Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Blasieholmen’

Så urbota korkat att riva och bygga nytt vid Stureplan när man istället kan renovera och förbättra denna för Stockholm värdefulla och viktiga miljö! Stora delar av Stureplan ska alltså rivas och i 7-10 år ska Stureplan vara en byggarbetsplats.

7-10 år!

”Vad är det för ena dårar som härjar i stan, serru, glada som barn, serru, med sitt sattyg till plan…”

På sidan ”Stoppa Stureplanerna!” på Facebook har några kommenterat att det är väl jättebra att det blir rivningar och nybyggen: det ger ju arbetstillfällen. Korttänkt och korkat igen. Renoveringar och förbättringar ger väl för 17 hakar också arbetstillfällen?! Nån skriver nåt av typen ”jag kunde inte bry mig mindre”. En inställning som jag inte förstår. Om man bor, arbetar eller rör sig i Stockholm varför bryr man sig då inte alls om hur stan ser ut och fungerar? Obegripligt.

”Stoppa Stureplanerna” har en hemsida där man kan läsa mer om planerna och dessutom läsa om vad kändis X och kändis Y m.fl. tycker om förslaget. Samråd pågår just nu och nu på tisdag 11 juli går tiden för inlämnande av synpunkter ut. Väldigt lätt att lämna in synpunkter: titta här!
Ta fram brevet, välj argument, fyll i och skicka in. Gör det!

Komplettering 11 juli: I en artikel i SvD säger Moderaterna i Stockholm nej till dom stora rivningarna i Stureplanskvarteret. Läs här.
När jag läser artikeln kan jag inte låta bli att undra över den bristande självinsikten hos Moderaterna i Stockholm. Dom slår sig för bröstet så här: ”Sett till bevarandet av kulturhistoriska byggnader som helhet, och över hela staden, så är det Moderaterna som har varit dess främsta beskyddare. Det var Moderaterna som var först ut med att vilja bevara almarna i Kungsträdgården, det var Moderaterna som räddade Münchenbryggeriet från rivning. Att stå upp för, och skydda, stadens kulturvärden är fortsatt Moderaternas uppgift. Därför har vi sagt nej till rivningsplanen för Astoriaflygeln, och därför säger vi nej till de omfattande rivningarna inom Stureplanskvarteret.”

Jaha, jaså… Bra jobbat, Moderaterna! ”Att stå upp för, och skydda stadens kulturvärden…osv” låter verkligen finfint. Men hur passar planerna på rivningar och nybyggande på Blasieholmen in i bilden? Har inte Blasieholmen med sin några hundra år långa historia av skeppsbyggeri och sjöfart kulturvärden som bör beskyddas? Där har ju ni i Moderaterna trampat fel riktigt ordentligt.

Read Full Post »

Jag läser en artikel i SvD av Per Västberg. Det är texten till ett tal som Västberg höll på Svenska Akademiens högtidsdag den 20 december. Artikeln/talet handlar om livets flykt, att tiden går olika fort under olika delar av livet och att vi alla är dödsdömda. Med mera. Jag blir berörd när jag läst en liten bit, det är vackert skrivet (dessutom finns en vacker bild till, med stilla vatten, fåglar och solnedgång). Men sen när jag läst alltihop känner jag mig övermätt på alla liknelser. Den ena efter den andra, om och om igen. Det blir för mycket. Tycker jag. Och funderar över min egen reaktion.

Först tänker jag: Ska jag komma och kritisera en sån storhet? Han är ju en erkänd författare och kulturpersonlighet, sitter i Svenska Akademien och har gett ut en massa böcker. Jag har gett ut en enda. På eget förlag.

Sen tänker jag att jag kanske är missunnsam och inte riktigt kan förmå mig att tycka om artikeln eftersom jag är sur på Per Västberg. Varför det då? Jo, han hör till dom som försvarar byggandet av Nobellådan på Blasieholmen. Det gillar jag inte. Ytterligare en aspekt kan vara att texten faktiskt kanske funkar bättre när den framförs som ett tal än när den läses som en text. Men är jag orättvis mot författaren och hans text? Eller finns det nån som håller med mig? Är texten överlastad med liknelser? Eller är det vackert skrivet och berörande?

Ja, det var bara lite gnäll över liknelser. Jag kommer ihåg att jag retat mig på Björn Ranelid också i nån av hans böcker där det var krystade (tyckte jag) liknelser. Jag var tvungen att sluta läsa boken, vilken det nu var. Är det nån allergi hos mig själv kanske?

Västbergs artikel/tal kan du läsa här.

Read Full Post »

Ja, nu är det dags igen att slå på trumman för kampen mot detta omdiskuterade och utskällda projekt, Nobel Center på Blasieholmen på en trång plats bakom Nationalmuseum. Du har säkert sett bilden där en hiskligt stor guldfärgad låda fyller ut platsen bakom museet. Och puts väck är det gamla tullhuset från 1870-talet och några hamnmagasin.

Demonstration på Nobeldagen 10 december:
Kl 17.00 samling vid stora kajen på Klara Mälarstrand (nära Stadshusbron och Stadshuset).
ca 17.45 sker förflyttning till den närbelägna trottoaren mitt emot Stadshusets entrévalv dit gästerna anländer med början 18.00.

Jag går dit förstås och hoppas att vi blir riktigt många. Förra gången vid Stadshuset i april, då kommunfullmäktige skulle ta upp ärendet, blev det den största demonstrationen om staden och stadens miljö sen almstriden 1971. Säkert var många gamla kämpar från almstriden med, men man såg även många unga bland dom som samlats. Vid den demonstration som sen hölls i Humlegården 16 september var jag inte i stan, men det lär ha varit mycket folk då också.

Nätverket Bevara Blasieholmen – flytta Nobelbygget! har haft helsidesannonser i dagstidningarna senaste dagarna. Där framgår tydligt att remissinstanserna är mot projektet, alla utom Länsstyrelsen som är för. Ändå vill staden driva igenom det! Är inte det rätt märkligt? Bland stockholmare som tillfrågats är 44 % mot och 22 % för.

Stor artikel i DN häromdan om den pågående striden om Blasieholmen. Här.
Jag har bloggat flera gånger tidigare om det här väldigt trista förslaget att klämma in en jätteklunsig byggnad av modell låda på den här speciella platsen. Och som rubriken ovan visar: jag är inte alls mot idén om ett Nobel Center, men det är fel att bygga huset just där. ”För stort, för dyrt och på fel plats” som man skanderat på demonstrationerna.

Read Full Post »

_dsc9096_161130Den sista novemberdagen, en solig dag med isig blåst, blev det en kombination av promenad och sjöresa. Inget letande efter 1890-tal (eller 1970-tal som i Arundobloggen) den här gången, men alltså en tur med Djurgårdsfärjan. På bilden ser du den s.k. Stenbecksgranen på Skeppsbron och till höger Nationalmuseum, delvis inklätt under den pågående renoveringen.  Det blir intressant när museet är färdigrenoverat, jag ser fram emot att gå dit och kolla igen. Men det dröjer tydligen till hösten 2018. Innan museet stängde 2013 var jag först där och se ”hej då” till målningarna (ja, jag vet, jag är lite larvig…), och sen var jag där och såg de tomma salarna när all konst var evakuerad.

På Blasieholmen bakom Nationalmuseum ligger platsen där Nobelstiftelsen hoppas ordna invigning 2020 av den stora mässingsfärgade och lådliknande byggnad dom kallar Nobel Center. Jag och många med mig hoppas att det inte alls blir så. Det finns självklart betydligt bättre platser att lägga ett Nobel Center på än just denna trånga plats, som man ju istället skulle kunna göra nåt riktigt fint av, renovera det gamla tullhuset m.m. Men man kan ju undra hur det går med dom politiker vi har i Stadshuset. Dom verkar lättövertalade, och många av dom verkar ha noll känsla för kvaliteterna i den här staden.

Jag har skrivit mycket om Blasieholmen och Nobel Center flera gånger tidigare och ids inte riktigt gå in på det just nu igen. Men efter vad jag läste ordnas en demonstration på Nobeldagen 10 december.
Hittar följande på nätverkets Facebooksida:
– Kl 17.00 samling vid stora kajen på Klara Mälarstrand (nära Stadshusbron och Stadshuset).
– ca 17.45 sker förflyttning till den närbelägna trottoaren mitt emot Stadshusets entrévalv dit gästerna anländer med början 18.00.

Den praktfulla Stenbecksgranen, då? Ja, det är en riktig stam och en väldigt hög sådan, som man monterar grenar på innan belysning och färgade kulor kommer dit. Epstein i DN har skrivit om hur det går till och visar några bilder här.

Read Full Post »

Jojomen, kungen och drottningen har uttalat sig om det planerade Nobelcenter på Blasieholmen. ”Det går ju att flytta på Nobel Center” säger kungen. Uttalandet pryder större delen av DN:s framsida i dag, tillsammans med en bild där kungaparet står vid det gamla tullhuset. Drottningen uttalar sig också.

Oj, så roligt och intressant att just dom två kända personerna går ut och säger det här! Det gläder mig förstås och säkert dom över 2 000 andra, som demonstrerade utanför Stadshuset i slutet av april när beslutet om bygget skulle tas av Valeskog, Mogert, Wanngård och dom andra politikerna därinne.

Och nu är Roger Mogert (s) riktigt sur och säger om kungen:”Han är hundra år för sent ute”. Mogert syftar på att Sverige sen tidigt 1900-tal har en ordning som innebär att kungahuset inte lägger sig i politiska frågor.

Susanne Lindh, vd för Nobelhuset, säger att det inte är görligt att flytta på byggnaden, som kungen föreslår. Så dumt! Varför i all sin dar skulle det inte gå? Det går om man vill, Susanne!
Kungen har rätt: det är klart att Nobel Center kan byggas nån annanstans!

Roger Mogert är republikan, säger han. Det är jag med – absolut! Jag har inget emot personerna i vårt kungahus men jag vill inte ha monarki i Sverige, i varje fall inte av det här slaget där man ärver ämbetet. Om vi behöver en person som ska symbolisera Sverige på det sätt kungen gör borde vi välja drottning eller kung på ett par år vid Mora stenar eller nåt! Tidsbegränsat och efter kvalifikationer, inte arv. Det har jag bloggat om tidigare.

Men om jag nu ska fundera över dessa två män – kungen och Roger Mogert – och säga vem av dom två som jag tror har mest känsla för kultur, historia och Stockholms skönhet så står valet klart: kungen. Mogert hör nog mer till dom som förleds av berömda internationella arkitekter och tycker vi att ”måste sätta Stockholm på kartan” och annat sånt dumt. Tror jag. In my humble opinion…

Några artiklar i DN och SvD:
Kungen: ”Det går ju att flytta på Nobel Center”, DN här.
”Kungen är hundra år för sent ute”, DN här.
Kungaparet ger sig in i Nobelstriden, SvD här.
Kungen om Nobel Center: ”Går att downsiza”, SvD här.

Read Full Post »

I tv-programmet Babel hade man häromveckan besök av Bill Clegg, litterär agent och författare från USA, som nyligen kommit ut med en bok. Samtalet kom in på det ena och det andra och bl.a. på brevskrivande. För denne Clegg  använder sig av brevskrivande på ett speciellt sätt: för att göra sig av med aggressioner mot andra. Han skriver brev till den han är arg eller besviken på, brev som han sen aldrig postar. Han tycker det är bättre att göra så än att kanske i vredesmod fara ut mot nån, ta i för mycket och ångra sig sen.

Politikerna i Stadshuset kom jag förstås att tänka på i det sammanhanget och hur arg jag är på Wannberg, Valeskog, Mogert m.fl. som förra veckan  såg till att det blev ett ja för Nobel Center på Blasieholmen. Korkat, korttänkt, utan nån som helst känsla för Stockholm, stadsbild, kultur…osv, osv. Lars Heikensten, Nobelstiftelsens vd, är jag också ilsken på för att han vill ha denna stora byggnad på för ändamålet en sån väldigt olämplig plats. Dessutom är jag sur på honom för den trista översittarartikel han skrev i DN strax före beslutet i Kommunfullmäktige. En skribent i Vi i Vasastan skrev att Heikensten i sin artikel ”begår intellektuell harakiri”. Välfunnet, tycker jag. Länk till artikeln i Vi i Vasastan nedan.

Men, nej, använda Cleggs modell och skriva arga brev till dessa ”gubbar och gummor” och inte posta breven, tror jag inte jag gör ändå. Vill man i stället skriva och även posta ett mer balanserat brev till dom här ansvariga politikerna + vd:n så kan man ju göra det och tala om vad man tycker. På Karin Englunds blogg finns ett underlag till ett sånt brev i en kommentar till en bloggpost. Om nu nån känner sig manad. Kommentaren hittar du under det här inlägget.

Hur saftigt och riktigt osande argt man kunde formulera sig förr i tiden – 1800-tal nån gång – när man ville skälla ut nån brevledes har jag exempel på bland dom gamla papper som finns här efter länge sen döda släktingar. Det är ett bråk om en summa pengar som brevskrivaren tydligen lånat ut och sen bett att få återbetald. Brevet är handskrivet och jag har inte klarat att tyda allting. Men så här börjar det:
”Jag är på det högsta bestört öfver ??? nedrighet att nedlåta sig ända till att, så till sägandes, med blottade händer hämta träck från ett afträde för att kasta det i rusighet på en person som förtjent bättre agtning. Nedriga, sordida snålhet, som kunnat bringa en gråhårsman för hvilken jag burit agtning, så långt ned uti dyet af  infamie, till sådan glömska af alt heligt, af vett och anständighet.”

Och lite längre ner fortsätter han bl.a. så här:
”Blygs, nedriga Gubbe, att så hafva hanterat en hederlig man, och att genom detta uppförande hafva blottat Er och Er familles uppkomst från dräggen af alt nedrigt helfvetet äger.”

Hela brevet har varit med i bloggen tidigare. Du kan läsa det här.
”Nobelstiftelsen placerar en bensindunk i en rokokosalong”, Kerold Klangs artikel om Nobel Center i Vi i Vasastan här.

Read Full Post »

Visst, det var inte oväntat att det skulle gå som det gjorde vid Kommunfullmäktiges möte i Stadshuset sent igår kväll: S + M + C drev igenom ett ja till Nobel Center på Blasieholmen. Och därmed rivning av tullhuset och dom två gamla hamnmagasinen.  Debatt innan blev det och jag lyssnade lite på det i radio.

Karin Wanngård (S) inledde med en riktigt saftig floskelföredragning till försvar för Nobel Center. Efter att ha brett ut sig om Nobel, om Nobelprisets värde m.m. kom sånt gammalt fullständigt dravel som att om vi inte tillåter nybyggande av det här slaget så riskerar Stockholm att ”förvandlas till museum”. Hur många gånger har man hört det idiotiska argumentet förut? Roger Mogert (S) sa i sin föredragning att ”också vår tid måste sätta spår”. Jaha? Och gör vi inte det då? Jag kan peka på flera såna spår från vår tid om det är så att han inte kan se dom själv. Ska vi ta en promenad, Roger?

Det byggs nytt i Stockholm både i form av glaslådor (Kungl Musikhögskolan är väl den senaste, länk till artikel med bild nedan) och i annan utformning. En del är riktigt förfärliga plumpar i stadsmiljön (för att uttrycka det milt) som konferenscentret i närheten av Stadshuset – det ser mest ut som ett plockepinn av grå armeringsjärn (på arkitektskisserna var byggnaden guldglänsande). Men andra och mer lyckade eller i varje fall godtagbara tillskott i bebyggelsen finns som hotellet vid Norra Bantorget och säkert många andra som jag inte kommer på nu. Jo, förresten, stationsbyggnaden på Odenplan tycker jag är ok, klart godkänd – bortsett då från totalfiaskot med den avstängda soltrappan. Det nya hotellet Stockholm Continental på Vasagatan är lite väl stort och klunsigt men jag retar mig inte särskilt i övrigt på den arkitektoniska utformningen. Ett lysande exempel på ny och spännande och vacker arkitektur (och alldeles intill gamla hus) är förstås Aula Medica, som för all del ligger i Solna, men i alla fall. Se er omkring för 17, gubbar/gummor! Stockholm håller inte alls på att bli nåt museum, långt ifrån.

Grejen är väl ändå att man som politiker i Stadshuset bör ha nån sorts känsla för stadens karaktär och särart och inte bara gå på och försöka få stan att se ut som nåt annat än den är: Stockholm är Stockholm, inte New York. Och som nån sa, kanske ska man faktiskt inte anlita stjärnarkitekter från utlandet utan vända sig till arkitekter i Sverige, som när nåt nytt ska byggas kunde förväntas ha lite mer känsla för hur man på bästa sätt passar in det nya bland det gamla.

Och så kan jag inte låta bli att tycka att beslutsfattarna – både i Stadshuset och i Stadsbyggnadsnämnden – faktiskt ska ta hänsyn till synpunkter som kommit in från remissinstanser, som man t.o.m. bett uttala sig, och att man också i någon grad borde visa lyhördhet för folkopinionen. Demonstrationen vid Stadshuset igår kväll samlade verkligen många. Sån uppslutning från oss ”vanliga människor” omkring en enskild fråga i innerstan har inte skett sen almstriden 1971. Det borde stämma till nån liten eftertanke. ”För stort, för dyrt och på fel plats” skanderade vi som stod där, och flera bra talare eldade upp oss ännu mer.

Wanngård sa också vid mötet i Kommunfullmäktige att hon ville att Stockholm ska bli ”världens smartaste stad”. Vad nu det betyder? Jan Valeskog (S) fortsatte i sin föredragning i samma anda som Wanngård och talade bl.a. om ”en stor dag för Stockholm…en levande mötesplats…turistmagnet” och om vilken god idé med tanke på stans varumärke och Nobelprisets det är att ”gifta ihop Stockholm med Nobel”. Ja, ja, flosklernas kväll var det allt.

Nån från ja-sidan jag minns inte vem – var det Mogert (S) kanske? – uttryckte flera gånger förvåning över att partier som tidigare varit positiva till projektet nu ändrat sig och tänkte trycka på nej-knappen. Varför det? Det är väl rätt självklart att man ska kunna ändra sig när det kommer fram fler uppgifter om det frågan handlar om.

Allt det här köret om Nobel, om hur viktigt det är med Nobelpriset och om hur värdefullt det är för Sverige osv har ju ingenting med val av plats att göra. Dom kunde sluta helt att fläska på med flosklerna om Nobel. Och dom behöver inte floskla på om den världsberömde och duktige arkitekten heller. Det handlar, tycker jag, i första hand om val av plats, inte om byggnadens utformning. Flytta den bara! Hur svårt kan det vara?

Från Nej-sidan talade bl.a. Björn Ljung (L) och Erik Slottner (KD), som båda var mycket kritiska. Ljung jämförde byggnaden vid ett förgyllt bilbatteri eller ett kärnkraftverk.  Slottner frågade om ekonomin och om det inte ringt några varningsklockor alls hos S, M eller C när det gäller den. Dessutom undrade han över hur man så helt kunde strunta i det verkligt massiva motståndet mot projektet, både bland remissinstanser och allmänhet.

Ja så där gick det på. Sen började jag tröttna på alltihop och så blev det tango istället på kanalen i radio. Och tango gillar jag ju, men kan inte dansa det. Nästa blogginlägg jag skriver ska inte handla om Nobel Center.

Epsteins Sthlm, artikel i DN med bilder här.
Kungliga musikhögskolan, som jag tycker verkar ok arkitektoniskt, ska titta mer nån gång när jag är i närheten. Finns med på bild här.

Read Full Post »

Older Posts »