Kungsgatan

Nu ska det handla om en välkänd gata i Stockholm, som jag har lite särskilda minnen ifrån. På Bergsgatan på Kungsholmen bodde mina morföräldrar och där hälsade vi på ibland förstås under alla år som dom levde. Trakterna kring Rådhuset, Kungsholmstorg och promenaden längs Norrmälarstrand kände jag därför väl till redan som barn och tonåring, flera år innan jag själv kom till Stockholm från Söderhamn för att plugga på universitetet. Resten av stan kunde jag dåligt. När mina systrar och jag kom upp i tonåren och var på besök ansågs vi så småningom stora nog att släppas ut på promenad tillsammans i stan, och då var det Kungsgatan som gällde. Där drog vi ner mot Stureplan och tillbaka, tre söderhamnsflickor, och tittade storögt i butiksfönster, på folk och bilar. Spännande var det.

Första tiden som student i den stora staden var det också Kungsgatan som gällde. Vart jag skulle i stan orienterade jag mig utifrån Kungsgatan. En gång minns jag att jag hade gått bort mig och då gick jag till en korvkiosk och frågade: ”Var är jag nånstans? Och var är Kungsgatan!?” Detta var ju långt före mobilernas och GPS:ens tid. Och nån karta tänkte jag väl aldrig på att ha med mig.

Successivt lärde jag känna stan. Inte minst genom promenader med barnvagn när mitt första barn var litet. Hemma i soffan i lägenheten i Birkastan läste jag Per Anders Fogelströms romaner. Sen promenerade jag runt i stan med det lilla barnet i vagnen och tittade på dom platser där Fogelströms romanfigurer rörde sig. Ibland konsulterade jag Svenska Turistföreningens guidebok om Stockholm, ett gammalt slitet ex från 1929 som jag lånat av morföräldrarna och hade liggande i barnvagnen.

Sidan om Kungsgatan börjar så här: ”Storstadsmässigt och hänsynslöst banar sig Kungsgatan, en huvudpulsåder i Stockholms trafiksystem, fram genom den mäktiga Brunkebergsåsen.” Och lite längre fram: ”Vackert är också att en vårskymningskväll uppifrån viadukten under tornen blicka ned på gatans djupa ravin, där den i en båge böjer av mot en flammande västerhimmel, avslutad av rådhustornets vackra silhuett, medan lyktornas och ljusreklamens brokiga fyrverkeri sprakar längs hela den brusande moderna gatan”.

Bilden på Kungsgatan är inte tagen en vårskymningskväll utan en eftermiddag i september. Men rådhusets vackra silhuett kan man i alla fall se i fonden och lite ljusreklamsfyrverkeri syns ju också.

Mina böcker

Undrar om nån av mina läsare kan ha missat att jag har gett ut två böcker – ”Sandskär i mitt hjärta” och ”En flicka som heter Anna”. Inser att jag löper risken att kallas tjatmoster här… men jag tar risken. Tjat eftersom böckerna hela tiden ligger med på bild i högerspalten här i bloggen.
Men vill det sig illa kanske nån kan ha missat dom ändå. För att råda bot på det kan jag tipsa om bloggen Arundo där det finns mycket om böckerna. Senaste inlägget på Arundo handlar bl.a. lite om hur omslagen på böckerna blev till. Läs ”Favoriter i repris” här.

Vilken stad? (9)

Det var en dag med mörka skyar och hotande regn. Och när regnet kom flydde vi tillbaka till bilen. Därför fick jag inte tillfälle att fotografera två av den här stadens märkesbyggnader och använder istället bilder jag hittat på webben. Och nån bild från 1901 hade jag ju inte kunnat fixa själv ändå. Bilden till vänster ovan togs av Sigurd Curman 1901.

Det finns en småbåtshamn med många stora fritidsbåtar.

På en höjd med utsikt över staden finns en gammal kvarn. Men så mycket utsikt blev det inte den här gången eftersom det var så många trädkronor i vägen.

Staden har gamla anor. Det är en liten stad som ligger vid ett stort vatten.

Vilken stad är det?
Som vanligt utdelas inga priser utan den som kommer med rätt svar vinner ära och berömmelse i denna blogg och jag ska applådera och hurra.

Bilden nedan tog jag också från webben. Så där fint väder var det inte tyvärr när vi var där. Skulpturen står vid en strandpromenad i staden. Visst är den fin!Uppdatering 14 september:
Tävlingen är avgjord. Rätt svar och vinnaren hittar du bland kommentarerna.

Valdagen 2018

Nu är dagen inne. Jag kom nyss tillbaka efter att ha röstat i vallokalen i Matteus skola. Det är en riktigt fin sommardag i Stockholm, sol och blå himmel, folk på uteserveringarna, svenska flaggor på bussarna. Valdagen är ju en demokratins dag. Förr ansågs den t.o.m. så högtidlig att man klädde upp sig när man gick för att rösta. Och nog är det en viss stämning runt vallokalen, det märks att det är en viktig dag, att vi gör något viktigt när vi röstar.

Låt oss hoppas nu att demokratin stärks och inte försvagas av valutgången. Nån gång ikväll vet vi mer. Dom som läst min blogg eller sett vad jag skrivit på Facebook vet ju ungefär var jag står politiskt och att jag, som många många andra, är djupt oroad över hotet emot demokratin och människors lika rättigheter.

Det finns ljusglimtar i mörkret. En sån är Facebookgruppen ”Vad som helst men ALDRG SD” som skådespelaren Kjell Bergqvist har startat. Den har just nu mer än 170 000 medlemmar.

Och från sista veckornas debatt, artiklar m.m. vill jag lyfta fram ett par texter som stannat i minnet:
Dick Sundevalls ”Fem goda skäl att rösta på Sverigedemokraterna på söndaghär.
Johan Hiltons mästerliga krönika ”SD visar sig vara just de noshörningar de alltid har varit” i DN för ett par dar sen här.
Jonas Hassen Khemiri: ”Bara några ord till mina bruna queera odefinierbara vänner” i DN här.

Tyck till om Apple i Kungsan!

Del av bild: Fotomontage från PK-husets terrass

Ja, i dessa dagar när så mycket är inriktat på det stundande valet är det kanske lätt att glömma bort samrådet om Apple-butiken i Kungsträdgården i Stockholm. Tiden går snart ut:
onsdag 12 september ska synpunkterna vara inlämnade till Stadsbyggnadskontoret.
Uppdatering 6 september:
OBS Samrådstiden har nu förlängts.
Nytt datum:
28 september ska synpunkterna vara inlämnade.

Om du är emot att en del av en av Stockholms mest kända parker ska tas över av kommersiella intressen genom datorjätten Apple, så protestera till Stadsbyggnadskontoret.

Säkerligen räknar ju Apple med att genom butiken lägga sin prägel på Kungsträdgården. Det riskerar att bli Apples park mer än stockholmarnas. Så vill vi inte ha det. Rädda Kungsan!!! – nej till Apples butik i Kungsträdgården

Det är lätt att lämna synpunkter och går alldeles utmärkt att maila in.
Adressen är stadsbyggnadskontoret@stockholm.se
Ange ärendets diarienummer S-Dp 2016-00310

Vill du istället använda vanlig post får du adressera det till Stockholms stadsbyggnadsnämnd, Registraturen, Box 8314,104 20 Stockholm, och glöm inte ange ärendets diarienummer.

Läs mer om samrådet här.

Vad är det här?

Det här är ingen tävling: jag vet verkligen inte vad det här är till för. En tygstrut och en stor svart kula som hänger under. Alltihop hängde från en gren på ett träd.
Är det nåt som har med insekter att göra? Nån som vet?

Uppdatering 5 september: Nu vet jag. Svaret kom via Facebook. Tack, Viveka! Mojängen med stor svart kula + ett konformat nät är en fälla för bromsar. Den fungerar så att bromsarna dras till den svarta kulan som dom misstar för den varma runda rumpan på en häst eller ko. Dom attackerar men när det inte funkar att sticka flyger dom sin väg. P.g.a. dålig flygkonstruktion kan dom bara flyga uppåt och hamnar då i en behållare med vatten där dom ömkligen drunknar. Enl uppgift ska fällan kunna ta död på 95 % av dom bromsar som finns i en hage. Titta t.ex. här.

NEJ till nazism, NEJ till rasism, NEJ till hat!

Det var parollen för den stora manifestation som ordnades på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm igår. Dom som stod för arrangemanget var ungdomar, elever vid Viktor Rydbergs gymnasium och dom var medlemmar i en förening för mänskliga rättigheter.
Många många kom för att delta i manifestationen, visa sitt stöd och lyssna på talarna.

Livia Fränkel, en av dom få överlevarna av Förintelsen som ännu finns kvar, berättade om hur hon och hennes familj 1944 transporterades från Ungern till Auschwitz och där togs emot av självaste dödsängeln Josef Mengele.

Föräldrarna mördades i gaskamrarna men Livia och hennes syster Hédi (Fried) överlevde och kom så småningom till Sverige. Nu ägnar sig dessa båda gamla systrar åt att kämpa mot dagens nazism, mot judehat och främlingsfientlighet. Båda är över 90 år gamla.

Det var fler talare. Bl.a. berättade en ung judinna med rötter i Vitryssland, om hur det är att vara judinna eller jude nu i Sverige. Om hur judar i dag i vårt land kan vara rädda att öppet visa att dom är judar  – t.ex. att bära ett smycke med Davidsstjärnan eller genom att bära kippa. Man riskerar att bli trakasserad på olika sätt, kallad olika glåpord, bli spottad på, kanske slagen osv. Judiska organisationer och synagogor behöver numera ofta polisskydd vid sina lokaler osv. Hakkors och andra nazistiska symboler klottras på väggar.

Manifestationen var bra genomförd och mycket berörande. Att det kändes så starkt berodde kanske just på att flera av talarna var så unga, så entusiastiska, så beslutsamma och starka, så tydliga i det budskap dom förde fram.

Och det gav faktiskt en känsla av hopp mitt i allt det här bruna och svarta som hotar oss nu med högerpopulistiska partier och rörelser, SD, NMR m.fl. Manifestationen var som ett vitaminpiller… Kände mig smått peppad när jag gick därifrån. Tack alla ni unga som ordnade detta!