Tillbaka

Ja, så kom vi tillbaka till Down Under efter tre års uppehåll pga pandemin. En liten sväng till Australian Open blev det, fast bara på s.k. groundpass. Då kan man se en del dagmatcher inne på nån arena, matcher på utomhusbanor och viktiga matcher på storbildsskärmar utomhus. Och så kan man ju gå runt och ha roligt åt folklivet runt banorna.

Kändes inte riktigt som ett AO att öda dollar på när dom jag brukat heja på inte är med längre som Rafael Nadal och så förstås Roger Federer. Det finns ju nya att heja på som Tsitsipas och Holger Rune (fast HR utslagen nu i AO) och Alcaraz (ställde inte upp pga skada). ”Djockan” hejar jag ju inte på, men det blir väl han som tar det nu i finalen i morgon.

Här är det full sommar förstås. Jag tog mig hem med pendeltåget från Balaclava. Tog en gatubild på väg till stationen. Så här ser det ofta ut i Melbournes förorter, ganska låga byggnader ofta med gaveln mot gatan och så lite skräpigt med skyltar och ledningar här och var.

Från Kastellholmen

Igår fick vi sol igen, och det blev promenad på öarna: Skeppsholmen och Kastellholmen. Så här såg Slussen med den s.k. guldbron ut från Kastellholmen. Särskilt guldig är den verkligen inte.

I dag grått och regnigt igen. Så det blev tennis på Australian Open istället för promenad.
Grattis Ash Barty och Australien! Flaggan är aboriginernas flagga. Genom sin pappa hör Barty till folkgruppen Ngarigo.

Australian Open

Den här tiden pågår grandslamturneringen i tennis Australian Open (AO) i Melbourne. Så visst har vi fått se en hel del tennis både på plats inne i Rod Laver-arena (Rod Laver själv brukar vara med och sitta på hedersplats på ena kortsidan) och på storskärm utomhus (en del hemma på tv också, förstås). Jag spelar inte tennis själv, har bara skojspelat lite som barn och i tonåren. Men tennis har liksom funnits med hela tiden. Mina morföräldrar spelade, min mamma och hennes bröder, min man och våra söner.

Bilden är från en eftermiddagsmatch i tisdags mellan Roger Federer och amerikanen Tennys Sandgren (klicka för större bild). En riktig rysare, delvis plågsam att se för oss som hejar på Federer. Men roligt nog gick det ju vägen till slut.

Det var 24-25 grader och vi satt i solen och täckte över oss så gott det gick med hatt, långärmat och en sjal som vi delade på. Insmorda med solskydd 50+ var vi förstås också. Solen är stark här.

Det är roligt att gå på AO. Stämningen är så glad och vänlig bland dom som tittar på och som rör sig omkring på området. Att sitta ute bland alla som rör sig hit och dit och köper öl, läsk och glass och mat och pratar och skrattar och applåderar och hojtar är roligt. Inne på Rod Laver-arena är stämningen också hög. Mellan game och set kan dom ropa ”Come on Rafa” och sånt, och sen när spelaren ska serva blir det knäpptyst i publiken. Publikkapaciteten är 14 820 så det är ju en del folk!

Igår kväll såg vi matchen Rafael Nadal mot Dominic Thiem inne på arenan. Runt om oss satt glada österrikare och tyskar och hojtade glatt på tyska till Thiem, sånt som ”Pusch Dich, Junge!” och ”Weiter, weiter!” Många andra hejade förstås på Rafa. Matchen höll på sent (Thiem vann), pendeln slutade gå och vi fick ta oss hemåt efter midnatt med två spårvagnar till St Kilda och sen en promenad i natten.

Gotta love tennis

Den som brukar läsa min blogg har nog sett att det varit en del från Melbourne på sistone. Vi var där ett bra tag och hälsade på ”aussiesonen” och hans lilla pojke. Dessutom passade vi på att gå på en del matcher i Australian Open, AO.

Det blev en minnesvärd turnering, flera roliga spännande matcher med väldigt bra tennis. Som kronan på verket fick vi tag på biljetter till herrfinalen mellan Roger Federer och Marin Cilic. Det blev en magisk kväll. Det hade varit en mycket varm dag med temperaturer på nånstans 35-38, och vi undrade hur det skulle gå att spela finalen på kvällen i den värmen. Australian Open är ju en utomhusturnering, det tak som finns till Rod Laver Arena stänger man normalt bara till om det blir regn, annars står arenan öppen mot kvällshimlen. Men den här gången höll man taket stängt pga värmen och hade luftkonditionering igång därinne. Det blev säkert betydligt behagligare både för spelarna nere på banan och för oss i publiken. Men en speciell stämning och en skönhetsupplevelse gick vi miste om på det viset. Vid andra kvällsmatcher med öppet tak ser man den långsamt mörknande kvällshimlen däruppe ovanför,  ibland med en liten månskära som ligger som en liten båt på himlen. Och så stora skaror av måsar som drar fram högt däruppe för att fånga nattfjärilarna som dras till det starka strålkastarljuset.

Federer fick kämpa en hel del i finalen men till slut fixade han det. Publiken var i extas. Han är ju mycket populär och det med rätta. Det var Federers 20:e s.k. Grand Slam-titel och han fick stående applåder förstås. Rod Laver Arena är huvudbanan i AO och är förstås uppkallad efter den legendariske australiensiske spelaren Rod Laver, aktiv på 1960-talet och en del av 1970-talet. Han är själv ofta där och sitter på hedersplats, en liten tunn rödhårig farbror som ser ut att bli mindre och mindre för varje år.

AO är en folkfest, det är verkligen fullkomligt smockat med folk men alla är glada och vänliga. Det verkar som om människor går dit både för att se på tennis och för att träffas och ha roligt ihop. Och dricka öl och vin. I dom korta pauserna i spelet travar många ut för att köpa mer öl, gå på toaletten osv och in igen. Hinner man inte tillbaka till sin plats innan spelet fortsätter får man stå och vänta i trappan där det i alla fall finns en skärm där man kan följa matchen.

Jag har förstått att det finns människor som inte tycker det är roligt att titta på tennis. Konstigt, va?! Men smaken är ju olika. För egen del är jag djupt imponerad av dessa unga män och kvinnor som inför tusentals åskådare ska försöka vinna sin match. Vilken press dom har på sig! Det kan bli rätt mycket folk: Rod Laver Arena rymmer 14 820 åskådare. På området finns fler arenor och dessutom många utomhusbanor. Och tennis är ju både teknik, styrka och i alla högsta grad ett psykologiskt spel. Spelaren ska hålla sig helt inriktad på uppgiften – det är vinna som gäller – inte tappa koncentrationen, jaga varenda boll och försöka placera sina egna bollar så varierande och smart och oförutsägbart att motståndaren får svårt att ta dom. Det kan vara väldigt underhållande att titta på – för den som är intresserad av sporten, förstås.

När vi kom ut från arenan nån gång framåt ½ 12 var det fortfarande lite över 30 grader varmt. Vi tog oss glada och lyckliga hemåt i den varma natten tillsammans med andra glada tennisälskare på sista spårvagnen till Federation Square.