Vilken fin söndag det blev! Väl lämpad för en promenad.
Så mycket gammalt är inte kvar på Norrmalm, om man t.ex. jämför med Söder. Men några ”gobitar” finns ändå. Bilden ovan visar Cederdalska malmgården från 1700-talet långt norrut vid Sveavägen. Intill ligger en stor röd tobakslada, men den kom inte med på bild.
Och så lite naturutsikter, tagna i Stora Skuggan inte långt från Abraham Niclas Edelcrantz’ ställe som jag skrev om här. 
Författare: Gabrielle
Sara Danius
Har tänkt mycket på henne i dag, på den hon var, hennes mod, styrka och integritet. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig. ”Husmoderns död och andra texter” är den enda bok jag har av henne. Ska läsa om den.
Bröstcancer 2014, operation, cytostatika, strålning, mediciner – hela programmet. Berättade om det i ett Vinter-program i radio 2014. Ett par år senare återfall. Och nu död bara 57 år gammal.
Kungsträdgården 11 oktober -19
Sneddade genom Kungsan i dag och noterade att parken var skönt jippobefriad. Fullt sprut i fontänen och snygga blomsteruppsatser i krukorna omkring. I morgon har det gått precis ett år sen beslutet kom om att inte låta Apple bygga en stor butik i Kungsträdgården. Samma dag blev det nej till den föreslagna stora Nobel-lådan på Blasieholmen bakom Nationalmuseum. Jag skrev om det i inlägget ”Två segrar på en dag” här. Vad som ska hända nu i Kungsträdgården vet jag inte. Restaurangen mot Hamngatan ligger kvar.
Och Blasieholmen – vad händer där? Tydligen planerar man att under ett antal år använda del av Blasieholmen som arbetsområde när man ska bygga förlängningen av tunnelbanans blå linje till Nacka. Man ska ta upp mängder av sprängsten (500 000 ton) från en arbetstunnel här och forsla på lastbilar genom stan. Kanske tas en del bort med båt? Nätverket Stockholm Skyline skriver om planerna här.
Munk vid havet
”Munken vid havet” målning av Caspar David Friedrich gjord 1808/1810. Vilken fantastisk målning det är! Den känns nästan modern. Lite åt Turner-hållet. Vid undersökning av målningen har man sett att konstnären ett tag provade att ha med två segelfartyg ute till havs långt borta vid horisonten, men den slutliga versionen blev som ovan.
Vet inte varför jag fått Caspar David Friedrich i skallen dessa dagar. Han poppade upp. Kanske är det kylan och dom höstmörka kvällarna nu dom första dagarna i oktober. Ljuset och värmen försvann så snabbt. Fick rapport om blötsnö i södra Norrlands kustland redan i dag. Huvaligen! – Läs mer om målningen på engelska Wikipedia här.
Flytande öar o. fransk flagg
Klaga månde Mats Wickman… Wickman skrev i SvD i augusti om en total vandalisering av parkstråket längs vattnet vid Norr Mälarstrand. SvD här. Det handlade bl.a. om att man fällt träd och gjort andra markjobb mitt i den tid då fåglar bygger bo. Strandpilar höggs ner och fågellivet for illa.
Jag tog mig äntligen till Norr Mälarstrand igår för att se hur det ser ut. Gick från Rålambshov mot Stadshuset. Inte såg det så fasligt illa ut… Total förstörelse och vandalisering, skriver Wickman. Men jag tyckte det var fint där. En del träd längs vattnet har försvunnit men då får man ju istället en öppnare utblick mot Riddarfjärden.
Eftersom jag inte gått här särskilt ofta på senare år och nog inte är rätt person att bedöma en eventuell förödelse stoppade jag en kvinna som med raska steg var på väg ner mot stan. Jag frågade henne om hon brukar promenera på Norr Mälarstrand och vad hon tycker om förändringen. Jodå, hon gick ofta här – ”vackraste vägen ner mot stan”, sa hon. Träd har försvunnit och det märktes nog mest riktigt varma sommardagar när man fick mindre skugga under promenaden, sa hon. Men hon tyckte man gjort det fint med växtlighet längs strandkanten, bl.a. vallmo, och med små flytande öar. Så hon höll med mig, inte var det så förskräckligt som Wickman skrivit.
Längre bort på min väg mot Stadshuset blev jag glad när jag såg trikoloren fladdra i snålblåsten på minfartyget Croix du Sud. Har min gamla kärlek till Frankrike kvar fast det blivit glesare med resor dit på senare år. 
Byta åsikt
Har du läst Eric Linklaters bok ”Det blåser på månen”? Det händer mycket i den boken. Bl.a. försöker systrarna Dina och Dorinda få en domare att byta åsikt för att några som är inspärrade ska släppas fria. Flickorna hävdar att gamla åsikter luktar illa. Dom gömmer fiskar bakom en tavla i domarens rum. Nåt sånt gör dom, har inte boken här så jag kan inte kolla. I alla fall börjar det förstås lukta illa efter ett tag och det blir som dom vill: domaren byter åsikt och dom som spärrats in släpps fria. – Jag behövde inga fiskar bakom tavlan, jag har ändrat mig ändå. Jag har bytt åsikt om Alex Schulman. Hur kommer det sig?
När Nôtre Dame i Paris brann en kväll i april blev jag bestört. Tyckte det var riktigt sorgligt. Sen läste jag att Schulman nånstans (Instagram var det nog) skrivit ”Äntligen!” Jag förstod att det var nån sorts skämt, och nåt han sa för att provocera. Men jag tyckte det var riktigt dumt sagt, barnsligt och larvigt. Yttrandet stämde väl med den bild jag haft av Schulman som ung och gapig, ute efter att provocera.
Schulmans bok ”Bränn alla mina brev” läste jag för ett tag sen. En mycket välskriven bok men jag blev konfunderad över dels att författaren slirade så på sanningen – ändrade tidpunkt m.m. för några faktiska händelser – dels beskrev sin morfar som en så utstuderat ond man. Schulman försvarade sig mot kritiken med att boken var en roman. Jag bloggade om boken här.
Intressanta kommentarer till blogginlägget ledde till ytterligare fördjupning/nyansering av min bild av Schulman. Jag läste boken ”Glöm mig” som handlar om hans mamma. Jag blev riktigt tagen. Så bra skrivet! Blev väldigt berörd av bilden av mamman och av hur familjen hade det under Schulmans barndom och uppväxt. Delvis plågsam läsning var det t.ex. när författaren beskriver hur pappan som gammal blev i det närmaste hånad och förlöjligad av sin betydligt yngre hustru och sönerna bevittnade detta. Mycket känsligt beskrivet – även om mammans senare år och hur dom tre sönerna kämpade för att hon skulle bli frisk från sin alkoholism.
Programmet ”Min sanning” på SVT Play såg jag nyss. Anna Hedenmo talar med Alex Schulman, och min bild av honom nyanseras ytterligare. Jag börjar tro att han ändå bryr sig om sanning och lögn och att han är mer seriös än jag trott innan. Han pratade bl.a. om sitt förhållande till alkohol, och han kändes ärlig i sitt sätt att prata. Hm…jag tyckte nästan om honom (he he…). Jag förstår att det finns mer att inhämta om Schulman, hans krönikor i Expressen (inte läst) och podden Alex & Sigge (bara lyssnat på nåt enstaka). Men det får räcka så här nu i alla fall.
I ”Min sanning” berättar Schulman att nästa bok ska handla om honom och hans bröder. Den kommer jag nog också att läsa. Undrar vad han ska skriva sen när han skrivit klart om närmaste släktingarna.
Päron och pangat
Igår blev det promenad på Liljeholmen, en stadsdel som jag inte känner till särskilt bra alls. Inspirationen kom från uppgiften i en kommentar till mitt förra inlägg om en lekpark där med fruktskulpturer av konstnären Johan Ferner Ström. (Tack, Aleksandr Sergejevitj!) Några körsbär finns i parken också men kom inte med på bild den här gången. Det blev päron och lite annat istället.
Till stadsdelen Liljeholmen hör Marievik där man bygger högt och tätt med bostäder och kontorsfastigheter. Men i dom delar av Liljeholmen där jag gick såg jag inga nybyggen utan mest stora och uppenbarligen övergivna kontors-, verkstads- och industribyggnader. Pangade rutor fanns det lite överallt och graffiti. Hur länge har det sett ut så där? Och hur länge till ska det se ut så? Ska hela rasket rivas? Och ska man smälla upp bostäder istället?
Gammalt, slitet, trasigt och rostigt tilltalar min fantasi. Det är väl dels för att det faktiskt kan finnas skönhet i det slitna, dels för att det är så tydliga spår av mänsklig verksamhet. På Liljeholmen har människor arbetat i långliga tider. Färgfabrik, kolsyrefabrik, betongfabrik, tryckeri, stearinfabrik m.m. ”Stockholms äldsta industriområde” skriver man i mitt slitna ex av Turistföreningens guidebok från 1929. Det får nog bli fler promenader på Liljeholmen. Mer finns att utforska.
Och vid Liljeholmskajen ligger båtar, en del lite risiga, andra välhållna. Morran ser fin ut. Riktigt så nära är det inte till det gamla fina Liljeholmsbadet (tyvärr stängt sen januari 2018) på andra sidan vattnet. Hade zoomen på när jag tog bilden.
Bloggarkompisen på Söder – bloggen Björnbild – har skrivit om Liljeholmen och lagt ut många fina bilder. T.ex. om kolsyrefabriken här och här.
