Spelaren

Nej, det handlar inte om roulette eller spel på hästar utan jag tänker på spelaren jag har inne i skallen. Den väljer musik – klassiskt, låtar, melodislingor osv – utan att jag gör nåt. Ibland är det inte musik ens utan ett uttryck eller citat som snurrar där.

Igår gick jag omkring med en låt där texten börjar så här:
”Det började som en skakning på nedre däck.
Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck.”
Mikael Wiehes ”Titanic” (länk nedan).

Kanske kom det igång efter att jag läst nån skribent använda just den där första meningen om känslan i början av mars 2020 – ”en skakning på nedre däck”. Pandemin hade börjat då men vi anade inte alls vad vi hade framför oss. Smittan spred sig ju alltmer. Allting blev vara värre och värre. En mening från min bok ”En flicka som heter Anna” dyker upp i skallen nu: ”Smittan spred sig som en ondsint vind över Dellenbygden”. Den gången handlade det inte om Covid-19 utan om difteri och scharlakansfeber. Fyra av Annas småsyskon dog. Man klarade inte såna sjukdomar den tiden på 1800-talet. Just den där meningen kom upp när jag satt på bussen på väg nånstans minns jag. Jag hittade ett gammalt kvitto i handväskan som jag skrev ner den på.
Men tillbaka till ”spelaren”:

I dag vaknar jag med en helt annan låt/bit i skallen: ”Goggles” av Nils Ferlin. Tonsatt av Olle Adolphsson. Så här lyder texten:

”Det tar ni fel, min fru,
att det var för snobberi
jag köpte mina goggles
— nej, kloka lilla ni.

Men nätterna de vita
och dagarna de gula
de lekte mina ögon
så ruggiga och fula.

Då handlade jag dessa
hornbågade ni ser.
— En artighet min fru
emot sommaren och er!”

Varför i all sin dar poppar ”Goggles” upp så där? Hittar inte nån anledning eller association. Nåja, det kan ju vara roligt att bli överraskad själv.

”Goggles” finns med Olle Adolphsson (inte Sven-Bertil Taube, som jag skrev först) på Youtube här.
Mikael Wiehe ”Titanic” på Youtube här.

Avslutar med en bild från en strand nära Melbourne i januari för ett par år sen. Half Moon Bay.
Och vill du veta mer om boken ”En flicka som heter Anna” kan du läsa här.

Suck i coronatid (2)

Och så blev det april. I över ett år har vi levt så här nu. Isolerat oss, karantänat oss, använt andningsmask när vi handlat mat eller (undantagsvis) åkt buss. Det har förstås funkat, man anpassar sig ju, men det har ändå varit både slitsamt och tjatigt. Och ensamt, även om vi är två. Samtidigt finns ju hela tiden saker att göra, promenera, fotografera, jobba med bilder, läsa franska (Guy de Maupassant, Maigret m.m.) eller svenska (Strindberg t.ex., äntligen. Bara en sån sak!) och alldeles för sällan: prova ackord på gitarren eller måla akvarell.

Jag ser att jag för lite drygt ett år sen skrev ett inlägg med den här rubriken. Jag skrev då bl.a. ”Om jag trodde på gud skulle jag be till henne/honom att se till att få ett slut på det här snabbt nu. Det räcker nu, Gud! skulle jag säga. Var vänlig gör nåt!” Kanske var vi räddare då? Allt kändes hotfullt. Sen anpassar man sig ju som sagt i alla fall långsamt till att ha det där hotet hängande över sig. Och tänker att man i alla fall lärt sig en del inom sjukvården under den här tiden, fler överlever. Då, för ett år sen, visste vi inte hur länge det skulle dröja innan man kunde skönja det där ljuset långt borta i tunneln. Nu finns det ju, i form av vaccination. Ska få spruta 1 nästa vecka efter sju sorger och åtta bedrövelser som det brukar heta. Massor av oklar information i olika vändor om när och hur (”du ska få ett brev sedan kan du boka…”) och vad (Astra Zeneca inte till äldre än 65 år/Astra Zeneca enbart till äldre än 65). Nu bryr jag mig inte längre om vad det blir i sprutan, bara det blir gjort.

Dagshändelser kan man fundera över förstås. Att Liberalerna öppnar dörren för SD är väldigt trist, även om det kanske inte betyder nåt med tanke på partiets kritiska läge och om dom åker ur. Men att L lierar sig med ett parti med nazistiskt förflutet och ett parti som i dag är öppet med vad dom tycker om muslimer och islam är faktiskt riktigt gräsligt. Nog är det som att partiet sålt sin själ. Niklas Orrenius skriver i DN artikeln ”SD har växt så mycket att Sabunis lilla parti behandlas som ett skämt” (hoppas länken funkar).

En annan aktuell händelse läser jag om i Anna-Lena Lauréns artikel ”Navalnyjs hungerstrejk kan vara den ryske fångens enda röst”. Usch vad jag avskyr den ryska regimen! Ryssland är en skurkstat och har varit det länge. Och naturligtvis finns verkligen anledning att oroa sig för hur det ska gå för Navalnyj. Bra att Laurén skriver om honom. Vad kan svenska politiker och myndigheter göra för att trycka på? Vad slags sanktioner har man mot Ryssland och går det att skärpa dom?

Ja, det var lite det ena och det andra.

Avslutar med en bild ur en gammal upplaga av Blandaren.
Har absolut inte nåt med corona, Liberalerna eller Ryssland att göra, men jag måste liksom bryta av med nåt.

Glad Påsk!

Suck!

Det blev december. Nu hade dom levat så här sen vårvintern, i mars nån gång. Livet kändes rätt ensligt, långsamt och ensamt, även om dom ju ändå var två tillsammans. Träffa andra gick ju inte.

När dom gick och handlade mat – så sällan som möjligt – hade dom munskydd på sig, och gick inte in där om det var mycket folk i affären. Tunnelbana hade dom inte åkt sen i mars.

I handväskan hade hon en liten flaska med handsprit som hon smorde händerna med när hon handskats med munskyddet. Folk gick lovar omkring henne ibland när hon kom där iförd munskydd och glasögon. Och så med det där halvlånga håret som knappast kunde kallas frisyr längre. Senast hon var hos en frisör var i januari. Andra gånger när dom var ute på promenad – om det för en gångs skull var lite sol – kunde dom möta grupper med unga människor som inte höll avstånd och som tog absolut noll hänsyn till dom mötande. Då andades hon in en bit före och höll andan tills dom där unga glada pratsamma var en bit förbi.

Man talade om vaccin. Det var flera lovande såna på gång. Vårdpersonal och riskgrupper kanske skulle få redan i början av det nya året. Så lät det först. Sen började man trycka ner förväntningarna. ”Så här ska vi troligen leva hela nästa år”, sa man. Och vaccin, hm… det var en stor apparat. Hur skulle man nu ordna med det? Kanske kunde det bli till hösten 2021.

Och varför nu denna pessimism när politiker och experter i många andra länder ser mer hoppfullt på framtiden? Och när alla vi andra ”vanliga människor” äntligen börjat se ett efterlängtat ljus i tunneln? Handlar det om vetskapen om hur stor risken är för schabbel i det här landet, klantigheter, dålig planering, förseningar, dålig organisation, bristande effektivitet och oförmågan att verkligen ta ansvar? Nu skyller ju politikerna på andra. Mantrat ”att skydda dom äldre” från i vintras/våras var bara ett tomt mantra. Och nu när vårdpersonal och personer i riskgruppen ska prioriteras i kön för vaccin, hur ska man fixa det då?

Hur gör man för att fortsätta vara glad i denna dystra mörka tid? Nåja, jorden fortsätter sin bana helt oavsett pandemin och 21 december är det vintersolstånd. Årets längsta och mörkaste natt passerar. Och redan dan därefter börjar det bli ljusare. Hej och hå! Bli inte sjuka! Gympa med Sofia, promenera den stund det är dagsljus! Och glöm inte: Använd munskydd!

Sista juli

Foto: Erik Hirschfeld / Trollsländeföreningen

Ja, det hjälps inte, tiden stoppar man inte. I morgon är det augusti. Kvällarna blir mörkare och mörkare. Den stora handhållna strålkastaren (batteri, LED-lampa) kommer till användning när jag ska leta mig fram på stigarna eller gå ut på bryggan om kvällen för att kolla att båten ligger bra för natten. Och redan igår kväll såg jag månen stå stor och mörkgul lågt över skogen på fastlandet med speglande mångata i vattnet ut mot ”min” ö. Månen var delvis beslöjad så jag kunde inte se om den var full eller inte. Men nu har jag förstås kollat: 3 augusti är det fullmåne.

Augusti, ja, det är mörka kvällar, det är stora trollsländor som dagtid drar förbi som små flygplan (dom är redan igång), det är fåglarna som så småningom försvinner härifrån. Tärnorna ska ju långt långt bort, men även måsarna drar vidare nånstans, i alla fall fram mot september. Och jag som tidigare under sommaren ibland hojtat ”Tyst med er!” när måsarna skriker så det skär i öronen vet att jag kommer att sakna dom när dom inte är här och det är tyst.

Trollsländan ovan är en Höstmosaikslända, en hanne. Jag hittade bilden hos Trollsländeföreningen och hoppas det är ok att jag använder den. Jag kände inte till Trollsländeföreningen men gläder mig åt att det finns en sån. Titta här.

Det har varit och är en märklig sommar, en märklig tid. Eftersom jag hör till riskgruppen, 70+, har jag karantänat mig efter bästa förmåga såväl i Stockholm som här på ön i Hälsingland. Vi kom hit ovanligt sent den här säsongen pga corona. Men på ön är det suverän karantän: inga svårigheter att hålla avstånd! Jag träffar inte nån alls. Vinkar till grannarna är det närmaste umgänge med andra jag har. När vi handlar i stan (Söderhamn) är det förstås annorlunda, och jag måste tänka på det här med avståndet + bära mask.

I princip har jag levt i karantän sen omkring mitten av mars. Hm…snart 5 månader. Träffar inte släkt (fast jodå, en liten tid med nära familj, smittfri sådan, blev det häromveckan) och vänner, går så lite som möjligt i affärer och då alltid försedd med P3-mask.

I dag hörde jag förresten på radio nån som berättade om en undersökning där man kollat hur mycket och hur ofta människor rör sig i ansiktet, med eller utan mask. Tydligt resultat: människor som bar andningsmask tog sig betydligt mer sällan i ansiktet. Jag har förstås märkt det själv: kliar det på näsan får man bara stå ut med det, och att väta fingret när man vill bläddra i en bok eller nåt är bara att glömma. Och sen visst, man ska vara försiktig när man tar på och av masken. Och jag har alltid en liten flaska handsprit i handväskan.

Ingen vet hur det ska bli framöver, när folk kommer hem efter semester, arbetsplatser och skolor drar igång. ”Fortsätt jobba hemma och åk inte kommunalt” säger man från FHM + förstås håll avstånd och tvätta händerna.

Att leva så här avskilt i karantän funkar ju på nåt sätt i alla fall. Umgås genom telefonsamtal, face-time o.d. Och jag går inte ner mig i missmod och förtvivlan. Jag har hela tiden saker jag kan göra och roa mig med. Läsa, skriva, blogga, fotografera, måla, paddla kajak, plocka blåbär, lyssna på radio och på musik.

Men jag förstår att ensamheten kan vara svår för många. Själv tycker jag mest att karantänandet är trist – långtjatigt! Jag längtar efter friheten att röra mig som jag vill både i Söderhamn och i Stockholm och överallt. Att träffa vänner, gå på restaurang, resa iväg och hälsa på barn och barnbarn, kanske göra en tågresa till Berlin under hösten (eller Paris?). Drömma går ju… Självklart önskar jag att man ska kunna lätta på restriktionerna snart, att det ska komma ett effektivt vaccin och att vi 70+ ska få vaccinera oss så snart det går. Men ingen vet hur länge det kan dröja.

Inser att det nog ska fortsätta så här ett bra tag framöver. Försiktighet, avstånd, ansiktsmask, tvätta händer. Suck! Håll i och håll ut. Nån gång kommer ju ändå en tid efter corona.
Och spana efter trollsländorna!

Om munskydd/ansiktsmask

Vi använder ansiktsmask typ P3 när vi handlar mat eller går på apoteket, besöker vårdcentralen eller åker buss (t-bana har jag inte åkt på flera månader) och vid liknande situationer. Dom skydd vi använder är av typen P3, CE-märkta och har en liten ventil mitt fram. Skydden köpte vi inför vistelse i Melbourne i januari där ”bush fires” härjade utanför stan och utomhusluften tidvis var hälsovådlig. Vi fick användning av dom också. Stundtals var luften så dålig att vi måste använda skydd även inomhus. Ruggigt att vara med om, faktiskt. Det gick ju över så småningom, efter 10-12 dar eller så, och kändes som en väldig befrielse när det gick att andas utan skydd igen. Efter hemresan kom skydden till pass här hemma.

Folkhälsomyndigheten håller benhårt fast vid att inte rekommendera ansiktsmask o.d. annat än inom vården. Istället upprepar man att vi ska hålla oss socialt distanserade, stanna hemma om vi är det minsta sjuka och tvätta händerna. När kommer FHM att ändra sig och rekommendera människor att skydda sig själva och andra genom att bära ansiktsskydd – av typ P3 eller enkla tygmasker? Det handlar inte i första hand om bristande tillgång på effektiva masker eftersom undersökningar visat att även enklare tygmasker (med tre lager tyg) ger visst skydd. Häromdan köpte vi förresten en förpackning P3-masker i järnhandeln så även såna finns att tillgå.

Resultatet av en studie genomförd på uppdrag av WHO (en genomgång av 216 studier från 16 länder på sex kontinenter) kom 5 juni och visar: ”Ansiktsskydd minskar risken för smitta med 14,3 procent, fysisk distansering med 10,2 procent och ögonskydd med 10,6 procent. Munskydd var alltså minst lika effektivt som fysisk distansering! Ingen enskild åtgärd är tillräcklig och noggrann hygien kvarstår som den enskilt viktigaste faktorn. Samtidigt bedömer författarna att man kan ytterligare minska smittspridningen med dessa tre åtgärder.
WHO rekommenderar sedan denna dag allmänheten att använda munskydd. Det är fortsatt brist på medicinska ansiktsskydd och för att de skall räcka till i sjukvården rekommenderas i stället tygmasker bestående av minst tre lager av olika slags tyg.” (ur artikel av barnläkaren Kjell Tullus i SvD häromdan här. Hoppas länken funkar.

På Twitter hittade jag en utförlig genomgång av FHM:s argument mot munskydd och skribentens invändningar mot dessa. Gjord av Arvid Guterstam, forskare vid KI. Genomgången finns här.

Åh, Italien! Och alla andra!

Foto: Peter Loewe, DN

”Klarar sig Italien utan turistströmmarna?” frågar man sig i en artikel i DN igår. Peter Loewe har skrivit artikeln och även tagit bilden på Fontana di Trevi i Rom, en plats som förstås lockar många turister.

Otrevliga nya uppgifter från Italien tyder på att det kan vara betydligt fler som dött i Covid-19 i landet än man räknat till hittills. Det är så djupt djupt sorgligt med alla dessa döda, både i Italien och andra länder. I Sverige har vi det stora misslyckandet med att skydda människor på äldreboenden. Det kan bero på brister hos organisation och ledning av äldreboendena säger man. Det förvånar mig inte. Har själv varit med om hur en nära anhörig smittades med vinterkräksjukan av personalen på ett äldreboende på Lidingö. Svåra minnen.

När det gäller Covid-19 undrar jag över vissa delar av hur Sverige hanterat smittspridningen. T.ex. det här med att först tillåta samlingar på 500 personer ett bra tag (innan vi så småningom gick ner till 50) medan andra länder även inledningsvis hade betydligt hårdare inskränkningar. Eller att man här inte alls har trott på nyttan av att använda andningsskydd/munskydd, medan man i många andra länder inte fått gå utanför dörren utan att ha nåt sånt skydd på sig. Jag förstår argumentet som FHM och andra kommer med att såna skydd dels kan leda till att man känner sig säker och inte håller avstånd,  dels att skyddet kan hanteras och användas fel och därmed inte vara effektivt. Men om man använder masken på rätt sätt och dessutom fortsätter att iaktta försiktighetsåtgärder som att tvätta händerna och hålla avstånd till andra, då borde det väl rent logiskt sätt vara bättre att använda mask än att inte göra det? Själv använder jag andningsskydd om jag måste gå in i en affär eller kliva på en buss. Och ”karantänar” mig i övrigt så gott jag kan.

Jag har inte skrivit så mycket om corona och Covid-19 tidigare i bloggen, trots att det förstås påverkar mitt liv i hög grad denna tid. Ja, suck! Ju mer jag läser och hör om Covid-19 desto hemskare och otäckare verkar sjukdomen vara. Oron för att nära och kära ska drabbas finns hos mig hela tiden. Inte vill jag åka på den själv heller.
– Och du som läser bloggen: Skydda dig så gott du kan, var försiktig. Bli inte sjuk!

Suck i Coronatid

Såg på nätet att man kan skaffa sig en munkjacka som det står Boomer Doomer Covid-19 på. Nån sorts vriden svart humor men inte i min smak. Och jag hör förstås inte till målgruppen heller. Jag är ju en Boomer själv, dvs hör till riskgruppen av 40-talister. Många av oss kan ju vara ”doomed” i den pågående virusstormen.

Det som sker nu i Sverige (och ännu värre i en del andra länder) är alldeles för allvarligt och djupt sorgligt för att man ska skoja om det (och tjäna pengar på det samtidigt). Jag vill som alla andra att det här ska ta slut fort! Jag vill sluta hålla andan när jag möter folk på mina promenader, jag vill sluta gå med andningsmask dom få gånger jag måste in i en livsmedelsaffär eller ett apotek, jag vill ta tåget och hälsa på familj i Skåne, jag vill träffa folk, jag vill umgås, jag vill socialisera, jag vill gå på restaurang med goda vänner… Om jag trodde på gud skulle jag be till henne/honom att se till att få ett slut på det här snabbt nu. Det räcker nu, Gud! skulle jag säga. Var vänlig gör nåt!

Kanske agerar vi rätt, vi i Sverige. Istället för att myndigheterna inför rena förbud och sen bötesfäller dom som bryter mot dom, försöker man förlita sig på människors sunda förnuft, solidaritet och goda vilja. Kanske går det vägen. Hoppas det.

Det är faktiskt inte tomt och öde överallt i Stockholm. Gick förbi Vasaparken igår och där såg det ut som på bilden här. På trottoarserveringarna på Dalagatan satt folk i solen och drack kaffe eller tog ett glas vin. Fast, hm…satt dom inte lite för nära varandra ändå? Jag ville inte ta bild på dom, det får räcka med Vasaparken. Och i dag sitter dom nog inte varken i parken eller på trottoarserveringarna. Det snöade nyss.