Mina envisa efterforskningar efter ”gubben” Lars Rolander tar mig emellanåt till Stadsarkivet på Kungsklippan. Från bussen på Hantverkargatan går jag upp mot arkivet genom kyrkogården vid Kungsholms kyrka. Och där utanför ingången till kyrkan finns den här julkalendern. Några luckor var öppna. Lite barnsligt gulligt alltihop. I varje fall är det en fin färgklick där utanför kyrkan. Gillar särskilt den fåraktiga uppsynen på lammen.
Och jag kommer att tänka på det julbord vi brukade ha hemma när jag var barn. Väldigt fint med många djur – giraffer, lejon, lamm, kameler med mera – och en liten sjö eller damm gjord av en spegel omgiven av palmer. De tre vise männen var där också förstås, och Josef och Maria, böjda i bön över den lilla Jesus som låg i en vagga. Jesus var gjord av gul knådlera. Ja, vi sa så när jag var barn, inte modellera utan knådlera. Undrar vart han tog vägen den där lilla knådlere-Jesus och alla dom fina djuren. Rensades väl ut vid någon flytt.
Dörren till kyrkan stod öppen så jag gick in där och värmde mig lite. Kyrklig är jag ju inte det minsta, men kyrkor har jag inget emot. Vackra gamla lokaler som bär så mycket kultur och historia.
Kungsholms kyrka är ritad av arkitekt Mathias Spieler och invigdes 1688. Därinne finns ett dopkapell, som är rätt fantastiskt. Jag tycker inte det är vackert direkt men det är liksom maffigt, om man nu får säga så om nåt som finns i en kyrka. Det finns inget diskret över utformningen…
På kyrkas webbsida står det: ”Dopkapellet är ett verk av en av den karolinska tidens främste bildhuggare, Caspar Schröder. I de fyra hörnen finns de fyra evangelisterna och deras symboler: Matteus och ängeln, Markus och lejonet, Lukas och oxen samt Johannes och örnen. På dopfuntens lock sitter Kristus omgiven av barn. Dopkapellet skänktes till kyrkan år 1707”. Min bild här tog jag bara med mobilen. Snyggare bild kan du se här.
Det som hänger där uppe på väggen på ömse sidor är epitafier över döda personer, vilka dom var vet jag inte.