De, dem, dom – igen

Nu har jag funderat mer på detta efter att ha läst Alex Schulmans krönika i DN i dag (länk nedan). Schulman skriver: ”I grund och botten är väl frågan helt ointressant, vissa använder de/dem och andra använder dom, det uppstår ingen förvirring oavsett, båda funkar, de två sidorna skulle kunna leva sida vid sida på den här jorden, i fred och samförstånd.”

Ja, ja, så kan man tänka, men han glömmer bort en sak: Det finns de som tror att det är fult att skriva dom och att man därför när man vill skriva korrekt skriftspråk ska skriva dem. Det är nog ofta yngre människor, som gått i ”den nya skolan” och som inte kan det här eller är osäkra på det. De kan därmed skriva meningar som ”Dem kommer på middag ikväll”. För oss som lärt oss skilja mellan de och dem låter det där riktigt illa, obildat och töntigt.

Nu ska jag själv dra mitt lilla strå till stacken och börja vårda mitt språk bättre i bloggen: Ut med dom och in med de och dem. Ska prova med det ett tag i alla fall. Började med att justera på ett par ställen i förra inlägget om den ruskiga flygolyckan 1949.

Dom kommer jag bara att skriva när det handlar om en dom i domstol, fälla en dom över någon, ett omdöme om nånting eller en dom i betydelsen domkyrka eller katedral. Capisce?

Schulmans vånda över fel han råkat göra i någon av sina böcker skriver han också om. Och det där känner jag ju igen.

På den här murriga bilden från 2013 står jag på bokbinderiet och framför mig ligger första högen tryckta och bundna ex av ”Sandskär i mitt hjärta”, min första bok. Oj, vilken trevlig känsla det var att hålla det första exemplaret i handen!

Inte tänkte jag just då på att jag kunde ha gjort nåt fel eller nån blunder i boken. Och för all del, visst hade jag gjort några såna, men väl inte så allvarliga ändå. Pinsammast var att jag i ett fall tog fel på generationer och kallade någon dotter till där det skulle vara barnbarn till. Jag gjorde sidan Korr i bloggen Arundo där jag kunde lägga in rättelser och kompletteringar.

Här kommer länken till ”Inget tycks göra svenskar så arga som språkfrågor”, Schulmans krönika i DN: här.

Bokpyssel

Jag gottar mig lite åt mina böcker! ”Sandskär i mitt hjärta” kom 2013 och min bok nr 2, ”En flicka som heter Anna”, nu i början av juni. Det är verkligen en speciell och härlig känsla att hålla i en tryckt bok som man skrivit själv.

I dag har jag roat mig med att ta bilder av mina böcker på olika underlag. Hm…ja, det går att hålla på en hel del med sånt här, kan jag berätta. Bilder ska tas, informationsblad skrivas, pressmeddelanden skickas ut, kontakter ska tas hitan och ditan, boken ska registreras så att bokhandlarna kan hitta den m.m. Tanken är ju att det ska bli en del böcker sålda också.

Just nu är en första laddning av ”En flicka som heter Anna” på väg till bokhandeln i Söderhamn och i Hudiksvall. Ligger väl framme om ett par dar eller så, hoppas jag.

Uppdatering 13 juni:
Boken finns nu i bokhandeln i Söderhamn. Förhoppningsvis också i Hudiksvall vilken dag som helst.

Om skrivande

Här är några av dom böcker jag har om skrivande. Lätt att bli sittande med såna böcker istället för att ge sig i kast med skrivandet. På Arundo-bloggen (länk finns i högerspalten) skrev jag lite om sånt här och om mitt eget skrivande. Där lyfte jag fram en av mina favoritböcker i ämnet, Stephen Kings bok ”On writing. A Memoir of the Craft”, och den får som synes vara med här igen.

En annan bok som jag tjyvläst i bokhandeln och funderat på att skaffa är ”Bird by bird” av Anne Lamott. Den verkar bra och är trevligt skriven. Bakgrunden till valet av boktitel berättar hon om så här: ””Thirty years ago my older brother, who was ten years old at the time, was trying to get a report on birds written that he’d had three months to write. It was due the next day. We were out at our family cabin in Bolinas, and he was at the kitchen table close to tears, surrounded by binder paper and pencils and unopened books on birds, immobilized by the hugeness of the task ahead. Then my father sat down beside him, put his arm around my  brother’s shoulder, and said, ‘Bird by bird, buddy.  Just take it bird by bird.”

Men som sagt, Anne Lamotts bok har jag inte (än). Vi får se om jag faller till föga (är inte det ett lustigt uttryck?) och köper den också istället för att tjyvläsa. Men min ambition är egentligen att försöka hålla fingrarna borta från böcker om skrivande och igång på tangentbordet istället. Fast i dag var det nära faktiskt. På min vintriga promenad (det snöar i Stockholm denna påskdag) passade jag på att gå och glutta lite i bokhandeln. Hittade en möjlig till bok om skrivande men lyckades motstå frestelsen. Boken heter ”How fiction works” och är skriven av James Wood, tidigare kritiker på The Guardian och nu ”professor of the practice of literary criticism at Harvard”. Såg intressant ut. Han skriver bl.a. om Flaubert och jag har ju just läst Madame Bovary… Kanske skäl nog att frångå mina principer och köpa boken.

Där mitt nuvarande bokprojekt nu befinner sig, dvs på väg att tryckas, behöver jag ju andra typer av råd och tips egentligen. Mycket matnyttigt om marknadsföring, prissättning, distribution m.m. har jag hittat i boken ”Förverkliga din bokdröm” som finns med på bilden. Förra veckan var vi på tryckeriet och diskuterade omslag, papperskvalitet och sånt. Inlagan, som jag skickat in som pdf, såg bra ut sa dom. Grafikern har fått underlag till omslaget. Under veckan efter påsk hoppas jag att jag får se ett förslag på utformning. Spännande. Jag kommer att berätta om hur det går. Främst i bloggen Arundo, men jag skriver nog om det här också gissar jag.