Agave – länge sen

Nu kommer ett reseminne igen. Jag scannar bilder från ännu längre tillbaka i tiden. Den här är från Rivieran nånstans. Vi gjorde en flera veckor lång resa då vi campade oss fram genom Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike och England. Det var innan vi fick barn.

Resans slut blev inte som vi tänkt. Vi missade nämligen båten från England till Göteborg med bara ett par minuter. Det var förstås vårt eget fel: vi tog miste när vi skulle ut från London och hamnade på fel motorväg. Sen blev det bråttom, minst sagt. Vi körde som galningar utom då vi ett tag hade en polisbil framför oss. När vi väl kom fram till hamnen hade färjan just lagt ut och folk stod och vinkade. Bittert förstås, men jag minns att jag både skrattade och grät när anspänningen från bilresan släppte. Det var ju bara att inse att det var kört. Vi var akterseglade ordentligt.

Vi fick bo på en trist campingplats ett par dar för att vänta in nästa färja hem till Sverige. Hade inte mycket pengar kvar då och hade inte råd att åka tillbaka till London. Men från färjan hem sen finns ett trevligt minne. Vi stod och diskuterade om vi alls skulle ha råd att köpa med oss nåt från taxfree på båten. Efter en stund ropades det i högtalaren att vi skulle komma till informationsdisken. En medresenär hade hört vår diskussion och lånade oss pengar via personalen på båten! Oj, vad vi blev glada. Vi gick ner till hans hytt och tackade honom. Väl hemma igen betalade vi förstås tillbaka pengarna och köpte honom nån present också, minns inte vad. Men jag minns fortfarande vad han hette och var i Småland han bodde.

Agave heter växten som lutar sig ut över järnvägen på bilden.

Mehmet med båten

Vi åkte ut med Mehmet i hans båt. Det var under en resa i Turkiet med pojkarna för många år sen. I närheten av stranden där Mehmet hade sin båt ligger rester av en antik stad, Anamuryum. Överhuvudtaget såg vi gott om antika ruiner på denna resa när vi hyrde bil, körde runt på landsbygden och bodde över på små mycket enkla hotell. En gång fanns det bara rum för oss föräldrar. Då fick pojkarna sova över i en mattaffär inrullade i var sin matta. På morgonen kom en och annan höna in och spankulerade runt bland mattorna.

Ja, så här blir det när jag sitter och scannar gamla bilder. Får lust att visa en del av dom. Så det lär nog komma en och annan gammal scannad bild till.

Getagården

Sitter och scannar gamla bilder och hittade den här från vårt exotiska grannland Norge. Det var på en resa en sommar för många år sen med pojkarna. Vi skulle till västkusten och Skåne och bestämde oss för att ta vägen över Norge. Från Vemdalsskalet körde vi in i Norge, började med att besöka Røros och tog oss sedan vidare norrut och västerut mot kusten. Vi sov inte i tält utan bodde över i hytter på bondgårdarna. Den här gången var det på en gård med omkring 90 getter. Gården låg på sluttningen ner mot Geirangerfjorden. Getterna betade på dom branta sluttningarna  och mot kvällen drevs flocken ner till getstallet. Innan vi skulle gå och lägga oss var pojkarna därinne och klappade söta små killingar. Efteråt insåg vi att vi inte ville dela hytte med pojkarna: dom luktade väldigt starkt av get. Men vi fick låna dusch inne i bondgården och sen gick det bra att sova ihop. (Som vanligt lite större bild om du klickar på den).

Hugsvalelse

Hörde du Mikael Persbrandts uppläsning av Tennysons ”Nyårsklockan” vid tolvslaget på Skansen? Den välkända dikten som börjar ”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten…” Jag tyckte han gjorde det mycket bra. Med känsla och engagemang och tydlig diktion. Att just Persbrandt valts för detta hedersuppdrag (för det får man väl kalla det) nu vid detta nyår har det ju varit en del diskussion om i förväg. Trams! tycker jag. Han är ju skådespelare och en mycket duktig sådan så varför skulle inte han passa här?

Anders de Wahl läste hela dikten i radio vid nyår och första gången var redan 1926. Sen hade han en till period i radio åren 1947 till 1955. Då några år in på 50-talet hörde jag honom när jag blivit stor nog att vara uppe lite längre på kvällen. Jag minns nån sån där nyårskväll och hur jag fick kämpa för att hålla mig vaken och lyssna på radion där i Stora rummet på Borgmästargården (i Söderhamn, vilket dom vet som också läser min andra blogg Arundo, länk i högermarginalen). Vardagsrummet kallades alltid så eftersom det verkligen var väldigt stort. Kanske halvsov vi barn på soffan i ett hörn och purrades när det var dags för tolvslaget. Och så minns jag ju hur man fick höra kyrkklockorna ringa runt om i Sverige, det var väl Sven Jerring som presenterade klockringning för klockringning, kyrka för kyrka.

Vid senare framföranden av ”Ring, klocka, ring…” på nyårsnatten har man ofta valt att korta ner dikten, tagit bort ett par strofer och även ändrat viss ordalydelse. Det enda jag saknade i Persbrandts tolkning av dikten var ordet hugsvalelse, ett vackert gammalt ord – från fornsvenskan hughsvala, egentligen ‘svalka sinnet’ enl Norstedts Våra ord. Så här lyder strofen (nr 3) i originalet, dvs i översättningen från Tennysons dikt:

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.

Persbrandt läste lindring i stället för hugsvalelse. Det är honom förlåtet för han lät i alla fall flera andra lite ålderdomliga formuleringar vara kvar. Jag hör till dom som tycker att man som barn (eller vuxen) faktiskt inte måste förstå precis allt i såna här gamla texter. Det finns en stämning i gamla ordval som kan gå lite förlorad när man byter till dagens svenska. Lindring är fint, men ordet hugsvalelse är vackrare! Tänker också t.ex. på Luciasången med strofen ”Natten går tunga fjät/runt gård och stuva./Kring jord som sol’n förlät,/skuggorna ruva.” Det är väl fint som det är.

Och från hugsvalelsen kommer förstås associationen till Povel Ramels ”Hugnesamt, mäkta hugnesamt”. Gammal låt från 1952. Du kan lyssna på den på Youtube här. Hug är sinne och håg och ordet hugna betyder att bereda glädje, enl ordboken.

Nåja, det här får bli dagens text den här 3 januari. Önskar er alla hugsvalelse och ett hugnesamt nytt år.

Åka skridskor

Gick förbi Vasaparken i dag.  Mycket folk på skridskobanan. Lite längre bort åker några i pulkabacken. Och det är klart att jag kommer att tänka på Pieter Brueghel. Både far och son Brueghel har gjort motiv där man ser människor åka skridsko. Pieter Brueghel d.ä. var den mest framstående konstnären av dom. Här kommer två verk av Pieter Brueghel d.ä. Den första kallas  Jägarna i snön och målades 1564. Den andra bilden är ett vinterlandskap med skridskoåkare och en fågelfälla och målades året efter. Sonen Pieter Brueghel d.y. och konstnärerna i hans verkstad ägnade sig sedan åt att kopiera faderns verk. Just det här verket med skridskoåkarna och fågelfällan blev väldigt populärt och finns i 127 kopior, där man tror att Pieter Brueghel d.y. gjort 45 av dom. Resten vet man inte säkert, enligt engelska Wikipedia här. Fågelfällan i målningen anses vara till för att döda kråkor. Läs mer om tekniken att fånga eller döda fåglar på engelska Wikipedia här.
Ja, hm… så där kan det bli när man har gått förbi Vasaparken på väg hem från ICA.

Annandagspromenad

Ja, i dag blev det en promenad på Djurgården för att plåta ett motiv jag har haft med tidigare, t.o.m. ett par gånger tror jag. Det är bojarna vid Hundudden. Jag har mina favoriter som jag återkommer till vid olika årstider, och det här är en av dom. I den hälsingska skärgården är det ofta utsikten mot sydost som jag fotograferat vid olika tider på dygnet och vid olika årstider. En oktobermorgon för ett par år sen såg det t.ex. ut så här.

Och så en till bild, där man ser färgerna lite bättre.