Det här är Triewaldsgränd i Gamla stan. I kvarteret till höger, Medusa, ägde ankarsmeden och hovslagaren Mårten Triewald d.ä. en tomt på 1700-talet. I det kvarteret bodde också Lars Rolander, en gammal släkting som ger upphov till vandringar här och var i stan allteftersom jag får fram uppgifter om var han bott. För några dar sen försökte jag ana spåren efter honom på Sillpackargatan (i dag en del av Åsögatan) på Söder. Där bodde han med sin familj 1808. Inlägget har du här.
År 1806 bodde familjen på Triewaldsgränd 48. Det finns absolut inte några 48 nummer på den här korta gatan, men på en karta hos Stadsarkivet ser jag att det handlar om husnummer på den tiden. Nr 48 var hörnhuset mot Kornhamnstorg. Huset skymtar längst till höger på bilden ovan. Och fasaden mot Triewaldsgränd har du på bilden nedan. Adressen i dag är Triewaldsgränd 5.
När jag stod där och fipplade med min kamera kom en kvinna med ett barn och sittvagn. Hon undrade över mitt plåtande och jag berättade. Och sen guidade hon mig lite. Hon bodde själv i nr 3, dvs huset till vänster på bild 2 och strax till höger om mitten på bild 1. Hon sa att det huset var från 1600-talet, och att många av husen här förstås var gamla men påbyggda och ändrade under historiens gång. Nr 3 har byggår 1692 och ombyggnadsår 1965 enligt Fastighetskalender ser jag sen.
På Triewaldsgränd nr 5, hörnhuset mot Kornhamnstorg, där ”min gubbe” ska ha bott står det byggår 1781 och ombyggnadsår 1991 i Fastighetskalendern. Stod jag här inför ett hus där Lars Rolander bott med sin familj? Hade hans fötter trampat denna gränd? Fladdrade inte historiens vingslag lite extra om mina öron? Och slog inte mitt hjärta några extraslag där?
Fast nej, jag vet inte. Nån annanstans hittar jag att Medusa 1, som fastigheten heter, är byggd 1878 och hopslagen av tre tidigare fastigheter. Och det ser ju mer ut som ett hus från 1870-talet, medan huset till vänster ser en del äldre ut. Fast kanske det där 1878 gäller den del av huset som vetter mot Kornhamnstorg. Hur ska jag veta? Jag får gräva runt vidare.
Och så kommer ett citat i skallen: ”They seek him here. They seek him there. Those Frenchies seek him everywhere. Is he in Heaven? Or is he in Hell? That damned, elusive, pimpernel.” Det gäller alltså Röda Nejlikan, inte min farfars farmors far Lars Rolander. Jakten på den undflyende Lars Rolander går vidare.
PS
På andra sidan gatan hittar jag en skylt om läkaren Ada Nilsson, som bodde här och som levde 1872-1964. Låter som en intressant kvinna. Skylten får vara med här också. Enligt Christina, sentida släkting, hade man efter hennes död inte förstånd på att ta vara på all hennes korrespondens och hennes gamla papper utan slängde allting. Huga huga… säger jag, fast jag ju ibland tycker att jag dignar under papper och foton från gamla släktingar.
Gabrielles blogg 