AUS 2022

Uppmärksamheten i media fortsätter angående Novak Djokovic, som anser sig ha rätt till en gräddfil in i Australian Open, Grand slam-turneringen i tennis som i dagarna drar igång i Melbourne. ”Djockan” är inte vaccinerad och självklart applåderas han nu av antivaxxarna. I Serbien är makthavarna upprörda och försöker bana väg för sin stora tennisstjärna. Men det handlar om tennis för sjutton hakar inte om storpolitik mellan Serbien och Australien. Och varför ska inte Djockan följa dom regler som finns och som alla dom andra spelarna måste följa?

”What more could Novak Djokovic have done?” frågar nån upprörd supporter. Jo, han kunde ha vaccinerat sig, hållit sig i karantän när han hade symtom, låtit bli att vara prisutdelare i nån barntävling för en kort tid sen och låtit bli att ljuga om vilka resor han gjort tiden före ankomsten till Melbourne.

Roger Federer är tyvärr inte med i AUS 2022.

Vi har varit med som åskådare på AUS flera gånger. Haft biljetter till matcher på Rod Laver-arena – hejat på Federer, Nadal, Wawrinka, Bochard eller Wozniacki – eller suttit i solstol utomhus tillsammans med många andra och sett nån match på stor-TV. AUS är en folkfest. Folk är glada och uppspelta, snacket går, det dricks en hel del stora glas med öl. Att man får stå ut med en del trängsel på festivalområdet, köa för en matbit med mera tar dom flesta med gott humör.

Ja, hur ska det gå nu då? Gissar att arrangörerna av AUS trycker på allt vad dom kan för att ND ska få stanna och delta i tävlingarna. Kommersiella skäl förstås. Follow the money. Trist i så fall. Han kunde gärna åka ut, tycker jag. (Bilderna är från 2018).

Uppdatering 16 januari: Det gick inte som jag befarade. Beslut fattades istället till Novak Djokovics nackdel: han får finna sig i att missa Australian Open 2022. Senaste jag läste om honom satt han på planet till Dubai och sa att han var ”extremt besviken”. Dumskalle! säger jag och du har dig själv att skylla. – Förresten, nu när jag ändå lägger in en uppdatering: Australian Open kallas inte AUS2022 utan AO2022. Dom har en logga med AO i stiliserade bokstäver. Syns lite på Federer-bilden ovan.

Histrionisk tennis?

Han snubblar till, hoppar lite på ett ben, rullar runt på banan, stapplar, himlar med ögonen, stirrar, slår ut med händerna, skakar på huvudet…

Det handlar om världsettan i tennis Novak Djokovic i finalen i Australian Open i Melbourne häromveckan. Apropå att Djokovic under matchen linkade som om han vrickat foten står det efteråt i en australiensisk tidning: ”At one time his twisted right ankle apparently caused such excruciating pain the only humane course of action was amputation. The next moment Djokovic looked like he could hop up the north face of Mt Everest on the same stricken limb.”

Efteråt lärde jag mig ett nytt ord eller begrepp: histrionisk personlighetsstörning. Därmed inte sagt att Djokovic verkligen har denna personlighetsstörning, men han kan bete sig på banan som om han har det. Media använder ibland uttrycket ”drama queen” om honom, ett epitet som också i vardagligt tal kan användas för personer med histrionisk personlighetsstörning.

Det var i finalen mot Andy Murray som ovanstående hände. Även Andy Murray skakade på huvudet, verkade uppenbart besviken på sig själv, såg minst sagt ledsen och bekymrad ut och slängde sitt racket i banan. Men när det gäller Murray kändes det äkta, inte alls som teaterspel. Att spela teater och försöka verka skadad eller ur balans är förstås ett sätt att påverka sin motståndare. Det är ju så: en spelare blir påverkad om motspelaren är skadad eller ur balans. Kanske ville ”Djockan” också ha mer sympati från publiken?

Varför bloggar jag om det här nu då? Har inte skrivit om tennis tidigare i bloggen. Dels beror det på tennisintresse sen gammalt, dels på att jag av olika skäl intresserat mig för personlighetsstörningar på sistone. Jag spelar inte tennis själv, har bara gjort det på skoj som barn och i tonåren. Men flera i familjen och släkten spelar eller har spelat. Och tennis på tv har jag sett sen den svart-vita tiden, sent 50-tal/tidigt 60-tal. Vad gäller personlighetsstörningar skrev jag nyligen om psykopati i inlägget ”Ruggigt värre”. Och i fråga om histrionisk personlighetsstörning så kan det väl rimligen vara så att man kan ha det i olika hög grad – precis som i fråga om psykopati. En person skulle alltså kunna ha drag av histrionisk personlighetsstörning, gissar jag. Fast jag vet inte mycket om sånt där egentligen, har inte pluggat psykiatri.

Det intressanta med uppträdandet på tennisbanan tycker jag ändå är hur man som tittare kan uppfatta signaler som spelarna ger, att det liksom kan kännas inuti en om nån beter sig på ett genuint sätt eller om han eller hon spelar teater. Man kan känna det på sig – ofta i alla fall, och kanske när det gäller tennis i högre grad om man ser på tv och får närbilder av personen än om man sitter med i publiken. Små små signaler som hjärnan lägger samman och tolkar utan att man riktigt vet hur det går till. Intuition brukar det väl kallas. Och efter att ha läst en del nu om ”drama queens ”- och om Djokovic – får jag en förklaring till varför jag inte riktigt gillar honom.  Jag är i och för sig inte ”förälskad i” Murray heller, men han känns i varje fall mer äkta.

Den som vill läsa om histrionisk personlighetsstörning eller om ”drama queens” hittar förstås massor på nätet. En sida på engelska har du här. Svenska wikipedia skriver så här.