Igår blev det promenad på Liljeholmen, en stadsdel som jag inte känner till särskilt bra alls. Inspirationen kom från uppgiften i en kommentar till mitt förra inlägg om en lekpark där med fruktskulpturer av konstnären Johan Ferner Ström. (Tack, Aleksandr Sergejevitj!) Några körsbär finns i parken också men kom inte med på bild den här gången. Det blev päron och lite annat istället.
Till stadsdelen Liljeholmen hör Marievik där man bygger högt och tätt med bostäder och kontorsfastigheter. Men i dom delar av Liljeholmen där jag gick såg jag inga nybyggen utan mest stora och uppenbarligen övergivna kontors-, verkstads- och industribyggnader. Pangade rutor fanns det lite överallt och graffiti. Hur länge har det sett ut så där? Och hur länge till ska det se ut så? Ska hela rasket rivas? Och ska man smälla upp bostäder istället?
Gammalt, slitet, trasigt och rostigt tilltalar min fantasi. Det är väl dels för att det faktiskt kan finnas skönhet i det slitna, dels för att det är så tydliga spår av mänsklig verksamhet. På Liljeholmen har människor arbetat i långliga tider. Färgfabrik, kolsyrefabrik, betongfabrik, tryckeri, stearinfabrik m.m. ”Stockholms äldsta industriområde” skriver man i mitt slitna ex av Turistföreningens guidebok från 1929. Det får nog bli fler promenader på Liljeholmen. Mer finns att utforska.
Och vid Liljeholmskajen ligger båtar, en del lite risiga, andra välhållna. Morran ser fin ut. Riktigt så nära är det inte till det gamla fina Liljeholmsbadet (tyvärr stängt sen januari 2018) på andra sidan vattnet. Hade zoomen på när jag tog bilden.
Bloggarkompisen på Söder – bloggen Björnbild – har skrivit om Liljeholmen och lagt ut många fina bilder. T.ex. om kolsyrefabriken här och här.