Bland draktänder och betongpianon

En dag för en tid sen gick en god vän och jag på upptäcktsfärd i Lill-Jansskogen. Vi startade vid Universitetet Södra och tog oss österut genom skogen bort mot Husarviken. Snabbt kom vi in bland tredubbla rader av mossbelupna s.k. draktänder bland vitsipporna. En sällsam vandring på sitt sätt. Nog fladdrade en del historiska vingslag omkring oss. Längre fram hittade vi stora betongklossar formade som stående pianolådor, vissa med en järnkrampa upptill.

Det här är gamla stridsvagnshinder som ingick i en försvarslinje från andra världskriget med syfte att hindra fientlig framryckning mot Stockholm. Om dessa draktänder och betongpianon skriver man från arméns fortifikationsförvaltning i mars 1944 ”Omfattande försök med forcering av stridsvagnar hava även utförts mot denna typ av hinder med mycket gott resultat. Arméns fortifikationsförvaltning vill därför som sin åsikt framföra, att denna typ av hinder utgör ett effektivt hinder mot stridsvagnar, som lämpligen bör komma till användning på sådana platser där annan form av hinder icke är möjlig…”

Foto: Holger Ellgaard. 2014.

I en broschyr (länk nedan) läser jag: ”Genom varje piano löper åtta horisontella dragjärn som hållit ihop hela konstruktionen under gjutningen. Det gäller ju att formen ska stå emot 17 ton flytande betong tills den härdat! På några pekar fortfarande en ingjuten armeringspinne uppåt, avslutad med en ögla. Här ska maskeringsnätet kunna draperas över betongen och tillsammans med grenar och annat dölja spärren.”

I december 1942 fattade man beslut om att bygga denna försvarslinje men sen drog det ut på tiden inte minst pga att tid och pengar gick åt till byggandet av andra försvarsanläggningar nära Stockholm, vid flygfält m.m. Inte förrän 1944 stod försvarslinjen på Norra Djurgården klar med sina många stridsvagnshinder, värn och avskjutningsplatser. Då var det ju inte så lång tid kvar av andra världskriget,  men det visste man förstås inte.

Broschyr om vandringen i Lill-Jansskogen här.

Mörka moln över Blasieholmen

Nobel Center på Blasieholmen verkar vara inne på slutvarvet nu. Nu på tisdag 22 maj ska Mark- och miljödomstolen (MMD) fatta det avgörande beslutet om det föreslagna bygget. ”Domstolens beslut om Nobelbygget kan innebära den värsta försämringen på över 100 år av bilden av Stockholm och stadens möte med vattnet” skriver Björn Tarras-Wahlberg, Ordf. Blasieholmens Vänner, i ett nyhetsbrev. Fredrik von Feilitzen skriver i SvD om turerna runt detta mycket omdiskuterade och hårt kritiserade projekt. Han skriver bl.a.:
”Riksantikvarieämbetet har på uppmaning av MMD lämnat ett entydigt yttrande: Nobel Center skulle orsaka påtaglig skada på riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården. Enligt miljöbalken skulle länsstyrelsen då ha upphävt planen, vilket man alltså inte gjorde, i sin sedvanliga medgörlighet gentemot kommunen.”

Lägga sig platt. Miljöbalken är en lag men den kan tydligen Länsstyrelsen välja att strunta i – eller omtolka på ett för sina syften fungerande sätt kanske? – så att man kan lägga sig platt för kommunen. Politikerna i Stadshuset har ju fått för sig att Nobel Center är en lysande bra idé och verkar helt förblindade i sin tilltro till arkitekten David Chipperfield. Det är märkligt att dom inte ser dom mycket större och betydligt bättre möjligheterna med andra placeringar av byggnaden än denna trånga och för Stockholms stad värdefulla och skeppshistoriskt intressanta gamla miljö.

I klass med almstriden 1971. Flera gånger tidigare har jag bloggat om Nobel Center och flera gånger har jag varit med vid demonstrationer mot projektet. Vid Stadshuset en minnesvärd gång då så många deltagare samlades att det jämfördes med uppslutningen vid almarna i Kungsan 1971. Andra tillfällen minns jag av andra skäl: utanför Stadshuset 10 december vidrigt kallt och snöigt där vi stod och huttrade tills dom sista bilarna med festklädda kungliga farit förbi och in på Stadshusets gård för den stora banketten.

Annars är det väl så att det i dag verkar svårare att få ihop ett riktigt stort motstånd när det gäller dåliga förslag på förändringar i stan än det var på 70-talet. Vad beror det på? Folk engagerar sig inte, har nog med sitt eget kanske. Och känner väl tilltro till politikerna i Stadshuset – Valeskog m.fl.

Men kampen mot projektet på Blasieholmen har fortsatt. Bra det! Och jag hejar på och håller tummar inför tisdagen. Vad månde bliva? Tänk om MMD nu faktiskt skulle stå upp för miljö och kultur, fatta rätt beslut och stoppa det här dumma förslaget! Nobel Center på Blasieholmen är ett riktigt korkat förslag.

Tänk om, tänk nytt! Hitta en bättre plats för Chipperfields lysande jättelåda. Renovera det gamla tullhuset på Blasieholmen (bilden ovan är från april 2016), ordna t.ex. ett litet museum i huset där platsens historia åskådliggörs (skeppsbyggeri, tullverksamhet m.m.) och anlägg en restaurang eller ett kafé i tullhuset. Rusta upp dom gamla hamnmagasinen och gör en fin liten park där bakom Nat mus. Det kan bli en älskad plats för stockholmarna och dom som kommer på besök i stan.

Bevara Blasieholmen – Flytta Nobelbygget på Facebook här.
”Nobel Center ett värre hot än alla akademibråk”, Fredrik Feilitzens artikel i SvD här.
Ett möte om MMD:s beslut ordnas av Stadsmiljöföreningen Blasieholmens Vänner: Onsdag 23 maj 17.00 på Strandvägen, Strandvägspontonen 17A, nära Nybroplan och snett mitt emot Hotell Diplomat.

Uppdatering  23 maj:
Igår fattade Mark- och miljödomstolen rätt beslut: domstolen sa Nej till detaljplanen för Nobel Center på Blasieholmen och upphävde den klubbade detaljplanen. I domen skriver man bl.a. ”Planen bedöms på ett oåterkalleligt sätt påverka den så kallade läsbarheten avseende Stockholms historiska utveckling som hamn-, sjöfarts- och handelsstad” och ”När det gäller allmänna intressen i övrigt har domstolen kommit fram till att detaljplanen för Nobel Center innebär påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövården på Blasieholmen.” Bra rutet! Bra så långt. Men det går förstås inte att ”ropa hej” än. Domen kommer att överklagas till Mark- och miljööverdomstolen. Såg du stadsbyggnadsborgarrådet Jan Valeskogs (s) trista och arroganta kommentar till Mark- och miljödomstolens dom? ”Vi har tyvärr vant oss vid att Mark- och miljödomstolen ibland gör märkliga bedömningar som sedan korrigeras i Mark- miljööverdomstolen.” Arrogant, tycker jag. Han går vidare med att säga att dom förstås ska överklaga och att han är säker på att dom ska få igenom projektet i överdomstolen. DN här.

I en annan artikel försöker man argumentera för Nobel Center genom att säga att projektet stöddes av Hans Rosling. Man slår på trumman för att man varje år ska arrangera en dag till Hans Roslings minne. Osar inte det där lite illa? Rosling kan ju generellt ha varit för tanken på ett nytt Nobel Center – det är jag också. Jag tycker det är en bra idé med ett nytt Nobel Center, det är ju platsen som är fel. Och om Rosling ville bygga en jättelåda just på denna känsliga och trånga plats Blasieholmen, vad vet man om det? DN här.
Bygg Nobel Center på annan plats och ordna mycket gärna en dag till Hans Roslings minne varje år, tycker jag.

Var man ska ställa sin cykel

Staden är sprängd i atomer.
Likvinden blåser het.
Var man ska ställa sin cykel
är ingen jävul som vet.
Ur en av Stig Dagermans dagsedlar, publicerad 15 augusti 1945. Den inleds med texten ”I en enkät i en veckotidning om den viktigaste efterkrigsreformen nämner en polis ordnandet av cykelparkeringen.”

En släkting till mig hade tydligen svårt att hitta var han skulle ställa sin cykel i augusti året innan. Och ”det blev fel”. Aja baja. Då kommer polisen!
Hur det hela slutade vet jag inte. Men lite intressant att läsa hur man formulerade sig på den tiden. ”Förfallolös utevaro” kunde t.ex. straffa sig. Fast i och för sig, stämningar utfärdade av polisen i dag kanske formuleras på nåt liknande sätt?

Sluthoppat?

Dagens promenad gick bl.a. till ”världens minsta skidort”, Fiskartorpet på Kungl.Djurgården.

När jag var där senast (för flera år sen) såg byggnaden med hopptornet rätt risig ut men det gör den inte alls i dag. Byggnaden är snyggt renoverad och här kan man numera förlägga konferenser, ordna möten, äta på restaurang m.m.

Själva hoppbacken ser dock inte ut att vara i nåt gott skick direkt. Inget ”de e bar å åk” eller ”bar å hoppa” här inte. Slut med sånt nu antar jag. Eller har man tänkt renovera igen och ställa i ordning? (Klicka för större bild).

På Fiskartorpet lärde jag mig åka slalom för många år sen. Skidor hade jag förstås åkt sen barnsben som det brukar heta, men slalom började jag inte med förrän jag var nånstans i åldern 35+
Här vid Fiskartorpet gick vi i slalomskola i världens pluttigaste lilla slalombacke. Men det gick alldeles utmärkt att lära sig där påhejade av en ung entusiastisk slalomlärare som visade oss tekniken och knep som kan behövas när man är högt uppe på ett isigt fjäll nånstans. Lite senare samma säsong blev det slalom i Vemdalsskalet i stället.  Vi gick på kurs där också, pojkarna i en barngrupp och vi i var sin vuxengrupp. Många trevliga minnen därifrån. Koka choklad på morgonen hemma i stugan och göra i ordning mackorna till lunchen och sen dra till backen så fort vi kunde för att få tag på en p-plats. Och sen var det kurs och så åka hela dan. Roligt.

Och här är en bild jag hittade på nätet. Backhoppartävling i Fiskartorpet 1934.

Magnolia 2018

Javisst, lite magnoliaspaning ska jag förstås ha den här våren också. Några dagar med riktig sommarvärme har plötsligt fått fart på den stora magnolian bakom Skansen-butiken. Det verkar vara samma typ av magnolia som man kunde se på tv-utsändningen från ett kylslaget och regnigt Lundagård den 1 maj när studentsångarna hälsade våren. Är det praktmagnolia det här, tro? Antar det.

På Wikipedia står det att magnoliorna är ett mycket gammalt släkte som fanns redan innan det fanns bin. ”Blommorna utvecklades därför för att pollineras av skalbaggar. Man har funnit fossila lämningar av Magnolia acuminata som är 20 miljoner år gamla” skriver man i Wikipedia. Och så att släktet uppkallats efter Pierre Magnol, botaniker i Montpellier i Frankrike som levde 1638-1715.

”Magnolia” var också titeln på en mycket bra film som gick för vid det här laget rätt många år sen. Den kom i USA 1999 ser jag. Manus och regi Paul Thomas Anderson. I filmen gjorde Tom Cruise en minnesvärd rolltolkning. ”Kruse” är inte nån av mina favoriter. Tilltror honom inte om så där väldigt mycket skådespelarbegåvning. Eller beror det mest på att han spelar i såna där alltmer ”schabloniga” filmer som ”Mission impossible – 4, 5, 6”??? Nåja, i ”Magnolia” var han i alla fall bra. Och så var det flera andra bra skådespelare med som Julianne Moore och Philip Seymour Hoffman.

Att be om ursäkt

Har haft anledning att leta efter en del gamla uppgifter på webben nu igen och kom in på en sida om dagstidningar hos Arkiv Gävleborg. Där har man med den här lilla bilden som illustration. En man som heter Carl Eriksson har utfört ”förrädarearbete” under en facklig konflikt 1905. Och nu gör han avbön genom en notis i tidningen.

Nåt mer om vad som hände under konflikten och på vilket vis han utfört sitt förrädarearbete vet jag inte. Det går väl antagligen att ta reda på för den som vill gräva vidare.

Tänka sig att ”pudla” så där offentligt. Väldigt ovanligt beteende i våra tider. Om det i dag är nån myndighet som brustit i nåt sammanhang brukar det ju heta ”det blev fel” och ”vi ska se över våra rutiner”. Eller så skyller man på ”nån annan”. Och får man påpekande om felaktig hantering som drabbat enskilda brukar man säga ”vi uttalar oss aldrig om enskilda fall”.

Jag kommer att tänka på en annan som ångrade sig i ett helt annat sammanhang. Det var nån gång vid mitten av 1800-talet i Stockholm. En okänd person snodde pengar av en namngiven person och lämnade tillbaka sedlarna med en förlåt mig-lapp. Klicka för större bild.

Den har varit med i bloggen tidigare med lite bakgrundshistoria här.

Arkiv Gävleborg om dagstidningar hittar du här.