Skruvat

Funderar på skruvar med olika skruvskallar och utföranden som man kan behöva när man ska skruva upp nåt hemma. Det finns skruvar med platt cylinderformat huvud med rundad kant, sexkantigt huvud, kullrigt huvud, försänkt skalle, kullerförsänkt, rundkullig skalle, svart kullrig skalle, ostskalle med flera …  Och så kan dom vara svartförzinkade. ”…blir inte rent svart, snarare mörkt grå med lite skimmer” skriver nån på en sida där nån annan ber om råd i valet av skruv. Och det är där viss igenkänning kommer.

Och hur är man om man har en försänkt skalle frågar jag mig. Sitter man försänkt i bön då eller fördjupad i en bok? Vad för sorts skalle har jag själv? Rundkullig, javisst, och grå till mörkt grå och svart – och lite lagom skruvad, förstås. Lite anstrykning av ostskalle finns också med hänsyn till intaget av ost, något jag snuddade vid i mitt förra inlägg ”Nyttigt”.
Skruven på bilden är fransk träskruv.

Stilleben i köket

Sitter och surfar runt bland gamla bilder och hittade den här. Funderar på vad den säger om hur vi levde våren 2004. Råsocker, olivolja av olika slag, rödvin, lök och vitlök, citroner… ja, så har det nog fortsatt när det gäller sånt man behöver ha hemma fast det oftare är vitt vin numera. Och råsocker använder jag nog sällan numera, minns inte vad jag hade det till då. Basmati inköpt i stor tygpåse från Taj Mahal på Kammakargatan anar jag också. Känner igen färgerna på påsen upptill i högra hörnet.

Anledningen till denna samling av grejer på köksbordet var byggarbete i köket: balkong mot gården skulle byggas. Ett köksfönster gjordes om till balkongdörr. Del av köket var avskärmat med träreglar och byggplast. Vi levde väl på prickiga bananer, rödvin och linfrö den tiden…och basmatiris kanske.

Meddelanden (4)

Ett par inlägg om meddelanden har förekommit tidigare i bloggen – därav 4:an i rubriken. Då handlade det bl.a. om nånting som nån skrivit på en snötäckt bakruta, en falsk annons, en skylt i skogen m.m. Skriv Meddelanden i sökrutan upptill till höger om du vill läsa inläggen.

Nu är det alltså dags igen. I en kökslåda hittar jag en mycket liten lapp med en tryckt text, ett meddelande. Så här ser den lilla lappen ut: img045_2
Det står alltså ett servicenummer och sen texten ”nicht entfernen”.

Min tyska är inget vidare, har glömt det mesta sen skoltiden, men jag uppfattar att det här betyder att man inte får avlägsna lappen från det den en gång suttit på. Vad det var vet jag inte. Kanske en stekpanna eller nåt sånt.

Känner mig olydig: jag har ju otillåtligen entfernat lappen, eller i vilket fall inte säkerställt att den skulle sitta kvar på sin plats. Illa illa… Och så kommer jag att tänka på en annan som var olydig i den gamla seriestrippen BC. Kommer du ihåg den? Tänker på den här bilden:

img044_BCLite tydligare bild om du klickar på den.

Bubbelbad

Bubbelbad1_edMelbournes Gröna Lund heter Luna Park och ligger i stadsdelen St Kilda strax söder om innerstan. Området är förvånansvärt litet tycker jag för att höra till en sån stor stad som Melbourne. Stan är ju ändå en del större än Stockholm. Vi var på Luna Park med vårt lilla barnbarn för ett par veckor sen. Han är inte så gammal än, och det finns många ”åkgrejer” som han fortfarande är för liten för. Men inte för den här.

Den som vill prova på det här får krypa in i ett stort plasthölje som sen blåses upp och blir till ett stort klot, en rund bubbla. Man drar igen ett blixtlås och sen rullas den stora bubblan ut på vattnet. Det ser väldigt roligt ut. Barnet tumlar runt inne i bubblan, springer och ramlar hit och dit. Bubblan snurrar omkring bland andra bubblor i olika färger ute på vattnet och ibland får dom extra fart av några killar som står ute i bassängen och sätter snurr på bubblorna. Det finns restriktioner vad gäller längd för den som ska åka i en bubbla. Om jag minns rätt skulle man vara max 150 cm lång och det fanns förstås en undre gräns också. Jag var förstås för lång och fick nöja mig med att titta på.

Kreativitet

Han har ett badrum som kanske inte är så tip-top, det har en del småskavanker men det funkar. Men en sak som irriterat honom är att handfatet hänger ut från  väggen, det lutar och tvålen halkar hela tiden av sin plats i handfatshörnet. Vad gör man då? Att be värden åtgärda handfatet är inte en möjlighet, här får man reda sig själv.

Ett tag använde han en badleksak han lånat från sin lilla son: en röd sjöstjärna i gummi med nåt sugkoppsliknande på båda sidorna. Man kunde klämma dit sjöstjärnan i hörnet och lägga tvålen på. Fast det funkade inte så där kanonbra direkt, sjöstjärnan blev smetig av tvål och tvålen halkade av igen. Den lilla sonen ville dessutom ha tillbaka sjöstjärnan (efter noggrant borttagande av all tvålsmet). Så vad gör man då då? Tänk tänk tänk… Jo, så här förstås: Man skaffar en träkil (gärna i nåt snyggt träslag) och man skaffar en hålslev. Man sågar av hålslevens skaft och böjer ner själva slevdelen i lagom vinkel, och sen gör man ett smalt rektangulärt hål i kilen och sticker ner den avsågade hålsleven där och häller dit nåt bra lim. Kilen kilas in (som ju kilar bör) i mellanrummet mellan handfatet och väggen.

Bloggen”Problem är till för att lösas” brukar det heta lite klämkäckt. Och det här funkar i varje fall finemang: inga tvålar halkar av längre, inga tvålar smetar till sig av att ligga i för mycket vatten.

Kreativitet kan visa sig på många sätt.

Få nåt gjort

Är det en bra idé att sätta upp mål för sig själv och sen jobba mot målet? Eller ska man strunta i det här med mål och istället koncentrera sig på själva processen –  att organisera sitt arbete på ett bra sätt och att praktisera det man vill bli bra på? Om man gör så och kanske lite grann glömmer bort målet kan det då ändå leda till att man når målet så småningom? Och kanske t.o.m. ökar chansen att nå dit?

Ja, säger en kille som heter James Clear läser jag på en webbsida (länk nedan). Clear verkar vara en sån där ”självhjälps”-kille som skriver om sånt som ”så får du hälsosammare vanor, så gör du för att börja tro på dig själv, hur du lyckas i livet osv”. Sånt kan ofta vara rätt fånigt men ibland kan man hitta nåt enstaka användbart korn. Om det finns nåt korn här får du själv bedöma. Jag tyckte ändå det var värt att ”dela” som det heter nu för tiden.

Om mål skriver Clear att dom gör att du faktiskt känner dig olyckligare i dag, mer missnöjd med dig själv just nu. När du jobbar mot ett mål tänker du ungefär så här: ”Jag är inte bra på det här. Men när jag nått målet kommer jag att vara det”. Tricket är att istället ägna sig helt åt processen/utövandet av det man gör, och på så vis få övning och successivt bli bättre och bättre på det man vill bli bra på. Och så tycker han att man ska se till att ge sig själv ”feedback” under processens gång så att man ser att man faktiskt får nåt gjort.

James Clear menar inte att det är meningslöst att sätta upp mål, man kan ha dom för att planera sitt arbete men målet gör man bara genom själva processen, idogt arbete – och träning – och genom att hitta system för hur man ska utföra det här arbetet. ”Förälska dig i system!” skriver han. Många ägnar sig 90% åt att tänka på vad dom vill uppnå och 10% på det dagliga arbete som måste göras för att komma dit, skriver Clear. Det borde vara tvärtom: 10% mål och 90% system och process.

Är det här bara beskäftigt och att slå in öppna dörrar? Hm ja, lite så är det nog. Och så kanske typ ”det är vägen, som är mödan värd”.

Hur gör jag själv då för att få det gjort som jag vill ha gjort? Rätt skruttigt är det vad gäller att sätta upp system och sen följa dom.  Jag är mycket bra på att prokrastinera som det heter. Att jag har lyckats ge ut en bok (på eget förlag – och visst, vem skulle ha kunnat hindra mig?!) gör ju inte att jag tycker att jag kan vila på några lagrar. Fast lite trevlig ”feedback” från mig själv till mig själv är det ändå.
Kanske jag skulle testa det där med att förälska mig i system för att få lite mer gjort?

James Clear, ”If You Completely Ignored Your Goals and Focused on This One Thing Would You Get Better Results?”, här.