Vasaparken 1 januari 2023

Tog en liten vända ner på stan och råkade komma nära slottet när det var vaktavlösning på gång och lite marschmusik och sånt där. Jag gick in på slottsgården, men det var alldeles för mycket folk och jag är för kort så jag såg inte mycket alls. Jag kunde bara se vad som hände genom att spana på mobilerna som folk höll upp och filmade med. Det får bli en bild på Vasaparkens isbana istället som jag passerade på vägen hem. Skridskobanan i parken har jag haft med tidigare – då kompletterad med Pieter Brueghel d.ä. Titta här.

Blue Bird of Hull

”Det var ‘Blue Bird’ av Hull, det var ‘Blue Bird’, en brigg
som med sviktade stumpar stod på,
över Soten i snöstorm med nerisad rigg,
själva julafton sjuttiotvå.”

Så lyder första strofen i Evert Taubes Balladen om Blue Bird av Hull, en ganska ruskig historia om en händelse 1872.
Men det där med stumpar vad var det? Ja, det har jag förstås googlat på. Hittar den här förklaringen: ”Undermärsseglen på ett fullriggat fartyg, alltså de näst nedersta seglen på varje mast, benämndes stumpar.”

När det stormade och övriga segel var nedtagna funkade stumparna som stormsegel. Blev stormen ännu värre kunde stumparna ”sviktas”. Det innebar att man surrade upp ena halvan av seglet så det bara blev en liten trekant kvar. ”Att segla eller ligga bi för sviktade stumpar var en överlevnadstaktik då fartyget i stormförhållanden inte längre kunde manövreras”, läser jag på en sida. Soten då? Det var Sotefjorden på Västkusten.

Briggen Tre Kronor av Stockholm. Foto: Tre kronor. Anton Stenros. Lånat bilden från stockholmshamnar.se.

Varför detta nu då om termer från gamla segelfartygens tid? Det är förstås Lars Rolander som spökar igen. Han lämnar mig ingen ro, denna gamla anfader. Han var inte bara med på en segling till Kina 1788-90 med Ostindiska Kompaniet utan senare i livet var han delägare i ett fartyg som gick i handelssjöfart. Så nu letar jag runt på nätet om olika typer av segelfartyg – bark, brigg, skonare, skonertbrigg, brigantin m.m. Brigg har namn efter briggseglet som satt nedtill på den bakersta masten.

På bild nr 2 ser du hur det ser ut när man seglar med sviktad stump. Foto: Korhan Koman. Tre Kronor under seglats i Finska viken.

En hel del om olika fartygstyper hittar jag i boken ”Mannen som försvann” som jag skrev om här. Det finns en blogg om boken och om den stackars Fredrik Hippolyte von Schantz, som försvann i vattnen strax utanför Godahoppsudden 1864 – här.
Vill du läsa mer om Briggen Tre Kronor kan du titta här.

Där trutarna bodde

Flera år följde jag silltrutarna som varje vår envist valde taket tvärs över gatan sex våningar ovanför asfalten att häcka på. Ungarna levde farligt och klarade sig inte alltid. Var föräldrarna nu lägger ägg och föder upp sina små vet jag inte. Dom blev slutligen bortkörda när man byggde vindsvåning i huset.

Vill du se fler bilder på trutar på taket kan du söka på silltrut i sökrutan upptill.

Nya kupor på nytt tak. Nu har man också renoverat fasaden från nån sorts gulbeige till gräddvit. Fint. Och vi får vackrare utsikt från oss.

Oktober 2022.

Utflykt i valtid

Öregrund

Det blev september och dagarna fram mot valet bara rusade på. Har varit ute på vift igen – andats havsluft och hållit mig ifrån valdebatter och sånt. Ett besök i Roslagen och i Hamrångebygden. Avslutade sen med ett par dar på ön i den skärgård jag gillar allra mest – Söderhamns skärgård. Läs mer om den skärgården i min andra blogg Arundo eller i Tidningen Turist här. Och du har väl inte missat videosnuttarna på Arundo-bloggen om hur 12 små knipungar räddades till livet en dag i juni. Enda gången (hittills) jag publicerat rörliga bilder på bloggen – här. Trevligt att tänka tillbaka på.

Mindre trevligt att tänka på är det stundande valet, som känns som ett ödesval verkligen. Vad ska man säga om valspurten? Gräsligheter, fula påhopp, skamlöshet och lögner har det varit gott om. Och så SD-stödda ”troll” som påverkar så mycket dom kan i sociala medier. Trist så det räcker och blir över.

Att ”välja sida” nu på söndag tycker jag dock är lätt som en plätt. Alla som förstått vad SD är för sorts parti, vad deras politik går ut på och vad slags land dom vill att Sverige ska vara måste ju lägga sin röst på ett parti på ”den andra sidan”, den sida som för allt i världen inte vill släppa fram SD. Att rösta på något av partierna i det som kallats ”Kristerssons sida” går ju inte eftersom det innebär ”seriöst inflytande” för SD. Gamla lojaliteter med ett visst parti får man helt enkelt bortse från. Det är som Hanne Kjöller skrev i DN häromdan. Den här gången väljer hon inte att rösta för ett parti, som hon kanske brukat stödja genom åren, utan röstar MOT ett politiskt alternativ. Läs hennes artikel här.

Rösta på söndag – om du inte redan gjort det!

Komplettering 12 september: Vill du se en bild till från vår utflykt norröver? Läs om Axmar bruk i min andra blogg här och det finns fina bilder också.

Är naturen till för oss?

Det är ju Frankrikes nationaldag i dag och jag har suttit på vår lilla Sjöveranda och sjungit Marseljäsen för måsarna. Men dagen började annars med tankar på den biologiska mångfalden som glesnar och försvinner alltmer, blir allt mindre av just mångfald. Sorgligt.

Läste artikeln i DN ”Vem dödade kronärtsblåvingen?” (länk nedan). En liten fjäril som inte setts till i Sverige sen 2019. Folk som kommenterar artikeln påpekar förnumstigt att fjärilen visst inte är utdöd, den finns i en del andra länder. Men det är ju inte grejen med artikeln! Grejen är att arter dör och försvinner med en förfärande hastighet pga av människans påverkan. Nya maskiner och nya sätt att bedriva skogs- och jordbruk m.m. hotar och förstör miljöer för djur och insekter. Och inte bara där förstås, regnskogen, haven och korallreven… Det är som om människan är fast i tron att naturen är till för oss, att vi är fria att utnyttja den och använda den som vi vill för att öka vår egen bekvämlighet – och för att vinna ekonomiskt på det.

Internationella överenskommelser hjälper inte. FN-konventionen om biologisk mångfald och FN:s panel för biologisk mångfald IPBES hjälper inte. ”Hela världen fallerar. Sverige klarar inte ett enda av målen. Det har accelererat, men åt motsatt håll”. Skrämmande. Ruggigt. Hur ska det sluta? Nån skriver i en kommentar typ: ”Vad gör det om en fjäril försvinner? Det finns ju andra insekter.” Korkat.

Artikeln avslutas med: ”Vi håller just nu på att systematiskt utrota allt icke-mänskligt liv”, sade Anne Larigauderie, IPBES verkställande sekreterare.

Artikeln har du här. En annan bra artikel i dagens DN är Hanne Kjöllers om KD:s utspel om vargarna. Artikeln här.

Och så tänker jag på jorden och framtiden. Ska vi kunna vända allt det här med den globala uppvärmningen – den absolut viktigaste frågan just nu – och utarmningen av den biologiska mångfalden?

Jag höjer mitt glas för Frankrike och lyssnar på Olle Adolphson när han sjunger ”Snurra min jord, du får inte ge dig. Jag vet ingen stjärna som du!” Text av Lars Forssell – här. Ursprungligen en fransk visa ”Elle tourne la terre” av poeten och vissångaren Léo Ferré.

Ett yxhugg in i folksjälen

För 10 år sen hade Maciej Zaremba en uppmärksammad artikelserie om ”Skogen vi ärvde”. Han skrev bl.a. att ”Sverige troligen har Europas svagaste skydd för skogen som landskap, vilket syns från både Inlandsbanan och från satellit”. Jag bloggade om skogsavverkningen, kalhyggena och Zarembas artiklar våren 2012. Inlägget ”Svara Erlandsson!” har du r. Erlandsson (C) var landsbygdsminister den där tiden.

Inte mycket verkar ha blivit bättre på dom här tio åren. Jag läser Göran Greiders recension av Lisa Röstlunds bok ”Skogslandet” i DN i dag och blir upprörd. Usch att det är så illa! Det är ”follow the money” igen, förstås. ”Ägandeätten ska stärkas, det är det viktiga, inte biologisk mångfald” skriver Greider.

”Den svenska skogsnäringen är en härva av storkapital, lobbyister, uppbundna forskare och politiker som gör oss närapå unika i Europa. Utländska besökare häpnar inför våra kalhyggen.” Läs hela recensionen ”Lisa Röstlunds reportage är ett yxhugg rätt in i den svenska folksjälenhär.

Yxan på bilden är min egen gamla yxa. Den har inte huggit in i folksjälen, bara i träklabbar av en nedtagen tall – om ens det. Den var nog mest med för syns skull.