Bojpippi

Har du läst min blogg tidigare så vet du att bilder på bojar förekommer rätt ofta…
Vad är det nu då med bojar? Dom är ofta röda (gillar rött), det är vatten omkring dom (gillar vatten), det kan bli vackra speglingar, dom symboliserar väntan på vår och sommar. Så det är väl skäl nog det? Undrar om jag nån gång ska fotografera den ultimata bojen och sen aldrig mer göra det. Fast så blir det nog inte, har man pippi så har man.
Bojarna ovan plåtade jag vid Waldemarsudde igår 11 januari. Ser att jag var där för ett år sen (inlägg 12 januari -21). Det var samma bojar då men bilden ovan är tagen från stranden och utåt. Ser att jag hade problem med kalla fingrar då förra året. Sen har jag skaffat särskilda fotovantar där man kan vika under vanten från fingrar och tumme. Funkar hyggligt. Man får skynda sig lite.

Hundudden 17 december

Ja, det blev en sväng ut på Djurgården i dag, långt bort från all julrusch i innerstan. Och så fick jag ju möjlighet att plåta ett av favoritmotiven: bojar. Där fanns också en ovanligt orädd häger som slog sig ner på en isig brygga, men jag fick tyvärr ingen riktigt bra bild på den. – Tips: Om du klickar på bilden kan du se namnen på några av båtarna.

Bojar i blåst

Nu var det länge sen jag rörde mig längre bort än i mina egna kvarter i Vasastan. Men i dag var det för en gångs skull sol och blå himmel och jag tog bussen till Waldemarsudde (jodå, naturligtvis iförd munskydd). Ville plåta ett gammalt favoritmotiv: bojar. Helst skulle det ju vara spegelblankt vatten, men det var helt fel dag för det. Bilden ovan tog jag stående på en lätt gungande brygga.

Många bojar blir det ju efter ett tag. Bojar utan blåst har du t.ex. från Hundudden i slutet av december 2018 här.

Hundudden 17 mars -17

Här ligger dom beredda för det som komma skall. Tog bilden vid Hundudden på Djurgården igår. Motivet är lite av favorit i repris: i mars 2014 tog jag en liknande bild. Fast det var fridfullare då med lugnare vatten som gav lite speglingar också. Igår blåste en ihärdig och kall vind och det guppade på en del. Inlägget från 2014 har du här.

Hundudden har inget med fyrbenta djur att göra ser jag. På Wikipedia står det: ”Enligt Martin Stugart härrör namnet Hundudden från 1300-talet eller ännu längre tillbaka. Ordet ”hund” var medeltidssvenska för ”etthundra man”. Så många var varje hundare (eller härad) skyldiga att ställa upp i händelse av krig. Hundudden kan ha varit utskeppningsplatsen för traktens etthundra män.”

Dick Harrison skriver i en artikel i SvD om begreppet härad, som det kallades i Götaland, och hundare som var motsvarigheten i Svealand. Gammal juridisk indelning av landet. Men tänk att häradshövding fanns fortfarande när jag växte upp i Söderhamn: både borgmästare och häradshövding hade vi. Lite vingslag av ”Markurells i Wadköping”. 1971 avskaffade man häradsrätterna och rådhusrätterna och slog  samman till tingsrätter där en lagman sitter domare istället för häradshövdingen resp borgmästaren. Den som vill fördjupa sig i gamla juridiska indelningar som härad, hälfter, tredingar m.m. kan läsa Harrisons artikel här.
Ja, som jag sagt tidigare: nog kan det vara lärorikt att blogga – från en vårpromenad på Hundudden ner i äldre medeltid.