Dumhet och högmod

”Dumhet och högmod växer på samma träd,” dundrade Olof Buckard i sitt inspirerade och smått svavelosande anförande under manifestationen för Stoppa Nobelbygget på Nybroplan i dag. Han syftade här främst på två talare som uppträtt tidigare på scenen: Jan Valeskog (S) och Joakim Larsson (M). Särskilt Valeskog fick sig den ena kängan efter den andra av Buckard under detta tal, men själva hade säkert både Valeskog och Larsson flytt fältet då. Båda dessa betongpampar från S och M utsattes för buanden från den mångtaliga publiken. Det är faktiskt lite roligt att höra äldre tanter hojta ”Håll dig till ämnet!” och kasta glåpord och bua åt dessa politiker. Båda tog tillfället i akt för att propagera inför valet och uppträdde allmänt självsäkert och arrogant. Och tondövt. Valeskog bredde förstås ut sig om allt fint sossarna håller på med i stan.

Buckard nämnde också Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten och hans ofta citerade ”Blir det inte på Blasieholmen så blir det inget Nobel Center alls!” Det innebär förstås att det inte finns nåt behov av ett nytt Nobel Center. Flera av talarna påpekade också att Nobelstiftelsen redan har gott om egna lokaler samt att Konserthuset för utdelningen och Stadshuset för banketten efteråt ju funkar utmärkt vid detta celebra tillfälle en gång per år. Visst är det lite roligt: Den föreslagna byggnaden behövs inte, det säger t.o.m. Nobelstiftelsens vd.

Christina Linderholm (C), ersättare i Stadsbyggnadsnämnden, hörde till dom som uttryckte sig korkat när hon sa att det som finns i dag på Blasieholmen är en grusplan. ”Vill ni ha en grusplan där?” frågade hon. Tänker inte längre än näsan räcker. Vem säger att man inte skulle kunna göra nåt riktigt fint av denna plats bakom Nat mus genom att rusta upp byggnaderna och göra i ordning den lilla parken?

Politikerna som talade för byggandet av Nobel Center på Blasieholmen poängterade också att det här är en demokratisk process och att man ska låta den ha sin gång. Hm, tillåt mig småle… Till denna demokratiska process hör ju att skicka förslag på remiss till ett antal olika instanser och organisationer, (Statens Fastighetsverk, Skönhetsrådet m.fl.) samt att inbjuda till samråd. Varför gör man alls det? Syftet borde ju vara att ge beslutsfattarna bättre beslutsunderlag. Får dom tummen ner från flertalet tunga remissinstanser så borde det ju betyda nåt precis som resultat av samråd borde. Eller handlar det bara om det där så vanliga ”tuta innan man kör över”?

En möjlighet vore kanske också att efter arkeologiska utgrävningar på platsen göra det gamla tullhuset till museibyggnad och ingång till ett kanske underjordiskt museum över Stockholms flerhundraåriga skeppshistoria, bygget av Vasa m.m. Ett världsunikt museum, sa talaren vars namn jag inte minns. Han fick applåder.

Mot slutet av manifestationen kom även Rädda Kungsan – Nej till Apples butik i Kungsträdgården med när Göran Folin från Alternativ Stad från scenen eldade på oss alla med detta ärende som ju också verkligen rör Stockholms hjärta.

Det får väl anses som en lyckad manifestation under parollen Stoppa Nobelbygget: många kom för att lyssna och applådera eller bua och flera ”kändisar” bland politikerna deltog. Dom arroganta betongpamparna Valeskog och Larsson har jag redan nämnt. Andra som var med och talade var Jan Björklund (L), Erik Slottner (KD), David Helldén (MP) och Jimmie Åkesson (SD). Att Åkesson var där tyckte jag kändes rätt osmakligt men det är ju för att jag tycker så hjärtligt illa om allt den karl står för. När det gäller Nobelbygget står SD för bevarande. Dom får inte min röst ändå. Aldrig aldrig.

Svårt att ta bilder på talarna. Det fick bli en bild på ett plakat istället. På ett annat plakat stod det: ”Bygg Nobel Center på en plats som redan är ful”. Lite roligt…Fast jag undrar hur man tänkte. Menar man: en ful byggnad passar på en ful plats. Eller menar man: en snygg byggnad gör en ful plats mindre ful?
Några artiklar: DN här.  SvD här.