Gustav III och jag

I dag blev det cykeltur till ännu en favoritplats: Gustav III:s paviljong i Haga. Kungen var inte där själv (av lätt insedda skäl) men kanske smög hans ande omkring därinne i dunklet under kristallkronorna och bland dom fina stolarna klädda i randigt. Han undrade kanske vad det var för en tossig människa med håret på ända som stod där utanför och glodde in.
Det är en fin paviljong och den ligger vackert med utsikt ner mot vattnet.
Om jag minns rätt lär vattenståndet i Brunnsviken ha varit en hel del högre på Gustav III:s tid än det är i dag.

Gustav III är nog den av våra kungar som jag vet mest om (trots att jag inte alls vurmar för kungar, utan tvärtom hellre vill ha republik). Kanske beror det helt enkelt på Giuseppe Verdi eftersom ”Maskeradbalen” var en opera som jag såg redan som barn och sen varit på flera gånger därefter.

Det är en konstig tid vi lever i verkligen. På trappan vid paviljongen satt jag och lyssnade via mobilen på presskonferensen med Anders Tegnell och dom andra vid klockan 14. Det är inte nåt man blir glad av direkt. Det fortsätter, och ser en del mörkare ut nu än häromdan, tycker jag. Det är en djupt sorglig tid nu. Men visst, sommaren är i antågande, och många verkar bry sig allt mindre om dom rekommenderade restriktionerna och försiktighetsåtgärderna. Kommer det att straffa sig, tro? Samtidigt tror man att viruset trivs sämre i sommarvärmen. Ska man trots rätt dystra tal och kurvor våga hoppas på att allt långsamt blir bättre?

Nej, jag nynnade inte på ”Maskeradbalen” när jag cyklade hemåt. Det blev istället ”She loves that free fresh wind in her hair…”. Länge sen jag klippte mig.

Meddelanden

Det här meddelandet är uppsatt på ett staket mitt emot Östermalms IP i Stockholm. En bit ifrån sitter ett annat i samma fina utförande men med texten ”Lugn bara lugn”. Det meddelandet har suttit upp betydligt längre och farit lite illa av väder och vind, så det kommer inte med på bild nu. Kanske har jag haft med det tidigare, har bloggat om meddelanden flera gånger tidigare, varje gång med rubriken Meddelanden. Använd sökrutan upptill till höger om du vill se inläggen. Sen blev det verklighetsflykt i form av bio. SF har ju stängt alla sina biografer nu men Svenska Bio kör fortfarande. Så vi gick på Grand på Sveavägen. Filmen var fransk och medverkande var Catherine Deneuve, Juliette Binoche och Ethan Hawke och en alldeles förtjusande liten flicka som spelade dotter till Binoche och Hawke. Filmen var väl inte mer än halvbra men det är alltid roligt att lyssna på franskan. Och i Grands foajé passade jag på att plåta tavlan ovan. Visst är den fin!

I foajén sitter också ett foto på skådespelaren Michael Caine och ett citat som lyder: ”The only alternative to playing elderly people is playing dead people. So I picked elderly people. That’s a better idea.” Michael Caine är född 1933 och hör förstås i dag till dom s.k. riskgrupperna, till vilka också jag hör – om än en del yngre än ”Mikael Kanin”. Jag grips inte av panik, har inte hamstrat toapapper och vågar gå ut varje dag. Bio har inte varit nåt riskabelt val, i dag var vi totalt 4 i salongen och vi sitter spridda i bänkraderna.

Sköt om er allihop ni som tittar in här, tvätta händerna och lyd experternas råd. Och grips inte av panik!

Komplettering: Konstnären som målat tavlan på Grand är Marit Furn. Se fler verk av henne på hemsidan här.