Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘föräldrar’

Via bloggen Pressylta Redux (tack för det! länk nedan) hittar jag en artikelserie i The Guardian där olika författare/skribenter skriver om böcker som haft stor inverkan på dom, förändrat deras tänkesätt eller t.o.m. förändrat deras liv: serien ”A book that changed me”(länk nedan). Det sätter förstås igång min skalle.

Böcker jag minns, böcker som betytt mycket för mig – ja, det är klart, det finns det många exempel på. Men att hitta en bok som mer bokstavligt förändrat mig, påverkat mig så jag i alla fall delvis blivit en annan än den jag var innan jag läste boken – vad skulle det vara? Hm…tänka tänka tänka. Kan jag hitta nån sån skönlitterär bok? Måste nog fundera mer på det. Lättare är att komma på påverkan från böcker om relationer, om barn och barns uppväxtförhållanden genom tiderna, böcker om religion, naturvetenskap och psykologi.

Vad gäller barn kan du läsa en artikel som ligger på sidan Längre texter. Den bok artikeln handlar om (Robin Grille, ”Parenting for a peaceful world”) har fått mig att inse vilken enorm betydelse attitydförändringar hos föräldrar – och alla som har hand om barn – världen över skulle kunna ha på mänsklighetens och jordens framtid. Vilken jättestor potential till förbättringar som finns där: på lång sikt skulle det kunna leda till slut på krig och konflikter världen över och lyckligare människor. Det låter förstås som en utopi men ändå: vill vi så kan vi! Och jag skrev ”på lång sikt”. Robin Grilles bok var något av en ”eye-opener” för mig. Helt klart en viktig bok.

Religionen då? Ja, Richard Dawkins förstås, ”The God Illusion” och kanske också Christopher Hitchens ”God is not great”. Fast i och för sig, så värst religiös var jag ju inte innan jag läste dom böckerna heller – har väl under livets gång gått från tvivlare till inte troende. Tanken att världen skulle vara bättre om man kunde sudda bort alla religioner har jag nog haft länge. Nåja, jag ska inte ge mig in närmare på det. Den som vill kan söka på religion i bloggen (sökruta upptill till höger) så kommer det fram Bertrand Russells tekanna, lite om påven och en hel del annat tänkvärt (tycker jag förstås!).

Psykologi och relationer har jag läst en hel del om. Där har vi Harriet Goldhor Lerners kloka böcker och Tommy Hellsten m.fl. En annan färskare bok som handlar om psykologi och som jag lärde mig en hel del av är ”Tänka snabbt och långsamt” av Daniel Kahneman. Den var nog en ”eye-opener” också, faktiskt. En viktig bok.

Ingen av dom böcker som tas upp i The Guardians artikelserie har jag läst. Tänk om jag skulle göra det? Hur omvälvande skulle det vara, tro? Jag skulle väl ”bli en annan” flera gånger om…ha ha! –  Och förresten, vad tycker du som läser det här: har du några tips på nån ”livsavgörande läsning”, nåt som jag absolut inte borde missa?

Men vad har jag egentligen gett mig in på här? Det här inlägget kan nog bli väldigt mycket längre – boktips på boktips på boktips – om jag inte aktar mig. Kommer jag på nåt av typen roman som påverkat mig mycket återkommer jag en annan gång, men annars verkar det bäst att sluta ”här och nu” som dom säger på tv. Bara länkarna först:

Bloggen Pressylta Redux här.
The Guardian, serien A book that changed me, här.

Read Full Post »

Ann Heberlein har i DN blivit upprörd över en krönika som Johan Croneman skrev för ett par dar sen. Krönikan handlade bl.a. om att flickor i Afghanistan som ville spela cricket måste göra det i en källare eller – om dom har tur – utomhus ”men då bakom en mur” – så att dom inte syns. Att bli sedd om man är flicka eller kvinna och spelar cricket anses ”opassande, oreligiöst, ett brott”.

Så inskränks kvinnors frihet genom religionen. Inskränkningar sker förstås i en del länder på en massa andra sätt också som att inte få gå i skolan, inte få lära sig simma, vara tvungen att gå klädd i burkha eller liknande, inte få köra bil m.m.

Den mening i Cronemans krönika som Heberlein far i taket av lyder: ”Hellre ett förbud mot samtliga nu existerande religioner, än ett enda litet förbud för flickor, någonstans på jorden, att få springa ut och kasta en boll till varandra.” Det är naturligtvis ett lite tillspetsat yttrande men inte kan man väl säga att Croneman vrålar på ett totalförbud mot religion? Heberlein skriver: ”Jag delar hans upprördhet över att flickors liv begränsas, men häpnar över slutsatsen att alla religioner borde förbjudas. Att något – ett fenomen, ett födoämne, en känsla – missbrukas av några är inte skäl nog för att vråla på förbud”. Hå hå ja ja –  i får man ta…

Heberlein skriver vidare att ”Vi ska inte förbjuda religion. Vi ska bekämpa misogyna och partiarkaliska tolkningar av religiösa urkunder och traditioner och ge utrymme för de tolkningar  som leder åt ett annat håll, bort från förtryck, mot rättvisa och mänskliga rättigheter”.  Visst håller med.

Samtidigt är det ju så att det är just det här med tolkningar som gör att man kan hålla på med gamla religioner i dagens samhälle – en sorts nyckelord som öppnar möjligheter. Och inte bara tolkningar, det gäller ju också att läsa urkunderna med urskillnad – se vissa saker i bibeln och blunda hårt för andra t.ex. Läste förresten häromdan en artikeln i SvD som handlade om äktenskapslöftet som man ger varandra när man gifter sig i kyrkan. En ung präst berättar i artikeln om sin vånda när hon ville skilja sig från sin man. Dom hade ju lovat varandra i kyrkan att älska varandra och vara varandra trogna ”tills döden skiljer oss åt”. Men sen har hon tänkt att man kan ju tolka det där ”döden” på ett annat sätt – ordet kan ”symbolisera döden i vår relation, eller att dödskrafterna tar över….” t.ex. Vad bra! Då var det fixat genom en annan tolkning helt enkelt. Och det är väl i och för sig helt ok om det leder till att hon inte har ångest över skilsmässan och löftet längre utan kan gå vidare med sitt liv.

För egen del vill jag inte alls förbjuda alla religioner men jag vill att ingen ska pådyvlas några religiösa läror: man ska få välja som vuxen om man vill tro på en eller flera gudar eller inte tro alls. Följden av detta är bl.a. att religiösa friskolor förstås inte borde finnas, att man borde försöka förändra attityder så att föräldrar låter bli att tuta i sina barn religion av nåt slag, ingen ska tvingas in i en religion – nånsin, någonstans.

Detta var dagens funderingar om religion.

Cronemans krönika i DN här.
Artikeln om löften i SvD här.

Read Full Post »

Ja, nu funderar jag på gamla sagor och vilken ”ställning” dom har i dag. Läser man fortfarande om Rödluvan och vargen, om Askungen eller Snövit och om de tre små grisarna som skulle bygga var sitt hus, om elddonet – den där om en soldat som mötte tre hundar där en hade ögon stora som Runde Torn – och andra sagor av det slaget? Anses det ok? Eller är det fel att läsa sånt för barn? Skadligt, olämpligt?

I Rödluvan tar jägaren (eller vad han nu var) på slutet och sprättar upp vargens mage med en kniv. Ut kliver Rödluvan och Mormor alldeles oskadda. Vargen bara sover hela tiden. Sen plockar dom stora stenar och lägger i vargens mage och syr igen. När vargen vaknar är han väldigt törstig. Han släpar sin tunga kropp till brunnen för att dricka och stenarna välter framåt och drar ner  honom i djupet. I sagan om grisarna minns jag det som att vargen på slutet försöker ta sig ner genom skorstenen. Då eldar grisarna i öppna spisen och vargen brinner upp. Ganska hemska saker egentligen. Hur lär man barnen respekt för djuren om man berättar såna hemskheter?

Bruno Bettelheim hette en barnpsykolog och författare som argumenterade för att det var bra för barn att höra dessa gamla sagor med alla deras hemskheter och att dom kunde funka som en förberedelse för dom faror, besvikelser, känslor av övergivenhet m.m. som barnet kunde uppleva senare i det verkliga livet. Tydligen var han rätt omdiskuterad den här Bettelheim och vad man anser om hans idéer i dag vet jag inte.

Som barn fick jag höra dessa sagor läsas, Bröderna Grimms sagor m.m. och vissa finns i minnet med en särskilt stämning omkring sig – den om soldaten och elddonet och dom tre hundarna. Jack och bönstjälken är en annan, men den minns jag mycket lite av nu, men det finns en stämning omkring den ändå.

På 1970-talet kom boken ”Sprätten satt på toaletten”. Det var väl sånt man skulle läsa för sina barn på den tiden. Den boken blev nästan som ett begrepp för politiskt korrekt litteratur för barn. Vi läste den aldrig för våra pojkar. En del av dom gamla sagorna berättade vi nog (måste fråga dom nån dag om vad dom minns) och annars var det ju mest Mumintrollet, Nalle Puh, Pippi Långstrump, Barbapapa, Loranga Dartanjang och Mazarin och sånt vi läste för barnen. Måste fundera mer på det där och gräva lite bland samlingarna i källaren. Bara minnet går ju inte att lita på.

Men vad tycker dagens föräldrar om t.ex. Bröderna Grimms sagor? Läser man sånt för sina små? Och vad tycker barnpsykologerna? Är det nån som vet?

Read Full Post »

Kommer ut sent för en liten promenad den här grå grå dagen. I vintermörkret på väg över bron möter jag Stänga-dörren-tanten. Det är länge sen jag såg henne, och i minnet far jag nu nästan 35 år tillbaka i tiden.

Hon ordnade sagostund för småbarn, och vi gick dit. Mammor (det var mest dom man såg ute med barn på den tiden, bara nån enstaka pappa) kunde lämna sitt barn där en stund och passa på att göra nåt ärende eller så kunde man vänta i rummet utanför. Med stängd dörr.

”Inte stänga, inte stänga”, bad min lilla kille. Allra helst ville han ha mig med i rummet. Men det fick man inte. Jag skulle sitta utanför. Med stängd dörr. Jag försökte förhandla med tanten om att åtminstone få ha dörren på glänt så att han kunde se mig sitta där i rummet utanför. Vi gick aldrig dit mer. Vi läste sagor hemma istället.

Detta var flera år innan Anna Wahlgrens ”Barnaboken” kom ut (första gången var 1983), men …hm…jag tycker tänkandet – inställningen hos Stänga-dörren-tanten – liknar Wahlgrens, i varje fall som jag uppfattat den. Nu skulle jag förstås kunna ge mig in på en utläggning här om vad jag tycker om Wahlgrens åsikter och om hennes råd till föräldrar om hur man ska ”uppfostra” barn, få dom att sova i eget rum osv. Men lite grann känns det som att slå på nån som redan ligger (efter boken ”Felicia försvann”) så jag avstår från det. Fast i och för sig ser jag på Wahlgrens hemsida att hon får en hel del stöd och uppmuntran av föräldrar som anser sig ha haft nytta av ”Barnaboken”. Riktigt slagen till slant är hon väl inte, kanske.

I en kommentar hos necesse est har jag skrivit vad jag tycker om det här när ett vuxet barn skriver av sig ”sin sanning” om sin mamma eller pappa. Du hittar kommentaren här. Om jag ska läsa Felicia Feldts bok vet jag inte. Det finns ju så mycket annat jag vill läsa.

Och annars? Ja, mörkt som sagt, mörkt och grått och ganska motigt. Oxveckor kallas visst den här tiden.

Read Full Post »

En italiensk pappa, som turistade i Stockholm med sin familj, örfilade upp sin 12-årige son på gatan i Gamla stan. Vittnen till händelsen kallade på polis och mannen greps. Nu har han fått utreseförbud och rättslig prövning väntar. Bra, tycker jag.

Det är förstås en riktig kulturkrock. I Italien som i många andra länder är det inte olagligt att slå barn. Tvärtom anser tydligen många att det inte bara är lagligt utan också att det behövs i barnuppfostran. Händelsen i Gamla stan kan kanske bidra till debatt i dessa länder om hur bra eller dåligt det är att slå sina barn. Eller också tycker dom bara vi är konstiga häruppe i Nord.

Har inte sett om DN eller SvD skrivit om det här så det får bli länk till Aftonbladet här. Den som kan italienska (inte jag) kan läsa i en italiensk tidning här. Citatet i rubriken betyder (tror jag):  ”Det var bara en tillrättavisning”.

Uppdatering 7 sept: DN skriver om förhandlingen i tingsrätten här.
Uppdatering 13 sept: Tingsrättens dom, läs här.

Read Full Post »

I dag blev det morgonilska vid frukosten igen. Såg du artikeln i SvD om hur barn far illa på barnhem – i dag, nu!?

Personalen använder poängsystem för belöningar och bestraffningar – precis som man inte ska göra, och dom behandlar inte barnen med respekt. Barnen far illa. SvD skriver:

”Den som har misskött sig så pass att poängen är slut kan förbjudas att träffa sin familj eller att ringa hem, isoleras från övriga i gruppen eller få utegångsförbud. – – – En majoritet av HVB-hemmen [hem för vård eller boende] tvingar barnen att skriva på ett kontrakt. Utöver poängsystemet godkänner barnen att personalen slumpmässigt får ta drogtester, genomsöka deras rum när de inte är där, öppna deras post, beslagta mobiltelefonen och på vissa hem radera telefonnummer till anhöriga och kompisar. Tillgången till telefon och internet och tid med kompisar är begränsad.”

Om det gäller lite äldre barn kan jag förstå att man kan behöva kolla om dom använder droger eller ej men allt det andra? För mig låter det här hemskt. Varför sker detta? Varför har man inte utbildad personal på HVB-hemmen? Var finns respekten för barnet?

Barn är människor. Dom har mänskliga rättigheter!

”Jag är skakad över barnens berättelser. De är stämplade redan innan de kommit dit och bemöts inte som individer”, säger barnombudsman Fredrik Malmberg. BO har på regeringens uppdrag gjort en utredning bl.a. om barnens ekonomi, om socialtjänstens bemötande och hur dom bemöts både i fosterhem och på HVB-hem, skriver SvD.

Jag har skrivit om synen på barn och det här med att använda belöningar och bestraffningar (skamvrå, time out och sånt) tidigare i bloggen. Då har det främst handlat om mindre barn. På HVB-hemmen finns efter vad jag förstår lite äldre barn. Men i alla fall… jag vill tipsa om en lång artikel om det här som jag skrivit baserad på en bok av den australiensiske psykologen och terapeuten Robin Grille. Boken heter ”Parenting for a peaceful world”. Den handlar inte specifikt om barnhemsbarn utan om barn överhuvudtaget, om synen på barn och uppfostran – genom tiderna och nu. Jag har länk till artikeln med på sidan Längre texter. Men du får länk direkt här också till en pdf:  Emotionell utveckling viktigare än att lyda mamma och pappa.

Artikeln i SvD som gjorde mig så arg och upprörd hittar du här.

Read Full Post »

Nu testar jag att ha en separat sida där jag lägger länkar till några längre texter eller artiklar om olika ämnen. Jag lägger inte in texterna i sin helhet utan som pdf:er som man får klicka på om man vill läsa. Funkar det inte bra med det här tar jag bara bort det.

I dag var det premiär för denna nya sida i bloggen och jag la ut länk till pdf:er på två längre texter:
1) en berättelse om en vildmarksresa i allra nordligaste Australien, Cape York
2) en text baserad på en bok av Robin Grille om barn, barnuppfostran, barndom, barns liv från antiken till nu.

Pdf:erna hittar du på sidan Längre texter. Det kommer kanske nåt mer endera dan, vi får se.

Read Full Post »

Older Posts »

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

MOLLES BILDER

Välkommna skriv gärna en kommentar

norbergianblue

Tankar,åsikter,nojor,livet

Gabrielles blogg

Om filmer jag ser, böcker jag läser och saker som händer med mera!

inte fan gör det det

Alla säger:det ordnar sig....inte fan gör det det..

Alirfakta

Fakta om Söderhamns kommun

Författartipsbloggen

om skrivande i alla dess former

Gabis Annex

Om filmer jag ser, böcker jag läser och saker som händer med mera!

VideoPress Plugin for WordPress

Easily upload and share videos on your WordPress blog or any site, even in full HD.

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.