Nu ännu bättre?

Ännu en dag med en hel del blå himmel och sol. Det blev en sväng till Slussen för att titta närmare på hur det ser ut i dag på den plats som Sevenbom målade av på 1770-talet (se förra inlägget). Svårt att få till rätt vinkel, och bättre än så här fick jag inte till det – översta bilden.

Det går ju inte att gå överallt heller pga avspärrningar med plank för byggplatsen, trafik m.m. Byggnaden som skymtar till höger på första bilden ovan är förstås det som i dag är Stadsmuseet. Det ser ut som om huset sjunkit ner en del och fönsterraden med luckor ser inte ut så längre.

Sen kollade jag in Gamla stan tvärs över den röriga byggplatsen. Den stora fastigheten med tidningsreklam på taket i korsningen Triewalds gränd och Kornhamnstorg har varit med tidigare i inlägget Spaning i Gamla stan.
Slut på dagens spaning.

Clas på Hörnet

Clas på Hörnet. Gatan i förgrunden är Surbrunnsgatan. Fotot taget från hörnet mot Birger Jarlsgatan.

Det här är det som i dag finns kvar av värdshuset Clas på hörnet. Bilden nedan visar hur det såg ut 1903. Gatan i förgrunden som löper åt vänster är Roslagsgatan. Den andra gatan som går snett åt höger är Surbrunnsgatan. Huset i två våningar längst bort till höger på bilden nedan är samma som finns kvar i dag och syns på färgbilden ovan. I den byggnaden låg tydligen en välkänd danssalong.

Clas på Hörnet. Foto: Larssons Ateljé 1903.

I det här hörnet i korsningen Roslagsgatan och Surbrunnsgatan ligger i dag Monica Zetterlunds park. Alla byggnaderna är rivna i dag, förutom byggnaden som hade en danssalong.

Stockholms stad ville riva alltihop 1973 och fylla hela kvarteret med bostäder. Motståndet mot rivningen blev starkt. Frågan var uppe i kommunfullmäktige samma kväll som kommunens tilltänkta förköp av en fastighet i Birkastan skulle avgöras. Ledamöter i fullmäktige hade anmält sig sjuka och dessa två frågor fick till slut avgöras genom lottning. Clas på Hörnet vann (=slapp rivas) och vi som bodde i fastigheten i Birkastan förlorade. Det var ett ledset gäng som travade hem sen efter mötet och samlades hemma hos nån av oss, pratade igenom det som hänt och tröstade oss med rödvin. Kommunen skulle alltså utnyttja sin förköpsrätt och göra om vårt hus till nya bostäder. Vi skulle inte ha råd att bo kvar. Men historien slutade inte där för vi drev en kampanj mot kommunen och fick till slut köpa fastigheten själva. Lång historia… Sen blev det ombyggnad i egen regi ett antal år och från det har jag en hel del svartvita bilder. Några finns i inlägget ”Ombyggnadsnostalgi” här.

Varför håller jag på med Clas på Hörnet nu då? Ja, det är förstås gamle Lars Rolander igen. Under hans tid drabbades Stockholm av en första mycket svår koleraepidemi. Det var 1834. En av de byggnader som då användes som kolerasjukhus var Clas på Hörnet. Wikipedia skriver att när epidemin var över tog det sju år innan byggnaden ansågs vara sanerad. Sen blev den krog igen. Eftersom jag gräver fram ditt och datt om Rolander tog jag kameran och promenerade till Clas på Hörnet denna gråruggiga januaridag för att titta på det som finns kvar av det i dag.

En utförlig text om Clas på Hörnet av Kerstin Mandén-Örn finns som pdf hos Stockholmskällan här.

Eftermiddag i Kungsan

Jag gick en sväng på stan och hade Olle Adolphsons taktfasta låt ”Fördärvad av ännu en vinter…” i skallen. Den passade rätt bra för på trottoarerna var det gråblöt snögröt, stora pölar, slaskigt och halkigt. Riktigt bläh-väder. Men sen kom jag hit till Kungsan och stod nästan som förtrollad för att det var så vackert. Och då kom jag ju ihåg att jag ju egentligen tycker om vintern. Bara det är friskt och lagom kallt och snön får vara vit.

Vasaparken 1 januari 2023

Tog en liten vända ner på stan och råkade komma nära slottet när det var vaktavlösning på gång och lite marschmusik och sånt där. Jag gick in på slottsgården, men det var alldeles för mycket folk och jag är för kort så jag såg inte mycket alls. Jag kunde bara se vad som hände genom att spana på mobilerna som folk höll upp och filmade med. Det får bli en bild på Vasaparkens isbana istället som jag passerade på vägen hem. Skridskobanan i parken har jag haft med tidigare – då kompletterad med Pieter Brueghel d.ä. Titta här.

Blå skymning

Dagarna är så korta. Skymningen kommer redan strax efter 2 på eftermiddan. Under en ganska kall promenad på Norr Mälarstrand igår zoomade jag in Riddarholmen och fick det här ”vykortet”. Egentligen letade jag förstås efter bojar. Tog en sån bild också men den blev så rörig så jag vill inte se den på bloggen. Inte mycket trafik på Riddarfjärden denna eftermiddag, men den här såg jag. Heter MS Mälar Victoria och här syns minsann en anings blänk av kvällssol på fören. Vill du se bilderna i större skick så klicka på dom.

Kyrkligt

Mina envisa efterforskningar efter ”gubben” Lars Rolander tar mig emellanåt till Stadsarkivet på Kungsklippan. Från bussen på Hantverkargatan går jag upp mot arkivet genom kyrkogården vid Kungsholms kyrka. Och där utanför ingången till kyrkan finns den här julkalendern. Några luckor var öppna. Lite barnsligt gulligt alltihop. I varje fall är det en fin färgklick där utanför kyrkan. Gillar särskilt den fåraktiga uppsynen på lammen.

Och jag kommer att tänka på det julbord vi brukade ha hemma när jag var barn. Väldigt fint med många djur – giraffer, lejon, lamm, kameler med mera – och en liten sjö eller damm gjord av en spegel omgiven av palmer. De tre vise männen var där också förstås, och Josef och Maria, böjda i bön över den lilla Jesus som låg i en vagga. Jesus var gjord av gul knådlera. Ja, vi sa så när jag var barn, inte modellera utan knådlera. Undrar vart han tog vägen den där lilla knådlere-Jesus och alla dom fina djuren. Rensades väl ut vid någon flytt.

Dörren till kyrkan stod öppen så jag gick in där och värmde mig lite. Kyrklig är jag ju inte det minsta, men kyrkor har jag inget emot. Vackra gamla lokaler som bär så mycket kultur och historia.

Kungsholms kyrka är ritad av arkitekt Mathias Spieler och invigdes 1688. Därinne finns ett dopkapell, som är rätt fantastiskt. Jag tycker inte det är vackert direkt men det är liksom maffigt, om man nu får säga så om nåt som finns i en kyrka. Det finns inget diskret över utformningen…

På kyrkas webbsida står det: ”Dopkapellet är ett verk av en av den karolinska tidens främste bildhuggare, Caspar Schröder. I de fyra hörnen finns de fyra evangelisterna och deras symboler: Matteus och ängeln, Markus och lejonet, Lukas och oxen samt Johannes och örnen. På dopfuntens lock sitter Kristus omgiven av barn. Dopkapellet skänktes till kyrkan år 1707”. Min bild här tog jag bara med mobilen. Snyggare bild kan du se här.

Det som hänger där uppe på väggen på ömse sidor är epitafier över döda personer, vilka dom var vet jag inte.

Tappat sin stövel

Skulptur av Charlotte Gyllenhammar. ”Sitting giant”. Den här jätteungen sitter nu i parken vid Waldemarsudde. Jag tog mig dit för att ännu en gång plåta bojar, ett gammalt favoritmotiv. Och det är ju fria bojars årstid nu. Men dagen var lite för mörk och det var svårt att få till nån bra bild. Det får bli en annan gång. Vill du bläddra omkring bland bojar på bredden och tvären kan du skriva bojar i sökrutan upptill.

Gyllenhammar är en intressant konstnär. Jag glömmer inte verket ”Dö för dig”. Då hade hon hängt upp en ek upp-och-ner på Drottninggatan i Stockholm nånstans nere utanför Åhléns. ”Dö för dig” hängde där 1993 och innebar Charlotte Gyllenhammars genombrott enligt en artikel i Arbetarbladet som jag hittade. Där finns det bilder på flera verk, bl.a. på ”Sitting Giant”. Artikeln har du här.

Odenplan 1:a Advent

Lördag på torget

Ännu en gråmurrig novemberdag. Det var nån sorts marknad på Odenplan. Jag tog bilden från trappan upp till Gustav Vasakyrkan. Julgranen står på plats på torget och i närheten bygger man upp en liten skog av mindre granar. Det var så förra året också. Smågranarna syns inte på bilden, stånden skymmer dom. Får väl ta bild på ”skogen” en annan gång.

Det blev vinter

När vi kom ut från bion (festivalfilm på Skandia på Drottninggatan, inte Sergel) snöade det. Blötsnö. Det fick bli tunnelbana hem så vi slapp halka omkring i blötan. Buss var inte att tänka på. SL fegade ur och ställde in all busstrafik i innerstan ”pga rådande väderlek” som dom skrev. Så förskräckligt mycket snö var det faktiskt inte.

Riktigt bra film i alla fall: ”Empire of Light” med Olivia Colman, Micheal Ward, Colin Firth, Toby Jones m.fl. Regi Sam Mendes. Handlar om människor som jobbar på en biograf i sydöstra England under tidigt 1980-tal. Filmen är också lite av en hyllning till filmkonsten och biografer. Och på filmen får vi vara med uppe i projektorrummet. Själv var jag en eller annan gång uppe i projektorrummet på Teater Bio i Söderhamn och kunde titta ut över salongen och se lite av filmen därifrån. Trevligt minne. Det fanns tre biografer i Söderhamn på den tiden: Teater Bio, Stora Bio (brann ned 1967) och Svea Bio. Om Söderhamns biografer har jag skrivit på min andra blogg Arundo här. Svea Bio pryder förresten omslaget till en bok om svenska biografer, bild på boken finns i ett annat inlägg på Arundo här.