Solen

Titta i solen ska man ju inte göra, inte bra för ögonen. Men titta på solen i den fantastiska film som Nasa gjort kan man göra. Nasa har filmat ljuset i tio olika våglängder. Hoppas länken nedan funkar.

Det är berörande att sitta och titta på bilderna, tycker jag. Känns långt inne och ger upphov till en hel del tankar. I alla fall hos mig… Lite grann som att se ett hjärta i arbete, ett hjärta som rör sig och pumpar blod. Fast mycket större än så förstås, större än allt mänskligt liv.
Man kan ta det som cirka en halvtimmes meditation.

Länken är här.

Cassiopeia

Det är på ön en av dom sista dagarna i augusti. Vid midnatt blir jag stående och tittar på stjärnorna. En sån stjärnhimmel kan man aldrig se i Stockholm, det är inte möjligt. Men på ön kan man mörka kvällar med klar himmel verkligen tala om ett lågande stjärnvalv. Jag tänker förstås på gamle Geijer:

”Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav;
stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.
Framåt! – så är hans ödes bud;
och i djupet bor som uti himlen Gud”.

Men jag behöver inte vara rädd för havsdjupen nu. Har inte tagit kajaken den här gången utan står tryggt och säkert på bryggan och vänder ansiktet mot den svarta augustihimlen. Den är fullkomligt beströdd av stjärnor och planeter. Några av stjärnorna kan jag. Cassiopeia, Karlavagnen förstås och Polstjärnan… Och det måste vara en planet som lyser så starkt där i öster eller sydost. Om det inte var så kallt och så sent skulle jag kunna stå kvar länge länge och bara titta. Men det är en isande kylig natt och jag längtar efter min vinterjacka.

Jag har Erik Gustaf Geijers skaldestycken i en liten fin inbunden bok med illustrationer av Ernst Josephson gjorda under hans sjukdomstid. Inuti har mamma skrivit att jag fick den av henne julen 1969. Jag tycker om boken också för det. Dikten ovan har rubriken ”På nyårsdagen 1838”. Så här ritade Josephson till den:

Och nu är det inte ens augusti längre och inte är jag på ön heller. Suck!
Men sommaren är inte slut, skriver necesse est. Och ön ligger kvar, tänker jag.