Björksoppa

När jag var barn och vi lekte i lekstugan, som förresten fortfarande finns kvar där på ön, gjorde vi ”mat” på granskott och rönnbär m.m. Rönnbär lämpade sig också att göra halsband av. Vi trädde bären på tråd och fernissade dom. Sen skrumpnade bären och halsbanden ihop men vi tyckte nog dom var vackra ändå.

Men ätandet…vad åt vi mera förutom då blåbär, lingon och kråkbär? Ja, stensöta och harsyra förstås men mycket mer än det minns jag inte. Men jag känner mig lite inspirerad av en artikel jag läste i SvD igår. Den handlar bl.a. om att äta ogräs. Här står också om Skogsskafferiet som har en hemsida där man kan läsa om växter och bär, svampar m.m. som går att använda i matlagning. Snygg hemsida som verkar funka bra, lätt att slå upp i.

Funderar på varför jag blir intresserad och jag tror det beror på att det känns så på tvärs mot hur vi lever i dag, allting är ju dels så bekvämt i dagens samhälle, dels så kontrollerat (Livsmedelsverk m.fl.). Säkerhetstänket menar jag. Att tänka sig att man lagar till nåt som man själv plockar ute i skogen – förutom svamp eller bär då förstås – är … ja, annorlunda och känns lite lockande, kanske som ett sorts trots mot allt det välordnade och mer eller mindre kontrollerade och förstås lättåtkomliga i affärerna (även hälsokostdito). Ska jag prova på ön nån gång kanske? Gå ut i skogen och plocka växter till middagen? Eller skörda nåt ätligt i Hagaparken?

Och så lär jag mig ett nytt ord. Just om björk står att man kan torka bladen och göra sällskapste. Hm, vad är det? Googlar och ser att det finns naturläkemedelsteer – s.k. örtteer – men också dagligt te och sällskapste. Jaha, hm…fast med sällskapste menar man nog samma som dagligt te. Fjompigt ord tycker jag – sällskapste. Vadårå!? Får man inte dricka te utan sällskap eller är det själva teet som är sällskapet?

Artikeln i SvD här.
Länk till Skogsskafferiet här.