
Industrins del i Stockholms utveckling till storstad som du här är inne på, bjuder mycket av intresse. Finns bl a med som väl researchad bakgrund i Per Anders Fogelströms två episka romansviter om huvudstaden.
Där skrevs de tre böckerna i den s k ’Barn’-sviten sist, trots att handlingen går tillbaka till mitten av sjuttonhundratalet och i den första volymen – ’Vävarnas Barn’ – kretsar kring människoöden med anknytning till den betydelefulla textilindustri som då växte fram på östra Södermalm.
I svitens tredje del, ’Vita Bergens Barn’, har man – efter krigens fasor i ’Krigens Barn’ – hunnit fram till dom första decennierna av artonhundratalet. Vilket namn möter oss där redan på första sidan i första kapitlet, om inte just Samuel Owens? Jag citerar:
” ……… .
Yngve Frey, en ångare, utrustad med skovelhjul och galeassegel, höll på att ’samla ånga’. Lätt försommarbris fläktade segelduken som spänts över fördäck.
Det var pingstdagsmorgon, den tionde juni 1821. Bara någon månad tidigre hade fartyget, försett med Samuel Owens ångmaskineri, levererats från Stora varvet. Så småningom skulle det sättas in på traden till Arboga och därigenom göra resvägen till Göteborg snabbare och bekvämare. Men innan dess skulle man göra några lustturer och sällskapsresor. Intresset för det nya sättet att färdas till sjöss var överväldigande stort, de tvåhundra biljetterna till pingsthelgens utflykt var slutsålda sedan fler veckor tillbaka.”
Romansviten i dess helhet ger överrika inblickar i den värld, där din anfader Rolander – på sin plats i det sociala spektrumet – var en av aktörerna.
GillaGilla
Tack för det! Mycket bra att du påminner mig om Fogelström. ”Stad-serien” har vi hemma men inte dom andra du nämner. Inser att det nog är en god idé att titta på åtminstone ”Vita bergens barn”med tanke på den tid den behandlar. Ska skaffa den eller låna på bibblan. Jag har ju nära till Gunnar Asplunds fina gamla bibliotek.
GillaGilla