Kungsgatan

Nu ska det handla om en välkänd gata i Stockholm, som jag har lite särskilda minnen ifrån. På Bergsgatan på Kungsholmen bodde mina morföräldrar och där hälsade vi på ibland förstås under alla år som dom levde. Trakterna kring Rådhuset, Kungsholmstorg och promenaden längs Norrmälarstrand kände jag därför väl till redan som barn och tonåring, flera år innan jag själv kom till Stockholm från Söderhamn för att plugga på universitetet. Resten av stan kunde jag dåligt. När mina systrar och jag kom upp i tonåren och var på besök ansågs vi så småningom stora nog att släppas ut på promenad tillsammans i stan, och då var det Kungsgatan som gällde. Där drog vi ner mot Stureplan och tillbaka, tre söderhamnsflickor, och tittade storögt i butiksfönster, på folk och bilar. Spännande var det.

Första tiden som student i den stora staden var det också Kungsgatan som gällde. Vart jag skulle i stan orienterade jag mig utifrån Kungsgatan. En gång minns jag att jag hade gått bort mig och då gick jag till en korvkiosk och frågade: ”Var är jag nånstans? Och var är Kungsgatan!?” Detta var ju långt före mobilernas och GPS:ens tid. Och nån karta tänkte jag väl aldrig på att ha med mig.

Successivt lärde jag känna stan. Inte minst genom promenader med barnvagn när mitt första barn var litet. Hemma i soffan i lägenheten i Birkastan läste jag Per Anders Fogelströms romaner. Sen promenerade jag runt i stan med det lilla barnet i vagnen och tittade på dom platser där Fogelströms romanfigurer rörde sig. Ibland konsulterade jag Svenska Turistföreningens guidebok om Stockholm, ett gammalt slitet ex från 1929 som jag lånat av morföräldrarna och hade liggande i barnvagnen.

Sidan om Kungsgatan börjar så här: ”Storstadsmässigt och hänsynslöst banar sig Kungsgatan, en huvudpulsåder i Stockholms trafiksystem, fram genom den mäktiga Brunkebergsåsen.” Och lite längre fram: ”Vackert är också att en vårskymningskväll uppifrån viadukten under tornen blicka ned på gatans djupa ravin, där den i en båge böjer av mot en flammande västerhimmel, avslutad av rådhustornets vackra silhuett, medan lyktornas och ljusreklamens brokiga fyrverkeri sprakar längs hela den brusande moderna gatan”.

Bilden på Kungsgatan är inte tagen en vårskymningskväll utan en eftermiddag i september. Men rådhusets vackra silhuett kan man i alla fall se i fonden och lite ljusreklamsfyrverkeri syns ju också.

Tyck till om Apple i Kungsan!

Del av bild: Fotomontage från PK-husets terrass

Ja, i dessa dagar när så mycket är inriktat på det stundande valet är det kanske lätt att glömma bort samrådet om Apple-butiken i Kungsträdgården i Stockholm. Tiden går snart ut:
onsdag 12 september ska synpunkterna vara inlämnade till Stadsbyggnadskontoret.
Uppdatering 6 september:
OBS Samrådstiden har nu förlängts.
Nytt datum:
28 september ska synpunkterna vara inlämnade.

Om du är emot att en del av en av Stockholms mest kända parker ska tas över av kommersiella intressen genom datorjätten Apple, så protestera till Stadsbyggnadskontoret.

Säkerligen räknar ju Apple med att genom butiken lägga sin prägel på Kungsträdgården. Det riskerar att bli Apples park mer än stockholmarnas. Så vill vi inte ha det. Rädda Kungsan!!! – nej till Apples butik i Kungsträdgården

Det är lätt att lämna synpunkter och går alldeles utmärkt att maila in.
Adressen är stadsbyggnadskontoret@stockholm.se
Ange ärendets diarienummer S-Dp 2016-00310

Vill du istället använda vanlig post får du adressera det till Stockholms stadsbyggnadsnämnd, Registraturen, Box 8314,104 20 Stockholm, och glöm inte ange ärendets diarienummer.

Läs mer om samrådet här.

Dumhet och högmod

”Dumhet och högmod växer på samma träd,” dundrade Olof Buckard i sitt inspirerade och smått svavelosande anförande under manifestationen för Stoppa Nobelbygget på Nybroplan i dag. Han syftade här främst på två talare som uppträtt tidigare på scenen: Jan Valeskog (S) och Joakim Larsson (M). Särskilt Valeskog fick sig den ena kängan efter den andra av Buckard under detta tal, men själva hade säkert både Valeskog och Larsson flytt fältet då. Båda dessa betongpampar från S och M utsattes för buanden från den mångtaliga publiken. Det är faktiskt lite roligt att höra äldre tanter hojta ”Håll dig till ämnet!” och kasta glåpord och bua åt dessa politiker. Båda tog tillfället i akt för att propagera inför valet och uppträdde allmänt självsäkert och arrogant. Och tondövt. Valeskog bredde förstås ut sig om allt fint sossarna håller på med i stan.

Buckard nämnde också Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten och hans ofta citerade ”Blir det inte på Blasieholmen så blir det inget Nobel Center alls!” Det innebär förstås att det inte finns nåt behov av ett nytt Nobel Center. Flera av talarna påpekade också att Nobelstiftelsen redan har gott om egna lokaler samt att Konserthuset för utdelningen och Stadshuset för banketten efteråt ju funkar utmärkt vid detta celebra tillfälle en gång per år. Visst är det lite roligt: Den föreslagna byggnaden behövs inte, det säger t.o.m. Nobelstiftelsens vd.

Christina Linderholm (C), ersättare i Stadsbyggnadsnämnden, hörde till dom som uttryckte sig korkat när hon sa att det som finns i dag på Blasieholmen är en grusplan. ”Vill ni ha en grusplan där?” frågade hon. Tänker inte längre än näsan räcker. Vem säger att man inte skulle kunna göra nåt riktigt fint av denna plats bakom Nat mus genom att rusta upp byggnaderna och göra i ordning den lilla parken?

Politikerna som talade för byggandet av Nobel Center på Blasieholmen poängterade också att det här är en demokratisk process och att man ska låta den ha sin gång. Hm, tillåt mig småle… Till denna demokratiska process hör ju att skicka förslag på remiss till ett antal olika instanser och organisationer, (Statens Fastighetsverk, Skönhetsrådet m.fl.) samt att inbjuda till samråd. Varför gör man alls det? Syftet borde ju vara att ge beslutsfattarna bättre beslutsunderlag. Får dom tummen ner från flertalet tunga remissinstanser så borde det ju betyda nåt precis som resultat av samråd borde. Eller handlar det bara om det där så vanliga ”tuta innan man kör över”?

En möjlighet vore kanske också att efter arkeologiska utgrävningar på platsen göra det gamla tullhuset till museibyggnad och ingång till ett kanske underjordiskt museum över Stockholms flerhundraåriga skeppshistoria, bygget av Vasa m.m. Ett världsunikt museum, sa talaren vars namn jag inte minns. Han fick applåder.

Mot slutet av manifestationen kom även Rädda Kungsan – Nej till Apples butik i Kungsträdgården med när Göran Folin från Alternativ Stad från scenen eldade på oss alla med detta ärende som ju också verkligen rör Stockholms hjärta.

Det får väl anses som en lyckad manifestation under parollen Stoppa Nobelbygget: många kom för att lyssna och applådera eller bua och flera ”kändisar” bland politikerna deltog. Dom arroganta betongpamparna Valeskog och Larsson har jag redan nämnt. Andra som var med och talade var Jan Björklund (L), Erik Slottner (KD), David Helldén (MP) och Jimmie Åkesson (SD). Att Åkesson var där tyckte jag kändes rätt osmakligt men det är ju för att jag tycker så hjärtligt illa om allt den karl står för. När det gäller Nobelbygget står SD för bevarande. Dom får inte min röst ändå. Aldrig aldrig.

Svårt att ta bilder på talarna. Det fick bli en bild på ett plakat istället. På ett annat plakat stod det: ”Bygg Nobel Center på en plats som redan är ful”. Lite roligt…Fast jag undrar hur man tänkte. Menar man: en ful byggnad passar på en ful plats. Eller menar man: en snygg byggnad gör en ful plats mindre ful?
Några artiklar: DN här.  SvD här.

Mer om Apple-butiken i Kungsan

Modellen finns på Tekniska Nämndhusets utställning om förslaget.

På Tekniska nämndhuset kan man titta mer på förslaget.
Jag är inte imponerad.
Några synpunkter på utformningen:
– Byggnaden är större än den befintliga, tar alltså mer yta av parken och en del träd lär nog försvinna.
– Byggnadens tak är väldigt dominerande. Det ser ut som en stor och tung fyrkantig mössa som man tryckt dit hårt uppifrån. Kort sagt: Inte snyggt!
– Långsidorna är till stor del glasade och funkar som tittskåp där man kan se dom som rör sig därinne och tittar på nya mobiler och andra digitala prylar, pratar med säljare som går omkring osv.
– Byggnadens kortsidor är helt slutna. Det ser rätt trist och dött ut! Och jag anar hur det kommer att klia i fingrarna på klottrare.

Del av bild: Fotomontage från PK-husets terrass

Tjusigare bilder finns t.ex. i DN:s artikel från maj 2017 här. Och på Stockholms Stads sida Stockholm växer här.

I Stadsbyggnadskontorets samrådshandlingar läser jag bl.a. följande: ”Förslagets påverkan på Hamngatan som värdefull kulturmiljö är i första hand visuell. Funktionen med en butik med ett välkänt varumärke är i linje med Hamngatans kulturhistoriska värde som kommersiell gata. Förslagets påverkan på Kungsträdgårdens kulturvärden är både fysisk och visuell. Planförslaget innebär att möjligheten att avläsa norra Kungsträdgården som park minskar i och med att träd tas bort och byggrätten utökas. Den föreslagna byggnadens volym och höjd riskerar att påverka platsens kulturvärden i fråga om skala och proportioner i och med att den dominerar och förminskar upplevelsen av parkens befintliga struktur i norra delen av parken.”

Ok då, visst är Hamngatan en kommersiell gata och även den restaurang som i dag ligger på platsen för den planerade Apple-butiken är självklart kommersiell, dom vill ju tjäna pengar på sin restaurang. Men det är inte egalt vilken typ av verksamhet man ska ha på platsen. Bäst vore att öppna upp parken helt mot Hamngatan, och i annat fall tycker jag att en byggnad med kafé eller restaurang i alla fall är klart bättre än en jättebutik med digitala prylar. Det känns betydligt mer inbjudande för ”vem som helst” än att ett stort multinationellt elektronik- och datorföretag får lägga beslag på den här delen av parken för att sälja sina digitala prylar (inga billiga grejer heller antagligen). Det hjälper inte att Apple tydligen säger att dom ska ordna seminarier och utställningar, det känns ändå som om detta är till för dom som är intresserade av och har råd med digital teknik – en elit kanske man kan säga.

Rädda Kungsan och flytta Apple-butiken nån annanstans!
Samrådsmöte hålls den 23 augusti klockan 16.30-18.00 i före detta Galleri Dr Glas på Jussi Björlings 10 allé vid Kungsträdgården. Läs mer om planerna här och via den sidan kan man också skicka in synpunkter. Synpunkter på förslaget ska vara inlämnade senast 12 september.

Om Kungsan – igen!

Dags att vakna till nu efter alla härliga sommardagar och titta på vad Stockholms stad håller på med igen: Apple-butiken i Kungsträdgården.

Tycker du att det är ok att man låter ett stort kommersiellt bolag smälla upp en butik i den del av Kungsträdgården som vetter mot Hamngatan?
Där ligger i dag en restaurang som väl inte är nån fröjd för ögat, men här borde man istället göra om, ta bort restaurangen och öppna upp parken mot Hamngatan istället för att plugga igen den med en stor tjusigt utformad Apple-butik. ”Det blir en iögonenfallande byggnad som sätter sitt signum på hela Kungsan. Jag är övertygad om att Apple räknar med att parken ska framstå som deras park i mångas ögon. Det har ett oerhört värde för dem”, säger Göran Folin, aktiv i Alternativ stad. Och Stockholmspolitikerna är väl helt bedårade och känner sig smickrade av att jätten Apple vill slå sig ner med nåt sånt stort och fint och modernt mitt i stan. Jag är inte lika lättcharmad.

Kungsan i dag. Restaurangen syns i bakgrunden.

Stoppa Apple-butiken och ge Kungsan tillbaka till oss! – till alla som bor eller rör sig i Stockholm istället för att låta ett datorföretag lägga beslag på denna plats.
”En stad blir inte bättre än det sätt hur den hanterar sina offentliga rum” som Skönhetsrådet skrev i en inlaga. Eller som Expressen skrev i en artikel om Apple-butiken 2016: ””En viktig plats i Stockholms innerstad får ett nytt utseende och det är datorjätten Apple som bestämmer hur.”

Jag har ingenting alls emot att Apple öppnar en butik i Stockholm, men platsen är helt fel vald. Bygg Apple-butiken nån annanstans!

Samråd om Apple-butiken pågår. Nu mitt i sommaren gick Stockholms stad ut med information om samråd rörande ”Sju sekel 1, Applebutik i Kungsträdgården”. Samrådstiden går ut 2018-09-12. Dessförinnan kan man titta på planerna i lokalen Fyrkanten, Tekniska nämndhuset, Fleminggatan 4. Skriftliga synpunkter ska vara inne senast 12 september. Stockholm stad om samrådet här.
Artikel på Svt nyheter, ”Stockholmarna bjuds in att tycka till om Applebutik i Kungsan”.

Karl XIII vänder ryggen åt den delen av Kungsan.

I februari 2016 skickade jag följande frågor till Exploateringskontoret:
1) Vad står det i föreskrifterna för tomträtten på Sju Sekel 1 om hur tomträtten ska nyttjas? Är det helt egalt om det är en restaurang eller en butik där?
2) Vem har beslutsrätt ang fastighet/tomträtt på mark av typen Kungsträdgården? Står det en innehavare av en tomträtt/fastighet helt fritt att sälja till den som han/hon vill utan att Stockholms Stad har någon åsikt eller påverkansmöjlighet i frågan?
3) Vem äger Kungsträdgården i övrigt? Jag förstår att marken ägs av Stockholms stad, men finns det alltså fler tomträtter som andra organisationer/företag äger och som de kan sälja?
4) Anser Stockholms stad att det är helt i sin ordning att ett stort internationellt datorföretag får etablera sig i en park mitt i Stockholm och öppna en butik där?
Nåt svar fick jag aldrig efter vad jag kan se.
Bloggade om Apple-butiken två gånger i febr 2016: ”IT-jättens slott” och ”Äppelmos”. Och så en gång till i april 2017, Om Kungsan.

Gammalt charmigt fridlyst

Vid Djurgårdsvarvet finns den här gamla slitna byggnaden. Kanske är det en gammal verkstad? Jag vet inte. Men varje gång jag kommer dit tänker jag att nu har dom nog rivit den. Och så blir jag glad när den står kvar! Det är nåt visst och ofta nåt lite charmigt med gamla nedgångna byggnader, tycker jag. Kanske är det dessa tecken på lång användning av människor som gör att jag ofta gillar sånt där rostigt, slitet, hoplappat, trasigt.

I bakgrunden skymtar en av åkattraktionerna på Gröna Lund. Sånt räcker bra att bara titta på, tycker jag. Åka behöver jag inte göra.Längre bort mot bron höll man på att riva ett hus. Det som legat där på Beckholmsvägen 3 kallades Dockskåpet och var ett bostadshus. För länge sen lär det också ha legat en krog i huset. Byggnaden var nu i mycket dåligt skick och nån renovering var inte att tänka på.

Foto: Holger Ellgaard.

Däremot ska ”Dockskåpet” nu byggas upp på nytt. Man har dokumenterat det gamla huset och  sparat diverse detaljer och om ett år eller så ska huset stå där på plats igen och se likadant ut som det gjorde innan det började förfalla (se bilden till vänster).

Beckholmen är ett av mina favoritställen i stan. ”På Beckholmen finns i dag byggnader och skeppsdockor av riksintresse, som minner om Beckholmens storhetstid som varv” skriver man i Wikipedia. Det är ju faktiskt en levande verksamhet i dockorna. Underhåll och reparationer av båtar av olika slag pågår. Förr kunde man röra sig alldeles intill dockorna men i dag går inte det. Av säkerhetsskäl antar jag. Folk skulle kunna snava och ramla ner tänkte man väl.

Tack och lov att det finns såna ställen som Beckholmen fortfarande. Måtte den ön få fortsätta vara som den är och måtte dom byggnader som finns där klara sig från rivning. Fridlys rubbet!

Bland draktänder och betongpianon

En dag för en tid sen gick en god vän och jag på upptäcktsfärd i Lill-Jansskogen. Vi startade vid Universitetet Södra och tog oss österut genom skogen bort mot Husarviken. Snabbt kom vi in bland tredubbla rader av mossbelupna s.k. draktänder bland vitsipporna. En sällsam vandring på sitt sätt. Nog fladdrade en del historiska vingslag omkring oss. Längre fram hittade vi stora betongklossar formade som stående pianolådor, vissa med en järnkrampa upptill.

Det här är gamla stridsvagnshinder som ingick i en försvarslinje från andra världskriget med syfte att hindra fientlig framryckning mot Stockholm. Om dessa draktänder och betongpianon skriver man från arméns fortifikationsförvaltning i mars 1944 ”Omfattande försök med forcering av stridsvagnar hava även utförts mot denna typ av hinder med mycket gott resultat. Arméns fortifikationsförvaltning vill därför som sin åsikt framföra, att denna typ av hinder utgör ett effektivt hinder mot stridsvagnar, som lämpligen bör komma till användning på sådana platser där annan form av hinder icke är möjlig…”

Foto: Holger Ellgaard. 2014.

I en broschyr (länk nedan) läser jag: ”Genom varje piano löper åtta horisontella dragjärn som hållit ihop hela konstruktionen under gjutningen. Det gäller ju att formen ska stå emot 17 ton flytande betong tills den härdat! På några pekar fortfarande en ingjuten armeringspinne uppåt, avslutad med en ögla. Här ska maskeringsnätet kunna draperas över betongen och tillsammans med grenar och annat dölja spärren.”

I december 1942 fattade man beslut om att bygga denna försvarslinje men sen drog det ut på tiden inte minst pga att tid och pengar gick åt till byggandet av andra försvarsanläggningar nära Stockholm, vid flygfält m.m. Inte förrän 1944 stod försvarslinjen på Norra Djurgården klar med sina många stridsvagnshinder, värn och avskjutningsplatser. Då var det ju inte så lång tid kvar av andra världskriget,  men det visste man förstås inte.

Broschyr om vandringen i Lill-Jansskogen här.