Det här är det som i dag finns kvar av värdshuset Clas på hörnet. Bilden nedan visar hur det såg ut 1903. Gatan i förgrunden som löper åt vänster är Roslagsgatan. Den andra gatan som går snett åt höger är Surbrunnsgatan. Huset i två våningar längst bort till höger på bilden nedan är samma som finns kvar i dag och syns på färgbilden ovan. I den byggnaden låg tydligen en välkänd danssalong.
I det här hörnet i korsningen Roslagsgatan och Surbrunnsgatan ligger i dag Monica Zetterlunds park. Alla byggnaderna är rivna i dag, förutom byggnaden som hade en danssalong.
Stockholms stad ville riva alltihop 1973 och fylla hela kvarteret med bostäder. Motståndet mot rivningen blev starkt. Frågan var uppe i kommunfullmäktige samma kväll som kommunens tilltänkta förköp av en fastighet i Birkastan skulle avgöras. Ledamöter i fullmäktige hade anmält sig sjuka och dessa två frågor fick till slut avgöras genom lottning. Clas på Hörnet vann (=slapp rivas) och vi som bodde i fastigheten i Birkastan förlorade. Det var ett ledset gäng som travade hem sen efter mötet och samlades hemma hos nån av oss, pratade igenom det som hänt och tröstade oss med rödvin. Kommunen skulle alltså utnyttja sin förköpsrätt och göra om vårt hus till nya bostäder. Vi skulle inte ha råd att bo kvar. Men historien slutade inte där för vi drev en kampanj mot kommunen och fick till slut köpa fastigheten själva. Lång historia… Sen blev det ombyggnad i egen regi ett antal år och från det har jag en hel del svartvita bilder. Några finns i inlägget ”Ombyggnadsnostalgi” här.
Varför håller jag på med Clas på Hörnet nu då? Ja, det är förstås gamle Lars Rolander igen. Under hans tid drabbades Stockholm av en första mycket svår koleraepidemi. Det var 1834. En av de byggnader som då användes som kolerasjukhus var Clas på Hörnet. Wikipedia skriver att när epidemin var över tog det sju år innan byggnaden ansågs vara sanerad. Sen blev den krog igen. Eftersom jag gräver fram ditt och datt om Rolander tog jag kameran och promenerade till Clas på Hörnet denna gråruggiga januaridag för att titta på det som finns kvar av det i dag.
En utförlig text om Clas på Hörnet av Kerstin Mandén-Örn finns som pdf hos Stockholmskällan här.
Gabrielles blogg 
Jag vill minnas att det fanns ett enklare matställe här i Luleå som hette samma sak på 70-80talet.
GillaGilla
Roligt att Luleå också hade en Clas på Hörnet. Inspirerat av krogen i Sibirien eller en egen Clas i stan kanske.
GillaGilla
Det var en egen Lule-Clas. 😉
GillaGilla
Ja, jag tänkte väl det! Varför ska man ta efter Stockholm… 🙂
GillaGilla
Tack för fint reportage!
I ’Vita Bergens Barn’ låter P A Fogelström 1834 års kolerautbrott bli ett ödesdigert inslag i några av dom skildrade familjernas liv. Boken uppmärksammar Claes på Hörnet som ett av dom ställen i stan där koleradrabbade vårdades..
En av huvudpersonerna, före detta militärsjukvårdaren Håkan Rapp, mejas själv bort av farsoten efter utsiktslös vård vid södermalmska Sifwertska Kasernen, Dess byggnad finns ännu kvar, kulturskyddad, jfr
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sifwertska_kasernen
Samme Håkan Rapp har f ö tidigare i romansviten skildrats som verksam ett par decennier tidigare på just Clas på Hörnet, den gången tillfälligt krigssjukhus efter Sveriges katastrofala militåra äventyr i öst.
GillaGilla
Tack för intressant kommentar. Roligt att läsa om Sifwertska kasernen och att man faktiskt i dag kan använda ett så gammalt hus till kontor, bostäder och hotell. Det går om man vill! Eller om man måste för att byggnaden klassats som kulturhistoriskt värdefull och inte får rivas. I dag river man 60- och 70-talshus för att dom anses för omoderna att användas och av nån anledning inte går att bygga om. T.ex. Passagenhuset vid NK. Man vill ha en högre fastighet och tjäna mer pengar. Resursslöseri tycker jag.
”Vita Bergens barn” har jag läst igenom nu och hittat en del matnyttigt för mitt Rolander-projekt. Bra tips!
GillaGilla