Fundering på bussen

Bussen in mot stan far förbi den stora byggarbetsplatsen vid Albano. Här händer det verkligen grejer. Albano – nytt campus för vetenskap och vardagsliv” läser jag på banderoller uppsatta omkring arbetsplatsen. Och jag sitter på bussen och funderar på det där med ”vetenskap och vardagsliv”. Vad menar man? Vad betyder det? Vems vardagsliv? Eller var det bara allitterationen dom fastnade för?

Sen när jag kommer hem kollar jag på webben och läser att Ett helt nytt campus ska byggas mitt i Stockholm, där 15 000 universitetsstudenter och forskare ska röra sig varje dag.” Hm…är det alltså det som är vardagslivet? Och ”mitt i Stockholm”? Är det en riktig beskrivning? För mig låter det mer som Gamla Stan eller Hötorget eller nåt. Och det kommer mera: Samverkan är nyckelordet i ett projekt som ligger i framkant när det gäller digitala arbetssätt och hållbarhet.”

Hå hå ja ja, här har floskelgeneratorn verkligen kommit till användning. Jag förstår hur snacket gick. Typ: ”hållbarhet” är bra, det måste vi absolut ha med nånstans i texten, gärna på flera ställen. Att ”digitalt” ska finnas med behöver knappast sägas.  Och ”ligger i framkant” känns ju helt rätt.

Hm… det börjar klia nånstans när jag läser sånt där. Vill du läser fler floskler om Albanos campus mitt i Stockholm kan du titta här.

Tanken att se tillbaka på hur man i förväg beskrev Nya Karolinska och troligen levde ut ordentligt i floskler, flum och förhärligande föresvävar mig, nu när vi vet mer om hur det blev. Men jag struntar i det, det skulle väl bara börja klia ännu mer. Och visst, jag vet: att blogga om det här leder ingenstans, jag kan inte få bort sånt här med några småsura blogginlägg. Vi har det runt omkring oss överallt hela tiden, vi vadar i det, det sköljer över oss vart vi än vänder blicken. Jag behövde bara skriva av mig lite.

Om drömmar och floskler

Såg du artikeln i SvD om Astoriahuset på Nybrogatan i Stockholm? Igår gick jag förbi där och stannade till och läste på dom skyltar som finns uppsatta. Funderade över en del formuleringar. Har man använt en floskelgenerator nu igen?

Bilden nedan till vänster visar en av skyltarna. Det finns ju speglingar där men hoppas det går att läsa ändå. (Förstora genom att klicka på bilden). Jag fastnar särskilt för formuleringar som att man ska skapa en mötesplats ”En plats där livets bästa delar möts” (vadå? vilka delar då?) och ”För oss är inte frågan om vi ska bevara eller modernisera.Vi vill skapa våra drömmars stadskvarter genom att kombinera det bästa från nu och då”. Ja, hm, vad ska man kalla det där för? Blomsterspråk, skönmålning, inlindande, flum eller kanske nåt värre? Eller ska man svälja det där för att ordet vision står ovanför?

Jag läser vidare på andra skyltar och på företagets hemsida och det börjar klia oroväckande… Nån sorts floskelallergi? Det verkar så uppenbart att det handlar om att inte tala klarspråk. I stället för att använda ordet riva skriver man omvandla eller att något ska ges en ny form.

img_3628_astoria_bakadNu är det faktiskt möjligt att det i frågan om Astoriahuset ändå inte blir fullt så illa som det kan ha sett ut från början. Jag är inte säker på det här, har inte läst på tillräckligt (not in my backyard, ha ha!), men var det inte så att man först tänkt riva alltihop? Och sen stötte man på motstånd. Nu ska i varje fall den del av huset som ligger mot Nybrogatan inte rivas utan renoveras. Ovanför gatuplanet ska man göra om huset från det som numera är kontor tillbaka till bostäder (bra!) som ska säljas som bostadsrätter (dyrt blir det nog). På gatuplanet ska följande ske: ”Entrén och foajén till Astoria restaureras och återskapas och blir entré till ett nytt helt öppet våningsplan som kan innehålla kaféer, butiker eller någon annan öppen verksamhet.”

Gårdshuset som vetter mot det som heter Sofi Almquists plan ska rivas och ett nytt kontorshus ska byggas där. Bilden till höger är en liten blick in på byggplatsen. Det är alltså den bortre och lite lägre delen som ska rivas. Man kan förstås fråga sig om att riva och bygga nytt är en vettig och effektiv användning av resurser. Tvivlar på det och tror mer på önskan att tjäna pengar. Och så kan man fundera över vad man förlorar på kuppen när man river ett av dom få 1870-talshus som finns kvar i stan. Att sen påstå att utformningen av det nya kontorshuset görs ”i harmoni med den äldre bebyggelsen”, som man skriver, skorrar illa. Jag tycker det nya huset är rätt trist och fult, fasaden känns sluten på nåt sätt. Fast det ser väl annorlunda ut när ljuset är på i alla kontoren.
Bild på hur kontorshuset ska se ut finns i SvD:s artikel här.