Magnoliaspaning 2023

Efter flera riktigt fina dagar med mycket sol och en hel del värme tänkte jag att det nog var dags för årets magnoliaspaning. Jag tog mig på cykel ut till en gammal favorit: Praktmagnolian bakom Skansenbutiken. Jodå, den är i full gång, så det blev ett par bilder.

Väldigt mycket folk i rörelse. Fullt på gångbanor, cykelbanor… Jag fick hoppa av och leda cykeln när det var som mest tätt. Dessutom gick KTH:s Quarneval genom stan i dag. Hade inte snappat det. Men mycket folk på stan för att titta på. Bilden nedan är från Sturegatan.

Om att skriva för hand

Vi kom att tala om att skriva för hand och om människors handstil. Har läst att i svenska skolor av i dag övar man inte skrivstil i nån större utsträckning. I nån artikel stod om en pojke som gått i svensk skola och sedan i Frankrike dit familjen flyttade. Bild på pojkens handskrift fanns med före och efter flytten. Skillnaden var minst sagt stor.

Mina söner som gick i skolan på 80-talet är inga ”skönskrivare”. Och själv skriver jag så sällan för hand att jag tycker att jag snavar på bokstäverna numera och lätt kluddrar till det. Hm… måste börja öva mig på att skriva för hand.

Det sägs ju också att förbindelsen mellan hand och hjärna är värdefull att ta vara på genom att just skriva för hand. Samma verkar tyvärr inte gälla för hand och tangentbord. Synd det!

”Digitaliseringen har redan tagit över mycket av handens tidigare funktion. Om vi inte gör något åt det kan handfunktionen i framtiden komma att reduceras till pekfingrar och tummar. Den mänskliga kontakten kan gå förlorad och kreativitet, känsloliv och yrkeskunnande kan påverkas.” Så står det i en text om boken ”Handen i den digitala världen”, skriven av Göran Lundborg, specialist i handkirurgi. Jag har inte läst den men den verkar intressant.

I alla fall, i akt och mening att börja skriva för hand lite oftare, t.ex. när jag nån gång ska skriva ett brev, gick jag till pappersavdelningen i min närmaste bokhandel (börjar på A). Letade efter block med brevpapper, linjerade eller olinjerade. Det fanns inte!

Jag får väl lov att prova nån annanstans också i nån mer utpräglad pappershandel (om det finns såna kvar). Men den där tanken kom på hur vanliga helt vardagliga saker som förr självklart gick att köpa i en affär på stan inte går att få tag på ”ute” längre. Antingen finns de inte alls eller också ska man köpa dem på nätet. Andra exempel på saker som inte går att köpa i affären längre är:

  • skopa till hinken med dricksvatten (bloggat om det här)
  • duschmössa (inte en åtsittande badmössa utan en enklare variant för att slippa bli våt i håret när jag duschar och inte tänkt tvätta håret. Fanns inte på Åhléns. Expediten såg frågande ut. ”Duschmössa? Vad är det? Aldrig hört talas om!”).

Och så brevpapper då. Om man valde olinjerat brukade det ligga med ett kraftigt linjerat blad som man kunde stoppa in under bladet man skulle skriva på och därmed få till snygga rader. Those were the days… Hm, vad är det här nu då? Ett nostalgiinlägg om att det var bättre förr? Det får vi allt bryta av med lite vitsippor:

Bilden har ingenting med ämnet att göra. Tog den i dag (med mobilen) när vi promenerade i Hansta Naturreservat. Här växer mycket hassel och så väldigt mycket vitsippor att det såg ut som om det snöat. Blåsipporna var mer sällsynta.

Nu så!

Igår fick vi äntligen en riktigt fin vårdag. Och nu kom min lilla hoj upp ur källaren. Första turen gick som vanligt till Hagaparken. I den här delen av livet tänker jag att det kan vara klokt att börja försiktigt för att kolla att hoj och jag själv funkar bra ihop. ”Vad roligt att du cyklar fortfarande!” sa en man i en cykelaffär till mig när jag för tre år sen var inne för att köpa en extra låskedja. Hå hå ja ja, jag ska fortsätta med det så länge jag orkar. Och en fin grej med cyklande är ju att man lätt kan förvandla sig till fotgängare om trafiken verkar besvärlig.

Vid Gustav III:s paviljong satt jag ett tag och läste i den franska bok jag håller på med och slog upp ord jag inte förstod på mobilen. Några killar var där med en maskin för att med dess hjälp lyftas upp och måla en fris upptill på den gamla 1700-talsbyggnaden. De försäkrade att de inte skulle droppa färg i håret på mig, men jag valde att flytta på mig efter ett tag ändå.

Boken jag läser heter ”La jeune fille et la nuit” (Den unga flickan och natten) och författare är Guillaume Musso. Det är min ”Musse” nr 2. Den första var ”La vie secrète des écrivains”(Författarnas hemliga liv). Han är duktig på att skapa spänning, det är ofta en cliffhanger i slutet av kapitlen. Intrigen är ganska inkrånglad och för att hänga med i handlingen är det klokt att läsa på och inte göra några längre uppehåll. Så här kan det låta t.ex. (fast på franska):
”En snara drogs åt runt mitt bröst. Jag skakade i hela kroppen. När jag öppnade frysboxen kunde jag inte hålla tillbaka ett skrik. Insidan hade blivit ommålad. Med blod.”
Huvaligen!

Deckare är inte ”min grej” egentligen, men när syftet med läsningen inte bara är nöje utan även att träna upp mina delvis insomnade franskkunskaper är det ju bra att manas vidare i läsningen.

Rhododendron

Solig dag men rätt kallt i vinden. Det blev Bergianska igen. Rhododendron har börjat så smått. Den till vänster är som ett blommande träd och heter Rhododendron oreodoxa, Tidig rosenrhododendron. Den finns i centrala Kina. Till höger närbild på en buske av Rhododendron wallichii, Östlig klockrhododendron, som växer i östra Nepal, nordöstra Indien och södra Kina. Vackra båda två. Bra med skyltarna, nån botaniker är jag inte.
Hade bara mobilen med men det blev ju hyggligt bra ändå. Har bakat ihop bilderna så vill du se dem större får du upp dem tillsammans med ett klick.

Om våren

Så var vi tillbaka igen för ett kort besök i Nordvästra Skåne. Det här är förstås en favorit-i-repris liksom de många bilderna på bojar i min blogg. Den gamla bron i Vegeholm har varit med flera gånger tidigare under olika årstider – med eller utan hunden Nisse.

Bilderna tog jag 2 maj och marken var överströdd av vitsippor. Gamle Karlfeldt kommer i min skalle trots att det här ju inte alls är nån stig och trots att vi hunnit en liten liten bit in i maj. Här del av den välkända dikten:

”Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.”

Söderpromenad en aprilsöndag

Det var i söndags, 23 april. Tänkte mig till Långholmen för att sitta – i sol och lä – och läsa ”Försvunna världar” av Thomas Halliday på en bänk. Jag kom dit också men det kulnade på rätt snabbt, och det syns ju nästan på bilden på Pålsundet ovan. Så värst mycket läsande blev det inte. Det blev bussen hem i stället.

På vägen dit förundrades jag över folklivet nere på Hornstulls strand. Oj, så mycket folk!
Här pågår tydligen marknad varje lördag och söndag hela sommaren med början nån gång under april. Platsen var bara en parkeringsplats under den tid jag en gång i veckan brukade bada och vattengympa på Liljeholmsbadet. Man kan skönja det gamla badet mellan alla människorna, bakom fordon och träd. Badet är stängt pga dåligt skick sedan 2018. Oklart vad som ska hända med det.

Boken då? Ja, den har underrubrik ”En resa till jordens urtid” och författaren är en ung paleobiolog som tar läsaren bakåt i tiden från Pleistocen för 20 000 år sedan till Eidacara för 500 miljoner år sen. Jag håller på med Krita nu, 125 miljoner år sedan. Hisnande läsning. DN skrev om boken här.

Vid Centralbadet

Parken vid Centralbadet är verkligen en oas mitt i stan. Jag går gärna in där när jag är i närheten.

Enligt grekisk mytologi var Triton son till havsguden Poseidon och havsgudinnan Amfitrite och var till hälften människa till hälften fisk. Här är han omgiven av ett stort gäng vackra fiskar. Skulpturen heter ”Triton på delfin” och finns i dammen vid Centralbadet där en massa vackra fiskar simmar omkring.

Centralbadet på Wikipedia här.

Bojpippi – igen

Vid Hundudden i dag. Kan ju inte låta bli. Bojar i frihet – den första vårdagen…
Och snart kommer bojarna att få börja sin tjänstgöring för säsongen när fler båtar sätts i sjön. Jag gick från Djurgårdsbrunn längs kanalen bort till Hundudden och inte en enda båt, kajak eller annan typ av flytetyg kom förbi. Änderna, nån enstaka svan och andra sjöfåglar fick ha kanalen för sig själva.

En del båtar har fått övervintra i spat. Där ligger de och väntar på att bli av med vinterkapell och presenningar och komma ut på sjön. Och jag tänker på min egen lilla kajak som ligger i vintervila inne i Sjöboden på Sandskär. Det dröjer nog ett bra tag innan den får komma i sjön. Än är det alldeles för tidigt. Och isen ligger fortfarande.
Det här är faktiskt inte årets första bojbilder, jag ser att jag tog en bild på snöiga bojar i januari innan vi drog till Melbourne. Du har inlägget här.

En vända runt öarna

Igår blev det en dag med sol, visserligen rätt svag men i alla fall sol! Gick runt öarna igen, för första gången denna vårvinter: Skeppsholmen och Kastellholmen. Favoritpromenad. Jag tänkte på hur mycket jag tycker om dessa gamla miljöer med all sin gamla historia. Att få sånt går inte lika lätt i Melbourne.

Svanarna ägnade sig åt tvätt och fjäderdräktsvård. Det var först när jag tog upp bilden i datorn som jag såg att det är en sångsvan och en knölsvan på bilden. Den längst till vänster går det ju inte att se om det är knöl- eller sångsvan.

Högvatten. Det gamla vraket Grå Ulven, som ibland sticker upp utanför Kastellholmen, kunde bara anas. Bild på hur det kan se ut där vid lågvatten har du i inlägget ”Lågvatten” från 2013 här.

Lite vårtecken gick också att hitta. Krokus på sluttningen nedanför kastellet. Snödroppar såg jag också men nån bild blev det inte.

Sju världar, en planet

På flyget hem från Melbourne häromdan (ca 24 timmars restid inklusive väntetider på flygplatsen i Melbourne och i Dubai) tittade jag på naturfilmer med David Attenborough. Det var BBC:s serie ”Seven Worlds, One Planet”här. Mycket bra!

I juli förra året skrev jag inlägget ”Är naturen till för oss?” – här. Vi människor tar för oss det vi tycker vi behöver av mark och vatten, och allt fler arter på jorden utrotas. Och så har vi väl hållit på sen vi började med jordbruk för kanske 12 000 år sen. Det var i och med det som vi blev bofasta och ägandet blev viktigt. BBC:s serie visar flera exempel på hur djurarter fått flytta på sig när regnskog tas ner för att marken ska odlas upp eller bostäder byggas.

Ofta handlar det förstås om pengar pengar pengar. Som i dag vid tjuvjakt på elefanter för att få tag på elfenben. ”En gång i tiden fanns elefanter i miljontal över hela Afrika och Asien. Under 1900-talet minskade de kraftigt i antal, främst till följd av den massiva handeln med elfenben. Man räknar med att de afrikanska elefanterna har minskat med 90% de senaste 100 åren. I dag dödas runt 55 elefanter varje dag i Afrika. Detta motsvarar fler än två elefanter varje timme.”
Så står det på WWF:s sida om elefanter. r.

Ett exempel på hur människor utnyttjar djur och natur har du här. En liknande bild är med i Attenborough-filmen om Afrika i BBC-serien, och den stannade på näthinnan efteråt. Just den här bilden har jag lånat från The Perfect World Foundation. Läs mer här.

Hos WWF kan man bli fadder (se WWF-länken ovan). Det blir man genom att förbinda sig till en viss summa per månad. Men hur ska man förhålla sig? Det är inte lätt. Skicka pengar för hjälp till människorna i det krigshärjade Ukraina? Eller bidra till att hindra tjuvjakten på elefanter? Eller göra bådadera…