Hjälp Ukraina!

Slava Ukraini!

Storlögnaren och krigsgalningen Putin mobiliserar och hotar med kärnvapen. Och vår del av världen känns nu allt mörkare och hotfullare. Fast här oroar vi oss för elbrist, ökande priser på drivmedel, debatterar vindkraft och skäms inför världens länder över hur det gick i svenska valet. Utomlands har man ju gjort symbolbilder över dagens Sverige med hakkors på svenska flaggan. Ja, inte att förvånas över.

Men i Ukraina dör människor – både ukrainare och ryska soldater som skickats dit av Putin och hans skurkstat. Putin vill dränka Ukraina i blod, säger Zelenskyj. En kraftig upptrappning sker nu. Och röster höjs för att hitta vägar att straffa Ryssland genom fler sanktioner och t.ex. i FN.

Vad kan vi ”vanliga människor” göra? Annat än stödja Ukraina genom att skicka bidrag till hjälporganisationer. Gör det!

Unicef
UNHCR
Läkare utan gränser
Röda Korset
Rädda Barnen

Fler hjälporganisationer hittar du här.

Maktlögner

Dahlia på Waldemarsudde. Med som färgklick.

Mycket välkänt är hur Ulf Kristersson vid ett möte med Förintelseöverlevaren Hédi Fried lovade henne att aldrig ”gå med på något samröre med SD”. Han har senare förnekat att det var frågan om ett löfte men vittnen finns som kan intyga vad han sa. Mötet skedde inför riksdagsvalet 2018.
I ”Tala till punkt med Sven Melander” utfrågas Kristersson av Sven Melander i februari 2018. Bl.a. sägs följande:
”I ett besvärligt parlamentariskt läge, finns det överhuvudtaget nånstans på kartan att ni skulle förhandla med Jimmie Åkesson?”
”Nej”
”Absolut inte?”
”Nej”
Kristersson modifierar inte sitt svar genom att t.ex. tillägga ”inte i nuläget” utan svarar tvärsäkert ”Nej”. Han talar i intervjun om hur illa han tycker om SD:s åsikter och ofta även sättet dom uttrycks på. Kristersson säger här också att invandring berikar Sverige. I dag är Ulf K beredd att ”ge SD seriöst inflytande”.

Är det här något att uppröras över? ”Det där är ju historia! Mer än 4 år sen!” och ”Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig” säger nån kanske.

Själv har jag svårt att inte ändå uppröras över att den som troligen blir vår nya statsminister ljuger när det passar honom, verkar vara mjuk i ryggraden och ha bristande känsla för moral. Vad är det som driver honom? Är det framför allt att få makt? Och vända-kappan-efter-vinden är metoden att nå dit? Etik och moral hör nog inte hemma där alls, och det har jag inte förstått. Kanske naivt av mig.

Jag har inte fattat det där med ”maktlögner” som Masha Gessen skrev om i samband med storlögnaren Putin. Ur artikel i DN i våras: ”Masha Gessen har gjort en viktig distinktion mellan ordinära lögner och vad hon kallar för ”maktlögner” (power lies).- – – På en lögnare i maktposition biter inga argument eftersom maktaspekten är överordnad sanningen. Att ha rätt är en fråga om makt, inte om evidens. Hur omgivningen reagerar är irrelevant.”

Att jag tycker riktigt illa om det politiska läge vi har hamnat i är nog tydligt för den som läser min blogg. Vet inte om jag har skrivit av mig en del av min upprördhet nu. Jag får väl försöka lugna ner mig och invänta hur Kristersson och M ska få ordning på klimatet och hur dom fixar så vi kan fortsätta och leva på som vanligt även om det blir en riktigt allvarlig energikris.
Men släpp för allt i världen inte in SD i regeringen! Det är illa nog som det är redan.
Artikeln om Putin och maktlögner m.m. från mars 2022 har du här. Hela intervjun med Kristersson i ”Tala till punkt med Sven Melander” från februari 2018 finns på Youtube här.

Gamla segelfartyg igen

Ostindiefararen Finland i storm. Målning av Jacob Hägg, 1921. Sjöfartsmuseet Akvariet. SMG1655.

Finland byggdes 1761 och gjorde sju resor till Kina för det svenska Ostindiska Kompaniet. Målningen visar fartyget i den svåra storm man råkade ut för i januari 1770. Man kunde inte ha några segel uppe utan fartyget fick bara driva dit stormen förde det. Vågorna var så höga att dom inte bara slog in över däck utan också rasade ner till undre däck där en del av dom kreatur man hade med sig ombord drunknade.

I en skrift från 1700-talet berättar kaptenen om denna ostindiska resa, och där finns en illustration som fungerat som förlaga till oljemålningen ovan.

Hur det gick för besättningen har jag inte hittat nån uppgift om än. Men generellt vet man att ostindiefararnas resor till Kina och tillbaka skördade en hel del liv. Olyckor skedde förstås, men flertalet som dog gjorde det pga sjukdomar.

Götheborg på väg ut från Stockholm i september 2021

Här är Götheborg, och det är inte första gången den är med i bloggen. En replik av ostindiefararen Götheborg som gick på grund i Göteborgs hamninlopp 1745. För lite mer än ett år sen la det här nya fina fartyget ut från Skeppsbron, och jag stod på kajen med min lilla kamera och vinkade av. Detta världens största seglande träfartyg är nu ute på en stor Asien-segling. I dagarna är hon i Malaga. Det finns mycket att läsa på Götheborgs webbsidor här.

Varför skriver jag om fartyg nu igen då? Har tröttnat på att skriva om valet. Svenska folket har sagt sitt, och nu får vi hoppas att dom får ihop en så bra regering som möjligt. Och att SD inte hinner förstöra alltför mycket under dom närmaste fyra åren.

Dessa dagar är det min gamle anfader Lars Rolander som inte kan hålla sig lugn. När han var 19 år seglade han med en av ostindiefararna till Kanton under den s.k. 4:e oktrojen 1788-90. Och nu håller jag på och tar reda på mer om den där resan. Bl.a. stöter jag på ett vimmel av termer och begrepp som rör gamla segelfartyg, inte minst om segel, master och rår. Sånt som förstång, storbramstång, bramrån m.fl. Och så räknade man fartygens storlek i skeppsläster. Jag citerar från boken Mannen som försvann: ”Svåra läster eller skeppsläster: Ett mått på ett fartygs dräktighet, det vill säga dess förmåga att bära last. Svårlästen fastställdes 1726 som ett viktmått lika med 18 skeppspund, motsvarande cirka 2 448 kg.”

Det vanliga var att två fartyg seglade iväg i konvoj och följdes åt hela resan. Rolander seglade med antingen Götheborg på 530 läster och med 20 kanoner eller på Cron Prins Gustaf på 488 läster och med 18 kanoner. Kanonerna hade man för att kunna försvara sig mot sjörövare, men dom användes nog oftast för att skjuta salut med. Nåja, som sagt: mycket material om Ostindiska kompaniet att ta in och gräva i.
Tyvärr inga framgångar när det gäller det försvunna porträttet på Lars Rolander, som jag efterlyste här.

Och nu får det vara nog om gamla segelskutor ett tag. Tills andan faller på igen…

Mörk måndag

”Det är måndag morgon, och mitt huvud känns så tungt…” Ja, så var det ju. Inte satt jag uppe och tittade på valvakan, men nu på morgonen kollade jag på mobilen och såg vart det lutar. På många sätt är det omskakande. Jag kommer att tänka på en natt på ett hotell i London i november 2016. Amerikanska presidentvalet pågick. Tv:n på hotellrummet stod på hela natten och då och då vaknade jag och tittade lite. Sen på morgonen stod det klart: det som inte skulle kunna hända hände. Trump! Lite liknande otäckt och illavarslande känns det nu. Fast inte fullt så illa – hoppas jag – eftersom det här är Sverige och inte USA.

Men att främlingsfientlighet och populism bäddat för SD:s framgång är skrämmande. Något som förvånar mig är att tydligen många kvinnor – och särskilt unga kvinnor – nu stöder SD. Hur kommer det sig? Är dom charmade av JÅ? Obegripligt.

Björn Wiman har en bra artikel i DN i dag. Den börjar med ett vackert citat från Ivar Lo-Johansson om trösklar i tiden. Sen citerar Wiman den österrikiska statsvetaren Natascha Strobl som skriver: ”Vi lever i ombytliga tider och konservatismens radikaliseringsprocess är ett allvarligt hot mot demokratin och rättsstaten”. Wiman fortsätter: ”Det är detta som är den tragiska kontentan av årets svenska valrörelse, oavsett det slutliga resultatet av röstsammanräkningen. Vi har klivit över en ny tröskel i tiden. Den verkliga skadan är redan skedd. Det är nu upp till oss alla att begränsa den.”
Läs hela artikeln här.

Utflykt i valtid

Öregrund

Det blev september och dagarna fram mot valet bara rusade på. Har varit ute på vift igen – andats havsluft och hållit mig ifrån valdebatter och sånt. Ett besök i Roslagen och i Hamrångebygden. Avslutade sen med ett par dar på ön i den skärgård jag gillar allra mest – Söderhamns skärgård. Läs mer om den skärgården i min andra blogg Arundo eller i Tidningen Turist här. Och du har väl inte missat videosnuttarna på Arundo-bloggen om hur 12 små knipungar räddades till livet en dag i juni. Enda gången (hittills) jag publicerat rörliga bilder på bloggen – här. Trevligt att tänka tillbaka på.

Mindre trevligt att tänka på är det stundande valet, som känns som ett ödesval verkligen. Vad ska man säga om valspurten? Gräsligheter, fula påhopp, skamlöshet och lögner har det varit gott om. Och så SD-stödda ”troll” som påverkar så mycket dom kan i sociala medier. Trist så det räcker och blir över.

Att ”välja sida” nu på söndag tycker jag dock är lätt som en plätt. Alla som förstått vad SD är för sorts parti, vad deras politik går ut på och vad slags land dom vill att Sverige ska vara måste ju lägga sin röst på ett parti på ”den andra sidan”, den sida som för allt i världen inte vill släppa fram SD. Att rösta på något av partierna i det som kallats ”Kristerssons sida” går ju inte eftersom det innebär ”seriöst inflytande” för SD. Gamla lojaliteter med ett visst parti får man helt enkelt bortse från. Det är som Hanne Kjöller skrev i DN häromdan. Den här gången väljer hon inte att rösta för ett parti, som hon kanske brukat stödja genom åren, utan röstar MOT ett politiskt alternativ. Läs hennes artikel här.

Rösta på söndag – om du inte redan gjort det!

Komplettering 12 september: Vill du se en bild till från vår utflykt norröver? Läs om Axmar bruk i min andra blogg här och det finns fina bilder också.

Ännu mera USCH!

Läser tidningarna som vanligt till frukost och förfäras över SD:s framgångar.
Fattar folk fortfarande inte vad det är för slags parti dom vill stödja? Det är inte i första hand SD:s bakgrund och historia som är det stora problemet, som nån skrev, utan det SD:s politik i dag, deras människosyn och bild av hur Sverige borde vara.

Amanda Sokolnicki citerar i DN en granskning gjord av tidningen ETC. En källa hos Sverigedemokraterna berättar: ””Vi har lön från partiet för att kriga på nätet.”— ”Vi har mängder av simkort för att registrera fejkade Facebook-användare. Jag har 15 konton med generiska namn som Erik Svensson. När vi själva skriver grova saker i de första fyra-fem kommentarerna sätter det tonen för resten av kommentarsflödet.” Sokolnicki skriver: ”Strategin har fungerat. Det som kan sägas utan mothugg i dag hade mötts av stor bestörtning för bara några år sedan” och ”att främlingsfientligheten, kvinnohatet, vidrigheterna inte längre anses vara någonting som omgivningen behöver ha en åsikt om.”

Skrämmande verkligen. Och ännu mer skrämmande blir det eftersom till den här bilden hör det planerade mordet på Annie Lööf under Almedalsveckan. Attentatsmannen mördade först Ing-Marie Wieselgren och tänkte sedan döda Centerledaren som befann sig nåt kvarter längre bort.

Läs Sokolnickis artikel här.

Rösta inte på SD! Och stöd inte ”Kristerssons sida”! Kristersson som sagt att han ”vill ge SD seriöst inflytande”. Med ett allt större SD blir det väl ännu mer av det där seriösa inflytandet.
Inte det Sverige jag vill ha. Usch!

Komplettering 31 augusti:
Hur är det möjligt att valrörelsen inte vänds uppochned när det avslöjats att ett av landets största partier driver en trollfabrik? Det frågar sig Åsa Wikforss i DN i dag. Ja, jag håller med. Varför ställer man inte JÅ och andra SD-företrädare mot väggen med detta. ”Inga journalister som ställde skarpa frågor till en pressad Jimmie Åkesson. Inga kommentarer från de partier som avser att samarbeta med SD.” Läs Wikforss artikel här.

Usch!

Jag brukar inte blogga så mycket om svensk politik. Fast min stora avsky för det främlingsfientliga SD har förstås synts här då och då. Det är en skam att partiet har så stort stöd i landet. Mest bland män.

Usch! Bort! Ut!

Nu närmar sig valet. Affischer sitter uppe på stan. Såg en häromdan med bild på en självgod Kristersson och texten ”Vår sida är överens. Nu får vi ordning på Sverige”. Usch! Faktum är att jag är orolig för hur det ska gå i valet. Jag vill inte ha ”K:s sida vid makten” (eller kan det t.o.m. bli ”Å:s sida”…) med allt vad det innebär. Partier som inte alls förstår allvaret med den globala uppvärmningen, vill satsa på kärnkraft, är främlingsfientliga och t.o.m. har ett förflutet i nazism, vill screena barn för ADHD, språktesta 2-åringar osv.

Kriminaliteten och att få stopp på skjutningarna anser många vara den viktigaste frågan i det svenska valet. Jadå, det är viktigt, men hur kan egentligen någon fråga vara viktigare än den globala uppvärmningen och att få till stånd åtgärder som bromsar den? Att förhållandena är sådana att människor kan leva på jorden är väl ändå en oerhört viktig utgångspunkt för all politik. Suck!

Här ett par artiklar som kan vara intressanta att läsa om du inte redan gjort det:
”Högerflockens tävlan i inhumana utspel är hemsk att bevittna”, Sven-Erik Liedman i DN här.
”Politikernas engagemang för klimatet har ersatts av pliktskyldiga markeringar”, Johan Rockström och Anders Wijkman i DN här.

Efter det kan du läsa Ola Larsmos artikel apropå attentatet mot Salman Rushdie, också i DN här. Jag har inte läst Rushdies bok ”Satansverserna”, men jag ska nog skaffa den nu. Kan passa bra när jag är klar med dom två jag håller på med: Stephen Frys ”Mythos” och Patrick Modianos ”Villa Triste” (på franska). Se där, då kom det ett par boktips till.

Komplettering 22 augusti: Ja, jag måste lägga till lite som visar vad Kristersson är för en person. Det här minns du kanske? DN om Hédi Fried och träffen med Kristersson 2018 här. Paul Hansen, som tog bilderna, har bekräftat att han hörde det löfte Kristersson gav Hédi Fried om att aldrig någonsin gå med på samröre med SD. Vilken svikare!

Är naturen till för oss?

Det är ju Frankrikes nationaldag i dag och jag har suttit på vår lilla Sjöveranda och sjungit Marseljäsen för måsarna. Men dagen började annars med tankar på den biologiska mångfalden som glesnar och försvinner alltmer, blir allt mindre av just mångfald. Sorgligt.

Läste artikeln i DN ”Vem dödade kronärtsblåvingen?” (länk nedan). En liten fjäril som inte setts till i Sverige sen 2019. Folk som kommenterar artikeln påpekar förnumstigt att fjärilen visst inte är utdöd, den finns i en del andra länder. Men det är ju inte grejen med artikeln! Grejen är att arter dör och försvinner med en förfärande hastighet pga av människans påverkan. Nya maskiner och nya sätt att bedriva skogs- och jordbruk m.m. hotar och förstör miljöer för djur och insekter. Och inte bara där förstås, regnskogen, haven och korallreven… Det är som om människan är fast i tron att naturen är till för oss, att vi är fria att utnyttja den och använda den som vi vill för att öka vår egen bekvämlighet – och för att vinna ekonomiskt på det.

Internationella överenskommelser hjälper inte. FN-konventionen om biologisk mångfald och FN:s panel för biologisk mångfald IPBES hjälper inte. ”Hela världen fallerar. Sverige klarar inte ett enda av målen. Det har accelererat, men åt motsatt håll”. Skrämmande. Ruggigt. Hur ska det sluta? Nån skriver i en kommentar typ: ”Vad gör det om en fjäril försvinner? Det finns ju andra insekter.” Korkat.

Artikeln avslutas med: ”Vi håller just nu på att systematiskt utrota allt icke-mänskligt liv”, sade Anne Larigauderie, IPBES verkställande sekreterare.

Artikeln har du här. En annan bra artikel i dagens DN är Hanne Kjöllers om KD:s utspel om vargarna. Artikeln här.

Och så tänker jag på jorden och framtiden. Ska vi kunna vända allt det här med den globala uppvärmningen – den absolut viktigaste frågan just nu – och utarmningen av den biologiska mångfalden?

Jag höjer mitt glas för Frankrike och lyssnar på Olle Adolphson när han sjunger ”Snurra min jord, du får inte ge dig. Jag vet ingen stjärna som du!” Text av Lars Forssell – här. Ursprungligen en fransk visa ”Elle tourne la terre” av poeten och vissångaren Léo Ferré.

Onda tider

Usch, vad det händer mycket otäckt dessa dagar! Mord på öppen gata i Visby under Almedalsveckan… Mördaren kan ha lidit av psykisk ohälsa men ska enligt uppgift ha varit nazist och sympatiserat med NMR. SD:s stödtrupp Nordiska Motståndsrörelsen har ju nära att ta till vapen.

Apropå SD så tycker jag att det är riktigt illa att Moderaterna numera utan att vara det minsta generade kramar SD – Kristersson i ett tal häromdan. Att dessutom många ungdomar i dag tydligen stöder M gör mig både förvånad och undrande. Ungdomarna borde väl begripa bättre. Miljöfrågan handlar ju till stor del om deras framtid och där är M naturligtvis inte rätt parti – inte SD heller.

Mer då? Kriget i Ukraina, förstås. Inte slut. Pågår där hela tiden. Utvecklingen i USA som går bakåt i och med inställningen i abortfrågan. Och så nu Boris Johnson som avgår med dunder och brak. Författaren Gunnar Pettersson, han med bloggen Pressylta Redux tidigare, har en rätt roligt skriven analys av Johnson och hans gärning i DN här.

Mycket att oroa sig för och bekymra sig över. Jag önskar att världen ville skaka till och bli bättre igen – inte bara sämre hela tiden. Och så längtar jag efter att ge mig ut på lugna vatten i kajaken och tänka på annat än allt det här. Här två bilder från en sån paddeltur – i Söderhamns skärgård.

Överst: på väg mot Enskärsorns norra udde. Nedre bilden: jag har rundat Enskärsorn, paddlat igenom det lilla gattet mellan Orn och Enskär och glider fram längs stranden.

Ett yxhugg in i folksjälen

För 10 år sen hade Maciej Zaremba en uppmärksammad artikelserie om ”Skogen vi ärvde”. Han skrev bl.a. att ”Sverige troligen har Europas svagaste skydd för skogen som landskap, vilket syns från både Inlandsbanan och från satellit”. Jag bloggade om skogsavverkningen, kalhyggena och Zarembas artiklar våren 2012. Inlägget ”Svara Erlandsson!” har du r. Erlandsson (C) var landsbygdsminister den där tiden.

Inte mycket verkar ha blivit bättre på dom här tio åren. Jag läser Göran Greiders recension av Lisa Röstlunds bok ”Skogslandet” i DN i dag och blir upprörd. Usch att det är så illa! Det är ”follow the money” igen, förstås. ”Ägandeätten ska stärkas, det är det viktiga, inte biologisk mångfald” skriver Greider.

”Den svenska skogsnäringen är en härva av storkapital, lobbyister, uppbundna forskare och politiker som gör oss närapå unika i Europa. Utländska besökare häpnar inför våra kalhyggen.” Läs hela recensionen ”Lisa Röstlunds reportage är ett yxhugg rätt in i den svenska folksjälenhär.

Yxan på bilden är min egen gamla yxa. Den har inte huggit in i folksjälen, bara i träklabbar av en nedtagen tall – om ens det. Den var nog mest med för syns skull.