Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kultur och historia’ Category

Inga ”Små grodorna, små grodorna…” runt midsommarstången blev det i dag för mig. Och hade jag kunnat så hade jag ju varit på Sandskär, ön i Söderhamns skärgård, dessa dagar. Men nu gick inte det av olika anledningar. Det gör inget; det går att vara i Stockholm också.

Jag spanade i alla fall in inte mindre än två midsommarstänger på dagens promenad: den ena i Vasaparken, den andra i Sinnenas trädgård där en liten folkmusikgrupp underhöll dom gamla från äldreboendet intill. Sinnenas trädgård är en vacker liten park med gamla träd och mycket blommor och ett litet lusthus. Denna lilla pärla ligger på Sabbatsbergsområdet alldeles intill Vasaparken.

Read Full Post »

”I hörnet satt den där urblekta författaren som vanligt och skrev på sin laptop. Jag ser honom ibland i de här delarna av staden. Han ser verkligen färglös ut med sitt yviga blonda eller vita hår, sin mycket bleka hy och sin för det mesta ljusa klädsel. Han satt i ett moln av cigarettrök. Gittan tände också en cigarett och räckte över till mig. Det var läppstift på filtret.”

Taget ur ett utkast till nån sorts roman som uppenbarligen utspelar sig innan det blev rökförbud på krogarna. Författaren som åsyftas i dessa rader är bara en bifigur som man råkar på en eller annan gång i texten. Historien handlar om en kvinna i 40-årsåldern som bor i Stockholm och på flera sätt är lite udda. Skrivet i jag-form men hon är absolut inte jag utan mer av en tvärtom-person. Det var roligt att skriva om nån som var annorlunda och gjorde grejer jag aldrig skulle göra. Fantasin flödade och sidorna blev rätt många. Men jag krånglade till intrigen så mycket att jag inte hittade nån väg ut. Därav blev det den s.k. byrålådan.

I dag såg jag samma författare eller poet igen, lika urblekt som då för flera år sen. Han satt på en uteservering och läste i några papper. Undrar om jag ska ta det som ett tecken på att jag faktiskt borde bearbeta den där manusbunten som ligger här hemma sen flera år?

Hm… fast sån är jag ju inte: tror inte på tecken. Så just nu får den där bunten ligga kvar som den är.

I alla fall har jag ju skrivit två böcker nu och gett ut på eget förlag. Skryt skryt! Min bok nr 2 fick jag se i bokhandeln i Söderhamn häromdagen. Det gjorde mig glad. Bild finns här.

Read Full Post »

Bland mina gamla släktpapper har jag en avskrift på skrivmaskin av en berättelse om ett bröllop. Vem som gjort avskriften vet jag inte. Överskriften är ”Mormor, 67 år, skriver”. Sen följer texten och jag skriver av den som den är avskriven, bryr mig inte om att rätta nåt. Så här står det:

”Intet mins jag vad vi hade att äta när vi gifte oss. nog vet jag att det fans mat, och det var naturligtvis stek till själva rätten. smörgåsbord före till efterrätt var äggkräm med någon skele eller sylt på, ostkakor och puddingar, tårta och spånbakelser till efterrätten. jag mins bäst att SmällErker skulle slita från oss talricken o. vi skulle få lov att äta i samma talrik. pappa säger att vi var 35. far och mor satt, o. pappas föräldrar satt bredvid oss. jag mins intet hur dags det börga det var väl på eftermiddan, o. sent var det. jag var på pappas rum o. kläddes sedan skjutsa hebyn hem oss, han var också med på bröloppet, när vi kom hem var alla samlade, far lyfte av mej. sen blev det lyckönskningar. o. jag mins intet allt, pappa kunde i alla fall intet dansa o. de har alltid retat mej. till sist skulle de dansa kronan av mej. Du begriper jag höll på o. dö i värmen, det var bäddat och fint men om de slagit ihjäl mej så hade jag intet klätt av mej, klänningen måste ju av men det var allt. jag hade naturligtvis intet så tunt linne en riktig underkjol med rynkkappa och spets tjocka vita byxor, tjocka svarta strumpor med två aviga o. två räta maskor, o. varmt så jag ynkar mej själv. jag vände mig åt väggen, o. han åt andra hållet. vi tänkte att det var något galit, vi gett oss in på.”

Det låter väl som ett bröllop på landet nån gång på 1800-talet. Vem det är som berättar detta vet jag inte. Troligen nån i min mammas släkt. Kanske nån som hette – eller gifte sig – Hjelmström eller Härdelin? Min morfar sparade en hel del och gjorde avskrifter av gamla papper men hans mormor, Sally Härdelin, är det inte för hon dog redan när hon var 54 år.

Jag tycker det är en lite rörande text. Lustigt att hon talar om strumpornas aviga och räta maskor och så avslutningen när dom nygifta ligger där halvt påklädda i sängen på bröllopsnatten. Om nån har nåt tips på vem det här kan handla om blir jag glad.

Read Full Post »

Såg du dokumentären på tv om den kinesiska pianisten Zhu Xiao-Mei häromdan? Mycket bra program. Särskilt för den som gillar klassisk musik på piano. Bachs Goldbergvariationer t.ex.

Dokumentären handlar om Xiao-Mei som flydde från Kina under kulturrevolutionen. Hon bor i Paris nu sen många år, ger konserter runt om i världen och hyllas för sin tolkning av Bachs Goldbergvariationer. Vemodigt att höra henne tala om att hon känt sig som ”en strykrädd hundvalp” och säga att hon är ”en musiker utan självförtroende”. Hon har aldrig trott på sig själv, har alltid känt sig som om hon vore tjänstefolk. Det är en följd av dels Maos kulturrevolution, dels traditionell kinesisk uppfostran, säger hon.

Och jag tänker igen på vilket lotteri det är var och när man föds, i vilken familj, hur samhället ser ut och är organiserat, politik, synen på mänskliga rättigheter, kultur, religion m.m. Zhu Xiao-Mei föddes i Kina 1949. Och det får man nog betrakta som otur. Kulturrevolutionen kom ju under 1960-talet. Kommunistpartiet satte stopp för all konst och kultur, brände böcker, stängde skolor, kastade människor i fängelse eller satte dom arbetsläger, hjärntvättade befolkningen m.m. Så många liv förstörda.

Kommer också att tänka på Jung Changs ”Wild Swans. Three daughters of China”, boken kom 1991, förbjuden i Kina eftersom författaren kritiserar kulturrevolutionen, Mao och även den nuvarande regimen. Inlägg från 2014 här.

Dokumentären om Zhu Xiao-Mei heter ”Bach är bättre än Mao” och finns på SVT Play här (kan ses till 10 juli står det).

Read Full Post »

Det finns en tävling som heter Baltic Classic och som körs med veteranbilar av olika slag.

Årets tävling startade i Köpenhamn 28 maj. Den går sen genom Sverige, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen och avslutas i Berlin 10 juni. Det där visste jag ingenting om före dagens promenad. Men på ”min” gata stod den här riktigt läckra bilen, som enligt skyltarna på bilen deltar i Baltic Classic. Det är en Morgan.

På motorhuven ligger en liten figur på magen.
Man kan läsa mer om tävlingen här.

Read Full Post »

Jag gottar mig lite åt mina böcker! ”Sandskär i mitt hjärta” kom 2013 och min bok nr 2, ”En flicka som heter Anna”, nu i början av juni. Det är verkligen en speciell och härlig känsla att hålla i en tryckt bok som man skrivit själv.

I dag har jag roat mig med att ta bilder av mina böcker på olika underlag. Hm…ja, det går att hålla på en hel del med sånt här, kan jag berätta. Bilder ska tas, informationsblad skrivas, pressmeddelanden skickas ut, kontakter ska tas hitan och ditan, boken ska registreras så att bokhandlarna kan hitta den m.m. Tanken är ju att det ska bli en del böcker sålda också.

Just nu är en första laddning av ”En flicka som heter Anna” på väg till bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall. Ligger väl framme om ett par dar eller så, hoppas jag.

Uppdatering 13 juni:
Boken finns nu i bokhandeln i Söderhamn. Förhoppningsvis också i Hudiksvall vilken dag som helst.

Read Full Post »

Det är en sån där dag när vi ska gå på bio igen, på biografen Sture på Birger Jarlsgatan. Bion börjar 17.50 och som vanligt ska vi ta 2:ans buss från Upplandsgatan (buss alltid trevligare än t-bana). När vi kommer till hållplatsen visar den digitala skylten att bussen ska komma om 18 min! Buss 2 en fredagseftermiddag: 18 min! Jag kollar i mobilen på SL:s sida om det är några störningar i trafiken i stan. Nej då, inte alls.

Men hoppsan: nu ska bussen komma om 4 min! Ok, då kan vi vänta på den och hinner i alla fall till bion. Attans! Nu blev dom där 4 min istället 22 min! SL, vad håller ni på med? Varför funkar det där med tiderna vid hållplatserna så erbarmligt dåligt?

Nej, det här går inte. Vi knatar på snabbt till t-banan, åker till Rådmansgatan och jagar vidare bort mot bion via Tegnérgatan. På vägen ska jag posta en försändelse i vadderat kuvert (har ju en del bokutskick att göra dessa dagar, se förra inlägget) och hittar en brevlåda. Enligt texten på brevlådan töms den varje dag kl 17. Klockan är nu 17.40. Brevlådan är proppfull! Det går inte att pressa in nåt vadderat kuvert där. Det är den mest proppfulla brevlåda jag nånsin sett. Känns faktiskt som något av en säkerhetsrisk att man inte tömt den. Vem som helst skulle lätt kunna plocka ut en hel packe brev ur brevlådan bara man inte har för tjocka händer. Vi snabbar på vidare. Utanför bion finns en brevlåda till. Bra! Nu är klockan 17.45 och den brevlådan är lika proppfull den. Suck!

Inte tror jag att PostNord tömde dom där brevlådorna kl 17! I så fall har folk i massor rusat dit efter 17 och pressat in drösar av post av olika slag.

Filmen är rätt lång. Klockan är ungefär 20 när vi kommer ut från bion. Kollar brevlådan – och jodå, nu faktiskt har dom fixat den där 17.00-tömningen. Snabba ryck, PostNord!

Ja, så där kan livet te sig i den stora staden en fredagseftermiddag. Ingen idé att reta upp sig över SL och PostNord som sköter sina åtaganden så dåligt. Det är bara som det är. ”This is water”, säger jag för mig själv, ”this is water”.

Filmen var bra (Marion Cotillard i berörande rolltolkning) men hade man velat kunde man ju ha retat upp sig på filmtiteln: På franska heter filmen ”Mal de pierres”, vilket tydligen betyder njursten. Filmen bygger på en fransk roman som på svenska heter ”Onda stenar”. Men den svenska filmtiteln är ”Brev från månen”. Fjomp! Som i andra fall har man tydligen kokat ihop den svenska titeln utifrån den titel filmen fått på engelska ”From the Land of the Moon”. Hm…det förekommer brev i filmen, visst, men dom har ingenting med månen att göra. This is water.

PS
David Foster Wallace anförande ”This is water” som han höll vid Kenyon College 2005 finns som pdf här.

Read Full Post »

Older Posts »