Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Politik och samhälle – Sverige’ Category

Många hackar på sociala medier och hävdar att det finns en massa nackdelar med att man använder såna. Man hör argument av typen sociala medier gör att man träffar folk ”på riktigt” mer sällan, en massa fake news sprids, trollen härjar, folk spenderar stora delar av sin vakna tid på sociala medier, Facebook är en drog… osv. För egen del har jag mest positiva erfarenheter av sociala medier. Men jag inser att det där förstås är olika beroende på kanske vad för sorts person man är, var man är i livet, vad man har för människor omkring sig osv. Och visst, allt det där med troll, fake news, påverkan på presidentvalet i USA och diverse skum påverkan från Putin-landet osv finns ju tyvärr.

Därför är det roligt när man hör nåt positivt om sociala medier. Häromdan fick jag lite av en aha-upplevelse och en bekräftelse av att sociala medier kan vara bra av en kanske lite oväntad anledning. Jag satt och körde från Söderhamn till Stockholm och lyssnade som vanligt på radio. Programmet sändes på P1 och handlade om unga kvinnor i Indien. Rubriken var ”Indiens kvinnor hittar nya rum för frihet”.

”Sociala medier kan vara skarpa vapen i kampen mot strukturellt förtryck” säger Per J Andersson, journalist som skrivit flera böcker om Indien. Han berättar om den unga Varnika Kundu som körde bil hem sent och råkade ut för några unga berusade män som började bråka med henne. Det kunde ha gått illa men polisen kom och situationen lugnade ner sig.

Efteråt gick en politiker (pappa till en av killarna) ut i media och ifrågasatte om kvinnor verkligen ska vara ute och köra bil ensamma efter midnatt. Det skulle han nog inte ha gjort. Varnika Kundu gick ut på Twitter och ”berättade vad som hänt, la ut en bild på sig själv ute på stan sent om natten – och så uppmanade hon andra tjejer att göra likadant under #AintNoCinderella. Uppropet blev snabbt viralt. Tiotusentals unga urbana medelklasskvinnor runt om i Indien började lägga ut bilder på sig själva när de dansar på klubbar och traskar omkring på egen hand på gatorna med kommentarer som ”Hej, det är midnatt och jag är inte hemma”.

Andersson säger: ”Manligt dominerade byråd runt om i landet har upptäckt faran – och har därför försökt förbjuda kvinnor att använda mobiltelefon i ett desperat försök att återfå den patriarkala kontrollen. Men det är för sent. I dag finns det drygt 800 miljoner mobiltelefoner och nästan en kvarts miljard Facebookanvändare i Indien.”

En länk till programmet har du här.
En BBC-artikel här.
Heja heja alla kvinnor i Indien, säger jag.

Read Full Post »

Tycker om tak. Att titta på tak, inte särskilt gärna att gå på dom. Och inte alla sorters tak. Det är ju stor skillnad på tak i olika länder och även tak från olika byggnadstider. I länder där man inte har problem med snöfall kan man ju ha platta tak istället vilket inte alls är lika vackert som våra gamla sluttande och ofta branta tak. Sadeltak, mansardtak, valmat tak … ”Kärt barn har många namn” eller snarare utformningar.
Och för all del, i dag byggs ju många hus även i det här landet med helt platta tak. Visar sig emellanåt vara rätt korkat.
Var dom olika byggnaderna finns som täcks av taken på bilden är nog inte så svårt att lista ut.
(Klicka för större bild!) Det var dagens epistel om tak.

Read Full Post »

På en husvägg i Vasastan.
Men vad betyder egentligen bilden? Båda ser ju glada ut. En lyckad skilsmässa? Båda är glada för att dom sluppit varandra? Eller: Men hallå, du ser ju att jag klarar mig jättebra utan dig!

Samtidigt tyder ju symbolen med hjärtat på att det handlar om kärlek. Så vad menas?
Obs, det här är ingen tävling!  Jag har inte svaret.
(Större bild om du klickar på den – som vanligt).

Uppdatering: Nu så vet jag. Det är en Håkan Hellström-låt har jag fått veta från en person som är kunnigare än jag på hans musik. Texten som bilden anspelar på lyder:

Flygplan utan vingar
Kinder utan rodnad
Jag utan dig

Piff utan Puff
Pajas utan cirkus
Jag utan dig
Skeppsbruten utan land i sikte
Vad vore jag utan dig?

Där ser man. Alltid finns det nåt nytt att lära sig. Tack för det, Alexandra!

Read Full Post »

I mitt föräldrahem talade vi ofta politik vid middagsbordet, händelser både i Sverige och i andra länder kom upp och avhandlades, ibland med ganska upprörda känslor. Jag tror dessa diskussioner var en viktig och nyttig erfarenhet för oss unga döttrar. Andra världskriget var över sen länge men diskussionen kom ofta in på den tiden. Våra föräldrar hade ju upplevt beredskapen och var båda engagerade på olika sätt. Pappa var reservare och ofta inkallad, Mamma hade en tid hemligt jobb inom Försvarsmakten. Kriget tog slut, men kändes nära för oss som barn och ungdomar. Jag minns när jag första gången hörde om baltutlämningen 1945, hur förfärligt jag tyckte det var och hur upprörd jag blev över att människor i Sverige lät det ske. Säkert anklagade jag mina föräldrar för att dom inte gjort tillräckligt för att stoppa utlämningen. Själv var jag inte ens född då.

Mycket annat som hände i Sverige under andra världskriget finns förstås att skämmas över. Men nu tänker jag på det som hela tiden är aktuellt i media i dag: ständigt nya utlämningshistorier att uppröras och skämmas över när det gäller Migrationsverkets hantering av unga asylsökande ensamkommande. Jag förstår att inte alla som kommer kan få stanna i det här landet. Men det som är omskakande och oerhört upprörande är dom stora brister och den rättsosäkerhet som uppenbarligen finns i hur Migrationsverket hanterar dom asylsökande.

Yrkes- och volontärnätverket ”Vi står inte ut” (VSIU) startades i september 2016 av fyra personer: en lärare, två socionomer och en socialpedagog. I dag innefattar nätverket cirka 9 000 professionella och ideella personer som möter ensamkommande barn och ungdomar. Jag läser om detta i Rapport om osäkerhet i asylprocessen för ensamkommande barn och ungdomar. Under en period från juni till augusti i år har VSIU samlat in uppgifter om olika aspekter av rättssäkerheten i asylprocessen för ensamkommande barn och unga. Av 150 inkomna fall har man valt ut och granskat 122 fall. Man lyfter fram fyra teman i rapporten: 1) Åldersuppskrivningar, 2) Tolkar, 3) Handläggare, beslutsfattare och domstolar samt 4) Ombud och gode män.

Rapporten är förfärlig och stundtals också absurd läsning. Apropå åldersuppskrivningar finns t.ex. historien om ett syskonpar som kommer till Sverige 2015 och uppger exakta födelsedagar vid asylansökan, en 1998, den andra 2000. Dom lämnar dokument av olika slag som bevis, läkarintyg, foton från uppväxten m.m. Migrationsverket utreder och slår fast deras födelseår till 1997 och 1998 och med en åldersskillnad på sju månader. Båda får avslag. Exempel av liknande slag är många i rapporten.
Det är ingen sensationsskrift. Alla fall man tar upp i rapporten finns belagda med ärendenummer, kontaktuppgifter m.m. och har granskats av en asylrättsjurist. Länk nedan till rapporten.

Agneta Pleijel skrev i början av maj en debattartikel i DN med rubriken ”Sveriges deportationer av afghanska ungdomar är en skakande skandal”. Det finns all anledning att påminna om den och läsa den igen. Pleijel nämner Astrid Lindgren några gånger i artikeln och hennes syn på barn och barndomen. Hon citerar en dikt av Astrid Lindgren:
”Vore jag Gud /då skulle jag gråta/ över människorna/ dem som jag har skapat/ till min avbild. /—/ Och så alla barnen,/ alla, alla barnen,/ dem skulle jag gråta över/ allra mest./ Ja, vore jag Gud”. Om Astrid Lindgren om hon levat nu skriver Agneta Pleijel: ”Du skulle förstås ta den hygglige Stefan Löfven i rockkragen och strängt säga men pojk, voffor låter du dem göra på detta viset? Trygghet i en ny tid, skulle Löfven väl svara, för det brukar han svara. Se till att barnen får stanna, bums på momangen, skulle du förstås säga till den hygglige Löfven.”

Vem har i dag den auktoritet och den genomslagskraft som opinionsbildare som Astrid Lindgren hade?

Agneta Pleijel höjde sin röst mot orättvisor och rättsosäkerhet i DN-artikeln. Jag önskar att fler som blir lyssnade på skulle göra det. Ibland tänker jag på kronprinsessan, jag som inte ens är för monarkin… Men tänk om kronprinsessan Victoria skulle slå sin kungliga näve i bordet och säga ifrån: Stopp och belägg! Det räcker. Gör nåt radikalt åt det skamliga som sker i vårt land i dag!
Hon kan ju ta sig en funderare över vad hennes små barn ska ta upp för ämnen vid middagsbordet när dom blir lite äldre. Men visst, jag förstår att det där antagligen inte är möjligt. Hon har väl inte rätt att säga vad hon tycker i en sån här fråga. Men önska kan man ju få göra.

”Rapport om osäkerhet i asylprocessen för ensamkommande barn och ungdomar” som pdf här.
Agneta Pleijels artikel i DN ”Sveriges deportationer av afghanska ungdomar är en skakande skandal” här.

Read Full Post »

Kände mig inspirerad efter senaste Babel i tv (scrolla ner lite till inlägget ”Tack, Babel!” om du vill läsa det) men jag kommer baske mig inte igång med nåt eget skrivprojekt! Inte riktigt som jag vill i alla fall. Blogga går ju, men jag menar skriva noveller eller ännu hellre börja på en roman. Försöker sparka mig själv hårt i baken men får bara kramp i låret och svårt att nå är det också…

Jag har beställt Grossmans bok ”En häst går in på en bar” och får den nog nu i dagarna. Den norska författarinnan Anne B. Ragde, som också var med i programmet, talade om det här med relationer och att det alltid finns saker att berätta om t.ex. en familj. Hon var härlig att höra på, så drastisk och rolig och ”pratglad”. Hon sa bl.a. att hon gillade att tjuvlyssna på folk och när hon hörde nåt bra som hon vill spara för ev framtida bruk skickade hon ett sms till sig själv. Höll sig med två mobiler för att göra det. Jag kan inte låta bli att fundera över enklare sätt att spara saker man hör: anteckningsfunktionen i mobilen t.ex. eller tala in nåt när man själv kommit utom hörhåll för dom man ”spionerat” på.

När jag höll på med boken ”En flicka som heter Anna” kom jag ibland på formuleringar till nån mening när jag var ute och promenerade eller satt på bussen. Då letade jag efter nåt papper i väskan för att skriva upp det eller noterade i mobilen. Jag minns en sån mening som kom plötsligt när jag satt på 2:ans buss iväg nånstans: ”Smittan svepte som en ondsint vind över Dellenbygden”. Jag smakade på det där ett tag och använde sen formuleringen i boken. Avsnittet handlar om Annas småsyskon som blir sjuka i difteri och scharlakansfeber. Riktigt ruskigt, man klarade inte såna sjukdomar på den tiden (1800-talets senare del).

Kanske måste ge mig ut och åka buss igen. Eller gå en långpromenad…

Read Full Post »

Oj, vad man (jag) kan fastna på ord. Häromdan hade jag anledning att så smått doppa tårna – eller kanske snarare min nyfikna näsa – i ett hyperboreiskt hav. Nämligen det vid vilket den stora gudinnan framför rådhuset i Gävle ligger skönt bakåtlutad. Bild på gudinnan kan du se om du scrollar en bit ner och tittar på inlägget Vilken stad? (6). Hyperborea är landet norr om nordanvinden (Boreas) där det enligt grekerna bodde ett mytiskt folk som kallades hyperboréer. Statyn i Gävle är gjord av Eric Grate och heter ”Gudinna vid hyperboreiskt hav”.

Men i dag bjussar jag på ett annat ord som man inte använder till vardags direkt: glorvyrdig. När använde du det senast? Jag halkade in på gamla texter om mordet på Gustav III apropå operan Maskeradbalen på tv häromdan och där förekommer ordet. Uppenbarligen är det ett tyskt ord från början och betyder högst ärofull, värd den högsta ära o.d. Jag hittade ”Kongl. Maj:ts och Rikets Swea hof-Rätts protocoller uti Undersökningsmålet, rörande det, å högstsalig hans Maj:t Konung Gustaf den III:dje, Glorwyrdigst i Åminnelse föröfwade mord, samt hvad dermed gemenskap äger: hållne I Stockholm År 1792.” Tänk vad man kan hitta på nätet!

Hittade alltså en riktig guldgruva att ösa ur, för mig tidigare okänd: Litteraturbanken. På sidan presentationer hittade jag det där om Gustav III. Titta här. Där och på andra sidor i Litteraturbanken kan man nog tillbringa ett antal timmar…

Read Full Post »

Dags för en liten tävling igen. Var har jag varit? Som vanligt utdelas inte några priser men den som först kommer med rätt svar åtnjuter stor ära och berömmelse i denna blogg, och kommer att bli rundligt applåderad (kan man bli det? rundligt? menar inte grundligt!) av bloggerskan i egen hög person. Jag tror att det är ruskigt lätt den här gången. Det ser ni väl var jag varit?! Särskilt den undre bilden avslöjar väl allt?

Uppdatering 18 september:
Stort grattis till dig, Susanne! Jag bugar, niger och applåderar rundligt!
Rätt svar har inkommit på Facebook där länk till tävlingen finns. Som god 2:a kom Christina in, det blir handklappningar där också! Men eftersom svar inkomna via Facebook inte syns här får tävlingen ligga kvar här utan avslöjande av rätt svar ett tag till.

Read Full Post »

Older Posts »

MOLLES BILDER

Välkommna skriv gärna en kommentar

norbergianblue

Tankar,åsikter,nojor,livet

Gabrielles blogg

Om filmer jag ser, böcker jag läser och saker som händer med mera!

inte fan gör det det

Alla säger:det ordnar sig....inte fan gör det det..

Alirfakta

Fakta om Söderhamns kommun

Författartipsbloggen

om skrivande i alla dess former

Gabis Annex

Om filmer jag ser, böcker jag läser och saker som händer med mera!

VideoPress Plugin for WordPress

Easily upload and share videos on your WordPress blog or any site, even in full HD.

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.