Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Pingstdagen i Stockholm. Molnigt och lite mörkt, men med skön luft. För min del passar det just nu rätt bra att kunna jobba hemma en del istället för att gå ut i ett lockande solsken; jag har ju mycket att göra med nya boken, ”En flicka som heter Anna” (se Arundobloggen, länk i högerspalten). En liten pingstpromenad i grannskapet fick det bli i alla fall och några mobilbilder. Jag började med att gå och kolla ”Sabbaths syrener” inne på Sabbatsbergsområdet. Sen en sväng till den del av Vasaparken som vetter mot St Eriksplan. Här finns stora praktfulla buskar av rhododendron.

Och i Vasaparken var dansen igång. Trevligt. Riktigt vad det var för sorts dans dom fick lära sig vet jag inte. Kanske var det nåt sydamerikanskt? Men lagom hänryckta verkade dom vara. Komplettering samma dag:
Hemma igen efter min lilla pingstpromenad bland rhododendron och dansande människor i Vasaparken läser jag senaste nytt om terrorattentatet i London igår kväll. Kontrasterna blir så hjärtskärande skarpa mellan här och där. Stackars människor, stackars alla som drabbats. Oskyldiga igen. Död och lidande igen mitt i storstan. Med en bil den här gången, igen. Och med knivar.

Det är helt förfärligt. Hur ska vi få stopp på terrorhandlingar av det här slaget? Vad kan vi göra? När ska det vända? Full säkerhet går naturligtvis aldrig att få. Men säkerligen finns det mycket myndigheterna kan göra för att försvåra för terrorister och för att förhindra att personer blir radikaliserade. Några konkreta förslag på lösningar har jag inte. Det här är mest en djup och ledsen suck över det som hände i London igår kväll.

This is water

Det är en sån där dag när vi ska gå på bio igen, på biografen Sture på Birger Jarlsgatan. Bion börjar 17.50 och som vanligt ska vi ta 2:ans buss från Upplandsgatan (buss alltid trevligare än t-bana). När vi kommer till hållplatsen visar den digitala skylten att bussen ska komma om 18 min! Buss 2 en fredagseftermiddag: 18 min! Jag kollar i mobilen på SL:s sida om det är några störningar i trafiken i stan. Nej då, inte alls.

Men hoppsan: nu ska bussen komma om 4 min! Ok, då kan vi vänta på den och hinner i alla fall till bion. Attans! Nu blev dom där 4 min istället 22 min! SL, vad håller ni på med? Varför funkar det där med tiderna vid hållplatserna så erbarmligt dåligt?

Nej, det här går inte. Vi knatar på snabbt till t-banan, åker till Rådmansgatan och jagar vidare bort mot bion via Tegnérgatan. På vägen ska jag posta en försändelse i vadderat kuvert (har ju en del bokutskick att göra dessa dagar, se förra inlägget) och hittar en brevlåda. Enligt texten på brevlådan töms den varje dag kl 17. Klockan är nu 17.40. Brevlådan är proppfull! Det går inte att pressa in nåt vadderat kuvert där. Det är den mest proppfulla brevlåda jag nånsin sett. Känns faktiskt som något av en säkerhetsrisk att man inte tömt den. Vem som helst skulle lätt kunna plocka ut en hel packe brev ur brevlådan bara man inte har för tjocka händer. Vi snabbar på vidare. Utanför bion finns en brevlåda till. Bra! Nu är klockan 17.45 och den brevlådan är lika proppfull den. Suck!

Inte tror jag att PostNord tömde dom där brevlådorna kl 17! I så fall har folk i massor rusat dit efter 17 och pressat in drösar av post av olika slag.

Filmen är rätt lång. Klockan är ungefär 20 när vi kommer ut från bion. Kollar brevlådan – och jodå, nu faktiskt har dom fixat den där 17.00-tömningen. Snabba ryck, PostNord!

Ja, så där kan livet te sig i den stora staden en fredagseftermiddag. Ingen idé att reta upp sig över SL och PostNord som sköter sina åtaganden så dåligt. Det är bara som det är. ”This is water”, säger jag för mig själv, ”this is water”.

Filmen var bra (Marion Cotillard i berörande rolltolkning) men hade man velat kunde man ju ha retat upp sig på filmtiteln: På franska heter filmen ”Mal de pierres”, vilket tydligen betyder njursten. Filmen bygger på en fransk roman som på svenska heter ”Onda stenar”. Men den svenska filmtiteln är ”Brev från månen”. Fjomp! Som i andra fall har man tydligen kokat ihop den svenska titeln utifrån den titel filmen fått på engelska ”From the Land of the Moon”. Hm…det förekommer brev i filmen, visst, men dom har ingenting med månen att göra. This is water.

PS
David Foster Wallace anförande ”This is water” som han höll vid Kenyon College 2005 finns som pdf här.

Ja, minsann, nu så äntligen är min bok nr 2 klar!

Titeln är ”En flicka som heter Anna”. En hel låda står här på bordet i mitt arbetsrum. Här har jag lagt några i fönstret och tagit bild med mobilen helt enkelt.

Läs mer om boken på Arundo här.

En majkväll 1946 är en ung kille ute i Kronoskogen utanför Ängelholm, inte långt från Skäldervikens strand. Han ska titta på fåglar och palla fågelägg. Det börjar mörkna. Fåglarna borta vid Sjödammarna för ett väldigt liv. Vid 11-tiden är det beckmörkt. I ljuset från sin pannlampa får killen plötsligt syn på nåt märkligt i en glänta i skogen. Först tycker han att det ser ut som karusellen på ett tivoli. Sen tänker han att det kanske är tyska piloter som flytt från nåt läger; det här hände ju kort efter andra världskriget. Så ser han att det är ett tefat som landat där!

Förstås en mycket märklig historia. Gösta Carlsson höll den hemlig i många år. Han kom att kallas Pollenkungen eftersom han så småningom startade en pollenfabrik och utvecklade pollenmedicin. Inspirationen att ta vara på pollen hade han fått av utomjordingarna som han såg vid tefatet, berättade han. Pollenkungen är känd för sin Ufo-historia, sin pollenmedicin och för att ha satsat på Rögle BK, från början en bandyklubb, senare känd för sina framgångar i ishockey.

Ska man tro på det där med Ufo:n eller ej? Hm…jag tvivlar. Tror inte på Ufo-besök med utomjordingar ombord som liknar människor (såg ut som jordens astronauter ungefär sa han långt efteråt). Men för dom som träffade Gösta Carlsson och hörde honom själv berätta om upplevelsen i strandskogen kändes det kanske inte lika säkert att det var båg och hittepå. Nånting hade han ju sett…

I början av 1970-talet gjorde Gösta Carlsson ett monument på platsen för landningen. Spåren av farkosten fylldes i med betong och i centrum ser man hur Ufo:n såg ut (skala 1:8 cm). På en skylt vid ett träd står det: ”Av UFO turbinstråle skadad fura. 18 maj 1946”.

Några artiklar: Skånska Dagbladet aug 2008 här, Helsingborgs Dagblad nov 2003 här. Lite större Ufo om du klickar på bilden.

Var har jag varit?

Nu var det länge sen jag hade en sån där tävling om vilken stad jag varit i. Så nu är det dags igen. Som vanligt vinner man inte nåt annat än ära och berömmelse i den här bloggen. Men det är väl alltid nåt?
Den här gången är det inte en stad utan en s.k. tätort. Jag står en bra bit ovanför och tar en bild ner mot tätorten. Vad heter den?

Behöver du en ledtråd? Hm… svårt att hitta nån som inte gör det för lätt. Kanske kan en bild på några båtar vara till hjälp?

Uppdatering 31 maj:
Vi har en vinnare: Gabrielle Björnstrand. Grattis! Rätt svar finns i kommentarerna.

Ja, låt dem stanna! Ge de unga ensamkommande rätt att stanna i Sverige – oavsett om de blivit uppskrivna i ålder eller inte, och oavsett om de fyllt 18 eller inte.

Stoppa utvisningarna till länder i krig!
Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Du kan skriva under en namninsamling här.

Såg du artikeln i DN igår? Jag är inte miljöpartist men den här gången håller jag med dom fullt ut. Och frågan om flyktingamnesti ska tydligen tas upp på Miljöpartiets kongress nu snart. Läs om Zubaid Wahidi, som nu hotas av utvisning, och om den miljöpartistiske kommunpolitikern Nicklas Steorn i några artiklar i DN här och här.

Det är så omänskligt och petimetrigt (”Vi har våra regler…”) och dumt att kasta ut dom. Dumt för att det är ett fruktansvärt slöseri med mänskliga resurser. Sverige med sin åldrande befolkning behöver ju unga människor.

Läs också en text från en av dom som tog ansvar för dom stora orden om att vi skulle ”öppna våra hjärtan” och som nu är förtvivlade över det som händer. Texten finns på hemsidan för namninsamlingen Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar här.

Uppdatering 30 maj:
Tvångsutvisning av ett tjugotal afghaner i ett chartrat plan. Niklas Orrenius skriver om hur det gick till och om protester och förtvivlan i en artikel i DN i dag här.

Mer magnolia

Igår kollade jag in min favoritmagnolia, den som står bakom Skansenbutiken. Trädet blommar men än så länge inte fullt ut, och många knoppar och blad är lite bruna. Har det att göra med kylan som kom tillbaka så envist nu under maj? Kanske blir det bättre om ett tag igen.

(Som vanligt, större bild om du klickar på den).