Titta vilken fin muralmålning! Inte sett den tidigare, men i dag gick jag på Surbrunnsgatan på den del som går mellan Norrtullsgatan och Sveavägen och där finns den. Konstnären heter Frida Hård af Segerstad. Du kan nog t.o.m. se det själv om du förstorar bilden genom att klicka på den.
På skylten till vänster står det: ”Artur Hazelius föddes år 1833 i det hus som muralmålningen visar och som tidigare stod här. Artur Hazelius grundade världens första friluftsmuseum Skansen år 1881. Han ville visa hur människor bott och verkat i olika delar av Sverige i äldre tid. År 1912, i samband med att Sveavägen breddades, flyttades huset till stadskvarteren på Skansen. Där fick det namnet Hazeliushuset”.
Jag som gillar gamla hus och gärna läser om hur Stockholm såg ut förr uppskattar att man gör så här, visar stadens historia i staden av i dag. Särskilt trevligt när det görs så fint som här.
Där är hon den franska skådespelerskan Brigitte Bardot – tidigare filmstjärna och sexsymbol, numera djurrättsaktivist. En känd bild tagen av modefotografen Terry O’Neill. BB med vindsvept hår och en cigarett i munnen på ett av Stockholms äldsta tryckerier. Läste att en tv-serie om hennes liv och filmkarriär lär vara på gång.
Jag tycker om den här typen av miljöer. Roligt också att se att de fortfarande använder gamla tryckpressar, inte bara moderna sådana. Senast jag hade nåt sånt här med på bloggen var det hos en ramverkare på Döbelnsgatan. ”I ramverkstaden” hittar du här. Varför vi var på ett tryckeri ska jag berätta på bloggen snart. Det här är bara en ”teaser” eller aptitretare som det väl borde heta på svenska.
Efter flera riktigt fina dagar med mycket sol och en hel del värme tänkte jag att det nog var dags för årets magnoliaspaning. Jag tog mig på cykel ut till en gammal favorit: Praktmagnolian bakom Skansenbutiken. Jodå, den är i full gång, så det blev ett par bilder.
Väldigt mycket folk i rörelse. Fullt på gångbanor, cykelbanor… Jag fick hoppa av och leda cykeln när det var som mest tätt. Dessutom gick KTH:s Quarneval genom stan i dag. Hade inte snappat det. Men mycket folk på stan för att titta på. Bilden nedan är från Sturegatan.
Det var i söndags, 23 april. Tänkte mig till Långholmen för att sitta – i sol och lä – och läsa ”Försvunna världar” av Thomas Halliday på en bänk. Jag kom dit också men det kulnade på rätt snabbt, och det syns ju nästan på bilden på Pålsundet ovan. Så värst mycket läsande blev det inte. Det blev bussen hem i stället.
På vägen dit förundrades jag över folklivet nere på Hornstulls strand. Oj, så mycket folk! Här pågår tydligen marknad varje lördag och söndag hela sommaren med början nån gång under april. Platsen var bara en parkeringsplats under den tid jag en gång i veckan brukade bada och vattengympa på Liljeholmsbadet. Man kan skönja det gamla badet mellan alla människorna, bakom fordon och träd. Badet är stängt pga dåligt skick sedan 2018. Oklart vad som ska hända med det.
Boken då? Ja, den har underrubrik ”En resa till jordens urtid” och författaren är en ung paleobiolog som tar läsaren bakåt i tiden från Pleistocen för 20 000 år sedan till Eidacara för 500 miljoner år sen. Jag håller på med Krita nu, 125 miljoner år sedan. Hisnande läsning. DN skrev om boken här.
Parken vid Centralbadet är verkligen en oas mitt i stan. Jag går gärna in där när jag är i närheten.
Enligt grekisk mytologi var Triton son till havsguden Poseidon och havsgudinnan Amfitrite och var till hälften människa till hälften fisk. Här är han omgiven av ett stort gäng vackra fiskar. Skulpturen heter ”Triton på delfin” och finns i dammen vid Centralbadet där en massa vackra fiskar simmar omkring.
Observatoriekullens sluttning i dag. Marken är rätt illa sliten på många ställen. Längre ner på sluttningen mot Norrtullsgatan har man planterat ny scilla i regelbundna rader. Ser rätt fånigt ut. Men kanske sprider de sig så de blir lika ”vilt” växande som på bilden. (Som vanligt: klicka för större bild).
Ja, dessa scillaspaningar har jag hållit på med i drygt tio år nu. Har väl inte prickat in det varje år, men nästan. Sluttningarna vid Timmersmansordens hus är ett annat bra scillaställe, men där har jag inte kollat än i år. Ljuvliga vårdagar denna tid. Må det fortsätta.
Gick förbi Tegelbacken igår på promenaden och stannade till vid den här synen. Här jobbades det för fullt på Annandagen.
Det är det s.k. KPMG-huset alldeles till höger om Sheraton som rivs. Halva är redan borta, den del som låg intill Sheraton. Ett åtta-nio våningar högt kontorshus försvinner. Byggnaden stod klar 1972. Nu är den nedgången enligt en artikel jag såg och takhöjden är för låg.
Här ska byggas nytt förstås. Ett kontorshus på 11 våningar ska det bli. En bra grej är att man tar vara på de omkring tusen fönstren i den gamla byggnaden. De smälts ner i Tyskland och blir till nya fönster i nybygget. Det är tydligen första gången det sker i Sverige. Allt enligt en artikel i Mitti här.
Hittar även en artikel från 2013 från Bevara Stockholm här.
Tidigt 70-tal låter ju inte alls gammalt för mig. Kanske beror på att jag är så gammal själv… Men tanken på resursslöseri kommer förstås. ”Rivningsskam” skriver man i Mitti:s artikel. Sammalunda med Läkarhuset på Odenplan, byggt nån gång på 60-talet. Det ska också rivas för att det är omodernt. Läkarhuset är inte vackert. Men säkert skulle man kunna renovera fasaden och göra byggnaden snyggare. Men det handlar väl inte alls om det utan om ”follow the money”. Man måste ha fler och större och modernare kontorsytor som är attraktiva att hyra ut och som man tjänar mycket kosing på.
Vid Hundudden i dag. Kan ju inte låta bli. Bojar i frihet – den första vårdagen… Och snart kommer bojarna att få börja sin tjänstgöring för säsongen när fler båtar sätts i sjön. Jag gick från Djurgårdsbrunn längs kanalen bort till Hundudden och inte en enda båt, kajak eller annan typ av flytetyg kom förbi. Änderna, nån enstaka svan och andra sjöfåglar fick ha kanalen för sig själva.
En del båtar har fått övervintra i spat. Där ligger de och väntar på att bli av med vinterkapell och presenningar och komma ut på sjön. Och jag tänker på min egen lilla kajak som ligger i vintervila inne i Sjöboden på Sandskär. Det dröjer nog ett bra tag innan den får komma i sjön. Än är det alldeles för tidigt. Och isen ligger fortfarande. Det här är faktiskt inte årets första bojbilder, jag ser att jag tog en bild på snöiga bojar i januari innan vi drog till Melbourne. Du har inlägget här.
Igår blev det en dag med sol, visserligen rätt svag men i alla fall sol! Gick runt öarna igen, för första gången denna vårvinter: Skeppsholmen och Kastellholmen. Favoritpromenad. Jag tänkte på hur mycket jag tycker om dessa gamla miljöer med all sin gamla historia. Att få sånt går inte lika lätt i Melbourne.
Svanarna ägnade sig åt tvätt och fjäderdräktsvård. Det var först när jag tog upp bilden i datorn som jag såg att det är en sångsvan och en knölsvan på bilden. Den längst till vänster går det ju inte att se om det är knöl- eller sångsvan.
Högvatten. Det gamla vraket Grå Ulven, som ibland sticker upp utanför Kastellholmen, kunde bara anas. Bild på hur det kan se ut där vid lågvatten har du i inlägget ”Lågvatten” från 2013 här.
Lite vårtecken gick också att hitta. Krokus på sluttningen nedanför kastellet. Snödroppar såg jag också men nån bild blev det inte.
Operahuset 1907. Foto: Okänd. Objekt-ID Stockholms stadsmuseum, Fotonr. D 474
På bilden ovan är operahuset fortfarande ganska nytt. Det byggdes på 1890-talet och invigdes 1898.
Operahuset skymtar här bakom iransk demonstration på torget i oktober 2022.
Hörde på radions P1 om att Kungliga Operan firar 250 år i dag. Men att själva operabyggnaden tyvärr är i erbarmligt dåligt skick. Stenar som lossnar från fasaden, det regnar in, toaletter som inte fungerar som dom ska m.m. Den som berättade sa bl.a. att det nu i många många år eftersatta underhållet och det förfall som det lett till kan bero på en ”beröringsskräck hos politikerna”. Dom kan inget om klassisk musik, dom förstår sig inte på klassisk musik – och så låter dom bli att underhålla operahuset. Han talade om ett operahus i fritt fall. Det händer ingenting och huset förfaller. Låter helt förfärligt.
Räknar man tillbaka 250 år blir det 1773 och det var då Kungliga Operans första föreställning gavs – då i Bollhuset vid Slottsbacken. Sedan byggdes Gustav III:s operahus vid Gustav Adolfs torg. Det var i det operahuset som Gustav III mötte sitt öde på maskeradbalen den där kvällen i mars 1792. Utvändigt såg byggnaden ut ungefär som Arvfurstens palats – UD – som ligger tvärs över torget.
Har alltid tyckt att det var synd att man rev Gustav III:s operahus, men det hade förstås varit ännu mer omöjligt omodernt i dag än dagens operahus, som nu förfaller och långtifrån motsvarar dagens krav. De som jobbar i huset känner i alla fall kärlek till huset och tycker det vore en nationell kulturkatastrof om man inte raskt åtgärdar förfallet. Både en genomgripande renovering och en utbyggnad behövs. Detta har dragits i långbänk, år från år… Vad trist!
Operan ligger mitt hjärta nära. Jag tycker om opera. När jag var barn var vi ibland i Stockholm och fick följa med föräldrarna och morföräldrarna på föreställningar som Carmen, Aida, Rigoletto. Under åren jag pluggade i Stockholm gick jag ofta på operan. Man kunde sitta på 3:e raden för en mycket billig penning. Att man inte kunde se Julia i balkongscenen i Prokofjevs ”Romeo och Julia” gjorde inget (balkongen doldes av ridåns nederkant). Sedan har det varit lite fram och tillbaka med operabesöken. När våra pojkar var små hade dom faktiskt en operaperiod, dvs vi tog med dom både på stora operan och på Folkoperan och dom gillade det. I dag är det rätt länge sen jag gick på operan. Men det ska bli av igen, var så säker!
Jag tycker att operakonsten är en sorts allkonstverk: sångarna och skådespelandet, musiken med Hovkapellets alla musiker, dramatiken, ofta också en fest för ögat genom scenografin, vackra dräkter, spännande miljöer på scenen med mera. Läs mer om Kungliga Operans historia här, där finns även en bild på det gamla gustavianska operahuset. Och på Youtube finns en snutt om jubileet här.
Skärp er nu, politiker! Skjut till rejält med pengar till renovering och utbyggnad av operahuset. Fixa det innan huset rasar ihop helt.
Gabrielles blogg 