Liten novemberbetraktelse

Visst är det lustigt det där att en melodi kan fastna i skallen. Vad det blir vet man aldrig. Igår var det Dan Anderssons ”Hej och hå, Jungman Jansson, redan friskar morgonvinden…”

Och när jag står med mina matkassar och väntar på bussen på Sankt Eriksgatan i den grå grå novembereftermiddagen, omgiven av jäktade stockholmare på väg hem från jobbet, sjunger Jungman Jansson i min skalle. Jag tänker att det är ju så det är; det vet alla som bott eller vistats mycket vid havet. Morgonen kan vara solig och nästan helt vindstilla och vattnet kan ligga som en spegel eller kanske bara lätt vattrat på ytan. Och sen börjar det blåsa.”Redan friskar morgonvinden…” Vilken vacker versrad det är i all sin enkelhet.

Det börjar dugga lite och jag flyttar in under tak på hållplatsen. Jag står där och försöker komma på nästa rad: ”Sista – – rullat undan och Constantia ska gå…” Men vad är det för ord som ska in där? Kan jag fråga nån i kön kanske? Den där lilla buttra farbrorn? Den böjda kvinnan som släpar på en ”dramaten” och går runt hela kön för att ta sig in framifrån och sno en sittplats? Eller damen i brun kappa som står bredvid mig? Hon kastar en kritisk blick (tycker jag) på dom två glada tonårstjejerna som står en bit ifrån klädda i hijab och långa kjolar (Somalia?). Flickorna pratar och skojar med varandra, helt obekymrade om  alla andra som står där. Dom där tjejerna är det enda livaktiga i den här trötta kön.

Särskilt svårt var det ju inte. Lätt som en plätt. Jag kom förstås på det på bussen. ”Sista natten rullat undan och Constantia ska gå…” Ser på Wikipedia att Jungman Jansson är en av de få dikter som Dan Andersson själv tonsatt. Texten har varit utsatt för pk-redigering när man vid skivinspelningar bl.a. bytt ut ordet fnask mot sup: ”Kanske glömmer du din Stina för ett fnask i Yokohama – det är slarvigt men mänskligt, så sjung hej och hå.”
Constantia var i verkligheten Dan Anderssons grannes roddbåt står det också. Wikipedia här.

Lite vårfnatt

En artikel i DN får mig på gott humör. Jag läser och läser och tycker nästan det är som poesi fast mycket är uppräkningar.
”Sångsvan, sädgås, grågås, havsörn, gräsand, knipa, ormvråk, kungsörn, tofsvipa…” (Åååh, tofsvipa! säger jag för mig själv.)
och så
”Smålom, skäggdopping, storskarv, rördrom, gråhäger, knölsvan, gäss…”(Kom och stå med mig vid hagens grindar när de vilda gässen flyga över byn…)

Det handlar alltså om fåglarna, flyttfåglarna – dom som flyttat kort och dom som flyttat långt – och när dom kommer tillbaka månad för månad.

”Det stora vårfönstret öppnas i mars, och i april/maj kommer långflyttarna från varmare länder.” Tänk bara en sån sak: det stora vårfönstret!
Vilken härlig tid det ligger framför oss, hörni!

DN:s artikel går att läsa här.
Thorstein Bergmans insjungning av Dan Andersson är en favorit. Hela cd:n är bra. Du kan lyssna på ”Gässen flytta” på Youtube här.

Höst

…gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!

På Youtube här.
Thorstein Bergman tolkar Dan Andersson som ingen annan. Alla bitar, sånger, stycken på den cd jag har är bra, det är en riktig favorit-cd. Arrangör & dirigent är Hans Wahlgren.
Sist kommer En spelmans jordafärd – åh, och jag bara ryser när jag hör det tunga trampet av skor, rosorna ”som visa sina sår” och furornas sus. I tanken och känslan är jag då i stugan på ön, jag har stannat upp i matlagningen eller middagsdisken och jag bara lyssnar till Thorstein Bergman och till furorna medan jag står och ser ner mot skogen.
Det är annat än Odenplan det…men det går ju att spela cd:n här också. F’rall del…