Odenplan – länge sen

Fin bild, eller hur? Hittade den på webben nån gång. Vem fotografen är vet jag inte. Enligt uppgift är bilden del av ett vykort, och fotot är taget i början av 1960-talet; i vilket fall före omläggningen till högertrafik. Sippans kiosk, den lilla parken som gett kiosken dess namn, och alla träden fanns kvar länge. Nu är allt det där borta förstås. Fast det är inte fullt så ödsligt som när jag la ut inlägget Ökenvandring i Vasastan i september 2015. I dag finns några små träd planterade + nu så här vid jul en stor julgran med kulörta lyktor och flera mindre träd i lådor, också med ljus i. Fint, tycker jag. Och dromedaren som var med då 2015 får hålla sig här hemma igen.

Tegnérlunden

Tegnérlunden från väster 1885-89. Foto:Isoz (Salin saml.) Stockholms stadsmuseum. Foto nr E13110.

Bilden ovan är alltså Tegnérlunden, som den såg ut nån gång 1885-89. Tegnér har egentligen ingen anknytning alls till platsen, och den författare som sitter som skulptur i dagens Tegnérlund är August Strindberg. Han bodde ju inte långt härifrån, högt upp i Drottninggatsbacken i det hus som kallas ”Blå tornet” och där man kan besöka hans bostad. Han dog där 14 maj 1912.
Tittar tillbaka i bloggen och ser att jag skrev ”Sopan August”, ett långt blogginlägg i januari 2012 apropå Carl Eldhs skulptur i Tegnérlunden och apropå en artikel om Strindberg som Nathan Shachar hade skrivit då i början av 2012. Det var ju Strindbergsår då. Blogginlägget fick flera kommentarer. Vill du läsa det kan du titta här.

Väderkvarnarna på bilden ovan kallades gamla och nya Barnhusväderkvarnarna, den äldre byggd 1693 som malde säd, den yngre för hampa byggd 1724, enligt Wikipedia. I bakgrunden ser man Johannes kyrka under uppförande. Kyrkan invigdes i maj 1890. Nån gång omkring det året rev man all den gamla bebyggelsen i Tegnérlunden.

Wikipedia skriver om parken: ”I början av 1940-talet omdanades Tegnérlunden genomgripande genom stadsträdgårdsmästare Holger Bloms förslag tillsammans med Erik Glemme. Då byggdes bland annat brunnspaviljongen på kullens topp. En konstgjord bäck rinner utför sluttningen, stannar upp vid små vattenspeglar och en liten stenvalvsbro och mynnar slutligen i en oregelbundet formad plaskdamm.”
Jag gick förbi där i dag och såg att man tänt marschaller runt om i den lilla parken.  Lucia till ära, antar jag. Andra årstider är här mycket liv och rörelse.  Mängder av barn och full rulle och hålligång i gungorna, i plaskdammen och på lekplatsen som ligger till höger här, utanför bild.

Odenplansgruppen på Instagram

Så ser det ut om man går in på Odenplansgruppens Instagramkonto. Det är inte många följare att skryta med än, men kontot är precis nystartat.
Här ligger 91 bilder från tiden 2007-2016. Här ser man dom stora förändringar som skett på Odenplan under dessa år,  hur byggarbetsplatsen såg ut i olika skeden då man byggde pendeltågsstationen för Citybanan, sågade ner alla träden, hur medlemmar i Odenplansgruppen kampanjade på torget osv. Du kommer till sidan här.

Uppdatering 2019-12-10:
Odenplansgruppen, ett nätverk av människor i Vasastan i Stockholm engagerade i stadsdelens utveckling och utformning, startade hösten 2007. Nu avslutar man arbetet. Hemsidan upphör vid årsskiftet, och det sista nyhetsbrevet skickades ut häromdan. Bilderna som legat på hemsidan sparas alltså nu på Instagram. Det mycket omfattande textmaterialet på hemsidan sparas hos Kungl Biblioteket. Om nån vill forska om gruppens arbete eller skriva en bok om arbetet – intressant stadsdelshistoria! – går det alltså att göra ”research” på KB.

På gamla Karolinska

Här är några bilder tagna bl.a. under en novemberpromenad på området för gamla Karolinska. Bilden ovan är utsikt mot nya Hagastaden från gamla Karolinska. Här syns åter ett av dom Norra Tornen. Torn nr 2 är på god väg uppåt också. Stockholms silhuett får snart ännu en klunsig uppstickare här uppe i norra delen av stan. Och dom andra bostadshusen då? Nog ser dom ut att ligga väldigt tätt. Hur mycket ljus slipper ner till gatunivån, tro? Jag ska gå därinne bland dom höga husen nån annan dag och ta lite bilder. När det värsta vintermörkret är slut.

Inte långt härifrån ligger Nya Karolinska. Kan man alls nämna det stora sjukhuset numera utan att tänka på diverse skandaler som häftar vid det? Skriverier i tidningarna om skenande byggkostnader och konsultkostnader, Macchiarinis forskning vid KI, varsel av flera hundra av personalen på NKS, anklagelser om antisemitism på sjukhuset… NKS känns som ett smått sorgligt kapitel får man säga. Men en tjusig aula har dom, Aula medica.

Bilden till vänster tog jag en dag i april för ett par år sen. Till höger skymtar Aula medica långt bort i en utblick mellan några av NKS-byggnaderna den där grå novemberdagen då jag promenerade här.  Om dom gamla rödmålade träbyggnaderna framför den nya aulan skrev jag i inlägget ”Snuskigt snyggt” här.

Inne bland dom äldre byggnaderna på gamla Karolinska kom jag förbi det som en gång var ett Medicinhistoriskt museum. Det enda som finns kvar är väl texten på väggen. Museiföremålen har man nog lagt i nåt lager nånstans. Lite trist kan man tycka att man inte anser sig ha råd med ett medicinhistoriskt museum i Stockholm. Undrar vad dom i dag använder den här byggnaden till.

Jag kom förbi ytterligare en gammal byggnad, det s.k. Blindhemmet. Det var prinsessan Eugenie, dotter till Oscar I och drottning Josefina, som på 1880-talet tog initiativ till bygget och verksamheten. Det var också hon som lät uppföra Eugeniahemmet, då ägnat sjukvård för obotligt sjuka barn. Eugeniahemmet finns kvar på området för gamla Karolinska men fick inte komma med på bild den här gången.

”Blindhuset” byggdes som ålderdomshem för medellösa blinda kvinnor. På Wikipedia står det att kvinnorna fick lära sig blindskrift och undervisades i slöjd. Huset byggdes till i omgångar och det ”blev totalt tre byggnader i en tidstypisk träarkitektur med lövsågerier och utsnidade konsoler samt dekorativt utformade fönster- och dörrfoder. Entreprenör var Ekmans snickeri i Sundbyberg. Verksamheten hade religiösa förtecken med bibelläsning, psalmsång och bön. Många bibelcitat med associationer till ljus och mörker är uppsatta på väggarna i de gemensamma rummen.”
I dag används byggnaden som personalrum för Rehabhotellet Sthlm AB, ASIH. Wikipedia har en fin bild av byggnaden tagen i maj 2012 här.

Odenplan 19 nov -19

Plötsligt en dag med lite sol och blå himmel här och var. Odenplan är aningen mindre ödsligt denna tid. Julgranen har kommit på plats och dessutom några träd i stora lådor, antagligen en tillfällig utställning. Dom skymtar därborta intill julgranen.

På bilden syns Läkarhuset i fonden. Man funderar tydligen på att riva det eftersom man säger att det är i stort behov av renovering. Samtidigt har jag nånstans läst om nån som försvarar byggnaden och hävdar att kvaliteten inne i huset är av mycket god klass. Och nog tycker jag det är rätt märkligt att man i dessa tider av oro för miljön, klimatförändringar m.m. ska riva ett sånt hus (färdigställt 1964). Det känns slösaktigt. Är det inte resursslöseri av stora mått? Är nytt alltid bättre? Återanvändning och försiktig renovering röstar jag för, men gärna nån sorts försköning av exteriören.

Foto: Okänd. 1907.
Stockholms stadsmuseum Foto D228

Läkarhuset är inte vackert. Fasaden är säkerligen dålig: hela byggnaden är för säkerhets skull insvept i nät för att vi inte ska få fasadmaterialet i huvet när vi går förbi. Man borde väl kunna renovera fasaden och göra nåt åt den så det blir en mer levande yta och huset inte ser så förbaskat fult och tråkigt ut. Duktiga arkitekter kan säkerligen hitta på nåt bra.

Så här såg det ut för länge sen. Bilden tagen från Odenplan och mot Norrtullsgatan söderut. Klicka för större bild.

Uppdatering 6 dec: Odenplan har ju genomgått en stor förändring i och med bygget av Citybanan, nedsågningen av alla träd m.m. På Instagramkontot Odenplansgruppen kan du se bilder från tiden 2007-2016. Titta här!

Djurliv på stan

Nu börjar stan lysas upp här och var, vilket verkligen behövs denna mörka  november. Hjortar, älgar och så granar förstås.
Lite som med vårtecknen i april/maj: bilderna blir ju ungefär likadana år från år; jag skulle ju kunna återanvända dom… men det gör jag inte. Drog runt lite på stan i dag, denna milda och mörka måndag, och plåtade med mobilen.