Ensam kvar

Ja, så gick det alltså. En av ungarna är kvar, och här pågår morgontoalett (samma unge på båda bilderna).

Helt ensam är han eller hon inte förstås; mamma eller pappa är ofta där och vaktar, sittande på en tv-antenn eller en skorsten.

Jag har sett ungen flaxa med vingarna, så kanske överlever den nu om den ramlar ut över kanten ner mot gatan fem våningar längre ner.

Som tidigare konstaterats är det här en silltrut. På latin heter fågeln Larus fuscus. Wikipedia beskriver arten här.

Komma levande härifrån?

Truten på taket mitt emot har fått ungar. Svårt att se om det bara är en eller möjligen två.  Oftast lägger ju trutar och måsar fler ägg än så, men chansen att överleva efter kläckning kanske inte är så stor när man håller till på taket till ett hus från förra sekelskiftet i Stockholms innerstad. Nån eller några ungar kan ha ramlat ner på trottoaren fem våningar längre ner. Huvaligen…

Bloggade om det riskabla valet av byggplats i inlägget ”Hoppas det reder sig”. Jag tycker inte att det var nån riktigt god idé att bosätta sig just där.

Ofta sitter en av föräldrarna på skorstenen ovanför och vaktar eller ligger invid redet på takkanten. Dessa varma dagar ser jag henne eller honom ligga där och flämta med öppen näbb.

Komplettering samma dag:
Oj, precis nyss såg jag att det i alla fall är två ungar. Tog bort bilden på en ensam unge och la istället in den här:

Uppdatering 8 juli:
Bevakningen av silltrutfamiljen på taket av byggnaden tvärs över gatan har legat nere ett tag, men är nu åter igång. Tyvärr nödgas jag med sorg i hjärtat konstatera att nu enbart en av ungarna är synlig. Den andra ungen – troligen den som var minst av dom – har nog ”ceased to be. It’s expired and gone to meet its maker” för att citera Monty Pythons sketch om papegojan. Fast det är klart: ungarna kanske har blivit ovänner och den som saknas kanske trycker på takfallet mot gården, dvs en del av taket jag inte kan se. Spaningen fortsätter.

Hoppas det reder sig

Ja, jisses, man får laga efter läge. Bor man i stan så gör man.

I brist på sällskap av mina vanliga måsar och vackra men argsinta tärnor på ön i Hälsingland kan jag nu spana på den här ruvande pappan eller mamman tvärs över gatan i Stockholms innerstad.

Hoppas det reder sig i EU-valet också. Ska strax gå och rösta.
Måtte det äntligen gå sämre för dom högerpopulistiska partierna i Sverige och resten av EU och framåt för liberala partier. En nåd att stilla bedja om. – Glad valdag tillönskas!

Uppdatering 1 juni: Jodå, fågeln ligger fortfarande där och ruvar. Jag tror inte att det här kommer att sluta väl alls. Fem våningar längre ner finns bara en hård gata och en lika hård trottoar, inget vatten att landa i för små ungar som ska lämna boet. Det är helt enkelt inte ett bra ställe att bygga bo och lägga ägg på. Dessutom ska tilläggas att fågeln förstås är en måsfågel, dock inte en mås utan en trut. Om det är en silltrut eller en havstrut vet jag inte.  Gissar på silltrut.

Vårdagjämning 2019

Ja, jag gläder mig åt att våren är på väg. Blå himmel och en del sol i Stockholm i dag – för första gången på länge känns det som. Och så är det dygnet då natt och dag är i princip lika långa, och dagarna framöver ska bli längre och längre. En härlig tid. Vill höra koltrasten. Har inte gjort det än. Kanske får ge mig ut nu i kvällningen till nån park.

Och i Hälsingland vid ”min” båtklubb ligger snötäckt is ut mot öarna fortfarande. Jag bjussar på en vårvinterbild här som jag haft med tidigare nån gång. Dock utan koltrastar. Och inte är det Hälsingland heller. Vill du se bilder från Hälsingland, Söderhamn och skärgården kan du titta in hos min andra blogg Arundo här.

Fint besök på balkongen

I morse var en ganska stor och mycket vacker fågel på vår balkong ett litet tag. Balkongen vetter mot gården och där står fortfarande några krukor med pelargonier som fågeln tydligen hittade nåt ätbart i. Det var en nötskrika, minsann. Inte sett såna i innerstan tidigare. Jag spanade på den en liten stund men att ta bild på den gick inte. Den var skygg.

Nötskrikan verkar i folktron i vissa landsändar ha setts som lyckobringande, i andra som olycksfågel. Så mycket folktro finns väl inte kvar i Stockholms innerstad kan jag tro. Så jag kan väl välja själv då istället. Bestämmer mig för lyckofågel.

Hittade väldigt fina bilder på nötskrika hos en annan bloggare. Men så är det också en yrkesfotograf som tagit bilderna. Roffe Andersson heter han. Hoppas Roffe tycker det är ok att jag länkar. Titta på hans läckra bilder på nötskrika här.

Fågelskådning (2)

Ejder, grågås och havssula. Och är det inte en strandskata där långt borta på en sten nära vattnet? Havssula har jag sett en gång flyga vid The Rip, det smala sund som skiljer Port Phillip Bay vid Melbourne från det ”riktiga” havet söder om Australien. Är du med? Fram med kartboken. Jag tog en bild på havssulan. Den blev suddig och är inget att visa men var tillräckligt skarp för att jag skulle kunna kolla efteråt vilken sorts fågel det var.

Det får nog bli en bild till här, denna gång mest på tranor och så alla dom där vitbröstade som bänkat sig på klipphyllorna. Tordmular tror jag att det är.Var har jag varit nu då? Du har nog gissat redan. Vi tog vara på en av dom sista chanserna att se Biologiska museet på Djurgården. Stängt från 1 sept. Oklart om – och i så fall hur – denna unika utställning av Nordens djur i dagsljusbelysning ska kunna bevaras och visas igen. ”Nordens djurvärld sedd i naturen” som det står ovanför ingången till museet. Läs mer på museets webbplats här.