
Ur boken ”Stockholm – staden som försvann” 2, Natur och Kultur 2002.
Den här bilden har varit med tidigare i bloggen i inlägget ”Nu och då och framöver” här. Men här fläskar jag på med större format så man bättre ser björken som trängde sig upp vid husväggen i hörnhuset med ”Elhörnan”, Karlbergsvägen 24. Björken skymtar bakom trafikskylten/gatlyktan vid övergångsstället. Inför att huset skulle rivas (1969) pågick en folkrörelse som kämpade för att bevara björken. Men huset, som var från år 1900, skulle rivas och på platsen skulle både ett nytt hus och en nedgång till t-banan byggas. (Har scannat bilden ur den ganska stora boken, därav spår av vikningen till höger. Klicka för större bild).
1965, samma år som fotografiet togs, sitter en 14-årig flicka och målar av utsikten från sitt rum. Familjen hyr då en lägenhet på Karlbergsvägen 22 i Stockholm. På andra sidan av Västmannagatan finns fastigheten med ”Elhörnan”. Björken växte en bit bortom hörnet på Karlbergsvägen och är inte med på målningen. På andra sidan Karlbergsvägen ser man Vasa Reals mörka skolbyggnad och några fastigheter på andra sidan om Dalagatan.
Lägenheten där flickan bodde var omodern. I ett mail berättar hon i dag om Warmvindar, fotogendunkar, kakelugnar, inget badrum, en toalett med handfat och kallt vatten, ett tvättrum med handfat och kallt vatten, kallt inomhus vintertid eftersom familjen bodde längst ned ovanpå en ouppvärmd källare. En standard jag känner mycket väl igen från mina första år med egen familj, då vi bodde i ett omodernt hus i Birkastan med våra två små pojkar. Vårt hus byggdes om till modern standard vid slutet av 70-talet. Jag berättar om det och har med en del bilder i inlägget ”Ombyggnadsnostalgi” här.
Tack, Marita L, för att du hörde av dig och berättade och för att jag får visa din målning på bloggen!
Här tänkte jag plåta ungefär den utsikt som Marita målade, men nu ser jag ju att jag borde ha gått in en bit till på Västmannagatan. Nåja, det får duga så här. Där Hemköp nu har sina fönster låg tidigare ”Elhörnan” med ingång från hörnet i det gamla huset.
Det som syns på trottoaren vid Karlbergsvägen här är dels hissen ner till t-banan, dels nedgången till t-banan lite längre bort. Och så en del allmänt stök som samlats där, såna där orangefärgade plastkoner m.m. Av björken finns förstås inga spår.
Hotell Oden-byggnaden hade tidigare fasad i gult tegel. Fult som attan, tycker jag. Bild på det finns i inlägget ”Nu och då och framöver” som jag länkade till ovan. Nu har man putsat fasaden istället, och det är mycket snyggare.
Bilden nedan tog jag stående på en refug på Karlbergsvägen. Gatan som försvinner bortåt i bild till höger är Västmannagatan. I fastigheten till höger i bilden bodde Marita L när hon som 14-åring målade av utsikten från sitt rum. Sen familjen bodde där har man förstås både renoverat och moderniserat byggnaden samt gjort om till bostadsrätter.
Slut på dagens konstutflykt och djupdykning ner i gamla 60-talet.