Elefanterna

Ja, efter körsbärsblommorna i Kungsträdgården kom elefanterna. 55 stycken fina elefanter uppställda runt om statyn över Karl XIII, Gustav III:s bror, den stackars kungen vars staty liknats vid ”en kruka omgiven av lejon”.
Jakten på elfenben är det största hotet mot elefanterna. Enligt organisationen Wildhood dödas 55 elefanter om dan. Tjuvjakten har eskalerat under 2000-talet skriver man på sin webbsida. Nu samlar man in pengar för att bekämpa tjuvjakten. Läs mer här.

Vilt på cirkus förr

Om hur det kunde gå till på cirkus förr i tiden berättar John, bror till min mormor, i ett brev adresserat till till systern (mormor) och hennes man (morfar). Brevet skrevs nån gång sommaren 1916. John berättar i brevet om hur han och hustrun gjorde ”en hastig visit till Sköfde och besågo Hagenbecks världsberömda cirkus-menagerie.” Här är ett utdrag ur brevet:

”Manegen inhägnades med galler och nät och där insläpptes först 10 st. tigrar, de största och grannaste och mest välfödda man kunnat se och också de vildaste jag för min del skådat. Djurtämjaren, en Herr Sawade var helt enkelt ett as att vara kallblodig och skicklig. Denna Hagenbeckska tigerdressyr lär vara enastående i världen.

Därefter kommo sex lejon, stora hanar med man, verkliga praktexemplar. Det var inte utan att man drog en lättnadens suck när man blef av med tigrarna och tog lejonen med mera lugn. Där lurte man sig emellertid skändligen. Lejonen voro om möjligt ännu svårhanterligare. När de till slut skulle avhysas vägrade ett af dem att gå, absolut. Maken till uppriktig ilska har jag aldrig sett. Först med järnstänger och ett veritabelt bombardemang med revolver öfvertygades det att långsamt och baklänges draga sig ut genom den gallerprydda ryttargången till stallet och burarna. Vilda djur har jag alltid beundrat och tjusats af och här fick jag sannerligen mitt lystmäte.

Vidare framfördes t.ex. 12 dresserade isbjörnar, bländvita och välvårdade och 5 st. jätteelefanter underbart välöfvade och godmodiga. Med mera, mer mera. – Jag hörde att Hagenbecks nu etablerat sig i Borås på några dagar och har Ni tillfälle och äro Ni roade af slikt så res för nittionio gubbar, Ni får aldrig se maken i Sverige åtminstone.”

Tänk att det var så! Tigrar, lejon… och till och med isbjörnar. Att man kunde dressera såna. Stackars djur! Jag försöker minnas hur det var när jag var liten (det är rätt länge sen). Farfar bjöd oss ibland när cirkusen kom till Söderhamn. Sjölejon, elefanter, kameler – och förstås hundar – minns jag från min barndoms cirkusföreställningar och jag tror att jag även sett lejon och kanske också tigrar på cirkus på 1950-talet, men definitivt aldrig isbjörnar.

Nu för tiden är det ju förbjudet med djur som lejon, tigrar – och förstås isbjörnar – på cirkus. Och jag ser att Cirkus Scott efter 76 år slutar även med elefanterna.  Det är bra det, tycker jag.

Vadan detta inlägg nu då? Ja, det är bara för att jag senaste tiden suttit och ömsom ögnat ömsom läst gamla brev skrivna till mina morföräldrar. Då hittar jag det ena och det andra från förr i tiden som det här om isbjörnar på cirkus.

Ett blogginlägg om cirkus i Söderhamn finns på Arundobloggen här.