Huset med åtta sidor

Ja, vad sägs om den här sommarbostaden? Visst är det ett vackert hus. Det finns i Stora Skuggan. Den som lät bygga det och kanske även ritade huset var Abraham Niclas Edelcrantz och året var 1796. Det var hans sommarbostad. Högst upp hade han sin privatbostad – sal, förmak och sovrum. På taket fanns en utsiktsterrass och en optisk telegraf. I våningen under bostaden var ett orangeri där känsliga sydländska växter förvarades under vintern.

Visst är det ett fint hus! Jag har aldrig varit inne i det och vet inte vem som äger det eller hur det används. Undrar hur man påverkas av att bo i ett sånt vackert åttkantigt hus i denna vackra omgivning med böljande grässluttningar, stora ekar och med Laduviken strax nedanför.

Innan Edelcrantz lät bygga detta hus hade han sommarbostad på andra sidan om den väg som löper här intill. Huset kallades Engelska villan och byggdes 1792 med ljusa fasader, runda och halvcirkelformade fönster och kolonner i klassicistisk stil. Påkostad inredning med sal och sovrum på varje plan. Allt enligt den informationsskylt som är uppsatt i närheten. I dag pågår renovering av Engelska villan med byggnadsställningar och blå skynken runt om som döljer huset.

Abraham Niclas Edelcrantz är ännu en av dom där intressanta och mångsidigt begåvade personerna som levde på 1700-talet (jag skrev ju tidigare om Gustav Mauritz Armfelt i inlägget Villa Frescati här.) Namnet Edelcrantz fick han när han adlades 1789, innan dess hette han Clewberg. Född i Åbo 1754. Blev nära vän med Johan Henrik Kellgren och tillsammans med honom var han med och grundade Auroraförbundet och det organ – Åbo Tidningar – som förbundet gav ut.

På en sida hos Riksarkivet står att läsa bl.a.: ”E:s insatser tillhöra de mest skilda verksamhetsfält. Redan hans utnämning till docent i Åbo 1773 i naturkunnighet och litteraturhistoria bär ett betecknande vittnesbörd om mångsidigheten i hans begåvning. Hans intellekt skolades i den anda av modern upplysning och nyvaknad iver för vitterhet, som präglade Åbo akademi under denna dess glanstid….osv.”

Edelcrantz skrev skaldestycken som publicerades i Åbo Tidningar, han intresserade sig för teater, han blev en av dom ledande kulturpersonligheterna under den gustavianska tiden. Han var Gustav III:s handsekreterare, bibliotekarie, arkivarie och hovkansler. Dessutom var han uppfinnare och konstruktör. Han uppfann han den optiska telegrafen, drev Eldkvarn på Kungsholmen (låg där Stadshuset nu ligger), var ledamot av Svenska Akademien, Vitterhetsakademien och Vetenskapsakademien och dessutom med i flera internationella sammanslutningar. Hur 17 hann han med allt det här?

En utförlig beskrivning av Edelcrantz liv och gärning finns i Populär historia här.
Riksarkivets beskrivning av Edelcrantz finns här.
Och så ser jag att bloggkompisen Mira hade ett inlägg om det åttkantiga huset för flera år sen. Roligt! Där finns också bilder. Miras inlägg har du här.

Edelcrantz gifte sig aldrig. Han dog 1821.  Jag undrar vad han kallade sig. Abraham eller Niclas?
Kanske får gå på bibblan och kolla böcker som finns om Edelcrantz – Karl Ragnar Gierow, Malte Persson ev m.fl. – för att få reda på det.

Hungrig fågel

Livet på en pinne – eller på en räkmacka, snarare.
Fast av räkorna syns inte några spår.
Men det gjorde inget, tyckte den här lilla gynnaren.

Det var på Café Ektorpet vid Waldemarsudde. Och räkmackan var god. Det var så mycket räkor och andra tillbehör att jag inte orkade riktigt alltihop. Men då blev nån annan glad och hann mumsa i sig en del innan tallriken bars undan.

Fågeln är, som väl alla ser, en talgoxe, Parus major på latin.

Östra station

Vad ska egentligen hända med stationen? Är nedläggning redan på gång? Jag tänkte att jag såg början på slutet när jag tittade in i entréhallen häromdan. Restaurangen stängd. Sen såg jag att man hållit på med renovering, och att man ska öppna igen nu före månadens slut. Det blir tydligen några år till. Men Roslagsbanan ska förlängas in till T-centralen, och Östra station ska läggas ner. Kanske startar bygget redan 2022-2023. Man beräknar att det ska ta tolv år. På platsen för Östra Station ska man bygga bostäder.Restaurangen på Östra station öppnades i oktober 1932 – ”Ett värdigt stationshus för allmänheten”. Plafonden målades av konstnären Evald Dalskog (1899-1950). Här ser man olika yrkesmän från Roslagen. På restaurangens hemsida står: ”Inredningen i restaurangen är original från begynnelsen, förutom glasväggen som tillkom på 50-talet för att man skulle få servera vin. Vin fick nämligen bara serveras i slutna rum.”
Efter vad jag kan komma ihåg har jag bara ätit på restaurangen en enda gång. Det får nog bli nån gång till innan allt försvinner.

Och utanför dansade glada teknologer.
”Bygget av Roslagsbanan till city kan starta tidigare”, artikel i Mitt i  här.

Enkehusparken

Parken ligger innanför det gamla Borgerskapets Enkehus vid Norrtullsgatan i Stockholm. Parken var tidigare en av Norrmalms-Vasastadens mest värdefulla parker, skrev Mats Wickman i SvD för ett par dar sen (länk nedan). Så är det inte längre. ”I dag är Enkehusparken ett mischmasch av omotiverade stödmurar, trappor, många och breda stengångar samt konstgräs. Cirka 25 träd, åtskilliga av dem skyddsvärda gamla lövträd, har fällts, vilket är väldigt många i den lilla kvartersparken.”
Jag gick dit med kameran i dag. Plastgräs är förstås ett otyg, det ser inte alls lika levande ut som riktigt gräs. På det tidigare så charmiga Nytorget har man bytt ut gräsmattan mot plastgräs. Och nåja… all charm med Nytorget är inte borta för det, men plastgräsmattan ser fasligt trist och död ut.
En orsak till bytet är säkert att underhållet förenklas. Men är det verkligen värt det?
I Enkehusparken finns fortfarande riktiga gräsmattor kvar, men den del som vetter mot Viktor Rydbergs skola är belagd med plastgräs. Skillnaden i intryck framgår av bilden ovan, hoppas jag. Klicka för större bild.

Dessvärre vet man nu att miljöfarliga mikroplaster sprids från konstgräsmattor. Det som sprids är s.k. granulat, som ingår i det fyllnadsmaterial man använder. Små små korn som kan innehålla olika typer av farliga ämnen. ”Konstgräsplaner för fotboll sprider mellan 2 300 och 3 900 ton plast i naturen varje år” skriver man i en artikel i tidningen Sveriges Natur.

Och dessa stenmurar och stenkanter? Varför är det så poppis med sånt i Stockholms parker? Är det för att det ska bli mer lättskött eller vadå? Vackert är det inte. Den myckna stenen ger ett hårt intryck.

Vasaparken har också ett stort inslag av stenmurar liksom den lilla parken vid Sankt Eriksplan. Skönhetsrådet skrev 2018 om Enkehusparken: ”parkens kraftiga förändring i form av konstgräsmattor och stödmurar som enligt rådets mening inte har några historiska belägg i parken”.

Wickman skriver att 25 träd tagits ned i Enkehusparken. Det förvånar mig inte alls. Stockholms stads beslutsfattare och planerare verkar inte tycka om träd. Enklare att ta bort dom. Och man kan ju alltid ställa ut mindre träd i stora ”krukor” eller lådor som man gjort på Odenplan. Fiffigt, va?! Fast…hm…vi kanske ska vara glada att utställda träd är levande träd och inte av plast.

Enkehusparken ett offer för bristande ansvar, Mats Wickmans artikel i SvD här. Konstgräsplaners miljöpåverkan hos Naturvårdsverket här.
Konstgräsplaner sprider mikroplast i miljön, artikel i tidningen Sveriges Natur här.

Salutskröna

När man passerar den här ståtliga byggnaden vid Stockholms inlopp brukar man fnissa lite åt att ett ryskt fartyg på statsbesök sköt salut vid Danvikens dårhus i tron att det var Kungliga slottet. Så korkat av dom! Roligt när nån annan gör bort sig – kanske särskilt ryssar?

Bra historia men troligen fel på några punkter. Byggnaden är inte Danvikens dårhus utan äldreboendet Danvikshem. Händelsen ska ha ägt rum i början av 1920-talet. Enligt vissa ska det inte ha varit ryssar utan italienare som gjorde bort sig genom att avlossa kanonerna när man kom förbi. Enligt en annan variant ska saluten ha gällt den etiopiske kejsaren Haile Selassie på statsbesök, men han kom med tåg så det stämmer inte heller.

Kanske är alltihop en skröna? Eller också måste man börja skjuta i höjd med Danvikshem för att hinna med rätt antal skott osv. Inte vet jag, tycker det låter lite oklart det hela. Hittade några artiklar i DN från 2003 om saken. Läs här (sept 2003) och här (nov 2003).

Fast det är ju roligare med korkade ryssar som skjuter salut för dårhuset…

Fjäderholmarna

Fjäderholmarnas värdshus. Målning av Henrik Reuterdahl 1889. Stockholmskällan.

För många år sen jobbade jag på ett forskningsråd i Stockholm. En gång varje år var hela personalen på utflykt för att titta på det ena och andra som på nåt sätt rörde dom forskningsområden som vi arbetade med: byggande, förvaltning, miljö m.m. En gång var vi på Fjäderholmarna. Det var nog i början av 1980-talet, efter att marinen lämnat holmarna 1976 men innan Fjäderholmarna öppnades för allmänheten 1985. Som jag minns det fanns det en del byggnader för marinen där när vi var där och annars var det en ganska typisk skärgårdsmiljö med skog och klippor och lite bergigt här och var.

Nu är alltihop väldigt iordningställt, fint och prydligt och med restauranger, rökeri, kaféer, hantverksby, badplats m.m. Gångvägar och tydliga skyltar lite här och var och mycket folk trots att det var en vardag.

Alltihop är nästan lite för prydligt och anpassat för mig som ofta ser mer charm hos sånt som är gammalt och lite lagom slitet. Fast samtidigt är det ju ett lättillgängligt utflyktsmål (ca ½ timmes färjeresa från Slussen eller Nybroviken) och är man (jag) bara beredd på graden av prydlighet kan det ju ändå vara trevligt. En del gamla hus finns faktiskt också kvar.
Läs mer om Fjäderholmarna hos Wikipedia här.

Pengar, pengar…

Botkyrka kyrka. Foto: Holger Elgaard, 2012.

Nu finns långtgående planer på att exploatera området runt Botkyrka kyrka, och en av dom som driver på är Svenska Kyrkan. Maja Hagerman skriver om helgonet Botvid, kyrkan och om byggplanerna i DN i dag. Hon skriver: ”…på ena sidan av helgonets kyrka ska bli tomtmark för handel och industri. På kyrkans andra sida ska grå klossar till bostadshus byggas, upp till fem våningar höga. Som kronan på verket planerar Trafikverket en ny avfart med motorvägsrondell just här.”

Och visst jag vet: fler bostäder behövs i Stockholm, men måste man använda just detta vackra gamla område vid kyrkan? Vad ligger bakom Svenska Kyrkans agerande? ”Follow the money”? Vi har varit vid kyrkan många gånger – gammal fin miljö, inte långt från den brusande trafiken på E4. Om vi ska söderut via Södertälje väljer vi oftast att, i stället för E4, köra Gamla Södertäljevägen, som går förbi kyrkan i mjuka slingor genom det vackra landskapet.

Exploatering leder tyvärr ofta till förfulning. Och historiska vingslag med ett gammalt helgon bryr man sig inte om, inte ens Svenska Kyrkan. Det gör ju inte jag heller. Månar mer om historiskt och kulturellt intressanta gamla områden och byggnader än helgon.
Läs Hagermans artikel här.