Den här tiden pågår grandslamturneringen i tennis Australian Open (AO) i Melbourne. Så visst har vi fått se en hel del tennis både på plats inne i Rod Laver-arena (Rod Laver själv brukar vara med och sitta på hedersplats på ena kortsidan) och på storskärm utomhus (en del hemma på tv också, förstås). Jag spelar inte tennis själv, har bara skojspelat lite som barn och i tonåren. Men tennis har liksom funnits med hela tiden. Mina morföräldrar spelade, min mamma och hennes bröder, min man och våra söner.
Bilden är från en eftermiddagsmatch i tisdags mellan Roger Federer och amerikanen Tennys Sandgren (klicka för större bild). En riktig rysare, delvis plågsam att se för oss som hejar på Federer. Men roligt nog gick det ju vägen till slut.
Det var 24-25 grader och vi satt i solen och täckte över oss så gott det gick med hatt, långärmat och en sjal som vi delade på. Insmorda med solskydd 50+ var vi förstås också. Solen är stark här.
Det är roligt att gå på AO. Stämningen är så glad och vänlig bland dom som tittar på och som rör sig omkring på området. Att sitta ute bland alla som rör sig hit och dit och köper öl, läsk och glass och mat och pratar och skrattar och applåderar och hojtar är roligt. Inne på Rod Laver-arena är stämningen också hög. Mellan game och set kan dom ropa ”Come on Rafa” och sånt, och sen när spelaren ska serva blir det knäpptyst i publiken. Publikkapaciteten är 14 820 så det är ju en del folk!
Igår kväll såg vi matchen Rafael Nadal mot Dominic Thiem inne på arenan. Runt om oss satt glada österrikare och tyskar och hojtade glatt på tyska till Thiem, sånt som ”Pusch Dich, Junge!” och ”Weiter, weiter!” Många andra hejade förstås på Rafa. Matchen höll på sent (Thiem vann), pendeln slutade gå och vi fick ta oss hemåt efter midnatt med två spårvagnar till St Kilda och sen en promenad i natten.